Biodlarna och den giftfria miljön

Av , , Bli först att kommentera 4

Det har gått en rad serier om bin och biodling världen över. Såväl vilda och där man planerar för odling i vad vi kallar för kupor. Jag vet inte så mycket om det här med bin och biodling och i slutändan den åtråvärda honungen man får, jag försöker bara återberätta vad jag sett.

Igår kväll var det från Nepal, en bergsby på 2000 m höjd och 3200 invånare där man var självförsörjande. Inte såna hus vi har, men väl fungerande för dessa människor och deras ändamål utan det överflödiga lyxet som många av oss MÅSTE ha. Det sas ingenting om i programmet om de hade el eller tele indragen. Jag kunde skymta ledningar. Det verkade i vilket fall inte bo alldeles utanför – vad vi menar med ”civilisation”.

Nu var det här en person – 52 år bonde – som ledde det här projektet med bin och att de varje år ”plundrade” de vilda bina på honung. Att plundra är ett starkt uttryck och för att inte bli drabbade av ondska måste de ha den gamle medicinmannens (både en typ av religiös ledare och doktor och ansågs ha övernaturliga krafter) välsignelse. Han botade såväl djur som människor. Inte att förkasta, inte vare sig bättre eller sämre än vad vi ägnar oss åt i den tro vi har, eller de som har. Jag finner det som lyckliga människor de som bodde där. För oss i det moderna samhället vi byggt upp är det mycket sämre i många fall.

Det var lite i religion. Nu till förberedelserna inför ”plundringen” av de vilda binas honung och kakor. Först gjorde man en stege – det var många som hjälptes åt, utsedda – och allt materialet var mestadels från bambun. Stegen, bambustegen blev 50 m lång med snickrade fotsteg av trä som passade in med jämna mellanrum som träddes in i det tjocka repet av bambun.

Det här är frågan om en egen art som lever bara just där i den tunna luften och på den höga höjden. Bina är svarta och 2 cm långa, vill säga riktiga jättar. Då vid perioden när bina kunde producera honung växte det rododendro som de både livnärde sig av och kunde reproducera och föröka sig samt producera den eftertraktade honungen.

Boet – det vara bara ett – ett jättebo på 70×90 cm byggt under en klippa där man hängde ut bambustegen och den här mannen skulle då klättra ner i samma höjd som boet och ta ner det. Inga skor hade han och höjden neråt var 100 m. De hade tillverkar allt möjligt, korgar, långa pinnar och mindre rep och allt från bambu och naturmaterial.

Det var en invecklad procedur ta ner boet/kakan och mannen här måste sticka hål i det och trä igenom en typ av ett rep och sedan få loss kakan och hala ner den eller till en mottagare längre ner. När detta väl var gjort visade det sig den här gången blev skörden noll. Den stora kakan saknade helt honung. Det nämnde av programledaren att man inte visste vad det berodde på, men det kunde vara den klimatförändring vi pratar om. Detta konstaterades aldrig och man såg fram mot nästa år då man trodde skörden skulle åter bli den vanliga.

Med denna text är jag mest fascinerad att det finns människor som lever och bor utan den våldsamma utveckling vi haft och som nu närmast börjar skada oss. Alla gifter vi dagligen får i oss eller vistas i är naturligtvis långt ifrån hälsosamt. Det kan se fint ut på ytan, men vad är det egentligen i allt material vi använder och borde vi inte börja tänka i andra banor än vad vi hittills gjort.

Här kunde man varken se sopor eller avfall i någon form. Vi är på väg gå under ”bara” av det.

Ett förslag sänka hastigheten i städerna till 30 km är också på gång. Jag tycker det är bra. Man kommer ändå köra 50. Nu kör man minst 60 och hetsar sig fram. Bilarna och trafiken är ett stort problem i städerna och där måste åtgärder in. Oavsett elbilar eller vad man använder måste både antal och hastighet ner. Just med med alla utsläppen är det direkt hälsovådligt och därmed farligt vistas i dessa miljöer.

Bli först att kommentera