I väglöst land och utan påverkan på miljön – Men knappast bättre levnadsvillkor

Av , , Bli först att kommentera 3

Så kunde det se ut på många ställen här i Lappland och även i andra delar av Sverige och långt från den infrastruktur vi idag ändå har. Visst kunde det vara besvärligt på många vis. Bara för kvinnor att föda kunde vara mycket riskabelt. I bästa fall kunde man få dit någon med erfarenhet från födande eller ibland också en dåtida utbildad barnmorska. Både doktorer – om det fanns några – och även barnmorskor kunde få göra riktigt besvärliga strapatser. Bli fraktade över sjöar i roddbåtar och sedan färdas långa sträckor till fots. Eller i omvänd ordning. Hade man väl kommit fram till den behövande fick man sova över där tills en behandling hade skett eller en födsel. Ibland dog patienten, föderskan eller till och med båda, barnet också. Det fanns inte så mycket göra åt det utan man fick helt enkelt acceptera det och livet var tvingat gå vidare hur än svårt det kunde vara ibland.

Visst har allting blivit till det bättre idag. Idag kräver vi vård nästan på ögonblicket och att vi ska nås oavsett var vi befinner oss. Telekommunikationerna är nästan avgörande, eller helt om det händer något och vi vill ha hjälp. I en fjälldal med dålig täckning kan det ändå vara problem. Visst är det viktigt att vi har ett väl utbyggt kommunikationssystem.

Det man nu pratar om är miljön hur förstörd den är och påverkan på klimatet. Visst kan det vara så, men vad är alternativen i många fall. Inte vill gå tillbaka till gamla tidens modell där många fick leva lite chansartat för att leva och överleva. Men visst var människor mer tåliga tidigare, dels var det vana arbeta rent fysiskt och kroppen stärktes därefter. Kemikalier mot skönhet var inte något som kvinnorna knappast använde. Se så friska fortfarande alla ser ut som inte använder alla kosmetika. Samekvinnan, eller vilken kvinna som helst och även män som lever nomadliv har oftast en frisk och rosig hy.

Mycket av det människor strävar efter, må bra och så vidare är oftast gratis om vi tänker efter, eller näst intill. En fjällpromenad utan stress eller något annat som ger en verklig avkoppling och lugnar både kropp och själ. Vi har vår fantastiska natur – Vilhelmina menat – som vi borde kunna utnyttja mera, både för turismen men även till oss själva.

 

 

Bli först att kommentera

Den gamla studsaren en trygg kamrat och livet lite av Janne Wängman

Av , , Bli först att kommentera 0

Nu i björnjaktens dagar får mig att tänka tillbaka på den tiden jag var mest aktiv i skog och mark. Någon jägare av dignitet har jag aldrig varit men tyckt mycket om vara ute i det fria. Fiske har också varit ett stort intresse. Att fiska i mindre bäckar har varit bland det trevligaste och då med rak lina, sänke, krok och mask. Finns inget mer spännande än att försöka hitta var fiskarna finns i strömmande vatten. Intill stenar, lite djupare ”gröbben” och där vattnet stannar upp och bildar mindre eller lite större sel. Harren är en typisk höstfisk och släkt med laxen, den hugger på mörka svarta drag men går även fiska med krok men det är roligare med ett kastspö och känna hur de hugger fast rejält och hur starka de är. Nätfiske har jag också prövat på och det är också rätt intressant. Fast då mera fiskar man för lite större mängder. Öring eller ”stenbiten” som vi häruppe kallar fiskarna som finns i de mindre vattendragen, bäckar och liknande är en egen art och blir aldrig någon större storlek på, men jättegoda och roliga meta eller ta med kastspö.

Skogsvandringarna hade jag alltid en gammal studsare med mig, en Husqvarna kal 8×57. För övrigt samma kaliber som polisen numera har, 8 mm men kortare hylsor och mindre laddning och liknande det som vi har i militärens vapen den vanliga k-pisten. Den är avsedd användas i krig mot människor och är dödande på kortare avstånd. Kulbanan är någorlunda rak upptill 100 meter sedan går den nästan bara rakt ner. Men absolut dödande för både människor djur upptill 50- 100 m. Då förstår man vilka vapen polisen numera har. Tidigare var det 6 mm det vi brukar benämna ”salongsgevärskulor”. Vid jakt får endast mindre vilt jagas med den. Järpe är nog det största vad jag kan minnas.

I vilket fall hade jag den här gamla studsaren alltid med mig ifall att.. ja älgar och sånt har de flesta ingen rädsla för, men en arg björn eller om man har otur störa någon vill man ju inte direkt ta en brottningsmatch med. Utgången där torde med säkerhet vara given. En gång var jag nog väldigt nära någon björn för hunden kom till mig och tittade mig i ansiktet och något konstigt var det nog. Men jag hade ju studsaren ifall att…

Det var egentligen ett otroligt vapen hur prick den gick. Jag brukade ibland vid tillfälle skjuta både någon orre och även tjäder och den dödade direkt utan några upprivna stora köttsår. Det var/är för att kulhastigheten inte är så hög, omkr 700 m/sek. En gång fick jag tillfälle på en orrtupp som satt lägligt högt uppe i gran och jag tog stöd och drämde till. Tuppen föll pladask och jag stegade upp avståndet till 200 meter. Ett otroligt bra vapen som dödade det största svenska djuret – älgen – till småviltet.

Idag blir det mestadels att jag tar någon bild både på djur och natur, någon jakt sysslar jag inte med, inte heller fiske, men trevliga minnen har jag. Jag trivs numera bäst att bara titta på olika djur.

Jakten verkar numera ha flyttat in till stadsmiljöerna där den bedrivs på människor. Vi har fått en vedervärdig utveckling i landet.

Bli först att kommentera

Nötväckan

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag har länge funderat på vilken fågel som brukar besöka fågelhuset ibland. Idag kunde jag se den på närmare avstånd och titta i min lilla bok som jag laddat ner i min ”padda” och kunde konstatera det är nötväckan.

Jag kunde höra den tidigt i våras men lyckades inte identifiera den. Nu vet jag att det är nötväckan. Bra då har jag lärt mig den.

Bli först att kommentera

(El)-cykeln kräver körkort? – Många skadas eller t o m dör

Av , , Bli först att kommentera 3

Den så populära cyklingen som ivrigt påhejas är inte bara problemfri. I storstäderna – främst Stockholm – och blivit ett allvarligt problem.

Vi vet i bilens början var det i princip regelfritt och många dog redan då trots en minimal trafik. Bilens säkerhet fungerade i likhet med en vagn dragen av en häst. Man tänkte varken på en högre hastighet och inte heller hur manöverförmågan var. Vi vet sedan hur det utvecklats.

Likadant med cyklandet. En vanlig gammal hederlig trampcykel kommer man inte upp i några högre hastigheter med om det inte är en ren nedförsbacke som är relativt brant. Dessutom hade folk troligen mera förstånd än vad de nu verkar ha, speciellt männen utpekas som rena dårar. Dessutom har också cykeln försetts med ett batteri som kan öka hastigheten och till det kommer även trimmade cyklar. Några har blivit tagna där de kommit upp i hastigheter av 100 km/tim. Frågan rent rättsligt skapar problem vilken typ av fordon det klassas som?

Totalt har cykelolyckorna ökat med 17 %. Storstadsområdena är värst drabbade men även en så pass liten stad som Umeå kan det vara farligt vara fotgängare p g a vårdslösa cyklister.

Cykeln är ett jättefint motionsmedel, men varför sätta in batterier och samtidigt uppmana människor använda cykeln i ett icke utbyggt system som skapar mera problem än glädje? Så är det med nästan allting, man tror sig lösa ett problem samtidigt uppstår ett annat.

Det är också en direkt ökning av sjukvårdskostnaderna. Många bäckar små…

Dålig planering? Absolut.

Bli först att kommentera

Hjulet en gammal uppfinning

Av , , Bli först att kommentera 1

Här kan du läsa några korta rader om hur man tror hjulet kom till och det skulle varit i nuvarande Irak. Att människan i sin begynnelse härstammar härifrån eller omkringliggande områden får vi förmoda. Här i de gamla länderna och rikena – främst antika Grekland och romarriket – var människorna, eller kulturen den mest välutvecklade under den här tiden. Det är nästan otroligt hur långt före sin tid de var. Toaletter den mera moderna, bad och bassänger för att nämna några. Byggnaderna och deras konstruktioner som än idag finns kvar med sin dåtida konstruktionsteknik. Broar och akvedukter som kom till oss långt senare med sin byggnadsteknik som var genomgående det bästa som fanns.

Nu ser vi hur det gick i Italien när en jättebro rasade samman. Dåtidens konstruktioner och konstruktörer må ha varit duktiga men stannar vid det. Idag har byggtekniken utvecklats och i Sverige och många andra länder är byggnormerna betydligt rigorösare, får vi hoppas? Vi har också ett statligt verk som bygger våra vägar och inte privata finansiärer som förkommer i Italien. Berlusconi han äger visst mycket av det här, vägar, tv-kanaler o s v. Italien är inget föregångsland vad det gäller det här. De har också besvärats av maffian under långa tider och det verkar som de inte får någon direkt ordning i det här landet. Ekonomin har varit på fall länge och regeringar avlöst varandra gång efter annan. Nu skedde också det här broraset som är en direkt följd av detta, en dålig och usel ledning av landet i många år.

Ser vi till länderna i övrigt varifrån människorna sägs ursprungligen komma har vi för länge sedan gått förbi dessa. Vi bor trots allt på en av de bästa platserna i världen och pratar öppet om våra problem som trots allt ändå finns om än inte de är gigantiska. Vissa funktioner i ett samhälle bör lyda under staten – varför inte skola, vägar och järnvägar men även kanske sjukvården. Att det motsatta skulle vara bästa lösningen med privatiseringar över lag tror jag inte heller på.

Bekämpningen av stora och omfattande bränder verkar Italien vara bättre rustade.

Bli först att kommentera

Den heta sommaren är nu som bortblåst – långkalsonger på

Av , , Bli först att kommentera 2

Ja egentligen är nu temperaturen mera normal för årstiden och inget ovanligt tidigare somrar man nästan fått ha långkalsonger på sig hela tiden. Senaste värmeböljan skulle vara för dryga 260 år sedan, eller när man började mäta temperaturen. Hade man då vetat vad koldioxidutsläpp varit hade man kanske pluggat igen kreaturens metanutsläpp där bak. Sedan under de resterande 260 åren fram till dagens har det givetvis hänt mycket. Trots allt skulle vi nog inte vilja ha det som för 260 år sedan.

Att det nu pekas på den heta sommaren och dess bränder och att vi nästan ska rösta därefter för att vädret ska bli mera skonsamt för oss är nästan att likna med att korta ett par byxor för att göra dom moderna. Så snabbt går det inte förändra något i klimatet, om det ens kommer ha någon betydelse med de åtgärder vi lägger ut stora summor på och värre kanske det blir om vi byter regering??

Om det vore val nästa höst hur skulle vi rösta då om den sommaren blir jättekall, regnig och blåsig vilket inte alls är otroligt. Jag föredrar lugna gatan och har i det närmaste lagt locket på eller dövörat till för olika förslag och vallöften. De får surra bäst de vill, för ingenting har hittills förändrats. Samma gamla bilbränder, skott och dödande, även från polisen mot en tämligen harmlös person.

Jag skyller på uppfostringssättet när det spårat ur som det nu gör. Det är egentligen synd om alla när det inte finner någon plats i samhället utan måste ta till såna åtgärder. Bränder, skjutningar och vandaliseringar. Det är egentligen i grunden ett misslyckande för ett samhälle. Om ”hårdare tag” hjälper, kanske för stunden, men sedan, för de kommer väl ut någon gång även om de sätts ”bakom lås och bom”. Vad ska de då göra, de är redan stämplade för livet. Det säger sig nästan självt om någon får växa upp vind för våg, kanske inte en har föräldrar som bryr sig – båda eller bara en – vad skulle du göra då om du vore 10 år och hur tror du din framtid då skulle se ut?

Att växa upp i olika stadsdelar utan någon vuxens stöd måste vara jättesvårt, ännu svårare än på andra ställen där även samma fenomen kan förekomma.

På sikt blir det också dyrt för samhället. Försäkringsbolag, socialtjänst, polisen o s v. I slutändan ska allting betalas av någon. Någon är som regel skattebetalaren.

Jag tror också det blivit nästan som en sport gäcka polisen.

Bli först att kommentera

Valrörelsen igång…

Av , , Bli först att kommentera 3

…eller dess rörelser är väl alltid i gång, valens. Blåvalen är jordens största djur:

Blåvalen (Balaenoptera musculus) anses vara det största djur som någonsin funnits. Det största kända exemplaret vägde 190 ton och mätte 30 meter. Dock har längre individer observerat, upp till 33,4 meter, men dessa har inte vägts. Savannelefanten (Loxodonta africana) är det tyngsta landlevande djuret.

Det hemska jakten på valar som pågick under en tid har tack och minskats ner betydligt. Mestadels skulle de förse oss människor med både olja annat vi måste ha. Stora industrier växte fram och Norge är fortfarande ett dåligt exempel på hur valar fångas. Det är inget hedrande på det sätt och antal som valar dödas.

Oljan till trots som vi vill minska ner på eller helt sluta använda blev ändå räddningen för många valar. Nu kunde vi producera olja i mängder både till maskiner och annat som vi så väl behövde. Fotogenet till lamporna istället från valen. De vilda djuren fredades och vi kunde producera våra egna varor tack vare den utveckling vi fick. I Sverige växte småjordbruken och vi var närmast självförsörjande under en tid och det var långt efter industrialiseringens barndom.

Sedan skulle alla mindre jordbruk läggas ner eller det blev inte lönsamt, främst skattades många bort och det skulle vara de stora jordbruken som skulle till. Idag har vi i princip bara såna och knappt det. Idag tar vi mycket av våra produkter från EU. Själva har vi samtidigt ökat produktionen på mindre odlad mark och korna uppges mjölka 50 % mer än tidigare i jämförelse med när småjordbruken fanns.

Detta tyder på att vi sinom tid utarmar marken och livslängden på varje mjölkproducerande ko borde kortats ner rejält mot tidigare. Vi måste också använda mer och mer av både konstgödsel och tillförsel av av andra konstlade medel som gör att marken hela tiden urlakas. Det sker inte bara i Sverige, kanske minst här ändå och inom EU och Centraleuropa är det ett laglöst system som tagit över hela marknaden. I slutändan får vi en stor övergödning som drabbar vårt kretslopp. Vattendragen, marken och även luften. Det är absolut inget hållbart samhälle vi går mot. Det här kan vara lika allvarligt som utsläppen från bilar och trafik samt att det hör ihop med hur vi transporterar våra varor.

Det hållbara samhället kräver en radikal förändring om vi ska mena allvar med vad vi säger. Att människor folkvandrat intill städerna, skaffat sig höga utbildningar och lever där sina egna liv precis som de skulle få näring av den smutsiga luften som de jämt klagar över och sätter ett regelverk åt alla övriga för att klara eller förbättra deras situation. Vi kan inte bara lita till att tekniken ska rädda oss. De tekniska hjälpmedlen kan tyvärr inte producera vår föda. Ax, korn, vete, råg och bröd. Inte heller kött och grönsaker. Vad vill människan egentligen uppnå med sina näst intill galenskaper?

Storskalighet tror jag inte är lösningen, det har vi sett vad det blivit av de stora kollektivjordbruken – exempel, gamla Sovjet. Fler av mindre enheter där individen kan överblicka och ha kontroll över och även ansvarar över känns mera naturligt. Själva namnet ”kollektiv” gör nästan att man ryser då man hör det.

Är EU ett stort kollektiv som vi ska stå under i alla väder?

Av detta kan vi nästan själva räkna ut och vi inte längre kan ha en ständigt ökad handel. Det leder på sikt till Jordens undergång, eller vi redan närmat oss den.

Få större enheter är mera sårbara än ett större antal mindre

Bli först att kommentera

Längesedan jag såg en björn

Av , , Bli först att kommentera 3

Det är ett bra tag sedan jag såg en levande vild björn. Efter att jag trott jag aldrig skulle få se en vild björn fick jag plötsligt se två stycken under en kortare tid. Idag är det ingen sensation få syn på en björn, de verkar ju till och med nästan vara intill stadsdelarna, jag tänker främst på Umeå då.

Först var jag ute och gick en tidig morgon när en björn plötsligt dök fram ur riset framför mig, bara på ett 30-tal meter. Jag stannade tvärt och utan att se mig gick den snabbt över vägen. Jag stod blickstilla och ”annvarade” den. Den lufsade iväg med ändan vänd mot mig och trots att den bara gick i sin vanliga takt försvann den bara. Det är märkligt hur de vilda djuren, trots sin storlek bara kan försvinna sådär.

Andra gången senare satt jag i bilen när en björn – en jättebjörn – dök upp från diket, kom upp på vägen och började gå mot mig. Jag körde några meter, bromsade in och stannade. Då var den precis i höjd med bilen på några 10 meters avstånd, hade stannat och iakttog mig. Jag gjorde givetvis det också. Sedan lufsade den iväg och trots sin enorma storlek försvann den lika snabbt som den dök upp, eller snabbare. Det är märkligt att så stora djur bara kan försvinna. Björnen också är ett slugt djur och den kan nog gärna iaktta en utan att man vet om det.

Jag vet inte hur det nu är med den stora björnstammen som vi nästan låtit gå för långt om den decimerats något. Vid björnjakten läser man om att det skjuts rätt många björnar. Det kanske också faller andra djur – vargar, björnar, lodjur, älgar – under andra tider också?

Jag har ingenting emot varken björnar eller andra djur i naturen och inte heller haft någon rädsla – men respekt – för dem när jag varit ute och traskat i skogen. Är man skogsvan känner man nästan på sig om det finns några vilda djur i närheten. Björnspår, iden och slaktplatser efter där björnen varit framme har man ju direkt gått på utan att i förväg vetat om det. En bruten mindre gran som han försökt dölja de ben han så fint sorterat och lagt upp så man kunde lätt tro det varit en människa med sin intelligens som gjort det. Djur är kloka kan vi gott konstatera och ofta är det vi människor som inte begriper oss på djuren för att vi blivit allt för acklimatiserade från den vilda miljön.

Att ha vilda (rov)-djur i fångenskap i inhägnader är inget jag tycker är bra. Jag ser det nästan som ett djurplågeri. Vilda djur ska leva i sitt naturliga habitat. Det finns kanske några få undantag man kan tillåta vilda djur i hägn.

Bli först att kommentera

Rävlort i skogen

Av , , Bli först att kommentera 1

De flesta som varit ute i markerna någon gång eller på annat sätt bekantat sig med de vanligaste djuren vi har kanske sett vilka som lämnat spår efter sig. Räven kanske är den mest karaktäristiska. Det händer spillningen kan vara vit ibland eller att den innehåller några hår efter djurrester och även lite spetsig i ena änden. Haren kanske är den lättaste känna igen spillningen efter med sina ljusbruna kulor i storleksordning av en stenkula. Björnen kan faktiskt vara lite svår ibland direkt säga beroende av årstid. Oftast nu på sommaren och hösten är den blåbärsfärgad och nästan alltid är det stora mängder den vräker ur sig oavsett fast föda eller inte. Det är ändå trevligt med de svenska djuren vi har. Nu på hösten ser jag fåglarna minskat drastiskt både i antal men även arter. Gråsparven syns och någon talgoxe och kanske någon jag inte vet vad det är. Men inte är det många arter jag nu ser. Torkan kanske också medfört det varit lite insekter och svalorna som det brukar vara mängder av har jag knappt märkt i sommar.

En ekorre som kommit förbi varje morron jag klivit upp och jag sett genom fönstret syns nu inte, kanske den blivit ihjälkörd. Synd i så fall både för ekorren och mig. Skatan gör också sina vanliga morgonpromenader men som alltid mycket ”var om sig” och minsta lilla rörelse i fönstret då tar den till flykt. Javisst är det trevligt med alla djuren.

Bli först att kommentera

Vattnets kraft i rörelse och Jordens utarmning

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är ju enorma krafter som vi i dagsläget inte kan ta vara på. Jag menar främst i haven och de enorma krafterna vågorna där kan utgöra. Vi ser vad svåra stormar kan ställa till med för att inte säga tsunamis. Fast då är det ju kontinentalplattorna som rör sig och orsakar det och det händer som tur är inte så ofta. Stormar däremot och vattnets rörelser i haven sker nästan ständigt, speciellt när det når en kust och där bromsas upp utgör de stora krafter där de stoppas upp. Främst mor klippformiga stränder. I vilket fall är det länge sedan man började testa det här men inte uppnått någon speciell effektivitet. Vindkraften fungerar ungefär på samma vis, den är beroende av hur vädret växlar och ger inte något konstant uttag av energi/elektricitet.

Det är också på det viset att så länge vi inte behöver tänka till rejält eller oroa oss för något blir det den enklaste lösningen vi tar till. Skulle svälten för oss alla bli ett faktum eller något annat vi tar för givet börja sina, då först kommer en rejäl reaktion. Det mesta vi ser nu när det pratas om Jordens resurser börjar ta slut och vi redan överförbrukar, ser jag något speciellt och att det skulle vara någon som bryr sig om det på allvar? Visst säger man saker i den riktningen, men det är mera bara för smälta in, någon verklig förändring går inte på det sätt systemet nu fungerar. Tittar vi oss omkring har frosseriet aldrig varit så stort som nu och det stämmer ju enligt alla mätningar. Sverige ligger på 15:e plats. Våra Nordiska grannländer har bättre resultat. Vi ser också nu torkan och vad den varma sommaren medfört. Fodret både till djuren – och människan i slutändan – som hittills utgjort grunden för vår existens måste nu nödslaktas. Det har blivit långa köer till slakterierna och i vissa fall måste djuren avlivas och bara kasseras. Det är ju hemskt om vi tänker efter vad dåligt rustade vi är om samtidigt vi tänker på hur många som svälter. Det är naturligtvis inget speciellt parti som är skyldiga till att det blivit så här. Alla är lika dåliga i det fallet när de planerar för vår framtid. Ingen verkar ha någon förmåga till en verklig förändring. De ”rika” vill knappast dra ner på sina vanor och den ”fattige” hur mycket kan denne dra in på när det redan kan krisa.

Det fanns en tid då Sverige fungerade bra i det fallet med det man nu försöker återuppta i ett småskaligt perspektiv, mera självförsörjande. Miljöpartiet pratar om det och Centern har haft sin slogan om ”Lokalproducerat” men nu ändrat till ”Framåt för Inlandet”. Men längre än till det kommer man knappast. Vi har en gång för alla skrotat sättet vi levde på tidigare för i mycket av det här handlar just m detta, att förändra i det stora.

När katastrofen kommer, oavsett vad, då börjar det hända saker. Vi ser nu efter bränderna då EU nu tänker skaffa ett brandförsvar för oss alla inom unionen och någon nytta ska vi väl ha EU till?

Att skjutsa olika varor mellan olika länder är det alternativ vi nu har. Samtidigt säger man vi ska minska utsläppen och det går naturligtvis stick i stäv med vilken politik vi för. Vi är fast i systemet och vem vill ändra i det? Inte någon med risk att de eventuellt tappar sina egna högavlönade jobb. Det är ju det det mesta går ut på, den ekonomiska politiken. En vill sänka skatterna, en annan höja. Båda sätten bottnar i ett liknande system med det vi kallar för ”tillväxt”, att utsätta Jordens redan hårt ansatta resurser med ännu högre.

Man spår eller konstaterar att om 100 år kommer vissa av Jordens största städer sjunkit under vattnet. Folk kommer inte att kunna bo vissa ställen, ännu mindre än idag. Samtidigt ökar Jordens befolkning, hur går den ekvationen ihop?

Bli först att kommentera