Begravningen ägde som sagt rum igår, var en bra dag trots allt, men en väldigt konstig. Klev upp och gjorde mig iordning, kändes inte som att jag skulle på begravning, vi for och hämtade upp de vi skulle hämta i stan, for till Hörnefors och till morfar, väl där träffade vi massor med släktingar, sedan begav vi oss allihopa till gravkapellet, jag trodde dörren skulle vara stängd men direkt jag gick in så såg jag kistan och klumpen i magen växte, att vi sedan skulle sitta precis brevid gjorde det inte lättare, Erik satt sig längst ut för jag ville inte.

Klockorna ringde, tårarna var på väg att komma men det gick bra, prästen pratade så fint om mormor, det kändes så fel att titta på kistan och höra prästen tala om mormor, det skulle ju inte vara min mormor som låg där!
Sedan skulle Maria sjunga - Kärleken är - (min låt) då rann tårarna så det fanns inte, jag fick nog halva kapellet att börja gråta. Och så fint som Maria sjöng, man rös i kroppen och bara grät, hennes inlevelse och röst, det går inte att beskriva.
Sedan bad vi en bön och Maria sjöng - Till en ängel - (mammas låt) Då rann tårarna igen men oj så fint Maria sjöng, hennes man Peter spelade gitarr och det var också enormt vackert och bra! Vi tänkte filma då Maria sjöng för att få ha kvar låtarna som minne men tyvärr så glömdes kameran i bilen och vi såg det som ett tecken, vi skulle inte filma, men i efterhand ångrar man det lite för så bra som det var kommer man aldrig få höra igen, med hennes inlevelse när hon sjöng för mormor. Är så enormt glad att du ville ställa upp och sjunga.
- TUSEN TACK IGEN Maria! -

Sedan blev det en bön igen och så var det dags att ta farväl för oss, kantorn spelade - Håll mitt hjärta - och vi gick upp, morfar läste så vackert de han skrivit och sedan tog vi farväl allihopa, det kändes så bra men samtidigt så tungt. Men vi fick ta ett ordentligt farväl. Så fick alla andra gå upp och det var kul att höra och se alla som deltog med att säga farväl till mormor.
Efter begravningsakten var det gravsättning, kistan rullades ut och vi fick se när den hissades ner, morfar och lillebror hjälpte till, även det var fint att se men jobbigt då jag tyckte hon skulle så "långt ner". Jag kikade ner, sa hejdå och sedan var jag tvungen att gå.

Fikat efteråt på församlingsgården var kanon, så trevligt att få träffa och prata med alla man inte sett på länge, fick höra alla som skickat in hälsningar till mormor, det var hur många som helst! Bildspelet vi gjort var väldigt uppskattat av alla också så det var kul.

Senare på kvällen blev det surströmmingsmiddag hos morfar och vi pratade skit och hade det trevligt. Men innan middagen for vi till graven och såg hur fint de gjort med alla blommor, vi pratade lite till mormor och bara var en stund.

Så jag måste säga att jag är faktiskt riktigt nöjd över dagen, det var en jobbig dag men ändå så enormt fin. Vi fick ta ett ordentligt avsked av mormor och det känns jätte bra, spänningarna man gått och burit på i flera veckor har äntligen släppt.

Nu är det värsta gjort och kvar återstår att acceptera och inse och gå vidare utan mormor. Men nu har vi ett ställe vi kan gå till när vi vill prata med henne eller bara vara en stund vilket känns skönt.

- Älskade mormor, jag saknar dig. Du fick ett jätte bra avslut med oss igår, bättre gick nästan inte att få -

Det finns inga ord som beskriver det man går igenom idag och en tid framöver nu.
Min älskade mormor somnade in inatt så hela dagen idag har spenderats i Hörnefors för att ta farväl av henne och stötta morfar.
Fick ett telefonsamtal vid 11 av min lillebror, jag var på jobbet, skrek i telefonen "du skojar, säg att du driver med mig" flera gånger. Tyvärr så var det inte så, tårarna rann, jag for hem, vi hämtade upp storebror och for till Hörnefors.
Det är ofattbart, overkligt, jag vill inte inse fakta att det verkligen är sant.
Känslan i kroppen går inte att beskriva, jag känner mig tom, det måste komma något mer än detta. Jag har större delen av dagen varit relativt lugn, många tårar har fällts men inte tillräckling många för mormor men när allt sjunkigt in att hon verkligen är borta, då kommer nog allt.
Älskade mormor betydde allt för mig, hon skulle inte försvinna ur våra liv nu, vi fick ingen som helst förvarning men hon somnade stillsamt in.

Medan jag var inne hos henne en av alla svängar idag fick jag en låt i huvudet, Jill Jonsson - Kärleken är. Den är så fin och passade så bra just då när hon låg där i sin säng så fin med ett ljus jag tänt brevid.

Lyssnade på låten när jag och Erik kom hem och fler tårar fälldes, den påminner mig just nu om mormor. Den svåra biten är kvar, att förstå, acceptera och sedan framförallt - en tung och smärtsam begravning, ett definitivt avsked av min älskade mormor.
Jag är så glad att vi for förbi mormor och morfar i söndags på väg hem från pappa, då fick jag och min storebror två blåbärskakor var som hon bakat, vi hann prata lite skit och jag fick ge henne en kram innan vi for hem. Aldrig kunde jag ana att det var sista gången man pratade med henne o fick ge henne en kram.
Nu är det slut på all hennes goda mat, hennes goda kakor, hennes underbara julbord, våra fina pratstunder då vi pratade om allt mellan himmel och jord.
Du kommer för alltid att finnas med mig, alla fina minnen av och tillsammans med dig kommer följa mig med mig resten av livet.

Älskar och saknar dig för evigt älskade mormor!

/Jennely