Nicke Grahn, fp-politiker, Dorotea

Femåringen sitter med sin kramdjurslabrador Matilda och har satt fast en glassked runt höger framtass. Hon har återupptagit sin veterinärpraktik.

- Jag pumpar Matildas tass, förstår du. Den är alldeles för stor. Och blir det inte bättre, så får vi lov att sätta ett snöre runt benet så hon håller det uppe. Den ser du, hon har rakat benet. Det var alldeles snett förut, vi får se om det sitter kvar. Kanske lossnar det, men som tur är så bildas det väl nya ben inne i kroppen som växer ut. Det tar några dagar...

- Pappa, jag hitta din stornjiv!

Treåringen kommer gående med mitt multiverktyg.

- Har du hittat min storkniv! Vad bra! Tack så mycket!

- Jaaa, vassgod! Den låg i fotöljen. Gissa var jag hitta den?

Femåringen klär på sig för att gå till dagis. Det tar lång tid.

- Pappa, klagar hon. Strumpbyxorna kliar. I fötterna

- Du har haft de där strumpbyxorna jättemycket och då kliade de inte. Fortsätt att klä på dig!

Hon är bra på att argumentera, och jag tror naturligtvis att hon försöker bereda marken för nyinköp, trots att strumpbyxorna är utmärkta.

En stund senare står hon och kränger på sig ytterkläderna.

- Har strumpbyxorna slutat klia nu? frågar jag utan att barnet reagerar.

- Pappa, jag har matsäck med till dagis.

- Öh, jaha. Vad har du då?

- Knäckebröd, strålar barnet. Jättebra matsäck!

- Men var har den?

- I strumbyxorna såklart!

- Har du knäckebröd i strumbyxorna?

- Jaa, men jag smulade sönder alltihop så det är längst ner vid foten. Det får bättre plats då.

Den lille mannen, treåringen, bygger träjärnväg. Femåringen studsar omkring. Det är dagisdags.

- Heej, säger den lille mannen till mig, Tur att det var du. Trodde det var ett zpöke. Fast finns ju inga zpöken. Bara du pappa!

Nu kommer femåringen i lätt skritt. Nu ska hon leka häst.

- Hoppla, Gubben!

- Nehejdu, säger treåringen långsamt och tittar eftertänksamt upp. Ingen gubbe, bara pappa!

Femåringen vill ha en hund och planen är klar.

-...och när jag blir sex år ska den bo i mitt rum och jag ska bära mat åt den, fast det är hemligt, och sen ska jag gå ut  med den varje dag, fast bajsa får den göra i en påse, för det har jag sett att det gör hunden Ludde..." osv osv

- Men du, säger jag. Det blir inte någon hund, och det vet du. När du blir stor kan du bestämma att du ska ha hund och då kan du välja precis vilken hund du vill.

. Men vaaaaarför, pappa, klagar barnet. Jag-vill-ha-en-hund-jagvillhaenhundjagvillhaenhund. En huuuuuuuuund!!!

- Jag är allergisk. Jag nyser av en hel del hundar, förklarar jag.

Femåringens ansikte är mörkt och hon blänger på mig. Lågt väser hon för sig själv:

- Varför valde mamma en som är allergisk?!

- Hahaaa dom är rosa!

- Nä. Dom är blåååååå!

Den lille mannen grälar för fullt med en både äldre och större kille. Treåringen har rosa byxor på sig, men är fullt övertygad om att de är blå. Problemet är att den lille mannen har - tror vi - ett ganska flexibelt färgseende. Eller också är han helt ointresserad. Nåväl, den lille mannen är både ilsken och ettrig och efter ett mindre slagsmål har han övertygat den äldre om att hans rosa byxor är blå. Men det är ingen lösning på problemet, det tycker han själv också

- Pappa, ska jag lägga den i den röda hinken?

- Men du, den hinken är ju gul, försöker jag.

- Jaha, den är gul, mumlar han.

Det går en stund.

- Pappaaa!

- Ja?

- Kan du visa på nånting som är blått, du vet  precis som bajs?

Femåringen gillar att laga mat. Hon har även egna recept, som till exempel det här: 

"Alltså man åker till Nordpolen och skjuter några älgar, sådär två stycken blir bra. Sen kokar man dom. Det är bra med salt och peppar i. Sen lägger man dom på smörgåsar. Brödet måste vara underst".

Den lille mannen, tre år, har gått i lära hos sin storasyster, som är en snillrik konstruktör av diverse sällskapsspel.

Han kommer dragande med två vedträn som han lägger på golvet. Reglerna är enkla och solklara:

- Den zom inte vinner har förlorat. Och det är inte jag!

Femåringen, den lille mannen och jag går hem från dagis. Vi hejar på dem vi möter, som vi brukar.

- Vem var det, undrar femåringen.

- Men det var ju Gunilla, hon som är rektor, alltså chef för ditt dagis. Du känner ju henne!

- Heter hon inget mer?

- Jo, hon heter Gunilla Bohm, det vet du ju.

- Heter hon Gunilla Bohm, varför heter hon det?

- Jamen du vet väl att man har ett efternamn och ett förnamn, förklarar jag. Efternamnet brukar vara samma som andra i familjen och sen har man ett förnamn som är ens eget.

Barnet funderar, sedan har hon det hela klart för sig.

- Jag vet i alla fall att hon heter så för att hon är rektor!

Sollefteå är trevligt. Där bor mormor med alla vänner som heter Eivor. Där finns hennes höns, potatis och dessutom en hel stad att handla i. Det gillar femåringen. Hon är helt på det klara med att Sollefteå innebär shoppande. Hon är dessutom ganska taktiskt skicklig.

- Mamaaaaa, tror inte du att lillebror behöver en ny mössa?

De åker iväg. Jag vägrar. Vi låter Flickan med snickarbyxorna ta över.

"Vi skulle parkera. Den lille mannen sa att han skulle få en tröja, storasyster tjöt att det var orättviiiiiiist och jag blev arg och sa att nu åker vi hem. Femåringen blev helt vansinnig och ville ÅTTEMINSTONE ha några kläder. Småbyxor eller nåt. Jag sa att då måste de lugna ner sig. Den lille mannen lovade att inte skrika.  Jag gick för att betala parkeringen och därför var det "bara" storasyster fick ner rutan och tjöt så hela stan hörde - JAG VILL HAAAA MINA SMÅBYXOR!!!!!. Rätt många tittade. Jag också. Funderade högt vem som hade lämnat sina skrikande barn i bilen, med rutan öppen dessutom.

Nåja, det lugnade ner sig. Vi gick till Lindex ändå. Väl därinne försvann lillebror. Femåringen försvann inte, förutom bakom ett berg av möjliga inköp. -...och den här skulle passa deeej, mamma..."

Jag stirrade vilt efter den försvunne lille mannen. Ingenting. Bara ett rundställ med blusar som såldes tre för priset av två som snurrade hejvilt av sig själv. Konstigt. Har ställen snurr-motor? Motorn var en meter lång och hade bävernylonoverall.

- Hej, mamma! Koolla.

- Kom ut från klädstället!

- Kom och ta mej!!

Snuuurrrrrrrrrrr!"