Den lille mannen skopar kaffe ("dasse") i kaffepressen. Det blir väldigt mycket kaffepulver, ungefär halva kannan. Starkt kaffe, känner han till.
– Zåja. Nu blir mamma och pappa ztarka, muttrar han.
Den lille mannen skopar kaffe ("dasse") i kaffepressen. Det blir väldigt mycket kaffepulver, ungefär halva kannan. Starkt kaffe, känner han till.
– Zåja. Nu blir mamma och pappa ztarka, muttrar han.
Femåringen funderar
– När man blir stor och flyttar hemifrån måste man se sig för. Rätt som det är så blir någon kär i en!
I fredags var byafest, förlåt, vaccinering av småbarnen mot svinfluensan. Vi tågade iväg en praktfull delegation, och större delen av barnens kompisar var också där. Den lille mannen tyckte att vaccinering var en väldigt dum idé.
– Har inte ont i armen, sa han strängt.
Storasysters vaccinering gick ganska smidigt, men så var det lillebrors tur.
– Har inte ont i armen, sa han återigen, klart upprörd.
Vi fick hålla fast armen. Han påpekade återigen att han inte hade ont i armen. Därför behövde han ingen spruta. Har man inte ont i armen, behövs ingen spruta, logiskt eller hur?
Fem minuter senare.
Om nu någon som besökte sjukstugan i fredags inte vet vem den lille mannen är, så tror jag att det är få som svävar i tvivelsmål nu. Grymt besviken på en genomkorkad vuxengeneration, tågade han ut från vaccineringen.Han var iklädd en toppluva med Bamse och vinterstövlar, inga andra ytterkläder eftersom han totalvägrade. Högljutt tjutande skanderade han sitt mantra så att sydamerikanska revolutionärer utan tvekan skulle ha engagerat honom:
– HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!!HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR IINTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!!HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!!
Jag fick ett paket av femåringen när jag kom hem från landstingsmötet. Det var en papp-ask inlindad i presentpapper, en rosa tygbit och en handduk, alltihopa konstfullt emballerat i glittrigt snöre. Inuti låg en rosa bit filt med fastklistrade konfettistjärnor och diverse pärlor. Givaren förklarar:
– Du ska hänga upp den här på jobbet så att folk ser dej ordentligt. Sen när du är hemma, lägger du ner den i asken och slår in alltihopa igen, sen när du är på jobbet hänger du upp den. Fiffigt va? Jag är väldigt fiffig att tänka ut kluriga saker!
– Jag är nog lite kär i min lillebror, säger femåringen medan hon snurrar ihop en piprensare med två pärlor och klistrar fast den på en banankartong som ska föreställa aphus.
– Fast, fortsätter hon. Det är nog bättre att bli kär i nån kompis på dagis. Ja, du vet, då behöver man ju inte leta så mycket.
Senaste kommentarerna