- Pappa, den är väldigt läskig!

Tvååringen sitter på en fotboll och ser knipslug ut.

-Jag undrar vilken som är läskig.

- Min saga. Ska berätta?

- Ja, berätta sagan för mig.

- Den är väldigt läskig. Ska berätta?

- Ja, berätta sagan.

- Det var en gång... en traktor...som stod i garaget... Väldigt läskigt

- Pappa! Vem bestämmer egentligen i Folkpartiet?

Fyraåringen hoppar jämfota och utför akrobatiska övningar på köksgolvet.

- Det är Jan Björklund som är ordförande och bestämmer på mötena.

- Hur blev han sån?

- Jo, vi var en massa människor på ett möte som valde honom.

- Var ni många på mötet?

- Ja. Massor av människor.

- Jaha. Ordförande. Då är det alltså han som får berätta först av alla!

Fyraåringen filosoferar:

-...och sen vill jag gå till Konsum. Där har dom så mycket gamla saker, och det gillar jag verkligen...

Vi passerar gamla skolan i Rörström.

- Vilket gammalt hus! säger fyraåringen.

- Det var skola där förut, säger jag.

- När var det? På suttitalet?

- Nej, det var nog tidigare. På sextiotalet lades den ner tror jag. Innan mamma och pappa var födda.

Tystnad.

- Men dinosajretiden kom väl ändå först?!

Vi går längs vägen mot fjärden. Ett tiotal personer står och väntar på att några stora abborrar ska bli färdiga i en panna. Fyraåringen stannar till, mycket intresserad.

- Hej, säger hon. Vet ni hur gammal jag är?

- Näe, säger en kvinna.

- Jag är fyra år och jag kan massor. Vet ni att jag kan äta och blunda och veta var jag är nånstans. Samtidigt! Hejdå!

- Paaapppaaa!!!!!!

Fyraåringen kommer rusande, helt vansinnig av ilska.

- Han la en peng i min spargris! I min!!!! Aiighhhhrrrrr!!!

Ilskan riktas mot lillebror - tvååringen.

- Iaa! Iagh la peng där, kuttrar han belåtet.

- Han får inte lägga sina pengar i min spargris, skriker storasystern. Mörk i ögonen vänder hon sig mot sin lillebror:

- Jag ska lägga pengar i DIN spargris, väser hon full av hämndlystnad.

- NEEEEEJJJJ!!!!!! kommer ett fasans skri.

- Pappa, varför skaffade ni barn? frågar fyraåringen.
- Jo, mamma och pappa älskar varandra väldigt mycket och ville ha barn, svarar jag.
- Blev ni glada?
- Ja, svarar jag allvarligt. Man är väldigt, väldigt glad över sina barn. Barn är en fantastisk gåva som man är väldigt lycklig och tacksam över.
- Jaha... så ni skaffade inte oss bara för att ha nån som ska hjälpa till, då?!