Femåringen förklarar:

- Jag vill rita! Jag vill vara inne!

Den lille mannen är inte med på storasysters förslag.

- Iag vill då uuuuut!

- Ja, där hör du pappa! Jag är mera innig och min lillebror är utig!

Femåringen retar sin lillebror. Han är rasande. Jag blir arg.

- Hördu, varför är du så dum mot lillebror? Du retar honom hela tiden!

Femåringen surt:

- Det är för att jag inte är trött!

Tvååringen har ett elegant språk. Han pratar kristallklart, men byter ut en del konsonanter: k blir t eller ibland d, v blir n, f blir s. Ibland blir det riktigt bra.

- Nakna, pappa! Nakna!

- Gäsp.

-  Är du naken? Ska jag nicka dina tår så att du naknar?

-  Va?

- Ja bara stojar med dej, pappa. Bara stojar. Här får du!

- Tack, vad är det?

- Dasse! Har tokat dasse till dej!

Femåringen har börjat planera för sin vidareutbildning. Så småningom avser hon att söka sig vidare mot nya utmaningar i "storskolan".

- Pappa!

- Ja?

- Kommer lillebror att gå i min klass i storskolan?

- Nä. Han är ju mycket mindre än du, så han kommer inte att gå tillsammans med dig.

Tvååringen kommer godmodigt invaggande i rummet. Han har hört vårt samtal.

- Tänker inte då (då=gå) i din tlass. Tänker då (gå) på taket!

Jag är vigselförrättare ibland och nu var det dags igen. Femåringen vet att mamma och pappa är gifta och har varit på något bröllop, men begreppen är något vaga.

- Paaaappaaaaa!!!

- Ja?

- Vad gör du?

- Jag badar. Jag ska vara på ett bröllop i kväll, och då måste jag vara ren och fin.

- Va?!  Ska du gifta dej igen?

- Nä, mamma och pappa är redan gifta och jag ska inte gifta mig igen. Men jag kan gifta ihop människor.

- ???

- Jo, man kan säga att när två personer är väldigt förälskade i varandra så kan de vilja gifta sig. Och då kan jag ordna ett slags möte där de gifter sig.

- Jahaaa. Ska du ha finkläder på dej?

- Ja, jag ska ha kostym.

- Möteskostymen?

- Nä. Jag har en finkostym som jag bara har då jag gifter ihop folk.

- För du får väl inte gå dit naken, va?

- Eh...näe, det vore nog inte så bra.

- Nä, du skulle nog inte få komma in på bröllopet, pappa. Eller hur?

- Nä. Man ska ha kläder på sig på bröllop.

Hon funderar en liten stund.

- Pappa!?

- Ja?

- Om du kom utan kläder på bröllopet...

- Ja?

- Då skulle dom tycka att du var lite konstig va?

- Ja. Och jag kommer att ha kläder. Men just nu badar jag, och det är lite konstigt att bada i bröllopskostym.

En stund senare är jag ekiperad. Femåringen är entusiastisk.

- Va fin du är, pappa!

- Tack, sötnos. Nu ska jag åka.

- Vänta lite pappa!

- Vad är det?

- Du skulle ju vara fin, eller hur?

- Ja...

- Vänta så ska jag hämta lite fjädrar.

Hon försvinner till sitt rekvisitaförråd och återkommer med några rosa påskfjädrar.

- Här! Att ha runt öronen!

Den lille mannen, tvååringen, är arg på mamma - Flickan med snickarbyxorna.

- Iag tska inte leka med deej!

- Det var tråkigt.

- Iag tska inte sova med deej!

- Nehe...

- Iag tska inte plocka tstenar till deej!

Baksätesdialog mellan femåringen och tvååringen:

- Jag springer jättesnabbt!

- Iag åsså jättenabb!

- Jag springer snabbare än duu!

- Iag springer ännu nabbare! Springer jättesort!

- Ha! När jag sprang så fort så satt du i barnvagn och det var mamma som sprang med dej.

Tystnad.

- Iag i alla fall jaga bönar i skogen. Tusen millejoner. Tan inte du!

-  Taaaan sääääälv!!!! (Kaaan sjäääälv)

Tvååringen skriker sig blå för att själv få stänga bildörren. Han får det. Sedan vänder han sig till mig.

- Du kan tlämma dej!

Femåringen håller på med en utläggning om en av kompisarna på dagis:

-...och vi passar verkligen bra ihop hon och jag! Ingen av oss gillar dragkedjor annat än på jackor!

Tvååringen har en ringblomma i ett glas vatten. Han är mycket intresserad. Blomman lyfts, luktas på, snurras på, sätts tillbaka och lyfts igen.

-Låt blomman vara, säger flickan med snickarbyxorna. Den vill vara ifred.

- Vill ha sällstap, säger tvååringen.

Flickan med snickarbyxorna lagar festmat. En vän till familjen fyller jämnt och kommer till oss för lite samvaro. Femåringen, som inte är känd för att kasta sig över ny och okänd mat - dvs sådant hon inte ätit och tyckt vara gott i minst tre års tid - ser betänksam ut.

- Vad är det där?

Flickan med snickarbyxorna förklarar. Femåringen förklarar även hon

-...jag har provat så mycket mat nu. När jag blir sex år ska jag prova mer. Nu behöver jag faktiskt få vara lite ledig!!

Ur mörkret ljuder tvååringens stämma:

- Iag älstar dej mamma.

- Jag älskar dig också!

- Iag älstar dej pappa!

- Jag älskar dig också, sötnos.

Tystnad.

- Inte älstar taket?

Nu har vi tagit in båtmotorn och vår lilla plastbalja till båt går bara att ro. Femåringen är inte nöjd med sakernas tillstånd.

-...ja, mamma, jag börjar bli lite trött på båtlivet. Det är helt värdelöst!

Tvååringen blir som bekant vansinnig när någon säger hans namn fel. Kusin Frida kallar ju honom "Lalle". Han tycker inte om att bli påmind om det.

- Iagh heter INTE LALLE!! HETER TALLE!!!!

Vi var på regementet, ett annat än vårt vanliga. Ungarna kallar det inte K4, utan Kapmyra. Framför ena kasernen stod några befäl och pratade och jag stannade till. Femåringen ryckte mig i ärmen.

- Pappa? Vilka är det?

- Det är de som är befäl här. De bestämmer vad soldaterna ska göra.

- Jobbar du med dom?

- Ja, när vi har övningar jobbar vi tillsammans.

-Men pappa! Tänk om dom skämmer ut oss!!!