Femåringen har klara åsikter som sin farmors ryggont. Det är botbart, enligt experten i fråga:

- Först ska hon få stå på händer. Sedan hoppar vi i påse hon och jag (säckhoppning) och sen får hon dra mej och lillebror på kälken. Om hon inte vägrar sådär jättemycket så får hon i sej några kakor. Två. Det brukar funka!

-  Hur är det på medeltiden, mamma? frågar treåringen.

Flickan med snickarbyxorna funderar.

- Jo, det fanns inga bilar, man hade hästar och gamla kärror och så var det för lite mat ibland.

- När ska vi åka dit? undrar den lille mannen.

- Men förstår du, det var jättelängesen det var medeltiden. Man kan inte åka dit...

- Va? Har dom stängt?!

Femåringen föreläser om labradorvalpen Matilda, för tillfället tjänstgörande favoritgosedjur.

-...hon är liten, bara ett år eller så. Men du vet, hon äter bara en gång per månad, jaa. Men det är alldeles tätt i nosen. Hon har alldeles fullt med snor där och så har det blivit saliv och det har stelnat ihop, fruset alldeles. Vi har alldeles för kallt här inne...

Flickan med snickarbyxorna har renoverat badrummet. Vi är alla mycket nöjda med resultatet, eftersom den gamla färgen på väggarna var ohygglig. Treåringen, den lille mannen, står bredvid mamma och tittar upp på de nymålade väggarna.

- Mamma!

- Ja?

- Du är en mycket stor målare!

Treåringen sitter vid köksbordet och resonerar

- Man får inte struva (skruva) på pingviner. Dom blir onda då...

Femåringen sitter med sin kramdjurslabrador Matilda och har satt fast en glassked runt höger framtass. Hon har återupptagit sin veterinärpraktik.

- Jag pumpar Matildas tass, förstår du. Den är alldeles för stor. Och blir det inte bättre, så får vi lov att sätta ett snöre runt benet så hon håller det uppe. Den ser du, hon har rakat benet. Det var alldeles snett förut, vi får se om det sitter kvar. Kanske lossnar det, men som tur är så bildas det väl nya ben inne i kroppen som växer ut. Det tar några dagar...

- Pappa, jag hitta din stornjiv!

Treåringen kommer gående med mitt multiverktyg.

- Har du hittat min storkniv! Vad bra! Tack så mycket!

- Jaaa, vassgod! Den låg i fotöljen. Gissa var jag hitta den?

Femåringen klär på sig för att gå till dagis. Det tar lång tid.

- Pappa, klagar hon. Strumpbyxorna kliar. I fötterna

- Du har haft de där strumpbyxorna jättemycket och då kliade de inte. Fortsätt att klä på dig!

Hon är bra på att argumentera, och jag tror naturligtvis att hon försöker bereda marken för nyinköp, trots att strumpbyxorna är utmärkta.

En stund senare står hon och kränger på sig ytterkläderna.

- Har strumpbyxorna slutat klia nu? frågar jag utan att barnet reagerar.

- Pappa, jag har matsäck med till dagis.

- Öh, jaha. Vad har du då?

- Knäckebröd, strålar barnet. Jättebra matsäck!

- Men var har den?

- I strumbyxorna såklart!

- Har du knäckebröd i strumbyxorna?

- Jaa, men jag smulade sönder alltihop så det är längst ner vid foten. Det får bättre plats då.

Den lille mannen, treåringen, bygger träjärnväg. Femåringen studsar omkring. Det är dagisdags.

- Heej, säger den lille mannen till mig, Tur att det var du. Trodde det var ett zpöke. Fast finns ju inga zpöken. Bara du pappa!

Nu kommer femåringen i lätt skritt. Nu ska hon leka häst.

- Hoppla, Gubben!

- Nehejdu, säger treåringen långsamt och tittar eftertänksamt upp. Ingen gubbe, bara pappa!

Femåringen vill ha en hund och planen är klar.

-...och när jag blir sex år ska den bo i mitt rum och jag ska bära mat åt den, fast det är hemligt, och sen ska jag gå ut  med den varje dag, fast bajsa får den göra i en påse, för det har jag sett att det gör hunden Ludde..." osv osv

- Men du, säger jag. Det blir inte någon hund, och det vet du. När du blir stor kan du bestämma att du ska ha hund och då kan du välja precis vilken hund du vill.

. Men vaaaaarför, pappa, klagar barnet. Jag-vill-ha-en-hund-jagvillhaenhundjagvillhaenhund. En huuuuuuuuund!!!

- Jag är allergisk. Jag nyser av en hel del hundar, förklarar jag.

Femåringens ansikte är mörkt och hon blänger på mig. Lågt väser hon för sig själv:

- Varför valde mamma en som är allergisk?!

- Hahaaa dom är rosa!

- Nä. Dom är blåååååå!

Den lille mannen grälar för fullt med en både äldre och större kille. Treåringen har rosa byxor på sig, men är fullt övertygad om att de är blå. Problemet är att den lille mannen har - tror vi - ett ganska flexibelt färgseende. Eller också är han helt ointresserad. Nåväl, den lille mannen är både ilsken och ettrig och efter ett mindre slagsmål har han övertygat den äldre om att hans rosa byxor är blå. Men det är ingen lösning på problemet, det tycker han själv också

- Pappa, ska jag lägga den i den röda hinken?

- Men du, den hinken är ju gul, försöker jag.

- Jaha, den är gul, mumlar han.

Det går en stund.

- Pappaaa!

- Ja?

- Kan du visa på nånting som är blått, du vet  precis som bajs?