Fyraåringen – den lille mannen – står och kränger av sig vinteroverallen. Han gör det omständligt och inte särskilt genomtänkt. Skorna är på¨och jag blir otålig.
- Men sätt lite fart nu. Hoppa ner i skorna, stönar jag.
Fyraåringen tittar upp.
- Om jag ska av med skorna måste jag hoppa ypp, inte hoppa ner i skorna.
- Nävisst, säger jag. Naturligtvis ska du upp ur skorna.
- Pappa?
- Ja, suckar jag.
- Det är inte lätt det här för dej!
Fyraåringen och jag är på badhuset. Som vanligt får man som vuxen lära sig ganska mycket.
- Pappa!
- Ja.
- Vad är det för en dörr?
- Den går till tjejernas omklädningsrum!
- Kom så går vi dit, säger han glatt.
- Nä. Vi måste gå till killarnas.
- Varför det? Flickor är snälla!
- Jaa, men de vill ändå klä om sig ifred, säger jag.
- Men, pappa… Vi kan väl tjyvkika?
- Nä.De vill klä om i fred. Kom nu så går vi och klär om på killarnas.
- Men pappa… jag tror inte att det där dörren går till tjejernas omklädningsrum.
- Nähä?
- Nää. Jag tror att det bara är fröknar där?
- Fröknar?
- Jaa. Gamla fröknar står där. Alldeles fullt. Liksom ingrävda där innanför!
Fyraåringen, den lille mannen, har besök av en vän i samma ålder.
- Hej, säger den lille mannen.
- Hej, hej, säger vännen.
- Här bor jag!
- Jaså, säger kamraten.
- Tycker du att det ser konstigt ut här i min trakt?
- Nää, säger fyraåringens vän.
- Tycker du inte att det ser konstigt ut någe alls, frågar fyraåringen oroligt.
- Joo, okejdå, lite konstigt ser det ut, medger kamraten efter lite funderande.
Fyraåringen drar en lättnadens suck.
- Bra!
Senaste kommentarerna