Jag rakar mig. Fyraåringen, den lille mannen, kommer travande:

- Pappa! Ska jag hjälpa dej att raka?

Han får rakapparaten.

- Hur känns det om jag rakar dej i pannan?

- Det killar lite. Men inte högre upp, då far allt hår bort.

- Haha, fnittrar fyraåringen. Då ser du ut som farfar, men det vill jag inte.

Han fortsätter, det blir ganska bra. Sjuåringen, hans storasyster, uppmärksammar vad lillebror gör.

- Vill du bli frisör? frågar hon.

Han sänker rakapparaten långsamt, säger sedan:

- Inte bli. Är!

Jag hämtar fyraåringen på dagis. Det tar lite tid.

- Är du klar snart?

- Ja, jo, pappa, men jag måste hämta lite saker först.

- Ja men du har ju hämtat allting två gånger redan.

- Nä, jag måste hämta lite stenar!

- Stenar?

- Ja, till min kompis som är kvar till sist. Han måste ha lite stenar så han kommer ihåg mej tills i morgon!

Den lille mannen rotar runt i gruset utanför dagisgrinden, springer in på gården och häller ut lite sten framför sin bästis:

- Här, säger han. Lite stenar så att du känner igen mej i morgon!

Fyraåringen, den lille mannen, sitter och klipper med en - i mitt tycke - livsfarlig sax på ett likaledes riskfyllt sätt.

- Du är väl försiktig med saxen, säger jag. Den är jättevass!

Fyraåringen fortsätter lugnt sitt vådliga hantverk.

- Jag vet vad jag gör, säger han godmodigt och fortsätter:

- Det betyder att jag vet vad jag håller på med!

Fyraåringen leker kurragömma. Flickan med snickarbyxorna ska räkna.

- Mamma! Blunda då så ser du att jag har försvunnit!