- Aaaah. Mmmmm, magnifikt, suckar hon.

Sedan vänder hon sig till säljaren och deklarerar med högtidligt allvar:

- Vetdu, det här är den bästa saft du nånsin har gjort!

- Hörrö, väser jag. Du vet att man måste vara försiktig i trafiken. Här går det stora långtradare och dom ser inte små barn som springer rätt ut.

- Kan man bli död? frågar femåringen intresserat.

- Ja. Du kan bli död. Jag kan också bli död om jag springer rätt ut i trafiken.

- Då blir jag lehelhe lessen, hulkar treåringen.

- Men vi lever ju nu, klipper femåringen av.

- Ska jag verkligen inte krypa in där?

- Var är pappa?

- Jag hittar, säger treåringen ivrigt!

Snabba steg i trappan.

- Heej, pappa! 

Han ropar neråt trappan.

- Pappa läser sagor! Bara text, inga bilder! 

- Pappa! Hjälp mej av med vantarna! Blir så svårt med korven!

- Ska jag ta av båda vantarna?

- Nä.

- Bara en?

- Neeej (arg nu). Alla treeee!

- Först ska hon få stå på händer. Sedan hoppar vi i påse hon och jag (säckhoppning) och sen får hon dra mej och lillebror på kälken. Om hon inte vägrar sådär jättemycket så får hon i sej några kakor. Två. Det brukar funka!

Flickan med snickarbyxorna funderar.

- Jo, det fanns inga bilar, man hade hästar och gamla kärror och så var det för lite mat ibland.

- När ska vi åka dit? undrar den lille mannen.

- Men förstår du, det var jättelängesen det var medeltiden. Man kan inte åka dit...

- Va? Har dom stängt?!

-...hon är liten, bara ett år eller så. Men du vet, hon äter bara en gång per månad, jaa. Men det är alldeles tätt i nosen. Hon har alldeles fullt med snor där och så har det blivit saliv och det har stelnat ihop, fruset alldeles. Vi har alldeles för kallt här inne...

- Mamma!

- Ja?

- Du är en mycket stor målare!

- Man får inte struva (skruva) på pingviner. Dom blir onda då...

- Jag pumpar Matildas tass, förstår du. Den är alldeles för stor. Och blir det inte bättre, så får vi lov att sätta ett snöre runt benet så hon håller det uppe. Den ser du, hon har rakat benet. Det var alldeles snett förut, vi får se om det sitter kvar. Kanske lossnar det, men som tur är så bildas det väl nya ben inne i kroppen som växer ut. Det tar några dagar...

Treåringen kommer gående med mitt multiverktyg.

- Har du hittat min storkniv! Vad bra! Tack så mycket!

- Jaaa, vassgod! Den låg i fotöljen. Gissa var jag hitta den?

- Pappa, klagar hon. Strumpbyxorna kliar. I fötterna

- Du har haft de där strumpbyxorna jättemycket och då kliade de inte. Fortsätt att klä på dig!

Hon är bra på att argumentera, och jag tror naturligtvis att hon försöker bereda marken för nyinköp, trots att strumpbyxorna är utmärkta.

En stund senare står hon och kränger på sig ytterkläderna.

- Har strumpbyxorna slutat klia nu? frågar jag utan att barnet reagerar.

- Pappa, jag har matsäck med till dagis.

- Öh, jaha. Vad har du då?

- Knäckebröd, strålar barnet. Jättebra matsäck!

- Men var har den?

- I strumbyxorna såklart!

- Har du knäckebröd i strumbyxorna?

- Jaa, men jag smulade sönder alltihop så det är längst ner vid foten. Det får bättre plats då.

- Heej, säger den lille mannen till mig, Tur att det var du. Trodde det var ett zpöke. Fast finns ju inga zpöken. Bara du pappa!

Nu kommer femåringen i lätt skritt. Nu ska hon leka häst.

- Hoppla, Gubben!

- Nehejdu, säger treåringen långsamt och tittar eftertänksamt upp. Ingen gubbe, bara pappa!

-...och när jag blir sex år ska den bo i mitt rum och jag ska bära mat åt den, fast det är hemligt, och sen ska jag gå ut  med den varje dag, fast bajsa får den göra i en påse, för det har jag sett att det gör hunden Ludde..." osv osv

- Men du, säger jag. Det blir inte någon hund, och det vet du. När du blir stor kan du bestämma att du ska ha hund och då kan du välja precis vilken hund du vill.

. Men vaaaaarför, pappa, klagar barnet. Jag-vill-ha-en-hund-jagvillhaenhundjagvillhaenhund. En huuuuuuuuund!!!

- Jag är allergisk. Jag nyser av en hel del hundar, förklarar jag.

Femåringens ansikte är mörkt och hon blänger på mig. Lågt väser hon för sig själv:

- Varför valde mamma en som är allergisk?!

- Nä. Dom är blåååååå!

Den lille mannen grälar för fullt med en både äldre och större kille. Treåringen har rosa byxor på sig, men är fullt övertygad om att de är blå. Problemet är att den lille mannen har - tror vi - ett ganska flexibelt färgseende. Eller också är han helt ointresserad. Nåväl, den lille mannen är både ilsken och ettrig och efter ett mindre slagsmål har han övertygat den äldre om att hans rosa byxor är blå. Men det är ingen lösning på problemet, det tycker han själv också

- Pappa, ska jag lägga den i den röda hinken?

- Men du, den hinken är ju gul, försöker jag.

- Jaha, den är gul, mumlar han.

Det går en stund.

- Pappaaa!

- Ja?

- Kan du visa på nånting som är blått, du vet  precis som bajs?

"Alltså man åker till Nordpolen och skjuter några älgar, sådär två stycken blir bra. Sen kokar man dom. Det är bra med salt och peppar i. Sen lägger man dom på smörgåsar. Brödet måste vara underst".

Han kommer dragande med två vedträn som han lägger på golvet. Reglerna är enkla och solklara:

- Den zom inte vinner har förlorat. Och det är inte jag!

- Vem var det, undrar femåringen.

- Men det var ju Gunilla, hon som är rektor, alltså chef för ditt dagis. Du känner ju henne!

- Heter hon inget mer?

- Jo, hon heter Gunilla Bohm, det vet du ju.

- Heter hon Gunilla Bohm, varför heter hon det?

- Jamen du vet väl att man har ett efternamn och ett förnamn, förklarar jag. Efternamnet brukar vara samma som andra i familjen och sen har man ett förnamn som är ens eget.

Barnet funderar, sedan har hon det hela klart för sig.

- Jag vet i alla fall att hon heter så för att hon är rektor!

- Mamaaaaa, tror inte du att lillebror behöver en ny mössa?

De åker iväg. Jag vägrar. Vi låter Flickan med snickarbyxorna ta över.

"Vi skulle parkera. Den lille mannen sa att han skulle få en tröja, storasyster tjöt att det var orättviiiiiiist och jag blev arg och sa att nu åker vi hem. Femåringen blev helt vansinnig och ville ÅTTEMINSTONE ha några kläder. Småbyxor eller nåt. Jag sa att då måste de lugna ner sig. Den lille mannen lovade att inte skrika.  Jag gick för att betala parkeringen och därför var det "bara" storasyster fick ner rutan och tjöt så hela stan hörde - JAG VILL HAAAA MINA SMÅBYXOR!!!!!. Rätt många tittade. Jag också. Funderade högt vem som hade lämnat sina skrikande barn i bilen, med rutan öppen dessutom.

Nåja, det lugnade ner sig. Vi gick till Lindex ändå. Väl därinne försvann lillebror. Femåringen försvann inte, förutom bakom ett berg av möjliga inköp. -...och den här skulle passa deeej, mamma..."

Jag stirrade vilt efter den försvunne lille mannen. Ingenting. Bara ett rundställ med blusar som såldes tre för priset av två som snurrade hejvilt av sig själv. Konstigt. Har ställen snurr-motor? Motorn var en meter lång och hade bävernylonoverall.

- Hej, mamma! Koolla.

- Kom ut från klädstället!

- Kom och ta mej!!

Snuuurrrrrrrrrrr!"

Den lille mannen vill ha hjälp att dra bensluten på overallen över stövlarna.

- Kan du inte det själv?

- Joo, men fäll neer, pappa!

Jag hjälper den bekväme unge mannen och han tittar vänligt på mig.

- Tack, pappa. Nu kan jag det inte själv längre, och inte på dagis heller!

- Du ska ut, pappa?

- Ja, jag ska ut en stund.

- Du ska hämta ved?

- Är det med dej då, pappa?

- Jag är rätt skruttig idag.

- Är du struttig, jaså.

Femåringen kom. Hon har lärt sig en del om virus och baciller.

- Får jag låna din kudde, pappa?

- Nä. Det kan vara magsjukevirus.

- Då hämtar jag min kudde, säger hon. Så blir du frisk.

Innan jag hinner hejda henne rusar hon i väg och återkommer med sin kudde.

- Gör så här pappa, säger hon: Skaka håret på din kudde, så far magsjukekusarna dit och så blir du frisk på min kudde, för där är det inga magsjukor.

- Ööööh, sitter magsjukan i håret? frågar jag.

- Vet väl alla, svarar barnet.

- Jag zvarar, ropar den lille mannen, numera nybliven treåring och rusar till telefonen.

Jag steker fisk och hinner inte före, men jag hör samtalet in till köket:

- Hej, det är jag, svarar den lille mannen vänligt in i luren och fortsätter: Är du en gräshoppa..?. men du låter som en gräshoppa... joooo, gör du vizzt det... Jaa, pappa är hemma. PAAAPPAAAA! DET ÄR EN GRÄSHOPPA SOM PRATAR I TELEFONEN!!!

Nu har jag kunnat avbryta fiskstekandet och hinner fram och tar luren.

- Vassgod, säger den lille mannen godmodigt och vaggar iväg.

- Hej, säger jag in i telefonen.

- Hrrrm, ja, godkväll, jag heter Andreas och ringer från Svenskt kvalitetsindex och håller på med en undersökning om era åsikt i en fråga...vem var det jag pratade med nyss?

- Det var den lille mannen. Han är säker på att du är en gräshoppa!

- Vad säger du, älskling?

- Varför kramas ni, som inte har gift er än?!

- Jag ser att du har en ny klocka...

- Jaa, vetdu, men jag använder den nästan aldrig, säger min dotter anspråkslöst och fortsätter: Du vet, jag kan ju ändå inte klockan.

Melodi: "Du käre lille snickerbo´" ur Emil i Lönneberga:

"För Halleluja hoppfallera och Halleluja hoppfalerej är bra å ha..."

- Vad gör dom i den kyrkan?

- Man träffas och sjunger och så ber man. Sedan pratar någon om Gud och Jesus.

Femåringen funderar. Sedan upphäver hon en sång, sådär i förbigående:

mel: Pärleporten

- "Gud, jag klättra upp på taaket, sedan ramlade jag neeer..."

- Jag ska slytta!!!

- Men vad tråkigt. Vart ska du flytta då? undrar jag.

- Jag ska slytta till haavet, snyftar han.

- Då följer jag med, säger jag.

Den lille mannen blir tyst. Sedan vänder han sig om och går iväg. Efter några steg stannar han.

- Pappa! Jag hämtar våra båtar!

- Zåja. Nu blir mamma och pappa ztarka, muttrar han.

- När man blir stor och flyttar hemifrån måste man se sig för. Rätt som det är så blir någon kär i en!

- Har inte ont i armen, sa han strängt.

Storasysters vaccinering gick ganska smidigt, men så var det lillebrors tur.

- Har inte ont i armen, sa han återigen, klart upprörd.

Vi fick hålla fast armen. Han påpekade återigen att han inte hade ont i armen. Därför behövde han ingen spruta. Har man inte ont i armen, behövs ingen spruta, logiskt eller hur?

Fem minuter senare.

Om nu någon som besökte sjukstugan i fredags inte vet vem den lille mannen är, så tror jag att det är få som svävar i tvivelsmål nu. Grymt besviken på en genomkorkad vuxengeneration, tågade han ut från vaccineringen.Han var iklädd en toppluva med Bamse och vinterstövlar, inga andra ytterkläder eftersom han totalvägrade. Högljutt tjutande skanderade han  sitt mantra så att sydamerikanska revolutionärer utan tvekan skulle ha engagerat honom:

- HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!!HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR IINTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!!HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!! HAR INTE ONT I ARMEN!!!

- Du ska hänga upp den här på jobbet så att folk ser dej ordentligt. Sen när du är hemma, lägger du ner den i asken och slår in alltihopa igen, sen när du är på jobbet hänger du upp den. Fiffigt va? Jag är väldigt fiffig att tänka ut kluriga saker!

- Fast, fortsätter hon. Det är nog bättre att bli kär i nån kompis på dagis. Ja, du vet, då behöver man ju inte leta så mycket.

- Ja, menar du några speciella? undrar jag.

- Jaa, såna som har långt till skolan. Jag kommer ju att ha ganska nära, men tänk på alla barnen som bor i Umeå!

Femåringen är lite avundsjuk på den lille mannen, tvååringen, som sitter och kramar Flickan med snickarbyxorna. Att sitta båda två hos mamma vill varken femåringen eller den lille mannen.

- Kom till mig, tröstar jag. Här får du sitta alldeles själv.

Femåringen kastar sig i famnen på mig och snyftar som den stora drama queen hon nu en gång är.

- Bara min pappa. Bara min!!!

- Men, jag är faktiskt lika mycket pappa till lillebror. Ni får faktiskt dela på både mamma och pappa.

Hon tittar upp från min axel och ser mig djupt i ögonen.

- Jag Delar Inte Ut Min Pappa Till Någon Annan!

- Hörru farmor, vad gör ni egentligen i det där Fika-på-fredag-förbundet?

- ...och kom ihåg! Jag har bara ett tålamod. Och det är slut!!!

- JAG HAR VARIT PÅ TOOOOAAAAA! ropar femåringen.

Tvååringen, den lille mannen är sällskaplig och vaggar iväg mot inrättningen för att sammanträffa med sin syster. I dörren vänder han och går tillbaka mot sina bilar.

- Norrlandsbajs, förklarar han.

Femåringen mycket engagerad i att inreda en banankartong med handdukar och diverse andra tygbitar.

- Men vi andra ska till dagis nu!

- Jag har inte tid, säger jag ju! Jag måste fixa till hästen Betas stall (hennes gosedjurshäst, misstänkt lik Pippi Långstrumps häst).

- Kan du inte göra i ordning Betas stall senare idag?

- Nä. Aporna ska ju sova över, vetdu!

Femåringen retar den lille mannen, tvååringen.

- Hon större en iag?

- Ja, hon är större än du, säger jag.

Tystnad. Sedan mumlar den lille mannen bistert:

- Där sick du. Syll d´själlv ("Där fick du, skyll dig själv)

Femåringen, den lille mannen och jag går längs vägen från dagis.

- Ja, det är ett körsbärsträd. De är väldigt små.

- Kan man bygga en trädkoja i det?

- Njae, det blir en väldigt liten trädkoja i så fall. Det blir så litet att man nästan inte kan göra nånting därinne.

Femåringen begrundar de begränsade möjligheterna med ett sånt trädhus. Hon funderar vad man kan göra därinne.

-...möjligen klippa naglarna, då...

- Ojdå, jag glömde, pappa! Du förstår, pappa, ibland glömmer jag mitt minne, serdu.

Femåringen är uppspelt och lite fascinerad av att det var så lätt att svälja en hjärtformad pärla modell större.

- Men vaaarför, stönar jag. Du är fem år och då äter man inte pärlor!

- Tjuuuut gråååååt bööööööl, för-hick-snyft-låhåhåt, pappa!

- Älskling, du behöver inte säja förlåt, pärlan kommer ut när du går på toan.

- Är den fortfarande rosa då?

- Nej, den syns nog inte. Det är mest brunt.

- När kommer den?

- Öh, tidigast i morgon.

Dagen efter informeras mamma, flickan med snickarbyxorna, som varit lyckligt ovetande om övningarna.

- Mamma! Jag har ätit en pärla!

- Jaha, vet pappa om det?

- Så klart! Pappa hjälpte mej!

- Jag vill rita! Jag vill vara inne!

Den lille mannen är inte med på storasysters förslag.

- Iag vill då uuuuut!

- Ja, där hör du pappa! Jag är mera innig och min lillebror är utig!

- Hördu, varför är du så dum mot lillebror? Du retar honom hela tiden!

Femåringen surt:

- Det är för att jag inte är trött!

- Nakna, pappa! Nakna!

- Gäsp.

-  Är du naken? Ska jag nicka dina tår så att du naknar?

-  Va?

- Ja bara stojar med dej, pappa. Bara stojar. Här får du!

- Tack, vad är det?

- Dasse! Har tokat dasse till dej!

- Pappa!

- Ja?

- Kommer lillebror att gå i min klass i storskolan?

- Nä. Han är ju mycket mindre än du, så han kommer inte att gå tillsammans med dig.

Tvååringen kommer godmodigt invaggande i rummet. Han har hört vårt samtal.

- Tänker inte då (då=gå) i din tlass. Tänker då (gå) på taket!

- Paaaappaaaaa!!!

- Ja?

- Vad gör du?

- Jag badar. Jag ska vara på ett bröllop i kväll, och då måste jag vara ren och fin.

- Va?!  Ska du gifta dej igen?

- Nä, mamma och pappa är redan gifta och jag ska inte gifta mig igen. Men jag kan gifta ihop människor.

- ???

- Jo, man kan säga att när två personer är väldigt förälskade i varandra så kan de vilja gifta sig. Och då kan jag ordna ett slags möte där de gifter sig.

- Jahaaa. Ska du ha finkläder på dej?

- Ja, jag ska ha kostym.

- Möteskostymen?

- Nä. Jag har en finkostym som jag bara har då jag gifter ihop folk.

- För du får väl inte gå dit naken, va?

- Eh...näe, det vore nog inte så bra.

- Nä, du skulle nog inte få komma in på bröllopet, pappa. Eller hur?

- Nä. Man ska ha kläder på sig på bröllop.

Hon funderar en liten stund.

- Pappa!?

- Ja?

- Om du kom utan kläder på bröllopet...

- Ja?

- Då skulle dom tycka att du var lite konstig va?

- Ja. Och jag kommer att ha kläder. Men just nu badar jag, och det är lite konstigt att bada i bröllopskostym.

En stund senare är jag ekiperad. Femåringen är entusiastisk.

- Va fin du är, pappa!

- Tack, sötnos. Nu ska jag åka.

- Vänta lite pappa!

- Vad är det?

- Du skulle ju vara fin, eller hur?

- Ja...

- Vänta så ska jag hämta lite fjädrar.

Hon försvinner till sitt rekvisitaförråd och återkommer med några rosa påskfjädrar.

- Här! Att ha runt öronen!

- Iag tska inte leka med deej!

- Det var tråkigt.

- Iag tska inte sova med deej!

- Nehe...

- Iag tska inte plocka tstenar till deej!

- Jag springer jättesnabbt!

- Iag åsså jättenabb!

- Jag springer snabbare än duu!

- Iag springer ännu nabbare! Springer jättesort!

- Ha! När jag sprang så fort så satt du i barnvagn och det var mamma som sprang med dej.

Tystnad.

- Iag i alla fall jaga bönar i skogen. Tusen millejoner. Tan inte du!

Tvååringen skriker sig blå för att själv få stänga bildörren. Han får det. Sedan vänder han sig till mig.

- Du kan tlämma dej!

-...och vi passar verkligen bra ihop hon och jag! Ingen av oss gillar dragkedjor annat än på jackor!

-Låt blomman vara, säger flickan med snickarbyxorna. Den vill vara ifred.

- Vill ha sällstap, säger tvååringen.

- Vad är det där?

Flickan med snickarbyxorna förklarar. Femåringen förklarar även hon

-...jag har provat så mycket mat nu. När jag blir sex år ska jag prova mer. Nu behöver jag faktiskt få vara lite ledig!!

- Iag älstar dej mamma.

- Jag älskar dig också!

- Iag älstar dej pappa!

- Jag älskar dig också, sötnos.

Tystnad.

- Inte älstar taket?

-...ja, mamma, jag börjar bli lite trött på båtlivet. Det är helt värdelöst!

- Iagh heter INTE LALLE!! HETER TALLE!!!!

- Pappa? Vilka är det?

- Det är de som är befäl här. De bestämmer vad soldaterna ska göra.

- Jobbar du med dom?

- Ja, när vi har övningar jobbar vi tillsammans.

-Men pappa! Tänk om dom skämmer ut oss!!!

Femåringen bygger något obestämt, men den lille mannen, tvååringen har försvunnit ur sikte.

- Han är på sandhögen, säger hans syster med  förstrött tonfall. Han gräver nåt, tror jag. Det ska bli en fälla för farmor och farfar...

- Behöver inte du gå på toan?

- Nä. Jag tycker om att stå så här...men det förstår väl inte du?!

Ett bra förslag somvi ska hjälpas åt att förverkliga!

Men sedan är det dags för en satsning på att resten av länet också får hyggliga kommunikationer. Det finns mycket att göra för att förbättra anslutningar, miljö och annat för buss- och tågtrafiken i norra Sverige.

Femåringen har avverkat en björkruska och generöst nog erbjudit en bladlös kvist till tvååringen som marscherar runt och skanderar "... 'eja slaggans lag, ' eja slaggans lag..."

- Heja Flaggans Dag?

- Jo, fösstår du, pappa, Heja Flaggans Dag är då alla som inte fyller år nån gång kan fylla år.

- Och det är idag alltså?

- Ja. Idag är det Heja Flaggans Dag!

Vi får väl önska alla och  envar Grattis på Heja Flaggans Dag, då!

- Det blir säkert lättare när du fyller 43, mamma!

- Min tompis Srida, säger han belåtet.

Tvååringen är ju en ganska godmodig figur som är nöjd med det mesta, men just nu är han väldigt noga av sig. Han tycker inte om att folk säger fel, och han har väldigt litet tålamod om någon säger hans namn fel. Han är väldigt irriterad på att hon kallar honom för Lalle, något han definitivt inte heter. Han ryter:

- Heter inte Lalle, Srida! 

Tvååringen sitter på en fotboll och ser knipslug ut.

-Jag undrar vilken som är läskig.

- Min saga. Ska berätta?

- Ja, berätta sagan för mig.

- Den är väldigt läskig. Ska berätta?

- Ja, berätta sagan.

- Det var en gång... en traktor...som stod i garaget... Väldigt läskigt

Fyraåringen hoppar jämfota och utför akrobatiska övningar på köksgolvet.

- Det är Jan Björklund som är ordförande och bestämmer på mötena.

- Hur blev han sån?

- Jo, vi var en massa människor på ett möte som valde honom.

- Var ni många på mötet?

- Ja. Massor av människor.

- Jaha. Ordförande. Då är det alltså han som får berätta först av alla!

-...och sen vill jag gå till Konsum. Där har dom så mycket gamla saker, och det gillar jag verkligen...

- Vilket gammalt hus! säger fyraåringen.

- Det var skola där förut, säger jag.

- När var det? På suttitalet?

- Nej, det var nog tidigare. På sextiotalet lades den ner tror jag. Innan mamma och pappa var födda.

Tystnad.

- Men dinosajretiden kom väl ändå först?!

- Hej, säger hon. Vet ni hur gammal jag är?

- Näe, säger en kvinna.

- Jag är fyra år och jag kan massor. Vet ni att jag kan äta och blunda och veta var jag är nånstans. Samtidigt! Hejdå!