Ur kris kan vi skapa nya och bättre lösningar för sjukvården

Svensk hälso- och sjukvård och i synnerhet vården i Västerbotten har stora utmaningar. Aldrig förr har sjukvården haft så mycket resurser som nu, trots det har aldrig känslan varit så stark att pengarna inte räcker till för allt det som skulle behövas och vilja göras ute i verksamheten.

Tack vare en ansvarsfull alliansregering har nu sjukvården i Västerbotten 1 555 miljoner högre skatteintäkter och statsbidrag jämfört med 2006. Trots det gör den rödgrönt styrda hälso- och sjukvårdsnämnden återigen ett underskott och nu på 150 miljoner. Trots alla de ökade intäkter har köerna till sjukvården i länet aldrig varit så långa som nu. Bara i januari 2015 väntade 4368 personer på ett första besök och 2824 personer på en åtgärd. Det placerar Västerbotten i ett nationellt perspektiv på en bottenplacering.

Förutom debatten om långa köer finns en allt mer påtaglig debatt om personalbrist. Det saknas i dagsläget bara i primärvården cirka 50 läkare vilket motsvarar att 40 procent av tjänsterna är vakanta. Det är även brist på specialistsjuksköterskor, även i viss mån undersköterskor. Det som gör situationen ännu mer problematisk är att vi aldrig förr har haft så många läkare och sjuksköterskor i Sverige.

Sverige är troligtvis det mest läkartätaste landet i västvärlden när det gäller sjukhusläkare. Samtidigt talar mycket för att en utbyggd och väl fungerande primärvård ger lägre sjukvårdskostnader, högre produktivitet, mer rättvis fördelad sjukvård och en friskare befolkning. Med den kunskapen känns det extremt märkligt att den politiska majoriteten väljer att satsa minst i landet på primärvården.

Vi vet att till exempel 54 procent av primärvårdsläkarna är missnöjda med den tid de får lägga på varje patient. Vi vet samtidigt att antalet besök per läkare och dag kraftigt har minskat från 1975 till idag. Det handlar om en halvering.

En stor och bidragande orsak till detta är en uppsjö av administrativa krav och dåliga verksamhetsstöd som stjäl tid från det mer patientnära arbetet. Som ansvariga beslutsfattare måste vi ställa oss frågan varför vi dokumenterar patienters hela vistelse i novellform när det som skulle behövas är de avvikelser som skett mot vad som är brukligt. Vi måste ställa oss frågan varför sjukvården år 2015 använder sig av e-hälsolösningar från slutet av före millenniumskifte som bidrar till stress, ineffektivitet och sämre patientsäkerhet. Här finns ett gemensamt politiskt ansvar för e-hälsofrågorna och minska kravet på onödig dokumentation och krav som bidrar till mer administration än vad det faktiskt ger nytta.

En av de största bidragande orsakerna till ineffektivitet och dåligt resursutnyttjande är att svensk sjukvårdsorganisation inte ändrats på årtionden. Det medför att sjukvården blir fragmenterad mellan olika vårdnivåer, mellan olika avdelningar inom specialistsjukvården samt mellan slutenvård och primärvård samt i kontakten med kommunerna.

År 2015 får fortfarande patienter gå till specifika avdelningar som bygger på läkarkårens specialisering och inte efter den sjukdom som patienten har. Sjukvården måste i mycket högre omfattning organiseras efter patienten i centrum och dess behov vilket idag försvåras av hur organisationen är uppbyggd.

Patientomhändertagande måste börja organiseras mer efter sjukdomstillstånd än efter specialitet eller vårdnivå. Sjukdomstillstånd bör i mycket högre utsträckning handläggas av multidisciplinära team med handplockade specialiteter och vårdnivåer representerade. Ett sjukdomsomhändertagande som sätter patient i centrum före befintlig organisation.

Det är bara några av de exempel som finns på hur sjukvårdens struktur kan förändras och förhoppningsvis bli bättre för patienterna men även mer kostnadseffektiv. Vi vet att den största potential till effektivisering finns i våra arbetssätt och i vår organisation. Därför är det ett politiskt ansvar att faktiskt förändra den organisation och de lösningar som finns. Som det fungerar idag bidrar till en sämre sjukvård för våra medborgare till en högre kostnad än vad som skulle krävas. Att tillföra mer pengar är inte lösningen på de utmaningar vi ser. Det måste till nya politiska lösningar och ett politiskt mod att vilja, våga och göra annorlunda.

Nicklas Sandström (M)

Oppositionslandstingsråd

Västerbotten läns landsting