Utveckla vårdvalet för de multisjuka äldre

Svensk sjukvård funkar generellt mycket bra och ger mycket goda resultat. Tyvärr finns det en grupp av multisjuka, ofta äldre, som har stora behov av vård och omsorg som faller mellan stolarna i välfärdssystemet.

Det är framför allt mellan kommun och landsting som problemet är som störst. Vården för dem är i dag okoordinerad och fragmentiserad.

Den här gruppen ingår i den lilla grupp av befolkningen, cirka fem procent, som konsumerar mer än 50 procent av vårdens resurser. Här finns en av de största möjligheterna att effektivisera och få en lägre kostnad samtidigt som vi kan skapa bättre vård och omsorg för den kroniskt sjuka patienten.

Göran Stiernstedt föreslår i utredningen Effektiv vård (SOU 2016:2) att primärvården delas upp i två delar.

Det nya är den riktade primärvården som vänder sig till den grupp multisjuka med behov av ett helhetsansvar mellan kommun och landsting.

Det innebär att vårdvalet består – med den skillnaden att patienten nu också har möjlighet att välja ett helt multiprofessionellt team i stället för som tidigare enskilda professioner. Men vill man avstå sådan sammanhållen vård är det det förstås också möjligt.

Situationen och förutsättningarna ser olika ut i landet men problemen är lika stora över allt.

Västerbottens inland och centrala Stockholm har helt olika möjligheter att skapa en helhet för den enskilda patienten.

Vi anser att ett juridiskt ramverk som reglerar en mininivå kan vara en rimlig väg att gå, men ska det bli en framgång är det huvudmännens uppgift att fylla överenskommelsen med innehåll byggt på lokala förutsättningar.

Det innebär att det blir de olika huvudmännen tillsammans som definierar vilken målgrupp det handlar om. Det gör även att uppdraget kommer att se annorlunda ut utifrån de lokala förutsättningarna.

Det gör att man på vissa håll startar i väldigt liten skala med bara några patienter för att sedan kunna bygga upp verksamheten efter vad som är mest ändamålsenligt.

I Stockholm handlar det om att exempelvis införa vårdval geriatrik som även innefattar stad och län.

I Västerbotten skulle det till exempel handla om att hitta fungerande samverkansformer som kan skilja sig åt mellan Umeå och Skellefteå och mellan de mindre kommunerna i länet med under 3 000 innevånare.

En annan vinst med att hitta dessa lokala samverkansformer är att det i denna form borde finnas betydligt bättre förutsättningar att hitta bra lösningar för medicinskt färdigbehandlade patienter.

Här skulle lösningar med betalningsansvar kunna hanteras betydligt mer ändamålsenligt.

Den äldre multisjukas behov måste få vara i centrum och inte dagens juridiska och organisatoriska mellanrum där ingen tar det fulla ansvaret.

Ett utvecklat vårdval för denna grupp av multisjuka, där det finns en faktisk möjlighet att välja en helhet för en samlad vård och omsorg, kan bidra till en bättre vård som minskar behovet av dyr sjukhusvård och skapar en bättre tillvaro för den enskilde.