Moderaterna skeptiska tilltänkta storregionen

För Moderaterna i Västerbotten är bildandet av storregion inte en prioriterad fråga som en del i att lösa utmaningarna med framtidens hälso- och sjukvård. Nya större regioner har inte visat sig ge bättre sjukvård utan det är fortsatt mindre landsting som visar bäst resultat när det gäller medicinska resultat och ekonomi. Rekryteringen har inte heller visat sig underlättas med en större regionbildning.

Situationen är den att Socialdemokraterna i Norrland tillsammans med regeringen vill gå vidare med en regionbildning i hela Sverige och de fyra länen i Norrland. Det är något Moderaterna lokalt måste förhålla sig till och därmed bidra konstruktivt i arbetet med att hitta en lösning som blir så bra som möjligt för medborgarna som förväntar sig offentlig service av högsta kvalitet.

Om det nu ska bildas en större region är en lösning med de fyra nordligaste länen den enda logiska för att åstadkomma ett tillräckligt stort patientunderlag för kunna bedriva högspecialiserad sjukvård och utbildning. En halvmesyr med två eller tre län riskerar att mycket kraftigt skada den högspecialiserade sjukvården i Norrland och skapa år av omorganisering av ledningsstrukturer. Om inte alla fyra län kan ingå i en gemensam storregion är det således mycket bättre att avvakta till dess att det är möjligt att samla alla län samtidigt.

För Norrland är den helt avgörande frågan Norrlands universitetssjukhus framtid och fortsatta utveckling. Därför är organiseringen efter sjukvårdens förutsättningar helt avgörande.

Om Nus skulle tappa ett läns befolkningsunderlag skulle det betyda att regionsjukvården skulle falla ihop likt ett korthus på grund av ett allt för litet patientunderlag. Redan i dag skulle det behövas över en miljon patienter för många högspecialiserade vårdingrepp. De fyra norrlandslänen har redan i dag för få patienter sett till vad en region och ett universitetssjukhus behöver för att upprätthålla jourlinjer och spetsverksamhet.

Moderaterna är skeptiska till den omfattande förändring som nu föreslås. Om förändringar i den regionala indelningen ska ske måste de motiveras i det enskilda fallet, bygga på tydlig medborgarnytta och ha stark förankring hos dem som faktiskt berörs: människor runtom i länen.

Vägen är dock lång innan förslaget kan bli verklighet med många frågor som måste lösas och ett slutgiltigt ett beslut i riksdagen. En av de frågor som måste lösas är på vilket sätt det blir bättre för medborgarna? Medborgarnyttan måste vara i fokus, inte teoretiska argument om stordriftsfördelar och regionförstoring.

Hur bidrar förändringen till bättre kvalitet, tillgänglighet och service? En ny region för hela Norrland innebär en vidsträckt geografi med stora utmaningar, till det hör en i många delar eftersatt infrastruktur där möjlighet till kollektivt resande med exempelvis tåg saknas från flera orter, och där vägnätet lämnar mycket att önska när det gäller framkomligheten. Till det krävs en analys hur en större region påverkar sjukvårdens tillgänglighet och struktur. Tidsplanen till 2019 kan tyckas vara lite väl optimistisk med så många frågor olösta.

Det finns glädjande nog en majoritet i Sveriges riksdag för att lyssna in medborgarnas vilja innan nya större regioner bildas. I Sverige finns en lång och god tradition av bred samsyn över blockgränsen när politikens spelregler ska förändras.

Något som är mycket alarmerande i denna process är att Socialdemokraterna i hemliga förhandlingar verkar ha förhandlat bort Umeå som regionhuvudstad. Utifrån att Umeå är norra Sveriges största stad och utgör en geografisk och naturlig centralpunkt samt har fungerande och effektiva kommunikationer skulle det vara naturligt att den stad som i dag uppfattas som centralort även blir det i en ny regionbildning.

Residensstad, länsstyrelse, säte för landshövding och förvaltning av en större region handlar om väldigt många arbetstilfällen. Om Umeå skulle tappa stora delar av den strategiska samhällsutvecklingen riskerar dels många jobb men även på sikt en försämrad tillväxt. Tillväxt och Umeås konkurrenskraft mot övriga Sverige är inte något som kan tas för givet hur gärna Socialdemokraterna än verkar tro det. Vad mer har förhandlats bort i hemliga överläggningar? Hur många tjänster har förhandlats bort i landstinget och länsstyrelsen av Socialdemokratin i länet?

En fortsatt starkt s-styrd storregion skulle kunna bli ett kraftfullt politiskt verktyg för ökad centralisering, sjukhusnedläggningar, byråkratisering och en stärkt organisationskultur som bidrar till att avståndet mellan personal på golvet och ledningen ökar kraftigt.

Utifrån detta anser Moderaterna att regionfrågan inte är högst upp på agendan utan andra frågor kring sjukvårdens ekonomi, tillgänglighet och personalens situation har större vikt för att utveckla sjukvårdens innehåll. Det finns massor av frågor som måste lösas. Den viktigaste frågan är och förblir på vilket sätt regionbildningen blir bättre för västerbottningarna? Sammantaget finns all anledning att inta en skeptisk hållning till det som nu sker i regionfrågan.