Förändringen av den högspecialiserade vården måste ske ansvarsfullt

Förra veckan skrev jag tillsammans med sju andra ledamöter i rikssjukvårdsnämnden en debattartikel om vår syn på den fortsatta processen för den högspecialiserade vården. Inte minst mot bakgrund av Dokument inifrån dokumentär Den stora sjukhusstriden. En dokumentär som går till hårt angrepp mot grunden i Måns Rosens utredning som sedan låg till grund för den nya lagen och processen för hur högspecialiserad vård ska nivåstruktureras.

Läs hela artikeln här

Eller här nedanför:

För en tid sedan sändes programmet ”Den stora sjukhusstriden” i SVT:s Dokument inifrån. Det visade på ett balanserat sätt svårigheterna med utvecklingen av sjukvården. Vilken vård ska bedrivas decentraliserat och vilken vård krävs det att man koncentrerar till färre enheter? Vad ska styra den utvecklingen, vad vet vi om betydelsen av volym i vården?

I det andra programmet så framkom det att den kvantitativa beräkningen i utredningen ”Träning ger färdighet” av Måns Rosén byggde på tveksamma grunder och överdrev antalet människor som riskerar att dö beroende på bristande koncentration av vården. Detta har så klart väckt stor debatt eftersom såväl regeringen som riksdagen byggde sina beslut om utveckling av Rikssjukvården på dessa bedömningar i utredningen. Det är emellertid inte det stora problemet. Snarare handlar det om att den nya nationella processen bygger på helt fel idé om utveckling av sjukvården.

Svensk sjukvård har i internationell jämförelse väldigt goda resultat, i synnerhet den högspecialiserade vården. Tyvärr låter det annorlunda i den nationella diskussionen. Dessa goda resultat har vi nått inom ramen för de 21 huvudmännen och starkt professionellt fokus på kvalitetsutveckling, till exempel genom arbetet med kvalitetsregister som är en unik tillgång i Sverige. Det har också skett genom en stegvis förändring, med många små förbättringar och förändringar ute i vården och mellan landsting. En utveckling som förstärkts genom användandet av öppna jämförelser om vårdresultat och kvalitetsuppföljning. Det som givit kvalitet har handlat om ständig kvalitetsutveckling, inte volymen i sig.

Men den diskussion som drivit debatten om att koncentrera mer vård har oftast handlat om att förändringarna sker för långsamt. Kritik har riktats mot den tidigare rikssjukvårdsnämnden, att den tagit för få beslut och att alla beslut tagit för lång tid och varit för byråkratiska. Men i grunden har denna mer långsamma utveckling stämt väl överens med hur svensk sjukvård nått sin mycket höga kvalitetsnivå som är i världsklass. Det är inte igenom radikala strukturförändringar vården blivit allt bättre, det är stegvis genom långsiktighet och ständig förbättring.

I första hand är det önskvärt att nivåstrukturering sker genom att professionen inom sig kommer överens. Om så inte blir fallet och där det finns goda skäl till att göra en nivåstrukturering är det klokt med en nationell process. En del har ju väckt frågan att Riksdagens beslut om ny modell för rikssjukvården ska rivas upp. Det tror vi är fel väg att gå. Men den beslutade processen behöver få mer tid på sig för förberedelser, fördjupad analys och ett mindre omfattande uppdrag. Den tidsplan och volym som den nya nämnden ska hantera är orimlig. I stället är det av största vikt att fokus hamnar där det skulle göra störst skillnad i ökad kvalitet.

Vi måste lämna iden om att hastigt strukturera om svensk högspecialiserad vård, i stället bör vi anpassa den till en fortgående kvalitetsdriven process. Det är viktigt att vi tar vara på en välfungerande universitetssjukvård i hela landet och ger den förutsättningar att utvecklas och inte slår sönder något som i grunden fungerar mycket väl.

Vi är stolta över kvaliteten i svensk sjukvård. Samtidigt vet vi att den ständigt kan bli bättre. Den förändringen sker inte genom förhastade beslut utan genom stegvisa förbättringar. Den nya strukturen som kommit på plats måste få tid, resurser och helt andra förutsättningar att göra ett bra jobb som ligger i linje med vad som historiskt sätt satt svensk högspecialiserad sjukvård i världsklass.

Ledamöter i rikssjukvårdsnämnden:

Christer Jonsson (C), Sydöstra sjukvårdsregionen
Nicklas Sandström (M), Norra Sjukvårdsregionen
Marie Ljungberg Schött (M), Stockholms sjukvårdsregion
Stefan Lamme (M), Södra sjukvårdsregionen
Ingrid Lennerwald (S), Södra sjukvårdsregionen
Harriet Hedlund (S), Norra sjukvårdsregionen
Marie-Louise Forsberg Fransson (S), Uppsala-Örebro sjukvårdsregion
Börje Wennberg (S), Uppsala-Örebro sjukvårdsregion