I dag på insändarplats skriver företrädare från några av de fackförbund som finns i landstinget en replik på mitt förslag kring visselblåsare. Sammanfattningsvis kan jag konstatera att om de istället hört av sig och fört ett resonemang kring intentionerna i förslaget så hade inte deras insändare behövts. Allt det som lyfts fram av de undertecknande av det som idag redan finns som till exempel företagshälsovården, huvudskyddsombudens roll, arbetsplatsträffar med mera är något som jag håller med om är viktiga och bra verktyg för att skapa en bra arbetsmiljö på arbetsplatserna. Förslaget som jag lyfter fram är i den situation då allt detta inte räcker till – vad gör man då? Det är en fråga som jag vet att medlemmar från de undertecknade organisationerna har ställt sig. Förslaget är ett konkret verktyg för att kunna komma vidare.

 

Att använda sig av en extern resurs som till exempel finns inom landstinget kopplat till revisionen eller en upphandlad revisionsbyrå är för att få en oberoende part för både arbetsgivare och arbetstagarna att se över den enskildes anmälan. Jag förstår inte rädslan för detta. Tycker att det endast ger en styrka för den fortsatta processen att hitta lösningar som såväl anställda som för arbetsgivaren.

 

Jag vill politiskt jobba för en organisation som upplevs som öppen och transparant där problem kan diskuteras öppet utan att det ska tystas ner. En modell där medarbetare i högre utsträckning kan slå larm om missförhållanden är enligt mig något som leder till en bättre organisation som ständigt utvecklas genom att lösa de problem som finns och uppstår.