Den senaste tiden har det varit mycket skriverier i media om personalsituationen på Norrlands universitetssjukhus Operationscentrum. Inom Operationscentrum finns intensivvårdsavdelning (IVA) och stora delar av NUS operationsverksamhet. Det har rapporterats om massuppsägningar som bottnat i att sjuksköterskor inte trivs på arbetsplatsen, dåligt betalt för det extra ansvaret det innebär att jobba där i kombination av ett väldigt högt arbetstempo. Det är inte heller bara på sjuksköterskesidan som det varit och finns problem utan även med bemanning av narkosläkare som har varit ett återkommande problem.

 

Jag har själv vid ett flertal tillfällen varit såväl och pryat på IVA och operationsavdelning, med sjuksköterskor och läkare, dessutom har jag vid flera tillfällen besökt och pratat med chefer och ledningen. Jag vill framhålla att allt inte alls är lika dystert som det framhålls i tidningarna. Mycket som sker är väldigt bra och det finns många som verkligen gillar och trivs på sin arbetsplats. Inte för att den andra bilden är mindre felaktig, det som speglas i media är lika mycket sann. Det som främst sjuksköterskepersonal berättar för mig är just det som står i tidningarna om extremt högt arbetstempo och känslan att inte orka med. Något som inte är något nytt nu utan som pågått under en längre tid. När jag hör på de berättelserna kan jag verkligen förstå att då man känner så leder det till att man väljer att byta arbetsplats.

 

Det är inte min roll som förtroendevald politiker att komma med pekpinnar om hur arbetet ska vara eller inte vara på en arbetsplats. Det är en ledningsfråga och något för berörd arbetsplats. Som politiker skapar vi förutsättningar främst i form av ekonomi och långsiktig personalpolitik med karriärvägar och även attraktiv löneutveckling som uppmuntrar till specialistutbildning. Det är här som jag ser den stora bristen i det Socialdemokratiska styret. Under ett flertal mandatperioder har man inte lyckats göra de nödvändiga prioriteringarna som kunde ha skapat bättre ekonomiska förutsättningar och en personalpolitik som gjort att personal vill stanna i högre utsträckning inom Västerbottens läns landsting men även vidareutbilda sig. Då jag ser hur det fungerar på IVA känner jag att det att det i mångt och mycket är ett symptom av den S-politik som rått de senaste 12 åren. Om inte den negativa utvecklingen snart bryts börjar situationen bli riktigt bekymmersam inte bara för Operationscentrum utan även för hela NUS och regionsjukvården i Norrland!