Nu är det dags för helg igen och den här kommer bestå av en liten del städning, en stor del umgänge med familj och förhoppningsvis vänner också. Dessutom är det styrelsemötet för föreningen, det allra första, spännande.

När det gäller umgänge med familjen så är det nämligen så att mor och far äntligen bestämt sig för att hälsa på, något som inte sker särskilt ofta, inte för att jag är bitter för det utan för att det helt enkelt är lättare för mig att åka hem till Dikanäs än tvärtom. Dessutom tycker jag att bilkörning är kul och trivsamt.
Syster yster kommer också, fast från umeå då förstås.

Med tanke på ovanstående så ringde jag idag och bokade bord på Lapporten där det serveras en trerättersmiddag på kroatiskt vis. Ska bli mycket spännande…Givetvis gjorde jag något så svenskt som att under samtalet be att få förklarat vad menyn innebar, för i annonsbladet var rätterna utskrivna på, vad jag antar var, kroatiska. Ris och choklad var det enda jag på egen hand lyckades utröna. Vad mer som ingick tänker jag inte spoliera för eventuella kulinariska äventyrare som också tänkt äta där ute 🙂

När det gäller föreningen (musikföreningen VOLYM f.ö) så kommer som sagt det första styrelsemötet hållas och där ska det behandlas både det ena och det anda, fixas med firmatecknare och annat administrativt jox. Joxigt men inte mindre viktigt för det.
Det ska röstas på logotypeförslag och det ska delegeras styrelseuppdrag. Förhoppningsvis kommer man i Lycksele att få mer kött på benen om föreningen inom den närmaste månaden om mötet går enligt planerna.

I övrigt så kan jag ju berätta att den som gillar sci-fi och har missat Blade Runner borde uppsöka hjälp så fort som möjligt. Miljöerna, Filosofin och Musiken ( av Vangelis ) är av yppersta klass. Dessutom är final-cut versionen riktigt snyggt restaurerad och bilden är kanon.

Nu ska jag äta mera rulldaim….

Helgen som gått spenderades i huvudsak i Umeå, då årets upplaga av House of Metal genomfördes (med bravur f.ö). I huvudsak besökte jag festivalen för två band: Mustasch och Opeth, två av mina absoluta musikfavoriter, som för ovanlighetens skull förmått sig att åka till Umeå för att spela, något som torde ha visat sig vara värt besväret.

FÖR FASIKEN I TUSINGENS BASISLIKUM RIDDIKULUM!!!

Mikael Åkefeldt och Co. kan minsann sin sak på en nivå som ligger bortom vad som mänskligt är. En tajthet som inte går att uppnå för de flesta.

Ralf Gyllenhammar är också en entertainer av sällan skådat slag, men trots det nådde inte Mustasch upp till den nivå som Opeth gjorde. För jag trodde inte att något skulle bräcka Meshuggahs konsert ifjol, men Opeth gjorde det på ett nästan löjligt hänsynslöst sätt.