Ursäkta Jan!

Jan Hägglund:

Jag vill be dig om ursäkt för att jag i ett inlägg hintade om att du eventuellt skulle ha tagit några groggar innan du skrev ett inlägg på din blogg. Det må så vara att jag blev överraskad över att du sent en lördag kväll valde att publicera en sms-konversation om förhandlingar med en annan gruppledare. Men alldeles oavsett så ger det mig aldrig rätten att på vaga grunder sprida misstankar om att du eventuellt druckit när du publicerat ett inlägg på din blogg. Så Jan: Det var mitt fel, det var jag antog, det var jag som skrev det, det är jag som spred det och det är jag som ska be dig om ursäkt för min kommentar.

Sedan kan man ju önska att du någon gång kan be om ursäkt för allt som du i dina blogginlägg hintat om att Miljöpartiets lokala politiker Mariam skulle vara.

Såsom att hon skulle vara ”för barnäktenskap och månggifte”, ”antidemokrat” som vill att ”sharia-lagar och prästerskap” eller ”präststyre” skulle stå över ”allmänna och fria val till riksdagen” och ”svensk grundlag”.

Eller att hon skulle ”sträva efter att skapa parallella samhällen i Sverige för att på så sätt kunna ’skydda’ vad de anser vara ’deras’ befolkningsgrupp från det inflytande som Sverige har när det gäller att stärka kvinnans rättigheter, barns rättigheter och de homosexuellas rättigheter.”

Det här är dina ord. Det är så du beskriver islamism i dina texter. Och du anser att Mariam är islamist.

Redan när jag läste ditt första blogginlägg om detta valde jag att ringa dig då jag alltid har trott på rak kommunikation. Jag sade så uttryckligt till dig att jag tar all form av extremism seriöst och att jag som gruppledare kommer att vidta alla nödvändiga åtgärder som krävs. Så jag frågade dig, vet du något som jag borde känna till? Finns det något belägg för det som du påstår? Jag glömmer aldrig ditt svar: ”Tror du att jag är så dum i huvudet att jag berättar det för dig?”

Då kommer den viktiga följdfrågan:

Är det av Jan som man kräver en förklaring? Är det Jan som har bevisbördan? Är det Jan som ombeds förklara vad han menar? Nej, det är Mariam – det är personen som han anklagar som återkommande ombeds att bemöta hans påståenden eller svara på hans anklagelser. Det är hon som ständigt tvingas stå till svars.

Och varje gång så har hon faktiskt gjort det. I allt från var hon står gällande svensk lag, demokrati, jämlikhet, jämställdhet, svenskhet, till och med Jans senaste utspel gällande hennes medverkande i morgonandakten har hon besvarat. Men inget av detta har Jan valt att lyssna till eller ta till sig. Varför? För att det här handlar inte om Mariam. Det handlar om Jans möjlighet att stå i rampljuset som den som öppet bekämpar den ”islamistiska infiltrationen av den svenska politiken”.

ALLMÄNHETENS RÄTTEGÅNG

Jan har fått debatten dit han ville. Han är åklagare och Mariam sitter på försvarsbänken. Allmänheten är rättegångens domare. Jan lägger fram åtalspunkt efter åtalspunkt, blickarna vänds mot Mariam och hon tvingas gång på gång försvara sig. Hur kunde det bli så här?

Om vi leker med tanken att Jan skulle angripit mig med samma anklagelser – att jag skulle vara för barnäktenskap och månggifte, vara mot vår demokrati och vilja införa andra lagar än den grundlag vi har, vilja skapa parallella samhällen som skyddar ”mitt folk” mot jämställdhet och homosexualitet, etc… Skulle han lyckas få till denna ”allmänhetens rättegång”? Inte en chans. Jan hade troligtvis dömts ut direkt och man hade ansett hans anklagelser vara fullständigt befängda.

Men med Mariam är det en annan sak. Varför? För att hon är en muslimsk beslöjad kvinna. Och förklaringen till att hon hamnar i en utsatt sits, att Jan här lyckas få till denna ”allmänhetens rättegång” är att det finns en strukturell problematik i vårt samhälle som bygger på fördomar, okunskap och islamofobi.

Denna strukturella grund – fördomarna, okunskapen och islamofobin i vårt samhälle – ger Jan möjligheten att stå i rampljuset som en ”försvarare” av vår demokrati, våra lagar och våra värderingar. Annars hade han ju aldrig haft en publik som lyssnat på honom.

Till saken hör att Jan må vara den mest extreme men inte den ende som återkommande bett Mariam försvara sig och ta ställning. Under hela valrörelsen – varje gång vi haft en skandal någon stans med en muslim som på ett eller annat sätt betett sig illa – har vi fått bemöta en våg av frågor riktade till Mariam. ”Vad anser Mariam?” ”Tycker hon samma sak?” Annars kräver man att hon öppet tar avstånd från det.

När Jan kastar ut påstående efter påstående om Mariam så händer samma sak. Frågorna haglar igen – från flera personer, och det är Mariam som tvingas försvara sig, förklara sig, ta ställning och ta avstånd.

Detta är frågor som aldrig ställs till exempelvis ledande politiker med en stark kristen tro. Ta Elisabeth Svantesson (Moderat och fd minister), Alf Svensson (fd partiledare för kristdemokraterna och minister), eller Miljöpartiets europaparlamentariker Jakop Dalunde. Oavsett om det rör sig om pedofilskandaler, Knutby, ledande pastorer som fördömer homosexualitet, abort, m.m. Ingen kräver att dessa politiker ska svara för vad de tycker om detta, var de står, om de tar avstånd från det, etc. Med all rätt. För varför ska de behöva stå till svars för andra personers lagbrott eller kränkande åsikter ”I guds namn”? Det är ju helt befängt! För oss alla är det självklart att om man företräder ett parti så representerar man detta partiets värdegrund, annars åker man ut.

DET ”PERFEKTA OFFRET”

Det var vårt misstag att tro att Jan sökte svar på sina påståenden, att han ville ha en dialog. Men i takt med att texterna och anklagelserna fortsatte så insåg vi att Jan funnit hans ”perfekta offer” för att kunna få tid i rampljuset för att måla upp en bild som en ”försvarare” av svensk demokrati, våra lagar och våra värdegrunder.

Om man tar sig tid att i hans gigantiskt långa texter sålla ut dels hans antagande om att Mariam skulle vara islamist och sedan går igenom all hans beskrivning av vad islamism är så blir det tydligt att det är grova anklagelser. Läser man sedan vad han bygger sina anklagelser så inser man att han i grund och botten inte har några bevis. Lägger man till omfattningen av hans spridning av dessa anklagelser så är det enligt oss i Miljöpartiet fråga om grovt förtal vilket är ett brottsligt agerande. Därför polisanmäler vi Jan.

Men hela den här situationen med ständiga angrepp, anklagelser och dagliga frågor riktade mot Mariam borde vara en väckarklocka och en ögonöppnare för att vi har ett strukturellt problem i vårt samhälle som bygger på fördomar, okunskap och islamofobi. Det leder till att i synnerhet muslimska kvinnor som ger sig in i politiken riskerar att hängas ut på ett fullständigt orimligt sätt. Men det finns även i vår vardag, på vår arbetsplats, i vårt bostadsområde, kort sagt överallt vårt samhälle.

Den frågan vi vill arbeta med i kommunen  är: Hur kan vi motverka fördomar och okunskap i vårt mångfaldiga Umeå? Hur kan vi arbeta aktivt mot islamofobi, mot antisemitism, mot främlingsfientlighet, homofobi, och andra typer av åsiktsströmningar som angriper befolkningsgrupper i vårt samhälle? Det är detta som egentligen borde ha fått den stora platsen i den allmänna debatten.

Avslutningsvis vill jag tacka för det stora stöd som vi faktiskt fått i denna tuffa tid. Många har givit deras fulla stöd och förtroende till oss och Mariam. Det värmer rejält och visar på att det ändå finns ett allmänt brett stöd för mångfald och tolerans.