I gårdagens kommunfullmäktige antog vi med stor majoritet en integrationsstrategi för Umeå.

Det är en välskriven strategi och ett viktigt beslut för Umeås framtid. Umeå är en växande kommun och det är viktigt att alla våra nya invånare – oavsett ursprung – kommer väl in i vårt samhälle. En väl uttänkt satsning på integration är en investering för framtiden. För om vi lyckas så har vi nya hjälpande händer i vårt samhälle som kan täcka upp de sektorer där vi idag har en rejäl brist på arbetskraft. Kommunen får nya skattebetalare och vår välfärdssektor får nya välbehövliga medarbetare. Dessutom har det visat sig att benägenheten att starta nya företag är högre bland personer med utländsk bakgrund än bland övriga i samhället.

Men det är inte bara på det ekonomiska planet som en lyckad integration kan bidra till en framgångsrik utveckling av kommunen. Jag har länge arbetat med integration på olika sätt. Som internationell studentkoordinator på Umeå universitet så arbetade jag med glädje som en vägvisare in i vårt svenska samhälle och vår kultur – ett samhälle och en kultur som jag är stolt över att vara del av.

De senaste åren har jag drivit ett utbildningsföretag som undervisade i svenska och samhällsintroduktion på asylboenden. Än en gång mötte jag människor från världens alla hörn och blev en vägvisare in till vårt svenska samhälle. Av och till stöter jag på mina förra elever på stan och gläds av att höra hur de sakta men säkert kommit att rota sig i vårt samhälle – och viktigast av allt, stå på egna ben med en sysselsättning, eget boende, m.m. Något som varit deras högsta önskan sedan dag ett då de kom hit.

När jag ser tillbaka på alla de år som jag arbetat med integration på olika sätt så slås jag av hur berikande det har varit för min egen del. Så mycket lärdomar om vår omvärld, så många tankar och andra aspekter, så mycket glädje, tacksamhet och insikt. Jag har under mina 13 av personliga assistans haft personliga assistenter från världens alla hörn. Fantastiska medarbetare med en oerhört fin omtänksamhet och hjälpsamhet, medarbetare som varit oerhört tacksamma för att få chansen att ha ett jobb. Jag kan dock konstatera att tiderna förändras. För tio år sedan kunde jag ha personer som kämpat i flera år för att någonstans få möjligheten att visa vad de går för i arbetsmarknaden, personer som grät av tacksamhet för att ha fått en liten rad som personlig assistent. Idag är situationen annorlunda och den stora bristen av arbetskraft inom assistans, vård och omsorg gör det betydligt enklare för våra nya invånare att finna arbete.

Jag glömmer aldrig mitt besök på en undersköterskeutbildning i Umeå, Ännu en gång med en klass fylld av människor från världens alla hörn. Det var ett berikande möte som fyllde mig med glädje. Och när väl de är klara utbildningen så dröjer det inte länge förrän de har ett jobb, det finns ett stort behov i omsorgen av dessa hjälpande händer. Samma sak när det gäller busschaufförer – och en rad yrken inom bland annat byggbranschen.

Det är viktigt att förtydliga att vi har en hel del nyanlända med en hög utbildningsbakgrund, och där är det viktigt att de får en möjlighet dels att få validerad deras utbildning, men även kunna komma in i arbeten som de faktiskt är kvalificerade för.

Jag har inte för avsikt att skönmåla integrationsprocessen och jag vet att vägen till att vara en rotad och självklar del av vårt samhälle kan vara lång och svår. Individernas förutsättningar varierar, och utöver det så finns det risker i vårt samhälle som vi måste förebygga. Den främsta av dessa är segregation och utanförskap. Det finns en sak till som är väldigt viktigt att komma ihåg, och det är att vägen till en lyckad integration inbegriper att vi alla på ett eller annat sätt är delaktiga. Jag tänker på alla mina fina vänner från världens alla hörn och ett problem som sorgligt nog återkom så ofta. De ville så gärna träffa svenskar, lära känna människor i det samhälle som de hade kommit till, men de upplevde det som otroligt svårt. Sanning och säga så är vi generellt inte särskilt inbjudande för nya människor. Vi har fina nätverk som arbetar med integration. De är ofta välfyllda av deltagare, men det finns en grupp som saknas – vi svenskar, och i synnerhet svenska män.

Samtidigt har vi märkligt nog många som upplever ensamhet i vårt samhälle. Nåväl jag vill väldigt gärna uppmuntra fler till att ta steget och våga lära känna våra nya invånare. Ni kommer se, jag är alldeles övertygad om att det kommer vara lika berikande för er som det varit för mig!

Avslutningsvis, jag har en fransk mamma och en dansk pappa. Om än min mamma är en självklar del av vårt samhälle så kommer hon alltid att förbli en fransyska. Och min pappa kommer till övervägande del att förbli en dansk. De trivs väldigt väl och de har bidragit i alla högsta grad till vårt samhälle. Men de bär självklart med sig deras kulturella identitet, och om än de lärt sig mycket av Sverige så vore det naivt och idiotiskt att tro att vi kan göra medelsvensson av mina kära föräldrar. Jag är tacksam för att mina älskade föräldrar är som dom är. Själv är jag en kulturell blandning. Sverige är mitt land och jag är i grund och botten väldigt svensk, men jag bär givetvis och med glädje med mig mitt kulturella arv.

Integration och assimilation är två helt olika saker. Det är viktigt att vi bär med oss det. Vi ska inte göra medelsvenssons av alla våra nya invånare, däremot ska vi vara tydliga med hur vårt samhälle fungerar, vilka lagar och regler som gäller, och vilken värdegrund som vårt samhälle vilar på.

En lyckad integrationsprocess är något som berikar vårt samhälle. En tillbakablick i Sveriges historia bevisar gång på gång hur vi påverkats av vår omvärld, och hur vi utvecklats av nya invånare som burit med sig nya perspektiv, idéer och kunskaper till vårt kära land.

Det är söndag, solen skiner och jag kan se tillbaka på en intensiv men underbar vecka för Miljöpartiet i Umeå. I måndags hade vi ett välbesökt Kommungruppsmöte där vi gick igenom allt möjligt i den lokala politiken. Och i onsdags var det dags för ett än mer välbesökt medlemsmöte.

Vi fick ta del av spännande information från bland annat Carina Aschan om projektet RUGGEDISED och smarta universitetsstaden, och vi valde enhälligt en ny ersättare till kulturnämnden – Farah Roukachi!

Förutom den goda stämningen, engagemanget och många intressanta diskussioner så är det extra roligt att vi ständigt får in nya medlemmar som vill vara aktiva. Och vår viktigaste uppgift är att se till att alla känner sig välkomna och delaktiga i vårt parti.

Som gruppledare har jag arbetat hårt för att alla våra nyvalda politiker i de olika nämnderna ska ha förutsättningarna att bedriva en aktiv politik med idéer, engagemang, insyn och i dialog med våra invånare. Nu ser jag med glädje resultatet – en aktiv och driven kommungrupp som dagligen diskuterar politiska frågor med varandra.

Det är det här som jag tror är nyckeln till framgång. Jag har alltid arbetat enligt filosofin att låta det som jag levererar tala för sig. Det är så vi i Miljöpartiet ska jobba för att vinna förtroende. Vi har ett ansvar för varje beslut som vi fattar och vi har därför en skyldighet att göra vårt yttersta för att sätta oss in i varje fråga. Vi har gått till val på många viktiga frågor inom miljö och klimat, mångfald, demokrati, livskvalitet och hållbar utveckling. Nu ska vi se till att göra allt vi kan för att få igenom så mycket av vår politik som möjligt.

Om tre år, när det är val igen och dags för en ny valrörelse så ska vi se till att det som vi levererat och jobbar för får tala för sig. Det är det enda sättet att i längden vinna allmänhetens förtroende.

Om du som läser detta vill veta mer om oss eller är intresserad av att engagera dig i vårt parti så är du varmt välkommen att höra av dig till oss! Varmt välkommen ska du vara 🙂

Januari 2017:

Jag satt hemma och såg på den första partiledardebatten i riksdagen. Jimmie Åkesson deltog för första gången efter en längre tids uppehåll. Han blickade tillbaka på året som gått och sade en mening som jag aldrig kommer att glömma:

2016 var året då vi såg en folklig resning mot det vänsterliberala etablissemanget som dominerat politiken i decennier…

Han syftade på Brexit och Trump…

Han lyckades med konststycket att framhålla dessa val som en folklig resning mot etablissemanget, och att göra Sverigedemokraterna till en del av denna folkliga resning. Alla andra partier var enligt Jimmie del av etablissemanget.

Två år senare har USA gått igenom en svår tid med den längsta nedstängningen av staten på lång tid, och Storbritannien befinner sig i en ytterst besvärlig situation med ett stundande Brexit utan deal.

Nu väljer Sverigedemokraterna att göra en helomvändning och plötsligt vill de inte längre ha en folkomröstning om EU. Undrar varför…

Jag skulle kunna stanna vid mr Trump och skriva en lång artikel om vilka negativa konsekvenser för USA, för säkerhetsläget i vår omvärld samt för klimatet och miljön som hans presidentskap vållat. Men jag håller mig till Michael Moores sammanfattning av Trump – som en folklig Molotovcocktail – som den vita amerikanska arbetarklassen äntligen kunde kasta in i det politiska etablissemanget. Och då blev resultatet som följer, man kan liksom inte förvänta sig annat.

Så här i efterhand kan man milt sagt konstatera att denna folkliga resning under 2016 inte slog särskilt väl ut. Men det finns en fråga som återstår och som i allra högsta grad är befogad:

Hur folklig var egentligen denna ”folkliga” resning?

Alltsedan mr Trump installerades som president så har en utredning om hans kopplingar till Ryssland inför valet vuxit sig allt starkare. Allt fler personer i hans krets har fastnat i denna växande härva, och det är troligen bara en tidsfråga innan snaran dras åt kring presidenten. Ytterligare en suspekt part har varit väldigt involverad i hans valkampanj, Cambridge Analytica.

Nu tillbaka till Brexit. På senare tid har allt starkare kritiska röster höjts för att valet inte var så folkligt och demokratisk som det kunde ge sken av. När man djupgranskat UKIP och nej-sidans valkampanj så kan man konstatera att vi även där sett en tydlig och dokumenterad rysk inblandning, och så har vi det här suspekta företaget som varit ytterst inblandat i kampanjen: Cambridge Analytica.

Cambridge Analytica är nu under brottsutredning för att olovligen ha kommit över personlig data av 87 miljoner Facebook-användare, som sedan används för att utforma och styra olika politiska kampanjer mot olika målgrupper.

Utöver detta var båda dessa valen påverkade av så kallade bots, fiktiva användare på sociala medier, som verkat i syfte att sprida vidare politisk info till verkliga användare. I Brexit-valet uppmärksammades att många av dessa bots kunde härledas till ett ryskt center i St Petersburg vid namn “Internet Research Agency”. Detta center uppmärksammades även av amerikanska myndigheter som väldigt drivande och aktivt i presidentvalet i USA 2016.

En ohelig allians…

Ägaren till Cambridge Analytica heter Robert Mercer och är en högerkonservativ libertariansk miljardär som bl.a. finansierat den högerradikala nyhetskanalen Breitbart News och ”MakeAmericaNr1(PAC)” som finansierade Donald Trumps och Ted Cruz kampanjer 2016. Han har deltagit i bröderna Kochs ’donor network’ och varit en av finansiärerna till bl.a. Freedom Partners som i sin tur var en av de största finansiärerna bakom Thea Party-rörelsen.

Att Donald Trump och Nigel Faherly (f.d. ledare för UK Independence Party) är goda vänner är inget nytt, men det intressanta är att de precis som deras inflytelserika vänner i USA – så som t.ex. Robert Mercer – delar exakt samma ideologiska grund. En libertariansk nationalistisk högerkonservatism.

Nu kommer vi då till intressanta, vad vinner Ryssland på att vara involverad i dessa val? För Ryssland är betydligt mer involverad än tidigare i europeiska och amerikanska val. Som ett exempel kan nämnas de 11 miljoner € som Le Pen och Front National i Frankrike mottog från en rysk bank 2014, och ett ännu större lån på ca 20 miljoner € inför presidentkampanjen 2017 som avbröts sista stund.

Det finns en känd härskarteknik som heter ”divide and qonquer”, och det kan mycket väl vara en av förklaringarna till Rysslands satsning på libertarianska nationalistiska högerkonservativa organisationer i Europa. För vinner de framgång så splittras och försvagas Europa. Detta kan även vara anledningen till att man valde att stödja Donald Trump då det ytterligare försvagade det internationella samarbetet mellan Nordamerika och Europa som bland annat mynnat ut i sanktionerna mot Ryssland.

Men sedan finns det en sak till som är viktigt att komma ihåg när det gäller Rysslands politiska ställningstagande. Putin har ett stadigt stöd i Ryssland, och sedan flera år tillbaka har den statliga makten ”gift sig” med den andra makten i Ryssland – den ortodoxa kyrkan. Och successivt har Ryssland blivit allt mer nationalistiskt värdekonservativ.

Därmed finns det två starka krafter och aktörer och som samspelar politiskt och påverkar val utanför deras länders gränser. På den amerikanska sidan och har vi de libertarianska högerkonservativa krafterna med stor uppbackning av några av världens rikaste män. på den andra sidan har vi det nationalistiskt värdekonservativa Ryssland. De behöver inte nödvändigtvis vara samspelta i någon form av global konspiration, de råkar bara ha gemensamma intressen i våra nordamerikanska och europeiska val.

Varför har vi blivit så konservativa i Sverige?

I det senaste valet i Sverige var det framför allt en stor ideologisk vinnare, det konservativa blocket. Förutom att Moderaterna och kristdemokraterna valt att ta ett tydligt steg mot konservatismen så nådde det nationalistiskt värdekonservativa Sverigedemokraterna ett nytt toppresultat. Sammantaget var vi ytterst nära att sitta med en konservativ regering i Sverige. Hur kan det då komma sig att Sverige successivt blivit allt mer konservativt? Är det för att även vi sett en ”folklig” resning mot det vänsterliberala etablissemanget i Sverige?

Om det nu var en svensk ”folklig” resning, varför händer då exakt samma sak i alla våra grannländer?

Det är här vi behöver bredda vår granskning av Sverigedemokraternas framgångar och den internationella vågen av nationalistisk värdekonservatism som nu griper tag i Sverige.