Ny kärnkraft löser inte vårt största problem – elnätets kapacitetsbrist

För två dagar sedan nåddes vi av nyheten att svensk vindkraft sätter nya rekord. Vi tillverkar nu lika mycket vindkraftsel som Norge och Danmark tillsammans. Under de sex första månaderna 2019 producerades 10 Twh och om utvecklingen står sig kommer 20 Twh vindkraftsel produceras i Sverige under 2019, långt över något tidigare år.

Det är en imponerande utveckling och vindkraften har ökat sin andel av elproduktionen i Sverige från 0,3 % år 2001 (0,5 Twh) till 11 % år 2018 (17 Thw). Står sig utvecklingen för 2019 så ökar vindkraftens andel av elproduktionen i Sverige troligtvis ytterligare.

I artikeln med färsk statistik om vår svenska elproduktion slår man även fast följande:

”Samtidigt som det kommer rapporter om brist på el i vissa delar av landet slår den svenska elexporten rekord. Bristen beror på att ledningarna inte alltid räcker till, inte på att det produceras för lite el.”

Vi har alltså en kapacitetsbrist i elnätet – inte i elproduktionen! Därför borde debatten lägga fullt fokus på hur vi löser elnätets kapacitetsbrist.

Ytterligare en följande viktig sak som tas upp i artikeln är följande:

”En viktig förklaring till den ökade elexporten är Finlands behov av el från utlandet till följd av landets kraftigt försenade utbyggnad av kärnkraften.”

Samtidigt så har vindkraftsproduktionen i Finland halkat rejält efter, nu kommer 5,6 % av Finlands elproduktion från vindkraft. Det hänger på sätt och vis ihop med Finlands val att satsa på kärnkraften. Redan år 2005 beslutades om att bygga en ny reaktor (Olkiluoto 3) som planerades att tas i drift c.a. 2009-2010. Nu hoppas man kunna starta driften någon gång under 2020 – alltså mer än tio år försenat! Men eftersom planen var att Finland genom denna reaktor skulle få ett rejält tillskott i sin elproduktion redan 2010 så har det med största sannolikhet påverkat utvecklingen av deras vindkraft. Därför kom det igång betydligt senare i Finland än i Sverige.

Jag har i en tidigare artikel beskrivit liknande förseningsproblem vid andra planerade kärnkraftsbyggen i Europa. Men låt oss gå tillbaka till Sverige. För diskussionen om ev. ny kärnkraft i Sverige är i nuläget helt irrelevant, det finns ingen ekonomisk bäring i det och det är något som ligger minst ett decennium bort – även om vi beslutar oss nu för en ny reaktor..

Problemet är elnätets kapacitet. Det är det som behöver lösas! Det är det som vi borde diskutera. Varför domineras då energidiskussionen av om vi ska bygga en ny reaktor eller ej?

Sedan 2001 har mycket hänt. Mobilerna hade gjort sitt intåg och de flesta hade nu en dator hemma. Jag minns väl min mobil, en tegelsten till storlek – min älskade Ericsson… Nu har vi alla mobiler som vi använder och laddar i mycket högre utsträckning. Konsumtionen av elprylar har ökat dramatiskt från början av 2000-talet, paddor, fler TVn, fler datorer, fler prylar i hemmet och på jobbet som går på el. Men hur ser då vår elanvändning ut och hur har den utvecklats under samma tidsperiod?

Den har intressant nog minskat över tid, dock med stora årliga variationer. Och en viktig förklaring till detta ligger i energieffektivisering av bostäder och tillverkning. Om vi då ser till vår elproduktion och vår elanvändning så innebär det att vår export successivt ökat. Om vi tittar på Sveriges nettoexport av el under 2001-2018 så ser den ut som följer:

Så vi har gott om el i Sverige, men det når inte fram dit den behövs i tillräckligt stor utsträckning. Istället exporterar vi allt mer till utlandet.

Varför driver då Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna frågan om ny kärnkraft? För miljön? Vi får ofta höra att kärnkraft är mer miljövänligt än tysk kolkraft. Men i Sverige tillverkas nästan al el på ett fossilfritt sätt. Innebär det då att man vill bygga mer kärnkraft i Sverige för att exportera mer el? Hur löser det då Sveriges problem med kapacitetsbrist som vi har – nu?

Är det för att lösa kapacitetsbristen i Skåne? Det är sant att när Barsebäck var i bruk så tillverkades mer el i Skåne där man nu har en brist i storstadsregionerna. Ser man kärnkraften som en lösning där så innebär det att man vill ha en ny reaktor i anslutning till Malmö eller Lund. Men än en gång, även om vi skulle bestämma oss nu så skulle en ny reaktor vara minst 10-20 år bort. Det löser inte de problem vi har – nu.

Ett utbyggt elnät – Energieffektivisering – Energy management

Där har vi tre viktiga ord för att lösa de problem vi har – nu. Vi måste bygga ut vårt elnät, men även det kommer att ta sin tid. Fram till dess så är energieffektivisering och i synnerhet energy management nyckelord för att hushålla med den el som vi har. Först och främst, vår elanvändning varierar stort under ett dygn – så även vår elproduktion. Energy management handlar om digitala lösningar och differentierad prissättning under dygnet för att sprida ut elanvändningen över dygnet. På lång sikt kan energy management även innefatta möjlighet att använda sig av batterier i t.ex. elbilar som står uppkopplade i garage för att – vid kapacitetsbrist – nyttja el som är lagrad i bilarnas batterier. Mer flexibla system där fler kan bidra med egen elproduktion, lagring och utspridning av elanvändningen.

Avslutningsvis, ibland låter det som om att fjärde generationens kärnkraft är tillgänglig och beprövad. Men det är fortfarande i forskningsstadiet och det är avancerade konstruktioner vi pratar om. Det är inte bara att smacka upp en sån reaktor utan det är något som eventuellt är möjligt – i framtiden.

Men vindkraften är här och nu, den växer för fullt – på marknadsmässiga grunder. Det är bra att drömma ibland, men de vägval vi gör nu är viktiga för framtiden. Då är vindkraftens och elnätets utbyggnad betydligt mer viktigt, realistiskt och genomförbart. Det är inte rocket science, det är beprövad teknik som funkar – här och nu.