Miljöpartiets sakliga argument för ett transporteffektivt Umeå och en återremiss av Sandbäckens handelsområde

Av , , Bli först att kommentera 5

På kommunfullmäktige i måndags antog en stor majoritet detaljplanen för det nya externa handelsområdet i Umeå – Sandbäcken. Vi i Miljöpartiet yrkade på återremiss och vi är ytterst oroliga för ökningen av biltrafik som detta område kommer att leda till.

Det finns de kritiker som anklagar oss i Miljöpartiet för att vara emot Umeås utveckling. Det är direkt felaktigt – tvärtom så vill vi säkerställa en hållbar utveckling av Umeå som gör Umeå attraktiv även i framtiden. Där människor och verksamheter vill fortsätta flytta till Umeå eftersom Umeå förblir en trivsam, trygg och attraktiv kommun.

Det är därför vi i Miljöpartiet är så måna om att vi tänker efter före, att vi växer rätt, att vi planerar för ett transporteffektivt samhälle som inte gör oss bilberoende, att vi planerar för blandade boendeformer i olika stadsområden så att vi undviker segregation och utanförskap. Att vi värnar våra grönytor, naturområden och den biologiska mångfalden i kommunen.

Här kan du se två av Miljöpartiets kommunfullmäktigeledamöter debattera om Sandbäcken på senaste kommunfullmäktige:

Elin Söderberg (Mp) och Nils Seye Larsen (Mp) debatterar i kommunfullmäktige om Sandbäckens handelsområde

 

Ni kan även läsa följande artiklar om vårt ställningstagande:

https://www.vk.se/2019-11-19/mp-kritik-mot-nya-handelsomradet

http://blogg.vk.se/nilsseye/2019/11/20/darfor-reserverar-vi-oss-mot-sandbacken-ett-nytt-externt-kopcentrum-langs-med-umeas-ringled/

 

Därför reserverar vi oss mot Sandbäcken – Ett nytt externt köpcentrum längs med Umeås ringled.

Av , , 7 kommentarer 7

Umeå växer och har som vision att nå 200 000 invånare år 2050. Om vi lyckas med detta mål utan att förändra det sätt som vi reser på idag så innebär det en ökning av biltrafiken med uppemot 95 % i Umeå – år 2050!

Vi i Miljöpartiet ser det därför som kommunens yttersta ansvar att planera för ett transporteffektivt samhälle och skapa mobilitetslösningar för invånarna som leder till förbättrad luftkvalitet och minskade utsläpp. Med planerna för Sandbäckens handelsområde riskerar vi att göra precis tvärtom.

75 % av Umeås invånare har mer än 5 kilometer till detta handelsområde. Lägg därtill att de planerade nya bostadsområdena Tomtebo Gård, Tomtebo Strand och Norra Ön samtliga ligger klart längre än 5 kilometer från det nya handelsområdet.

Då det ligger i direkt anslutning till Umeås ringled är förutsättningarna för snabb framkomlighet med bil optimala. För cykel och gång ligger området avsides med långa avstånd för de allra flesta Umeåbor. Och det blir svårt att få kollektivtrafik till handelsområdet – vilket tydligt framgår i planbeskrivningen.

Det om något borde vara illavarslande för vilken beslutsfattare som helst. Ändå väljer samtliga partier – utom Miljöpartiet att ställa sig bakom detta förslag på senaste kommunstyrelsemöte. Det betyder att Umeå fortsätter med en aningen märklig strategi för minskat resande som pågått i decennier:

  1. Flytta in folk i centrala Umeå
  2. Bygg en ringled
  3. Sprid ut externa köpcentrum längs med hela ringleden…

När och om väl planerna för I20-området börjar förverkligas så kan det på sikt möjliggöra för tät bebyggelse och en ny stomlinjedragning. Då har vi full förståelse för att det finns bättre möjligheter att förändra vårt stomlinjenät i kollektivtrafiken så att det kan förse det nyplanerade externa handelsområdet på Sandbäcken. Men, I20 ligger långt fram i tiden. Sandbäckens handelsområde däremot är på gång – nu – så fort kommunfullmäktige antagit planen. Snacka om att börja i fel ände.

I planbeskrivningen diskuteras trafiksituationen och belastningen av rondellen på Ersboda vid Green Zone. Enligt trafikutredningen från Sweco kan Sandbäckens handelsområde leda till trafikalstring på maximalt upp emot 1 200 fordon per timme. I de scenarios som är kan man enligt förslaget till detaljplanen klara sig precis på gränsen gällande belastning av denna rondell.

Problemet är bara att denna trafikutredning är ofullständig. Detta då utredningen utgår från att Överstevägen är in- och utfart till handelsområdet. Detta ligger i enlighet med vad som framgår i planbeskrivningen – där Överstevägen förlängs in i handelsområdet, men stannar där utan att kopplas ihop med Norra Länken. Men i den fördjupade översiktsplanen för I20 går följande att läsa:

”En anslutning i öster närmast Ersboda är angelägen inom de närmaste åren för att möjliggöra etableringar i handelsområdet väster om Green Zone. Genom den kan Ersbodarondellen och anslutande gatunät avlastas och möjliggöra utbyggnad av området.”

Detaljplan trafik vs fö i20

En sådan avlastning underlättar än en gång för bilisten – som nu lättare kan ta sig mellan Ersboda och Norra Länken. Skulle denna avlastning ske då finns en avsevärd risk att biltrafikflödena ökar betydligt mer än vad trafikutredningen beskriver.

Det nuvarande förslaget på Sandbäckens handelsområde innebär en uppenbar risk för ett kraftigt ökat bilresande i Umeå, menar Miljöpartiet de gröna. Förslaget premierar bilburen handel framför cykel, gång och kollektivtrafik. Allt detta går sammantaget rakt emot de mål för miljö- och resande som kommunfullmäktige antagit samt de förslag till nya miljömål som snart är på väg till kommunfullmäktige. Det vore därför oansvarigt att anta detaljplanen så som den är utformad.

Miljöpartiet de gröna i Umeå reserverar sig mot beslutet i KS 20191112 att föreslå kommunfullmäktige att anta detaljplanen för Umeå 4:3 m.fl. – Sandbäckens handelsområde.

”Miraklet i Ljusdal” – Kortare arbetstid en nyckel till framgång.

Av , , 2 kommentarer 8

Det var kris för Socialförvaltningen i Ljusdal. Ständigt sökte man efter nya socialsekreterare då personalomsättningen var hög och sjuktalen likaså. De som fanns räckte inte till vilket tvingade Ljusdal att hyra in dyra konsulttjänster,  2017 var notan för dessa tjänster uppe på 10 miljoner kr.

Situationen var ohållbar och hade varit så länge. Det var då man bestämde sig för att prova en annan modell – med kortare arbetstid.

Arbetstidförkortning Ljusdal

Det var både en och annan som höjde på ögonbrynen, var det något som de anställda upplevde sig sakna så var det ju tid. Men modellen blev en rejäl framgång. Idag är alla tjänster tillsatta och verksamheten har full bemanning. Kostnaderna för konsulttjänster är nu nere på 0 kr.

Det finns flera förklaringar till att modellen fungerar vilket beskrivs i ett flertal artiklar i Dagens Samhälle. I en artikel från den 22 oktober i DS nämner socialsekreteraren Maria Berglund flera förklaringar:

– Vi har färre och kortare möten. Vi är också väl förberedda inför våra möten, som ska ha en tydlig dagordning. Och i stället för att resa till exempelvis hvb-hem har vi videomöten via Skype.

Bakom ”miraklet i Ljusdal” ligger dock mer än 35-timmarsveckan. Organisationen har stöpts om och chefstjänster avskaffats, med det uttalade målet att verksamheten ska bli mer medarbetardriven. Enhetschefer har fått ett tydligt mandat att fatta beslut.

I en debattartikel i Dagens Samhälle beskriver forskarna Kaj Gustafsson och Mikael Vallström – som följt projektet – vad som är så speciellt med ”Mirakelkuren i Ljusdal” enligt dem:

– Vi som bedrivit följeforskning i nära anslutning till projektet beskriver det som ett mirakel. Vi anser att det är frågan om ett paradigmskifte, bort från New Public Management (NPM) till medarbetardriven utveckling samt tillitsbaserad styrning och ledning, som kan utgöra ett föredöme för andra kommuner.

– Det är ett skifte som leder till en bättre fungerande välfärd, till mer av medbestämmande och respekt för det yrkesmässiga kunnandet och till en välbehövlig personalkontinuitet i mötet med brukarna. Skiftet har dessutom ett starkt stöd i forskningen och bärs upp av demokratiska argument.

En väldigt tydlig och talande sammanfattning om ett projekt med arbetstidsförkortning som ligger helt rätt i tiden, fungerar väl och som dessutom har ett starkt stöd i forskningen. Det finns även andra enheter i andra delar av Sverige som testat olika modeller med arbetstidsförkortning. En av dessa är Barnonkologen i Umeå som med hjälp av 3-3 modellen lyckats framgångsrikt med ett koncept för arbetstidsförkortning som nu prövas i andra kommunala och regionala verksamheter.

Arbetstidförkortning umeå vll

 

3-3 modellen har funnits på barnonkologen sedan 2009 och har successivt förändrats, utvecklats och förfinats. Så här bekrivs framgångarna i tidningen Dagens Medicin:

Arbetstidsmodellen, kallad 3-3-modellen, infördes redan 2009 och har under åren förfinats för att passa barnonkologen. Ingen som arbetar heltid där arbetar mer än 88 procent – 85 procent om nätter ingår i schemat – men alla får betalt för 100 procent.

Dessutom är en del av arbetstiden, 6 procent, en buffert som läggs på hög för att täcka korttidsfrånvaro och planerad semester. Buffert­tiden kan också användas till handledning, yrkesträffar och arbetsplatsträffar på lediga dagar.

Genom att successivt ha vänt och vridit på 3 – 3 modellen har man lyckats få fram en framgångsrik och långsiktigt hållbar modell som inneburit följande positiva resultat:

  • En stabil bemanningssituation
  • Alla vårdplatser är öppna
  • Kraftigt minskad sjukfrånvaro – idag är den nästan obefintlig
  • Kraftigt minskad övertid – idag är även den nästan obefintlig

Detta sammantaget har inneburit att reformen inte lett till ökade kostnader – snarare tvärtom. Som avdelningschefen Eva Sjödin Eriksson sammanfattar det:

– I slutänden blir det billigare eftersom personalen trivs och vill vara kvar. Hela Vård­sverige funderar över hur vi ska komma till rätta med det kaotiska sjuksköterske­tappet, jag tycker att vi har hittat lösningen, säger hon.

AVSLUTNINGSVIS:

I dessa två fall har modeller med kortare arbetstid kombinerats med andra insatser. Bufferttid, effektivare möteskultur, minskat tjänsteresande samt en mer medarbetardriven struktur istället för New Public Management.

Så nu väntar vi bara på Umeå ska haka på!

Till minne av Kristallnatten – Hägglunds mail avslöjar hans avsikter

Av , , 2 kommentarer 16

9 november för tyskland

Den 9 november 2019 är det exakt 30 år sedan Berlinmuren föll. Nu firas det runtom i Tyskland för denna händelse som var så symbolisk och så avgörande för Tysklands framtid.

Egentligen skulle jag vilja ägna hela mitt inlägg åt det så spännande, viktiga och avgörande skedet när gränskontrollerna till slut öppnade upp – och hundratusentals Berlinbor för första gången på över 40 år kunde vandra fritt över gränsen mellan öst och väst.

Men den 9 november blev aldrig årsminnesdagen av Tysklands återförening –  Tag der deutschen einheit. För samma datum i Tyskland – men 51 år tidigare – ägde något annat hemskt och brutalt rum: Kristallnatten. Nazisternas grymhet slog till med full kraft i Tysklands alla städer. Därför kunde man inte i Tyskland låta detta datum bli en dag av nationell högtid. Så man valde ett annat datum för att fira Tysklands återförening och den 9 november har nu ett annat namn i Tyskland: ”Schicksalstag” – Ödets dag.

Jag hade så önskat att mänskligheten inte behövde påminna sig om det avskyvärda som ägde rum mot judarna i Tredje Riket – 1938. Men sorgligt nog kan jag konstatera att antisemitismen är lika levande idag.

Fullständigt ofattbart men tyvärr sant. Konspirationsteorier om judisk maktkoncentration – som sprids för fullt för att måla upp en fiktiv hotbild. Groteska fördomar och kränkningar med allt ifrån nedlåtande kommentarer till hatiska budskap. Hot, våld, skadegörelse – rentav mord. Allt detta drabbar än idag oskyldiga individer av en enda anledning: Deras judiska påbrå.

Tyvärr är det inte bara judar idag som drabbas av en växande extremism och radikalisering utan även andra grupper hängs ut. Oskyldiga individer drabbas av fördomar och misstänksamhet , kränkningar, hot, misshandel och mord på – grund av deras religiösa tro, etniska bakgrund eller sexuella läggning.

Därför välkomnar jag att det idag organiserats en manifestation till minne av Kristallnatten. Här har Jan Hägglund och Arbetarpartiet arbetat hårt för manifestationen. Officiellt är det precis som sig bör – manifestationen till minne av Kristallnatten organiseras både med målet att minnas det hemska som ägde rum – samtidigt som man vill belysa att antisemitismen än idag är levande – att den rent faktiskt växer och drabbar allt fler, runtom i vår omvärld.

Vi i Miljöpartiet har tyvärr under det senaste året blivit uthängda, anklagade och påhoppade av Arbetarpartiet på ett väldigt osmakligt sätt. Det känns olustigt att just de får hålla i manifestationen till minne av kristallnatten. Men jag valde än en gång – för andra året i rad – att lägga detta åt sidan och delta som en av talarna. Jag gjorde det för att visa min avsky mot antisemitismen och de grova brott som begåtts över tid mot judar – även efter förintelsen. Men jag gjorde det även för att visa att jag tagit lärdom av mänsklighetens förflutna och insett hur kapabla vi är till att eskalera från fördomar och misstänksamhet mot en viss specifik grupp –  till fysiskt hänsynslöst våld.

Men när jag får ta del av inofficiell information som Jan Hägglund och Arbetarpartiet spridit inför manifestationen – till ledande politiker i alliansens partier – då blir jag milt sagt riktigt besviken…

Bild 1 (3)Bild 2 (3)

Detta tre sidor långa mail är både en inbjudan och ett planeringsdokument för kristallnattens upplägg. I det här mailet föreslår Hägglund vem som ska bjudas in och vem som inte ska få delta. Låt oss börja med vem som initialt var tänkt att inte bjudas in och varför:

Bild 4 (2)

Suck.

Sedan mailet skrevs har arrangörerna uppenbarligen ändrat uppfattning, Jag blev tillfrågad om jag ville tala som gruppledare för Miljöpartiet. Men det var viktigt att det var just jag personligen som talade. För V och SD förblev dörren stängd.

Så här kan vi inte fortsätta. Jag deltar mer än gärna på manifestationen till minne av kristallnatten framöver – men då måste det organiseras på ett helt annat sätt. För vi kan inte låta Arbetarpartiet diktera villkoren. Jannes retorik – anklagande, fördomsfull och misstänkliggörande rimmar illa med manifestationens andemening.

Och vad var egentligen andemeningen med manifestationen?

bild 3 (3)

Ta vara på denna chans? Kristallnatten? För att prata om islamism?

Det här är så smaklöst och hade manifestationen tagit den riktningen så hade jag sagt ifrån i talarstolen. Men nu blev det inte så utan istället så höll man sig till det som man officiellt, formellt beskrivit, vilket är bra. Här vill jag ge en eloge till samtliga närvarande partiföreträdare – i synnerhet de som tagit del av Hägglunds ytterst anmärkningsvärda mail – för att ingen av er valde att lyssna på Hägglunds förslag. Det var mycket bra tal, med rätt fokus på talen.

Så en del har uppenbarligen hänt sedan Hägglunds inofficiella mail inför Kristallnatten. Tonläget förändrades och jag tilläts tala. Ska man då helt glömma bort vad som skrevs i detta mail? Sopa det under mattan och gå vidare? Rycka på axlarna, sucka och säga ”Alltså Janne – igen…”? Som vi gjort så många gånger förut – för ni ska veta hur många gånger jag fått följande råd:

”Ignorera honom!”

”Bry dig inte om honom, han håller på så här..”

”Han är helt sjuk, jag vet! Vi har också blivit påhoppade av honom. Men du vinner inget på att ta debatten…”

”Det bästa man kan göra är att behandla honom som luft, låtsas som om att han inte finns. Till slut ger han sig…”

Allt detta rimmar så otroligt illa med alla de tydliga uppmaningarna i talarstolen igår – Att våga säga ifrån. Våga agera. Våga ta avstånd.

Nu var det några som inte fick tala. Några partier som inte fick närvara. Och en partiföreträdare som valde att inte tala – Centerpartiets Anna-Karin Kajsa Sjölander – vilket hon motiverade på sin blogg igår.

Nästa år står hela denna viktiga manifestation på spel. Vi kommer inte heller delta – så länge evenemanget är i händerna på det extremistiska partiet Arbetarpartiet. Och det finns en risk att fler partier följer efter.

 

Jag har hela mailet till förfogande och publicerar det gärna om så önskas.

Partiöverskridande dialog för klimatet behövs i Umeå

Av , , 4 kommentarer 4

Det är just Moderaterna i Umeås hårda retorik och plakatpolitik som vi i Miljöpartiet reagerar på – i  vår replik i VK.

Vi är glada att Moderaterna i Umeå lyfter upp (31/10) de satsningar som gjorts för kollektivtrafik, gång och cykel – i bred politisk enighet. De är en del av omställningen till ett hållbart Umeå. Men vi måste agera mer kraftfullt inom alla sektorer – transport, mat, konsumtion, boende, nybyggnation – om vi på allvar ska kunna begränsa klimatförändringarna.

Det var därför vi lyfte upp Finansborgarrådet i Stockholm, Anna König Jerlmyr, som en ledande moderat politiker som tar klimathotet på största allvar. Förutom att stå bakom utlysningen av globalt klimatnödläge så uttryckte hon följande:

”Det är oerhört viktigt att alla städer runt om i världen gör allt vi kan för att minska utsläppen och att vi kan följa Parisavtalet. Vi behöver agera mer kraftfullt för att nå 1,5 gradersmålet.”

Men i skrivande stund driver Moderaterna i Umeå en kampanj om hur elever ”tvingas äta vegetarisk mat mot sin vilja”. Den är uppbyggd på exakt samma sätt som den uppmärksammade och ifrågasatta kampanjen om eleverna som ”tvingades klimatstrejka mot sin vilja”.

Symbolismen är slående i Moderaterna i Umeås klimatfientliga kampanjer. Elever som tvingas klimatstrejka eller äta vegetariskt, klimataktivister med våldspotential, ”slakten” på statligt stöd till flygplatser och flygskatten som utmålas som ”Norrlandsfientlig”.

Det är just Moderaterna i Umeås hårda retorik och plakatpolitik som vi i Miljöpartiet reagerade på. Vi tycker det är synd – för i en tid där vi behöver agera för klimatet har nu de flesta partierna här lokalt anslutit till en konstruktiv dialog om hur vi bäst minskar våra utsläpp.

Vi kan förstå att Moderaterna i deras svar ifrågasätter vår klimatpolitik. Men vad har islamism och hedersförtryck med klimatfrågan att göra? Varför blandar man sig i en polisanmälan och uttrycker sitt stöd för den som åtalas – utan att ta hänsyn till den som anser sig utsatt för något brottsligt?

Deras sätt att agera är inget som bidrar till en konstruktiv debatt. Men om Moderaterna i Umeå vänder blad och går vidare så välkomnar vi en bred partiöverskridande dialog för klimatet.

Nils Seye Larsen, gruppledare Miljöpartiet i Umeå

Plastkusten – katastrofen i Bohuslän

Av , , 1 kommentar 5

Bohus plast 2 (2)

Det känns overkligt och sorgligt. Att våra oceaner hotas av enorma mängder plast är inget nytt utan sedan flera år tillbaka har jag kunnat följa nyhetsrapporteringen från de kända Trash Vortex i Stilla Havet och Atlanten.

Men nu är det plötsligt inte längre en öde atoll tusentals kilometer ute i Stilla Havet det handlar om  – utan Bohuskusten i Sverige.

I ett nyhetsreportage från Aftonbladet får man en inblick i hur hårt drabbad kusten i Bohuslän är av plast från havet som flyter i land. Totalt flyter 7 000 kubikmeter plast i land under ett år vilket får stora konsekvenser för drurlivet. Döda fåglar, sälar och fiskar med magen fylld av plast. Dessutom beskrivs i ett annat reportage på Aftonbladet hur vi människor är den i särklass största dödsorsaken för Tumlare. En av de stora bovarna för Tumlare och annat djurliv i havet är gamla fiskenät och annan fiskeredskap som ligger kvar på botten eller flyter runt i haven.

Vi måste göra vårt yttersta för att rensa våra bottnar för i synnerhet gamla fiskenät men även övrigt farligt avfall som skadar djurlivet i våra svenska hav. Och så måste vi se till att begränsa mängden plast som hamnar i våra hav och vattendrag. För det är så enkelt att skylla på utsläpp i andra länder, men faktum är att även i Sverige slängs skräp i naturen som slutligen hamnar – i haven.

Bohus plast 1 (2)

Att rensa Bohuskustens stränder från plast är ett mödosamt och tidskrävande arbete som nu utförs av frivilliga. Bara under 2018 utfördes inte mindre n 4 000 frivilliginsatser och 30 000 säckar med plast samlades in!

Nu måste vi bara finna en långsiktigt hållbar struktur för att kunna kontinuerligt rensa våra stränder från skräp – i synnerhet plast. Jag är glad över att Miljöpartiet tar frågan om plast i haven på största allvar, och nu hoppas jag på en bred politisk enighet i kampen mot nedskräpningen och i synnerhet plast i haven.