Jag utmålas felaktigt för att försvara djurrättsaktivister som agerar med våld och hot.

Av , , Bli först att kommentera 14

Nu är jag utsatt för ett drev på sociala medier vilket känns både olustigt och orättvist. Att detta drev dessutom skulle komma från en Centerpartistisk riksdagsledamot överraskar.

Jag inser hur lätt det är att få stor spridning på ett mediedrev idag. Klipp bara ut en kommentar från en Miljöpartist och koppla ihop det med något negativt så är drevet i sociala medier igång för fullt. Det är sorgligt att det finns så starka krafter för att ständigt utmåla oss som landsbygdens och lantbrukarnas största fiende, och metoderna som används känns väldigt obehagliga.

Valrörelsen 2018 var den första då jag faktiskt kände en hotfull stämning mot mig och mitt parti. Hatiska kommentarer, ständiga drev på sociala medier – i Umeå fick vi till och med alla våra valplakat nedrivna. Vi har fått vykort med hotfulla kommentarer och folk som kommit fram till oss i valstugan för att spotta ur sig anklagelser och felaktiga påståenden om vår politik.

Nu är det min tur att utsättas för ett drev på sociala medier – förvånansvärt nog av Centerpartiets riksdagsledamot Helena Lindahl. Hon har klippt ut ett citat från mig, kopplat ihop det med ett stycke från en annan artikel där det står om en dömd aktivist som av jordbrukare anses som ”terrorist”, och sedan smackat upp det på en bakgrundsbild med en krossad Miljöparti-logga.

Målet är tydligt i Helenas retorik: Försvara lantbrukare – samtidigt som hon försöker klistra på mig och Miljöpartiet att vi försvarar våldsamma djurrättsaktivister.

Helenas påhopp bild

Jag har aldrig någonsin försvarat djurrättsaktivister som bedriver skadegörelse  och utsätter jordbrukare för hot eller trakasserier! För mig känns Helenas påstående därför både orättvist och osmakligt.

Jag har själv varit väldigt mån om en god dialog med LRF och våra ovärderliga lantbrukare. Det var därför som jag som ordförande för kommunstyrelsens Hållbarhetsutskott såg till att vi politiker fick träffa företrädare för LRFs kommungrupp i Umeå. Jag ville att vi alla – från Moderater till Vänsterpartister skulle få ta del av alla utmaningar som möter våra lokala livsmedelsproducenter. Detta för att vi på bästa sätt skulle kunna bistå våra lantbrukare och göra vad vi som kommun kan göra för att hjälpa våra lokala lantbrukare.

Under hösten blev jag kontaktad av en lantbrukare som berättade om hur han trakasserats av så kallade djurrättsaktivister. Jag blev ärligt talat förbannad och var tydlig med att sådant är fullständigt oacceptabelt för mig. Jag tog sedan upp detta med mina Miljöpartistiska kollegor inom rikspolitiken.

Så vad hände egentligen?

Jag blev uppringd av en journalist på Folkbladet som ville prata med mig om ”klimatåret – 2019”, om allt som hänt under året inom hållbarhet, det fantastiska engagemanget, det förändrade tonläget inom politiken och förhoppningarna inför framtiden. Jag fick även några frågor om Extinction Rebellion (i forts. XR) vilket är förståeligt med tanke på de aktioner i Kommunfullmäktige i Umeå som vållat mycket uppmärksamhet.

Att detta skulle visa sig bli en artikelserie med en lång granskning av enbart XR hade jag inte en aning om. Att en av de mest spridda artiklarna i denna serie skulle handla om en dömd aktivist som tränat XR lokalt visste jag inget om.

Jag hade bara att ta ställning till två frågor om XR:

1. Vad anser jag om att en förtroendevald deltar i en aktion som avbryter kommunfullmäktige?

2. Vad anser jag om civil olydnad?

Svar på fråga 1: Oacceptabelt enligt mig, är man förtroendevald så har man alla möjligheter att få sin röst hörd, då ska man inte störa andra demokratiska församlingar och andra folkvalda.

Svar på fråga 2: Icke-våldslig civil olydnad har historiskt varit värdefulla för utvecklingen av demokrati och mänskliga rättigheter.  Det är dock ytterst viktigt att betona att det måste följa de fyra grundprinciperna:

  1. 1. Inget våld
  2. 2. Ingen skadegörelse
  3. 3. Öppenhet
  4. 4. Ansvarstagande

Utöver detta har jag varit tydlig med ytterligare en gränsdragning: Inga olämpliga budskap eller aktioner som är direkt riktade mot vissa individer eller specifika folkgrupper.

Det är inget nytt: Detta har jag beskrivit öppet i två tidigare bloggartiklar:

Gandhi, Parks och Luther King – brottslingar eller förebilder?

Fredlig aktivism är värdefull för vår demokrati

Detta är vad jag sagt och står för. Det hade självklart varit lättare att kategoriskt ta avstånd från all form av icke-våldslig civil olydnad. Men världen är inte så svart eller vit som vissa vill göra den till. Av och till har faktiskt fredlig civil olydnad utan våld och skadegörelse varit viktig i utvecklingen av vår demokrati och mänskliga rättigheter. Men att sedan mitt ställningstagande förvrängs till ett dolt stöd för våldsamma och hotfulla djurrättsaktivister tycker jag är osmakligt.

Jag börjar bli innerligt less på den här typen av oseriös politisk debatt i sociala medier, som inte fyller något annat syfte än att väcka ilska och emotionella reaktioner – för en politikers egen vinning.

Ofattbart att en Centerpartist nu använder sig av denna typ av skandalpolitik. Många kommentarer i tråden är direkt otrevliga, hetsande mot Miljöpartiet, men det har visst Helena Lindahl inga problem med. Detta står i direkt motsats till den välskrivna debattartikeln ”Värna Umeås dialogklimat” som Centerpartiets gruppledare Mattias Larsson skrivit för en månad sedan.

Gandhi, Parks och Luther King – brottslingar eller förebilder?

Av , , 1 kommentar 7

Anton Mp XR kopia 2

Det undrar Anton Bergtröm, partiombudsman för Moderaterna i Västerbotten. Han syftar på den miljöpartist som valt att vara aktiv i Extinction Rebellion i Umeå, som valt att vara klimataktivist och som därigenom valt att bedriva civil olydnad.

Det är inte första gången som vi i Miljöpartiet ifrågasätts för att försvara aktivism som är fredlig och bygger på icke-våldslig civil olydnad. Flera ledande moderater har öppet kritiserat Miljöpartiets ställningstagande.

Frågan handlar i grund och botten om hur man ser på civil olydnad. Så här definieras civil olydnad enligt wikipedia:

”Civil olydnad är en metod för samhällsförändring. Det är en form av aktivism som går ut på att öppet och utan våld bryta mot en lag eller vägra att följa vissa myndighetsbeslut samt att vara beredd att ta konsekvenserna av handlingen.”

Denna beskrivning av civil olydnad som står i direkt kontrast till våld och skadegörelse bekräftas även de forskare som intervjuas i Folkbladets artiklar – samma artiklar som fått Bergström, Jonsson och andra ledande Moderater att reagera starkt.

Mahatma Gandhi, Martin Luther King, Rosa Parks – alla har de använt sig av civil olydnad i deras kamp för mänskliga rättigheter.

Civil olydnad criminal

Enligt Anton Bergström (M) är de kriminella som begår brott. Enligt mig är de förebilder i deras fredliga kamp för mänskliga rättigheter.

Våra olika sätt att se på det bottnar i våra ideologiska skiljelinjer. För om man är så som Anton beskriver sig – ”Höger på riktigt”  – då tenderar man att ha en förenklad världsbild där allt är svart eller vitt.

För mig är verkligheten betydligt mer komplicerad än så. Man kan inte så enkelt som Anton gör det kategorisera och generalisera. Men det är viktigt att vara konsekvent vilket jag anser att vi i Miljöpartiet varit. I ett flertal artiklar och intervjuer har jag förklarat vår tydliga gränsdragning. För det första, är man förtroendevald så måste man respektera de demokratiska spelreglerna. Då kan man inte delta i aktioner som avbryter demokratiska institutioner och därmed andra förtroendevalda. I övrigt går gränsdragningen vid fyra viktiga grundprinciper:

  1. Inget våld
  2. Ingen skadegörelse
  3. Öppenhet
  4. Ansvarstagande

Utöver detta har jag varit tydlig med ytterligare en gränsdragning: Inga olämpliga budskap eller aktioner som är direkt riktade mot vissa individer eller specifika folkgrupper.

Fredlig aktivism som håller sig inom dessa ramar har enligt mig spelat en viktig roll i utvecklingen av vår demokrati och våra mänskliga rättigheter. Detta påverkar mitt sätt att se på Extinction Rebellion i Umeå. Så här beskriver de hur de agerar:

”Kärnan i Extinction Rebellions filosofi är ickevåld och civil olydnad. Vi förespråkar fredligt, kreativt uppror eftersom vi anser att det är nödvändigt i den akuta situation vi befinner oss i.”

Så länge de håller sig till det har jag inget emot deras aktioner – och jag har inget emot att miljöpartistiska medlemmar är aktiva i denna rörelse.

Jaga vill avsluta med att hälsa Anton Bergström, Igor Jonsson, Anders Ågren och andra Moderater som jag tampats med under året en god jul! Låt julefriden sänka sig över Umepolitiken.

Slakten av AF – en lekstuga för okunniga politikerbroilers

Av , , Bli först att kommentera 9

Det är egentligen fullständigt vansinnigt. Myndigheten med ansvaret för arbetsmarknaden i hela landet har blivit en lekstuga för okunniga och ideologiskt radikala politiker. Nu flyr medarbetare Arbetsförmedlingen i den totala oklarheten som råder, de lämnar ett sjunkande skepp och jag har väldigt svårt att se hur vi ska kunna rädda Arbetsförmedlingen.

April 2018. Valrörelsen började sakta men säkert komma igång när vi nåddes av nyheten att Alliansen ville lägga ner Arbetsförmedlingen. Jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen, blev innerligt upprörd och provocerad av Alliansens totala utdömande av en hel statlig myndighet – samtidigt som man var så fullt övertygad om att marknaden skulle sköta allt så mycket bättre.

Nu råkar det vara så att jag under flera år haft ett gott samarbete mellan företaget som jag drev och Arbetsförmedlingen. Genom det nära samarbetet fick jag lära känna arbetsförmedlare som arbetat för AF i decennier. Med en stor kompetens och erfarenhet kunde de berätta om de hinder som de upplevde – för att kunna göra jobbet så som de ville . För de hade kunskapen, de hade idéerna och brann fortfarande för deras viktigaste uppgift – att få människor i arbete.

Men ingen hade lyssnat på dem. Istället drabbades de av ständiga omorganiseringar, nya direktiv och omfattande regelförändringar – allt detta initierat högst upp från politiker som tror sig veta bäst.

Där var Alliansen under Reinfeldts regering högst delaktiga. Förutom alla reformförändringar, stöd som togs bort, nya stöd som infördes, hårdare krav på de arbetslösa, rejäla sparkrav på AF där en av tio anställda fick gå, så tillsatte man dessutom en generaldirektör – Angeles Bermudes-Sandkvist som senare sparkades under skandalomsusade förhållanden.

Handläggarnas roll förändrades. Nu skulle de inte längre arbeta direkt med matchning av arbetssökande gentemot det lokala näringslivet. Det skulle istället privata aktörer – jobbcoacher – utföra. Handläggarna skulle nu bara fokusera på kontorsarbetet, registrera arbetslösa, kontrollera att de sökte jobb och besluta om utbildningar eller annat som den arbetssökande fick gå på.

Det är därför så magstarkt av Alliansen att sedan döma ut alla anställda på myndigheten för att inte vara kapabla till att fixa jobb åt arbetslösa – när man själv i makten gjorde sitt yttersta för att hålla handläggarna kvar på kontoret.

Man lyssnade aldrig på medarbetarna. Man gav dem ingen möjlighet att få utforma jobbet som de ville. Man tog inte till sig av deras erfarenhet, kompetens och idéer.

Istället gick man nu till val på att lägga ner hela AF. Men jag måste erkänna att jag hade svårt att tro att de på fullaste allvar skulle göra allt för att genomföra avvecklingen.

Till och med när jag läste punkten i överenskommelsen med regeringspartierna hade jag svårt att tro att det skulle förverkligas så snart:

Arbetsförmedlingen reformeras i grunden. Staten har genom Arbetsförmedlingen myndighetsansvaret för arbetsmarknadspolitiken, men ett nytt system baserat på LOV ska utvecklas där fristående aktörer matchar och rustar arbetssökande för de lediga jobben.

Men så kom M och KDs budget, och den kraftiga nedskärningen av AFs budget blev ett kallt uppvaknande. Och sedan började regeringen där vi i Miljöpartiet sitter med presentera ett förslag på total reformering av Arbetsförmedlingen – vilket varit ett av Centerpartiets och Liberalernas viktigaste krav i regeringsförhandlingarna.

Jag har tidigare försvarat överenskommelsen som helhet och gör det än nu. Hårda förhandlingar har legat bakom överenskommelsen. Vi har alla fått ge och ta. Men det var också den enda möjligheten för Sverige att i en så splittrad riksdag få till en regering.

Jag var tydlig i valrörelsen med mitt motstånd mot detta förslag. Nu landade överenskommelsen ändå i att vi i Miljöpartiet och Socialdemokraterna fick ge med oss när det gäller Arbetsförmedlingen.

Så vad är det som händer nu? Vänsterpartiet gör allt för att bromsa reformeringen av Arbetsförmedlingen. Är det så konstigt? Nej, de gör ju det helt i enlighet med vad de gick till val på. Men så plötsligt kovänder M och KD totalt! De som själv ivrigt drivit på för att lägga ner AF – det var ju deras vallöfte! – har nu plötsligt inga problem med att sätta sig i samma båt som Vänstern, backa upp deras krav för att få chansen att välta en minister från S.

Det viktigaste vi kan göra nu för att rädda AF och minska de skadliga konsekvenserna är följande:

  1. Bromsa reformeringen av AF
  2. Skapa lugn och trygghet i verksamheten
  3. Lyssna på medarbetarna!!

Förhoppningsvis är det sista gången som en riksdagsmajoritet så ivrigt vill riva ner en befintlig statlig myndighet i grunden – utan att ha ett väl utarbetat alternativ, annat än en stark övertro på den fria marknaden och det kommunala självstyret.

LRF besökte Hållbarhetsutskottet

Av , , Bli först att kommentera 7

Under mötet i tisdags på Forslundagymnasiet fick Hållbarhetsutskottet besök av LRFs kommungrupp i Umeå. Här fick de berätta om de utmaningar som Umeås lokala livsmedelsproducenter upplever. Det samtalades även om den lokalproducerade matens betydelse för ett hållbart Umeå. För Hållbarhetsutskottets politiker var det givande att få träffa LRFs kommungrupp och få en direkt inblick i de lokala livsmedelsproducenternas situation.

LRF Kommungrupp HU

Under de senaste tio åren har hälften av Västerbottens mjölkbönder slutat. Det finns allt färre bönder och vi ser en minskning av lokal livsmedelsproduktion inom flera sektorer, mjölkbönder, potatisodling, grisuppfödning, m.m.

LRFs kommungrupp lyfte upp flera utmaningar:

  1. Kommunens upphandling av livsmedel
  2. Problem med banklån exempelvis vid generationsväxling av jordbruk
  3. Ett växande Umeå har det senaste decenniet tagit bördig odlingsmark i anspråk för bebyggelse, bl.a. för Avion och nu Västra Länken
  4. Brist på arbetskraft

Kommunens upphandling idag begränsar möjligheten för små lokalproducenter att delta i upphandlingar. Istället blir det stora nationella företag som vinner anbuden. Det är just därför som vi i Miljöpartiet Umeå vill att man inför kommunalt samordnad varudistribution och kombinerar det med uppstyckade upphandlingar – precis som i ett flertal kommuner runtom i Sverige.

Jag är glad att LRFs kommungrupp hörde av sig till oss i Hållbarhetsutskottet och tacksam för att de tog sig tid att komma och berätta om den svåra situation som många lokalproducenter upplever. Denna direkta dialog är ett viktigt inslag i vår representativa demokrati.

Vi har nu en viktig uppgift framför oss att få till en plattform för en kontinuerlig dialog mellan våra värdefulla lokala livsmedelsproducenter och kommunens ledning samt politiker. Då kan börja med att systematiskt bearbeta utmaningar och hinder för våra lokala bönder.

Det finns en bred politisk enighet i det lokala jordbrukets viktiga roll för Umeå. Kommunen deltar nu i arbetet med att ta fram en regional livsmedelsstrategi under Region Västerbotten. När väl den är på plats kommer Umeå kommun att arbeta fram en lokal livsmedelsstrategi. För kommunen är en levande landsbygd viktig och våra lokala livsmedelsproducenter spelar en viktig roll för livsmedelsförsörjningen i kommunen. En viktig sak

 

 

 

Sänkta hastigheter räddar liv! Därför röstade Miljöpartiet nej till Umeås överklagan.

Av , , 12 kommentarer 8

Miljöpartiet de gröna i Umeå reserverar oss mot Umeå kommunstyrelses förslag att överklaga Trafikverkets beslut om sänkta hastigheter.

Vi i Miljöpartiet har fullt förtroende för trafikverket i deras arbete för Ökad trafiksäkerhet på våra vägar. I deras arbete har utgångspunkten legat i att göra våra vägar säkrare med minskad risk för trafikolyckor. Som de själv beskriver det, rätt hastighet räddar liv. Här har vi fullt förtroende för att vår statliga myndighet med det nationella ansvaret för trafiksäkerheten gör korrekta bedömningar. Så här beskriver Trafikverket hur hastighetssänkningarna kan rädda liv:

”Genom att anpassa hastighetsgränserna till vägarnas utformning, med omskyltning samt om- och nybyggnad under perioden 2014-2025, kan ungefär 16 liv räddas per år. Sju liv till följd av omskyltning av befintliga vägsträckor från 90 km/timmen till 80, och nio liv till följd av om- och nybyggnad med mittenräcken eller motorväg.

”Restiden påverkas bara marginellt av en hastighetssänkning. Om du kör i 80 km/timmen istället för 90 förlorar du maximalt 50 sekunder per mil. Samtidigt minskar risken att omkomma med 40 procent om du kolliderar i 80 km/timmen jämfört med kollision i 90 km/timmen.”

Det är därför förvånansvärt att Umeå kommun väljer att överklaga detta beslut av trafikverket och dessutom ifrågasätter trafikverkets metoder och beräkningar. Den främsta anledningen till kommunens överklagan och ifrågasättande av hastighetssänkningarna ligger i de konsekvenser det skulle kunna medföra samhällsekonomiskt. Att överklaga ett beslut från trafikverket vars mål är att rädda liv, eftersom man inte anser att beslutet tar hänsyn till de samhällsekonomiska konsekvenserna, låter ytterst märkligt utifrån vårt perspektiv I Miljöpartiet.

Umeås överklagan tar inte hänsyn till miljöaspekterna, och vi ifrågasätter starkt hur kommunen kan komma fram till att sänkta hastigheter påverkar bussarna mer än bilarna. Det är ju trots allt ofta bilarna som kör fortare. Dessutom nämner Umeå inte ett enda ord i vare sig remissen eller överklagan om den miljövinst man faktiskt får ut av att sänka hastigheten från 90 km/h till 80 km/h.

Umeå kommun har tydligt uttryckt att det man främst vill se för trafiksäkerheten är utbyggnad av mittenräcken och satsning på utbyggnad av väginfrastrukturen. Vi har full förståelse för detta, men det medför att Umeå kommun trycker på Trafikverket för en omfattande satsning på våra vägar i länet – i synnerhet E4 eller E12. Här vill vi hellre se att kommunen lägger fullt fokus på ligga på Trafikverket att prioritera fullt ut Norrbotniabanan och en upprustning av Tvärbanan.

De partier som röstade mot Umeå kommuns överklagan var förutom Miljöpartiet även Centerpartiet och Vänsterpartiet.