Energidebatten pågår för fullt och det är starka krafter som gör sitt yttersta för att kantra en i grunden viktig debatt till en massiv propaganda för kärnkraft. 

Jag ska därför i en liten serie försöka gå till botten med frågan om kärnkraft och varför det inte utgör ett hållbart alternativ för Sverige.

Konsumentverket vs EU-parlamentet

År 2010 prickade Konsumentverket ett stort svenskt elbolag för att ha definierat kärnkraft som ett “koldioxidneutralt energislag”, och företaget tvingades ändra sin marknadsföring. Kärnkraftens samlade koldioxidutsläpp motsvarar nämligen cirka tredjedel av kolkraftverken, ifall man tar hänsyn till hela livscykeln.

“Men spelar det egentligen någon roll?” – skulle kärnkraftbeivrarna inom det konservativa blocket hävda. Kärnkraften är ju renare än kol och olja, producerar mer el än sol och vind, och ska ju stå för stabil elförsörjning. Till och med självaste EU-parlamentet har nu förklarat kärnkraft (och naturgas) som ekologiska och förnybara energikällor!

Kärnkraften tappar mark i Europa

Elfrågan är väldigt viktig för Europas framtid, både för människors och klimatets skull, och därför är det inte förvånande att det finns ett intensivt intresse för frågan. Men klåfingriga politiker som av välmenande skäl vill påverka Europas och Sveriges energiframtid bör tänka till och snegla på marknaden.

Förra året sjönk kärnkraftens andel av den globala energiproduktionen till under 10%. Det är alltså inte bara Sverige och Tyskland som ser en minskande andel kärnkraft som energislag. Sedan 2006 har den globala elproduktionen från kärnkraft minskat.

Dyr el i kärnkraftstäta Frankrike

Självfallet är vi alla medvetna om de höga elpriserna i södra Sverige, och hur de påverkat vardagen för människor där. Vad vi dock inte är medvetna om är att elpriserna i Frankrike stundtals varit hundra gånger högre än i södra Sverige – och det i världens mest kärnkraftstäta land. Åldrade reaktorer som plötsligt måste stängas av för kontroller, underhåll och reparationer är inte en säker eller förutsägbar tillgång på el. Under detta år har de flesta av Frankrikes reaktorer varit avstängda för reparationer och underhåll, och resultatet är att den samlade elproduktionen minskat mer än Tysklands planerade stängningar av kärnkraftverk sedan Fukushima-incidenten. Just nu har EDF – det dominerande elbolaget – inte råd att laga sina kärnanläggningar och det är oklart när de återigen kan starta upp.

Notera att detta är inget nytt. Under 14 av de 15 senaste åren har elpriserna varit högre i Frankrike än i Tyskland. Om kärnkraften skulle vara den frälsare som proselyterna hävdar skulle tvärtom Frankrike ha Europas lägsta elpriser.

Stark tillväxt i Europa av vind och sol

Samtidigt så utökas vind- och solproduktionen i hela världen. Under 2021 kom 95% av den eltillväxten från dessa källor, och det är vad marknaden efterfrågar. Enligt kritiserade Energiforsk – som vanligen överdriver kostnadseffektiviteten till kärnkraftens förmån – är förnybar elproduktion 2-3 gånger billigare än ny kärnkraft. Modulära små kärnreaktorer – en lösning Vattenfall just nu undersöker – kommer fördubbla kärnkraftsproduktionens kostnad på grund av sin mindre storlek (som ändå kommer kräva omfattande säkerhet). Samtidigt fortsätter kostnaden för förnybart oupphörligen gå ner.

Det som verkligheten visar är att kostnaden för underhåll och reparationer sväller med kärnkraft, men minskar med förnyelsebart och med åtgärder för att minska energiåtgången i samhället. Därför kräver kärnkraften statlig intervention för att kunna etablera sig, eftersom marknaden med rätta skulle förkasta den lösningen.

En planekonomisk lösning baserad på illa underbyggda, känslomässiga argument är inte vad svenska elkonsumenter idag behöver. Konsumentverket har mer rätt än de anar, då felsatsningar på kärnkraft skulle tränga undan förnybart.

Ett vackert litet paradis

Jag är äntligen tillbaka i mitt älskade Baskien. Ett litet paradis mellan Biscayabukten och Pyrenéerna. Längst nere i sydvästra Frankrike där min mamma växte upp och där jag spenderade varje sommar under hela min barndom. Vi bodde hos mormor, for till stranden och lekte med oceanens stora vågor, vandrade i bergen, besökte de små byarna på landet där vi kunde köpa allt direkt från bönderna – ost, saftiga frukter, grönsaker och sallader, med smakupplevelser som ej går att beskriva.

Ibland for vi längre in i Pyréneerna och sov i vårt tält på små ”camping á la fèrme”, mindre campingar som bönder kunde ha på deras mark som extrainkomst. Jag minns ljudet av bjällror från korna som betade i hagen intill. Ibland under natten hände det att vi väcktes av fåraherdarna som vandrade igenom dalen med alla får, på väg upp mot de höga bergen.

Med tiden hittade vi våra små favoriter till byrestauranger – opretentiösa och jordnära, där ”the locals” hängde, med utsökta maträtter och vin från regionen i en vacker omgivning som fick en till att för en stund känna att livet sken över en.

Ett vackert kuperat landskap, så otroligt grönt och frodigt just för all regn från havet, sol och värme från södern. Rikt på kultur där Baskien, Spanien och Frankrike möts.

I år var det dags igen. Min franska släkt som börjat sprida ut sig runtom i Frankrike hade bestämt sig för att vi alla åter skulle samlas, och jag for ner tillsammans med mina föräldrar, fulla av förväntan och längtan.

Extrem värmebölja – den värsta i Spanien på 1 200 år

Föga hade vi anat att vi skulle hamna i den extrema värmebölja som nu drabbar södra och västra Europa. Och då är vi ändå ”lyckligt lottade” då just Baskien är lite svalare. Bara några mil norrut, söderut eller inåt landet är temperaturen ännu högre.

Likväl är det svårt att beskriva hur det känns. Redan vid frukostbordet är vi uppe i 30 grader och sedan balkar det iväg. Först mot natten går det att leva igen. Till helgen väntas över 40 grader.

På grund av närheten till oceanen är fukthalten i luften så hög att det tar evigheter innan kläderna på torkställningen torkar. Det lilla man bär på sig klibbar fast. Stundtals är det vindstilla och svårt att hitta nån plats i skuggan tillräckligt sval för att kunna härda ut. Vid läggdags har temperaturen gått ner till 28 grader…

Och då är vi ändå ”lyckligt lottade”.  I andra delar av Frankrike är temperaturerna uppemot 45 grader. I Portugal uppmättes 47 grader och det finns risk för temperaturer uppemot 50 grader där och i Spanien!

På TVn går varningarna återkommande. Högsta beredskap pga risk för skogsbränder. Nu pågår en brand för fullt, och i vår väg söderut fick vi erfara hur snabbt det kan gå.

På vår lilla väg genom en skog såg vi hur skogen förändrades och var svart som aska. Så plötsligt några meter från vägen såg vi hur lågorna slog ut från marken. På väg ut ur brandområdet möttes vi av ett flertal brandbilar i motgående fil.

I andra delar av Frankrike är det torkan som slår till. Vattenreserver som riskerar ta slut. Värst av allt slår extremvädret mot bönderna – och deras livsviktiga arbete för att förse oss med livsmedel. För bönderna i Spanien, Portugal och Italien måste det vara en katastrof.

Det här är tyvärr bara början

Klimatförändringens konsekvenser blir alltmer tydliga. Inget nytt eller oväntat, jag minns fortfarande Jacques Chirac, Frankrikes president för över 20 år sedan och hans ökända tal – vårt hem brinner.

Koldioxidhalten i atmosfärens påverkan på temperaturen har för mänskligheten varit väl känt i över ett århundrade. Vi har med andra ord haft all tid i världen för att ändra kurs, på ett lugnt och planerbart sätt – utan större konsekvenser för oss.

Vi valde att göra precis tvärtom. Vi bränner på för fullt och ÖKAR markant våra utsläpp! Ett bisarrt beteende på global skala som är svårbegriplig.

Samtidigt som jag befinner mig här i extremhettan läser jag i nyheterna att en knapp majoritet i EU-parlamentet röstat för att naturgas ska anses vara klimatsmart. Så rysk gas är alltså klimatvänligt?! Kan ju inte finnas ett svenskt parti som tycker så, tänker jag.

Men så ser jag att inte mindre än fyra svenska partier röstat för detta – Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna.

Ofattbart. Jag som trodde att en viktig grundbult i regeringsduglighet var ansvarstagande…

Avslutning: I min nästa bloggartikel lovar jag att återkomma till detta populistiska klimatsvek av den nationalkonservativa alliansen.

HELLRE EN STARK KOMMUNAL SKOLA – ÄN EN VINSTDRIVEN SKOLMARKNAD!

Umeå har idag en av Sveriges starkaste kommunala skolor och förskolor. Och vi vill att ska fortsätta så.

Umeås allianspartier däremot vill ha mer privata skolor och förskolor i Umeå. Men för oss i Miljöpartiet är valet självklart: Vi satsar mycket hellre en stark kommunal skola än på en vinstdriven skolmarknad.

Vårterminen förra året så blev 90 % av eleverna (inklusive nyanlända) i den kommunala grundskolan i Umeå behöriga till ett nationellt program. Jämfört med andra kommuner är vi bland de bästa i Sverige. Vi har en högre andel behöriga lärare än andra jämförbara kommuner vilket är den viktigaste faktorn för goda studieresultat.

Allt är såklart inte guld och gröna skogar men privatisering är inte lösningen på skolans problem. Både Lärarförbundet och Umeåforskaren Björn Åstrand (som ledde en statlig utredning kring likvärdig skola) slår fast att dagens skolsystem innebär att elever i kommunala skolor i praktiken får mindre resurser än elever i privata skolor. Detta eftersom kommunala skolorna har dyra ansvar som de privata inte har, som att erbjuda alla barn i kommunen en plats i en skola nära hemmet och ha beredskap att ta emot nya elever. Får vi fler privata skolor i Umeå så blir det därför mindre pengar till barnen i de kommunala skolorna och mer vinster till skolföretagen. Det säger vi nej till. Vi vill istället bevara starka kommunala skolor i Umeå.

Det kan tyckas märkligt att jag som uppvuxen i Skåne vurmar över denna stinkande norrländska delikatess och oroas över att den förpassas till våra historieböcker.

Men bortsett från det faktum att jag råkar älska smaken av surströmming, så belyser det något djupt mycket allvarligare som håller på att ske i våra Bottniska vatten.

Fiskarna slår larm – i år igen:

Redan förra året kunde vi läsa om larmet som kom från våra fiskare och producenter av surströmming längs den norrländska kusten. Fångsten hade minskat med över 90 %! Och situationen är än värre i år.

Nu plötsligt funderar anrika producenter vars namn på burken många vuxit upp med, på att kasta in handduken. Fortsätter denna allvarliga utveckling finns en risk för att denna ikoniska matkultur från norr går i graven och förpassas till historieböckerna.

En skrämmande tanke att vi kanske en gång tvingas berätta för våra barn och barnbarn vad surströmmingen var, hur den stank och smakade, hur vi en gång hade våra egna favoriter till den perfekta klämman. Utan att de har någon möjlighet att själv få uppleva det.

Om strömningen försvinner hotas hela ekosystemet i de Bottniska haven:

Men det är inte bara matkulturen och traditionen av surströmming som är hotad. Det är fisken, strömmingen som är så otroligt viktig för hela vårt ekosystem i havet intill. Fåglar, fiskar, sälar, alla de djur som livnär sig på strömmingen – det är dom som på sikt hotas om den lilla fisken försvinner.

I det här står vi alla tillsammans. För mig som vuxit upp vid havet – med barndomsminnen från fiskebåtarna i hamnen och våra egna fisketurer i vår lilla båt – så är det inte förvånande att det är just de som fiskar som nu slår larm. För mindre yrkesfiskare är ofta de första att känna av när fiskebestånd som de är beroende av plötsligt minskar markant.

Nu slår de tillsammans med forskare och producenter av surströmming larm i år igen, något som vi har en skyldighet att ta på största allvar. Något måste göras – omedelbart! Innan det är för sent, innan strömmingsbeståndet är bortom räddning.

Man-made disaster:

I det här fallet vet vi vad det är som orsakar detta plötsliga hot mot strömmingen. Storskaligt trålfiskande i Östersjön och Bottniska viken. Detta måste få ett stopp nu!

Det är inte första gången som vi är i denna situation, jag minns den tragiska utvecklingen när torsken helt höll på att försvinna från Östersjön. Än en gång var mindre yrkesfiskare och forskare samlade i deras vädjan till EU att kraftigt minska fiskekvoterna.

Det är tyvärr det enda sättet som vi nu kan rädda strömmingen. Det är vår största vädjan till regeringen och alla våra parlamentariker i EU att uppmärksamma den stundande katastrof för våra ekosystem i de Bottniska haven som riskerar att ske nu. Med krav på att EU omedelbart måste förändra deras fiskepolitik för Östersjön och de Bottniska haven.

Här behöver vi alla hjälpas åt för att trycka på regering och EU-parlamentariker, och kräva en snabb förändring! Vi behöver även få med oss samma syn från regeringar i våra grannländer runt Östersjön och våra Bottniska hav.

Det pågår namninsamlingar för att rädda strömmingen och jag hoppas att ni alla skriver under. Dessutom är det val snart och jag hoppas att detta kan bli en viktig fråga att lyfta inför valet i media såväl som i valstugorna.

Förra veckan höll jag en presskonferens tillsammans med Miljöpartiets förtroendevalda i Tekniska Nämnden – Lars Brännström och Nils-Erik Pettersson. Där lanserade vi vårt program för hållbart resande i Umeå, vilken är en viktig del i vår strategi för ett hållbart, levande och trivsamt Umeå!

ETT LEVANDE OCH TRIVSAMT UMEÅ!

En levande stad med folkmyller, caféer och uteserveringar, grönytor och torg, handel, marknader och evenemang. Väl utbyggda gågator och cykelleder, parker, älven och strandpromenaden. Det är vi människor som gör staden, och det är i trivsamma miljöer med ett rikt utbud som vi gärna hänger, möts och mår bra.

Umeå har en fantastisk möjlighet att bli en levande stad, men då är det viktigt att vi planerar rätt. För oss i Miljöpartiet är det viktigt att vi växer hållbart snarare än fort, så att vi inte bygger in oss i en stad full av trafik, buller och hälsoskadlig luft.

Förra veckan släppte vi vårt program för hållbart resande med ett flertal spännande förslag. I ett växande Umeå är hållbart resande en viktig pusselbit för att göra Umeå mer levande och trivsam. Det är dessutom en viktig del i vår klimatomställning.

Miljöpartiet de gröna i Umeå vill:

• satsa på att bygga ut fler breda och separerade gång- och cykelleder. Vi behöver en ny supercykelväg i öst-västlig riktning!
• utveckla U-bike så att det finns i alla stadsdelar.
• arbeta för införande av pendeltåg till Stöcke och Sörmjöle, och ett till Holmsund.
• göra Storgatan vid Rådhuset och Rådhusparken till en bilfri sommargata under juni-augusti.
• införa ett system med hyrcyklar vid Umeås tåg- och busstationer som pendlare kan använda när de anländer till Umeå.
• öka antalet Cykelöverfarter på det prioriterade cykelnätet
• fler och bättre möjligheter för cykelparkering.
•  förbättra luftkvaliteten och göra Umeå trivsammare genom att begränsa biltrafiken i centrala Umeå.
• satsa på kollektivtrafiken och utveckla ett Bus Rapid Transit system för Umeå.
• främja möjligheter till utveckling av Umeås mindre kranssamhällen, med förbättrad cykel- och kollektivtrafik.
• minska antalet P-platser i centrala Umeå i samarbete med fastighetsägare samt näringslivet
• bygga ut laddinfrastrukturen för både personbilar samt tunga fordon i hela Umeå.
• Inför kommunalt samordnad varudistribution för effektivare utkörning vilket minskar de tunga transporterna i Umeå.
• utveckla Ön till ett framtida hållbarhetsområde med bilfritt, gång och cykel, träbyggande, smart-grid mm som ett skyltfönster i Europa.

Vad tycker du om våra förslag? Du är välkommen att skriva en kommentar!

“politik är att vilja” – citat av Olof Palme.

Tystnadens sång

Att regera i Sverige har sällan varit svårare i och med dagens parlamentariska läge. Men vår nye statsminister Magdalena Andersson har lyckats väl i att manövrera sig genom det politiskt stormiga havet. Samtidigt är detta inte gjort utan eftergifter och stundtals kan man undra vad dagens regering vill, förutom att regera.

Den regerar på en blåbrun katastrofbudget. Nu aviserar Migrationsverket att det ska bygga ett återvandringscentrum. I syfte att visa självständighet kontra en diktator gör den eftergifter till en annan.

Precis som alla progressiva var jag stolt och glad över att Sverige äntligen fått en kvinnlig statsminister, trots det kaos som regeringsombildningen hösten 2021 medförde. Jag vill att Magdalena Anderssons regering ska lyckas – alternativet med en konservativ, högerpopulistisk regering skrämmer.

Hur mycket anständighet är vi villiga att ge upp? – Avtalet med Turkiet:

Regeringens linje är att avtalet med Turkiet inte äventyrar rättssäkerheten, då inga svenska medborgare riskerar utvisning, och att alla dem som Turkiet vill ha utlämnade är “terrorister” (frågan är om detta kvarstår även när listan med namn kontinuerligt tycks växa).

Problemet är att Turkiets definition av terrorism och turkiska domstolars rättssäkerhet lämnar en hel del att önska – och det enligt organisationer som Amnesty International, Human Rights Watch och FN’s egna människorättskommittée förekommer såväl tortyr som rättegångar där staten medvetet använder falska bevis mot dissidenter.

Efter kuppförsöket 2016 har Erdogans regim blivit alltmer auktoritär, förföljer öppet det kurdiska oppositionspartiet HDP och turkar associerade med Gülenrörelsen, varav många flydde till Sverige. I förföljelserna mot HDP har 11 000 medlemmar gripits, varav bara 3000 formellt arresterats – liksom 94 demokratiskt valda borgmästare har avsatts av regimen.

Nästan 50 000 offentliga tjänstemän blev också utrensade i samband med kuppförsöket, och femton universitet har blivit nedstängda. Detta är graden av rättssäkerhet i NATO-landet Turkiet.

Förvisso har Sverige tidigare utlämnat flyktingar till diktaturer. År 2002 beslutade den dåvarande regeringen om en utelämning av två egyptier till Mubarakregimen, på förfrågan av amerikanska CIA – något som Kalla fakta rapporterade om i dokumentären Det Brutna Löftet.

Men utlämningarna av turkiska medborgare till den turkiska regimen är dock annorlunda av två skäl.

Det första är att Turkiet vill formalisera utlämningarna i en överenskommelse med Sverige där Sveriges medlemskap i NATO villkoras. Det vill säga, politisk utpressning på högsta nivå.

Det andra är att det är valår i Sverige, och i praktiken blir därför det svenska valet en folkomröstning om detta beslut – ifall det är rätt att offra asylrätten i specifika fall för att få utrikespolitiska fördelar. Egyptenavvisningarna skedde i hemlighet och under vad den dåvarande regeringen hoppades skulle vara kompakt medietystnad – medan det vi nu ser sker helt inför öppen ridå!

Detta innebär att denna fråga faller tillbaka till oss som väljare. Vi i Miljöpartiet har varit tydliga i vår linje: Ett förhastat beslut om medlemskap i NATO är fel väg att gå, och avtalet med Turkiet bryter mot ett flertal grundläggande demokratiska rättsprinciper.

Förra veckan deltog jag i firandet av Umeås 400 år. Det bjöds på många riktigt fina musikaliska stunder, bland annat det mästerliga framförandet av Norrlandsoperan med Sofia Jannok och Katarina Barruk! 

En stad för människor, av människor:

Umeå fyllde i dagarna fyrahundra år, och självfallet deltog vi i firandet – en folkfest som uttrycker att Umeå är en stad människor trivs i och söker. Fyrahundra år är en respektingivande ålder, även om det knappast står sig mot Rom och Aten – vilka båda är närmare 3000 år, eller Aleppo och Damaskus, som närmar sig 8000-årsstrecket.

Millennieperspektiv fyller en med en känsla för den storslagenhet den mänskliga kreativiteten och sociala drivkraften för med sig – att miljontals individers arbete, fritidssysselsättningar, kulturella skapande och livsvilja skapar något som fortsätter leva bortom en enskild individs livstid.

De flesta europeiska städer har vuxit fram organiskt, över många generationer och genom människors självorganisering i gillen och sociala sammanslutningar. Den mörka medeltiden – med feodalism, livegenskap, inkvisition och rovriddare vilka både fyllde rollen av polis och organiserad kriminell verksamhet – var också en period då människor flydde till städer och tillsammans byggde upp levande samhällen, med parlament, stadslagar och folklig delaktighet. Självfallet var det inte samhällen som levde upp till dagens svenska normer gällande värdegrund och likabehandling – men poängen är att såväl medeltidens stadssamhällen som det svenska folkhemmet växte fram underifrån, ifrån människors frivilliga självorganisering.

Maktens historia handlar dock om en annan berättelse – om Stora, Visionära Ledare som bygger ståtliga monument över sin egen makt, och ofta “designar” helt nya huvudstäder, eller river och ombygger existerande. Från Ramses, Darius, Nero, Konstantin, Solkungen och Peter den Store – till moderna despoter som Hitler, Ceaucescu och Kadyrov – har auktoritära ledare, ofta till priset av tiotusentals människoliv, byggt monumentala skrytprojekt till sin egen ära och betalade med folkets guld, svett, tårar och blod. I den berättelsen reduceras människan ner till en del av en ansiktslös massa, som existerar för att förverkliga tyrannens vision.

Sådan är diktaturen. När folket inte har en röst kommer makthavarna att bygga städer och monument över sin egen storhet. De kommer bygga samhällen anpassade till maktens behov, ej människornas.

Umeå har framtiden med sig – jämlik, inkluderande och trivsam:

I Sverige har vi ett demokratiskt samhälle, men även här har ökad ojämlikhet lett till utanförskap och otrygghet. Umeå är på många sätt en unik stad i Sverige – i storleksordningen av många städer i söder har vi påfallande få problem, med en låg grad av segregation och utanförskap.

Jag tror – och det finns studier som stödjer min övertygelse – att sättet vi bygger våra städer påverkar människors trivsel och inkludering. Om vi bygger städer med segregerade miljonprograms- och villaområden skapar vi motsättningar mellan klasser och grupper i samhället.

I alla fall, Umeå har kommit ända hit, och vi ska fortsätta gå starkt i minst fyrahundra år till. Det kräver att vi tänker till och bygger det framtida Umeå utifrån de utmaningar vi ser i världen idag, med klimatfrågan som den stora katalysatorn för vår omställning. Denna omställning är dock något där vi alla måste vara med och bestämma. Det framtida Umeå ska byggas upp efter människans behov, och där ingår självklart idén om demokratisk delaktighet och mänskliga rättigheter. Visst, demokratin kan vara vildvuxen, rörig och ibland lämna oss hesa och frustrerade – men om alternativet är det tyranni NAC representerar vet jag om vad jag väljer, åtta dagar i veckan.

För att avsluta, grattis Umeå, du är en fantastisk stad med enorma möjligheter, förlagd i ett Norrland som växer med den gröna industriella revolutionen! Det finns inget vi inte kan göra tillsammans! Hipp hipp! 

Umeå ska bli Sveriges bästa cykelstad!

Cykeln är vårt bästa färdmedel sett till hälsa, plånbok och miljö. Umeå är redan idag en cykelstad, men för våra tappra cyklister i väder och vind kan vi som kommun göra det så mycket bättre!

Nu går vi i Miljöpartiet till val på att göra Umeå till den bästa cykelstaden. Vi är väl medvetna om att vi får kavla upp ärmarna för det finns mycket att göra. Det här är de satsningar vi vill göra:

• Bättre vinterväghållning för alla våra cykelleder
• Bygg nya separerade ”supercykelvägar” som förbinder hela Umeå
• Rusta upp befintliga cykelleder
• Bygg ut cykelleder till våra tätortsnära byar
• Begränsa biltrafiken i centrala Umeå och ge mer plats för cykel- och gång
• Förbättra säkerheten på cykelöverfarter
• Bättre och tryggare cykelparkeringar.
• Fler servicepunkter där man pumpa upp cykeldäcken
• U-bike i hela Umeå! Vi vill utveckla konceptet där man kan hyra ellådcyklar så att det går att göra i Umeås alla stadsdelar
• Satsa på hyrcyklar vid våra stationer så att pendlare kan ticka ut en hyrcykel med deras pendelkort
• Man ska kunna ta med sig cykeln på våra regionbussar och tåg

Tycker du att något saknas eller har idéer för hur vi kan göra Umeå bättre för våra cyklister så får du gärna tipsa oss genom att skriva en kommentar.

Vill du hjälpa oss att driva en bra cykelpolitik i Umeå? Då är du varmt välkommen att bli medlem i Miljöpartiet Umeå!

Snart ska kommunfullmäktige anta budget för 2023. För någon vecka sedan presenterade Hans Lindberg (S) och jag vårt gemensamma budgetförslag, som prioriterar välfärden och klimatomställningen.

Ett gemensamt styre för ett hållbart Umeå

Under fyra års tid har Miljöpartiet i Umeå varit med och styrt kommunen genom ett budgetsamarbete med Socialdemokraterna. Det har inte varit lätta år – framförallt inte genom de utmaningar som pandemin medför – men vi kommer in i valrörelsen med en känsla av stolthet och ödmjukhet inför de erfarenheter vi fått genom åren.

När man följer media kan det ibland vara lätt att tro att de politiska partierna bara representerar “politikernas” intressen, samt att vi är varandras fiender och slåss om makt och inflytande. Det är förvisso sant att vissa partier och vissa politiker under perioder gått in i politiken med den attityden – på kort sikt kan man vinna stöd genom att framstå som kompromisslös och genom att svartmåla motståndarsidan.

Men på det sättet förändrar man inte samhället – framförallt inte som ett litet parti. Man måste vara tålmodig, lyssnande och inse att ens samarbetspartners också vill det bästa för kommunen, ur sina perspektiv.

Det som varit givande för oss såväl som för Socialdemokraterna, är att i vårt samarbete har vi funnit och utvecklat en gemensam vision för Umeå som lägger fokus såväl på den sociala hållbarheten som klimatomställningen av kommunen. 

Trots att Umeå är en inkluderande och framåtblickande stad kan och ska vi bli bättre. Många av våra invånare med utomeuropeisk bakgrund har utmaningar att få jobb som motsvarar deras utbildningsnivå och kompetens. Detta är en normalisering av utanförskap vi inte kan acceptera, och riskerar skapa underlag för motsättningar i samhället. Därför är nu kommunens mål för första gången officiellt – “jobb efter kompetens, ej hudfärg eller namn”.

Detta kan låta flummigt, men det är ett viktigt första steg – eftersom att för första gången erkänner vi att det finns problem som påminner om diskriminering. Men fortfarande återstår mycket att göra, och vi kommer så lång tid vi har möjlighet vara en del av det arbetet.

Satsningar på klimat & miljö:

Sedan har vi, tillsammans med S, utformat en progressiv klimatbudget för Umeå:

• Under 2023 kommer satsningarna på kollektivtrafik till hela kommunen öka med 7 miljoner kr.
• 5 miljoner extra till laddinfrastruktur, för att underlätta omställningen till fossilfria transportmedel.
• 3 miljoner kr går till att skapa ett utvecklingsanslag för att påskynda klimatomställningen.
• Vi fördubblar kommunens investering i klimatanpassning till 10 miljoner kr årligen.
• Vi ökar investeringsplanen för hållbara färdsätt med över 10 miljoner kr för 2024 och 2025.
• Vi skjuter till 2 miljoner kr extra för att säkra vinterväghållning för gång- och cykel.
• Vi permanentar finansieringen för Fritidsbanken.
• Vi fortsätter med vårt arbete med skärpta klimatkrav i upphandlingar, implementering av miljöledningssystem samt en förstudie om kommunalt samordnad varudistribution.
• Vi ger Umeå Energi i samverkan med komnmunkoncernen att ta fram en energiplan för kommunen vilket är en viktig del i vår omställning till ett klimatneutralt Umeå.
• Vi investerar vi i nya separerade gång- och cykelleder, bl.a. utbyggnaden av Nygatan och Dragongatan, och vi går vidare med planerna för Kungsgatan, Vasagatan, m.m. 

Slutligen kommer det ske fortsatta investeringar i strandpromenaden, Bölesholmarna och Storsjöparken, bland andra natur och rekreationsområden. Ett karaktärsdrag bland många som fick mig att förälska mig i Umeå, är dess gröna karaktär – stadens skyline sträcker sig över alléer och parker som under sommaren får den att se ut som en skog. Studier från USA visar att grönområden är vitala för inte minst den psykiska hälsan, och stimulerar människor att mötas och engagera sig i friluftsliv. 

Tänk er ett Umeå där Miljöpartiet får 10 %!

Enbart genom lyhördhet och samarbete med andra partier kan vårt parti driva igenom vår politik, men samtidigt kan Umeå enbart möta framtiden genom ett aktivt, grönt och pragmatiskt miljöparti. Genom öppna kort, en ideologisk ryggrad (nej till Greenwash!) och en vilja att samarbeta med andra partier uppnår vi våra mål bättre än om vi står utanför och pratar till vägs ände om allt som är fel i vår vackra stad.

Är vi nöjda med allt?

Nej. Men med 5% väljarstöd i ryggen har vi kunnat bidra till att Umeå nu rör sig mot en klimatneutral framtid.

Föreställ er vad vi skulle kunna åstadkomma med 10% eller 15% av stödet från Umeås invånare. Nu är sommaren här, och snart valet! Vi kommer fortsätta kämpa för Umeå och för en grön och skön framtid.