Antipolitik – Symbolen Morgan Johansson

Av , , Bli först att kommentera 8

Tre månader tills valet, och vad talar medier och politiker om? Klimatförändringarna? Skolan? A-kassan? Kriminaliteten?

Nej. Vad det talas om i svensk politik är justitieminister Morgan Johansson – och huruvida SD’s avgångskrav mot Johansson ska leda till ytterligare en regeringskris. 

 

Det här är inte ens politik.

Sedan 1970-talet har svensk politik kännetecknats av en uppdelning i två block – ett socialistiskt och ett borgerligt. Den politiska debatten har utåt sett varit konfrontativ och ideologisk, men i verkligheten har svensk politisk kultur varit lösningsorienterad och mer  kännetecknats av ett konsensussökande. 

I tider av kriser har båda blocken betett sig ansvarsfullt och med landets bästa för ögonen.

Inte för inte har Sverige – tillsammans med de övriga nordiska länderna – betraktats som en förebild internationellt, och vad hundratals regeringar världen över eftersträvar att uppnå.

Så var det…

 

Bilden av Sverige:

Alla partier har till viss del försökt bygga upp sin egen mediekommunikation, och försökt nå sina väljare genom de föreningar och intressegrupper väljarna hör till. S har fackförbunden, M och C har Svenskt Näringsliv, KD har frikyrkorörelsen. Varje parti vill också berätta sitt narrativ om Sverige, vart vi är och vart vi bör vara på väg.

SD’s berättelse om Sverige däremot bygger på konspirationsteorier. I den så kallade “alternativmediesfären” – där bloggar som Samnytt, Nyheter Idag och Fria Tider ingår – är bilden av de andra partierna, samt av fackföreningar, offentlig förvaltning och etablerade medier att dessa aktivt försöker skada och förstöra Sverige, oklart varför.

Narrativet är oftast ett negativt fokus kring kriminalitet, bensinpriser, flyktingar eller kulturfrågor – vilket illustreras med en mindre smickrande bild på en politiker bredvid exempelvis bilder på desperata båtflyktingar eller brinnande bilar, en rubrik som är designad för att göra läsarna arga och en artikel som är uppbyggd för att skapa motsättningar mellan grupper i samhället. I denna berättelse är politiker från partier som SD är emot ofrivilligt castade som skurkar, och det finns ett stort fokus på dem som personer.

Detta är inget nytt inom svensk extremhöger. Exempelvis sålde den högerextrema tidningen Contra måltavlor med råttlika karikatyrer av Olof Palme redan för fyrtio år sedan.

Vad som är nytt är att dagens högerextrema publikationer kan stärka sin räckvidd tusenfalt med hjälp av Internet. Där Contra under 80-talet kunde nå några tusen arga företagare, rättshaverister och vigilanter inom stockholmspolisen, kan Samnytt och Fria Tider idag nå miljontals läsare.

 

Symbolen Morgan:

SD riktar in sig på Morgan Johansson, inte för något specifikt olagligt eller olämpligt som han gjort, utan för vad han representerar. I deras värld är han en symbol för den rådande ordningens förfall, för kriminalitet, skjutningar och brinnande bilar – trots att han i verkligheten som justitieminister ansvarat för en hårdare kriminalpolitik med större fokus på gängkriminalitet, och att Polisen under de senaste åren haft framgångar mot gängkriminaliteten, framförallt i Rinkeby i Stockholm.

Men SD’s värld bygger inte på data, statistik, fakta eller andra tråkigheter. Den bygger på symbologi, mythos och svart-vita berättelser med hjältar och skurkar. I den världen kan en hård justitieminister som ger Polisen verktygen att bekämpa organiserad kriminalitet förvandlas till en inkompetent flummande hippie som totalt lever utanför verkligheten.

 

Detta är antipolitik

Vad som är nytt är att tidigare (mestadels) anständiga högerpartier som M och KD idag låter Jimmie diktera villkoren för svensk politik. Detta innebär att (minst) 174 ledamöter, tre månader innan ett val, kommer rösta för att utan specifik orsak avsätta en minister, vilket kan provocera fram regeringens avgång.

Dramat kring Morgan Johanssons avgång tar uppmärksamhet från alla andra politiska frågor, allt från småföretagarnas villkor, gruvdriftens framtid i Norrland och skolfrågor, till det existentiella – som klimatfrågan. När väljarna vill höra politikerna prata om deras framtid, pratar medierna och politikerna om en politikers framtid.

Ebba Busch har nyligen kommit med ett “kompromissförslag”, vars essens är att Morgan Johansson avgår eller avsätts, och då är konflikten över. Hon har i och med detta antytt att ansvaret för den här situationen vilar hos regeringen, då regeringen vägrat tillmötesgå oppositionens krav.

Magdalena Andersson gör rätt när hon vägrar tillmötesgå “det konservativa blockets” krav, inte bara för att det är rätt att stå upp för en medarbetare som inte formellt begått några överträdelser, utan för att 1) kapitulation visar att utpressning lönar sig, och 2) skulle medföra att den världsbild som sprids i blaskor som Samnytt skulle legitimeras som ny standard för svensk politik. 

Denna typ av politisk utpressning är ovärdigt demokratin, ovärdigt väljarna och ovärdigt Sverige. Dessutom bidrar den till att legitimera den antipolitik som SD bedriver. Och jag vet att det finns många moderater och kristdemokrater som är förfärade över utvecklingen, och att det finns åtminstone ett någorlunda anständigt högeralternativ i valet om tre månader.

Bevara Carlsskogen – Nej till bebyggelse av Tegelbruksberget!

Av , , 2 kommentarer 10

Jag har i tidigare bloggartikel beskrivit hur bebyggelse av Tegelbruksberget plötsligt lyftes upp i Byggnadsnämnden, ett beslut som vi i Miljöpartiet röstade emot. Här kan du läsa mer om varför vi vill bevara Carlsskogen och inte vill bebygga Tegelbruksberget.

 

Rör inte Carlshöjdsskogen!

Betydelsen av orörd natur i närheten av en stad som är växande går inte nog att belysa – i synnerhet när den nyttjas flitigt av skolan och ger barnen i området möjlighet att dagligen komma ut i naturen. Därför är det sorgligt att man nu vill avverka Carlshöjdsskogen för att bygga bostäder. Skogen är dessutom i omedelbar närhet till Grössjöns naturreservat som är ett mycket uppskattat och viktigt rekreationsområde inom Umeå kommun.

Det tilltänkta bostadsområdet är svårt att motivera då det i praktiken inte leder till att vi får fler bostäder i kommunen, utan att det endast prioriterar om var bostäderna ska finnas. När ett bostadsområde prioriteras upp i planeringen innebär det att ett annat bostadsområde prioriteras ner. Summan av bostäder som planeras förändras alltså inte.

Vi i Miljöpartiet i Umeå motsätter oss att man tar Tegelbruksberget i anspråk då detta både förstör möjligheterna för god livsmiljö och upplevelsen av orörda naturlandskap – men framförallt att det försämrar möjligheten för våra skolbarn att få komma ut i naturen.

Miljöpartiet vill INTE exploatera den skogen, varken nu eller senare. Vi vill bevara skogen och låta det fortsätta vara ett rekreationsområde för Umeåborna och för barnen på Carlshöjdsskolan. En röst på Miljöpartiet är en röst för att säkra Carlshöjdsskogen!

Därför ska vi INTE gå med i NATO

Av , , 11 kommentarer 17

 

Två hundra år av alliansfrihet borta på två månader

I slutet av februari invaderade Ryssland ett grannland i väster i ett brutalt anfallskrig, bombarderade byar, städer och fortifikationer med artilleri och krigsfartyg. Tusentals soldater och civila dog på båda sidor, det mänskliga lidandet var oerhört och sammanföll med en fruktansvärd hungersnöd. Efter ett och ett halvt år hade det mindre landets regering störtats i en militärkupp, och i efterföljande fredsavtal tvingades det lilla landet avträda närmare fyrtio procent av sin landyta till Ryssland.

Kriget avslutades den 17e september 1809.

Landet i väster var Sverige. Krigets sista slag stod vid Ratan nära den lilla byn Sävar här i Västerbottens län.

När vi förlorade Finland hade den östra rikshalvan varit en del av riket under närmare 500 års tid. Det är längre än Skåne varit en del av Sverige. Vi vet om vad som händer när länder tvingas avträda territorier – då dyker revanschismen upp, då ska man forma allianser för att försöka återta det som förlorat är, militarisera och se bakåt, mot det förlorade.

Sverige valde en annan väg. Efter Napoleonkrigen har den svenska linjen varit att stå fria från europeiska militära allianser. Vissa menar att vår alliansfrihet egentligen bara varit möjlig på grund av frånvaron av stora krig i Europa efter 1945. Vad dessa debattörer glömmer bort i ivern är åren 1814-1945, då Sverige lyckades stå fritt från inblandning i alla krig från Krimkriget till Andra världskriget. Förstås beror en del av detta på tur, och en del på beslut som var allt annat än moraliskt betingade – som exempelvis vår relation till Tredje Riket eller Baltutlämningen 1946.

Men det Sverige vi lever i idag har det ovanliga privilegiet att som litet land kunna definiera både sin egen samtid och framtid utan att människor traumatiserats och mördats i krig, under tvåhundra år. Ifall Sverige hade varit med i världskrigen hade möjligen hundratusentals människor idag aldrig levt, och de resurser vi satsade på fred och på att bygga upp folkhemmet skulle gått till bomber och återuppbyggnad av förstörda svenska städer.

Älska eller hata Sveriges historia, men detta är vad vi varit under två sekler.

 

Militära allianser och låsta positioner – Europas förbannelse

När vi ser tillbaka på de stora krigen som förstört Europa så har vi alltid en tendens att finna logiska förklaringar till varför de var uppenbart kommande. Men faktum är att eskaleringen från låsta positioner till plötsligt krig ofta varit hastiga eskaleringar och just då överraskande för befolkningen. Plötsligt var kriget ett faktum!

Första världskriget är ett sådant exempel, där en hastig kedja av event under en ödesdiger vecka, reaktion och motreaktion mellan låsta militära allianser förkastade Europa ut i krig. Likaså andra världskriget. Men i båda dessa krig precis som de Europeiska storkrigen under 1800-talet hade Sverige kylan att förhålla sig neutral och därmed undvika att dras in i krig som följd av militära allianser.

I ruinerna efter andra världskrigets slut föddes en annan tanke, ett fredsbyggande som byggde på samarbete, handel och ett ömsesidigt beroende av varandra. Den Europeiska union vi har idag är resultatet av detta.

Och Europa har också återkommande försökt vandra en mer balanserad mittenväg. Något som var tydligt när exempelvis Macron, Scholz, m.fl. in i det sista genom diplomatiska relationer försökte undvika kriget. Framöver är det just den väg med ett starkt och balanserat fredsbyggande Europa som enligt mig har chans att skapa långvarig fred på vår kontinent.

 

”Keep Russia out and Germany down”

Dessa kända ord om Natos roll ska ha sagts av Lord Ismay, generalsekreterare för NATO 1952-1956, för att beskriva NATOs roll. Sedan dess har världen förändrats, NATO utvecklats och expanderat. Men i NATOs historiska arv finns än idag en stormakt i en dominerande global position – USA. Och det är problematiskt för den europeiska freden.

För USA är vare sig neutral eller fredlig. Med världens största armé, militärbaser jorden runt och en militär budget som är tio gånger större än Ryssland, har USA vid upprepade tillfällen de senaste 20 åren startat krig långt bortom dess gränser. Förödande krig med hundratusentals dödsoffer där NATO-allierade dragits med. I synnerhet de oförsvarliga invasionerna av Afghanistan och Irak där grova krigsbrott begåtts av den invaderande sidan, utan att någon ställts till svars. Enligt mig är 2000-talets största krigsförbrytare Bush junior, Dick Cheney och Donald Rumsfeld. Men USA drabbades aldrig av sanktioner och de tre herrarna blev aldrig ställda inför rätta. Tvärtom, även i Sverige tog partiledare till höger ställning för att Sverige skulle delta i invasionen av Irak, och MUF gick runt med T-shirts där det stod ”I love Bush”.

Sen kan man självklart hävda att NATOs militära ingripande i Kosovo var nödvändigt för att undvika ett etniskt folkmord. Eller att den under FN-mandat NATO-intervention i Libyen räddade civilbefolkningen i Benghazi.

Men poängen är att inget av dessa krig ägt rum inom NATO-ländernas geografiska territorium. Tre krig på trettio år ledda av NATO, långt borta från NATOs gränser. Utöver det ett fjärde i Irak inlett av flera NATO-länder.

Då kommer följdfrågan, vid ett svenskt NATO-medlemskap, när blir det vår tur att dras med i krig långt bort från våra eller andra NATO-länders gränser?

 

Ryssland som säkerhetshot:

Jag har precis som många andra oroats över Putins maktambitioner som stundtals svällt över landets gränser. Som gjort sitt yttersta för att återigen bli en militär stormakt. Som annekterat Krim, krigat i Geogrien, stöttat separatister i Donbass, Luhansk, Abchazien, m.fl. Som med hänsynslösa metoder krossat Assads motstånd i Syrien och som med Wagners legosoldater agerar militärt i ett flertal länder, bl.a. i Libyen och Mali.

Ryssland har rustat upp, haft militärövningar nära Sverige och flera gånger kränkt svenskt luftrum. Putins beslut att inleda en fullskalig och hänsynslös invasion av Ukraina var chockerande för mig såväl som så många andra. Hotet om kärnvapenkrig som ständigt lyfts är ytterst oroväckande. Att läget är ytterst allvarligt är nog en självklarhet för oss alla.

Men när vi nu plötsligt överväger medlemskap i NATO och därigenom är beredda att ge upp våra över 200 år av neutralitet, så måste huvudargumentet vara att säkerhetshotet mot oss som nation är så pass allvarligt att vi behöver ge upp vår neutralitet och gå med i den USA-ledda militäralliansen NATO. Så då kommer följdfrågan:

Är Ryssland ett större hot mot Sveriges säkerhet nu än vid krigets start?

Enligt mig så är svaret nej, snarare tvärtom. För invasionen av Ukraina som var tänkt att vara en styrkedemonstration har snarare avslöjat den ryska arméns svagheter, för hela världen att beskåda. Man har misslyckats med nästan samtliga militära mål och lidit svåra förluster såväl materiellt som i döda och sårade ryska soldater. Planeringen av operationen var ett fiasko, logistiken har återkommande havererat. De moderna stridsvapen och teknologi som den Ryska armén återkommande skyltade med i militära övningar inför kriget visade sig vara ett spel för galleriet. I praktiken domineras den ryska armén i Ukraina av äldre utrustning härstammandes från Sovjettiden, kommunikationerna är simpla och kan lätt avlyssnas. De ryska taktikerna känner vi till sedan länge. Ett hänsynslöst bombande med precisionslös gammal artilleri för att jämna allt man har framför sig.

65 % av Rysslands operativa armé befinner sig nu i Ukraina. Ändå har de svårt nog att vinna kontroll över de östliga och södra delarna av Ukraina.

De är därmed kraftigt försvagade. Om det går så tungt nu i Ukraina har jag väldigt svårt att se att den ryska armén har någon som helst kapacitet att angripa ytterligare ett land, dessutom ett angränsande NATO-land.

Att säkerhetsläget fortsatt är allvarligt instämmer jag fullständigt i. Men det som behövs nu är deeskalering, inte ytterligare upptrappning. Det som kan stoppa kriget på sikt och framöver bidra till fred och stabilitet i Europa är diplomati. Fredsförhandlingar och därefter ett långt mödosamt arbete för brobyggande, dialog och samarbete över gränser. Det arbetet görs bäst inom Europas gränser, av europeiska länder, för Europas framtid. I detta fredsbyggande fyller vi en betydligt viktigare roll som neutralt land än som del av en USA-ledd militärallians.

 

Mår illa av hyckleriet

Av , , Bli först att kommentera 4

Förra veckan publicerade Lorentz Tovatt (MP) en riktigt bra och tankeväckande debattartikel i Aftonbladet. 

Jag instämmer till 100 % i det han skriver. Därför väljer jag att publicera den på min blogg.

 

Jag hör er prata – och mår illa av hyckleriet

DEBATT. En värmebölja som testar gränsen för mänsklig överlevnad. En värmekupol som parkerat över Indien och Pakistan och som bokstavligt talat får vägarna att koka.

En miljard människor som hotas när klimatförändringarna slår brutalt mot världens mest folktäta region. Det är svårt att värja sig för bilderna.

Klumpen i magen växer till ett svart hål där våra barn och barnbarns framtid sugs in och imploderar.

Jag scrollar ner och möts av nästa inlägg: en film där Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson Elisabeth Svantesson ler framför en bensinpump.

Hon är ”stolt” över att ha varit med och sänkt priset på att förbränna fossila bränslen med fem kronor litern. Det är som om klimatkatastrofen inte kan komma snabbt nog: vi måste ha rea på att släppa ut ännu mer, så att vi med öppna ögon kan accelerera mot avgrunden utan en tanke på konsekvenserna.

Jag mår illa av hyckleriet.

För samtidigt som samtliga riksdagspartier ställt sig bakom målet om att Sveriges fordonsflotta ska vara oberoende av fossila bränslen till 2030 så viker alla partier utom MP ner sig när det verkligen gäller.

Den 27 april röstade alla de andra riksdagspartierna för att sänka skatten på fossila bränslen. Samtidigt som Arktis smälter. Samtidigt som Indien kokar. Samtidigt som Vladimir Putin köper bomber som ska spränga ukrainska sjukhus och förskolor för våra oljepengar.

Den 23 april beskrev tre forskare på DN Debatt hur Sveriges och Europas sänkta bensinskatter hjälper till att hålla uppe efterfrågan på olja, vilket gör att Rysslands krigskassa kan fyllas på med ytterligare 120 miljoner kronor, varje dag.

Tack vare dessa intäkter kan Putin anställa 1 000 legosoldater om dagen.

Detta sker alltså: Samtidigt som Sverige diskuterar hur vi ska stödja Ukraina, och samtidigt som vi ägnar oss åt att stärka försvaret mot det ryska hotet, så göder vi samma regim med miljoner när vi subventionerar ökad konsumtion av fossila bränslen.

Vi medfinansierar den invasionsarmé som vi samtidigt satsar miljarder på att försvara oss emot.

Jag mår illa av hyckleriet.

Partier från höger till vänster motiverar rean på utsläpp med att vi måste ”hjälpa glesbygden”. Men pengarna är inte alls riktade till glesbygden, de går till alla som råkar äga en fossildriven bil. Oavsett om man bor i Danderyd och kör stadsjeep in till stan eller om man bor i Norrlands inland.

De enda som blir utan när partierna öppnar plånboken är de som inte har råd med bil.

Det mest sorgliga är att Vänsterpartiet, som brukade stå vid vår sida i klimatfrågan, nu gått samman med de värsta klimatpopulisterna i riksdagen.

Tillsammans med M, KD och SD vill vänstern inte bara sänka bensinskatten med två kronor. Nej, fem kronor litern ska det vara. Och inblandningen av förnybara bränslen i bensinen ska bromsas.

Och för att verkligen visa att kärleken till fossila bränslen är äkta så lovar Vänsterpartiet nu att kämpa för en prisgaranti på bensin. Staten ska bestämma priset på bensin och diesel vid pumpen, och självklart betala oljeföretagen för mellanskillnaden.

Miljarder som hade kunnat gå till att ställa om samhället kommer i stället att pumpas in i fossilbranschen, och garantera att fossilbilar blir lönsamma under många år framåt.

Jag hör Nooshi Dadgostar i sitt förstamajtal säga: ”Våra barn ska få det bättre. De ska kunna växa upp utan stora utsläpp. Vi ska ta vårt ansvar”.

Jag mår illa av hyckleriet.

Men mest av allt blir jag ledsen över det som nu sker. Jag blir ledsen över hur mina politikerkollegor både till höger och vänster spolar ner klimatengagemanget i toaletten så fort frågan vägs mot andra intressen.

Hur en del av dem skamlöst poserar vid bensinpumpen, Putins bankomat, och lovar att göra allt för att hålla efterfrågan uppe.

Om det nu är glesbygden som ska värnas, varför inte ge en skattesänkning som går rakt till alla som bor på glesbygden? Varför inte ge pengar rakt i handen på de som drabbas värst av de höga priserna, så kan de själva välja hur de vill spendera?

Varför ska politiken med kirurgisk precision subventionera det som bränner upp planeten, orsakar död och lidande och som går rakt in i Putins krigskassa?

Lorentz Tovatt, klimat- och energipolitisk talesperson (MP)

Elsparkcyklarna – Umeå ska inte vara Vilda Västern…

Av , , 4 kommentarer 5

De gröna elsparkcyklarna som spridits i Umeå utan tillstånd är inte ett exempel på hållbara satsningar, utan snarare på cynisk greenwashing och oansvarig riskkapitalism.

 

Plötsligt dök de upp i Umeå…

Ett av våra viktigaste klimatmål är gröna transportlösningar för städer – inkluderat Umeå. Vi ska börja fasa ut fossila drivmedel för att ersätta med el, vätgas och andra förnyelsebara lösningar. Denna process är absolut nödvändig för vår och vår vackra planets skull, men den bör vara långsiktig och demokratiskt förankrad.

Det som Ryde gör är att försöka ställa Umeå inför ett fullbordat faktum. Utan några som helst tillståndsprövningar eller avtal har de utplacerat dussintals fordon kring de centrala delarna av stan – och nu är de utspridda överallt. Fordonen saknar säker förvaring, saknar anvisade parkeringsplatser och saknar tydligen också kontroller mot att brukas av minderåriga. När cyklar råkar ut för olyckor eller slits ut blir de bortkastade i diken bredvid cykelvägar, och bidrar därmed till att skräpa ner miljön.

Detta har inget med hållbarhet eller långsiktighet att göra, och allt med flera liknande företag ägda av riskkapitalister som försöker etablera monopol i olika större svenska tätorter genom att dumpa elsparkcyklar på gatorna. Det är en ohållbar strategi och garanterar ekonomiska förluster, men alla dessa företag räknar kallt med att när de flesta av dem gått i konkurs kan ett av dem upprätta en monopolsituation.

Frågan är dock varför Ryde genomfört denna operation? Svaret är enkelt – ju mer deras cyklar används desto mer pengar och därmed mer investeringar får de. De är ett riskkapitalbolag, som inte bryr sig om helheten av Umeås transportinfrastruktur, om Umeås befolkning eller klimatfrågan (utifrån annat perspektiv än hur de kan tjäna pengar).

 

Innovation och entreprenörskap för omställning är värdefullt:

Umeå har utmaningar – att få transporter och resande att bli klimatsmarta och att utveckla nya smarta transportlösningar för en växande stad. Företag som erbjuder goda lösningar ska självfallet vara en del av den utvecklingen, men de lösningar vi väljer för att nå våra mål måste vara förankrade hos både samhälle, näringsliv och vanliga medborgare.

Vi kan satsa på garage för cyklar och elsparkcyklar, väl uttänkta och tydliga upphandlingsavtal eller kommunala bolag som tillhandahåller sådana tjänster. Vi kan satsa på spårvagnar, mindre järnvägar som knyter samman orterna i kommunen, bättre förutsättningar för cykling, miljözoner eller helt enkelt förbättrad kollektivtrafik.

Lösningarna är viktiga, innovation och entreprenörskap ska uppmuntras. Likaså samspelet mellan samhälle och näringsliv. Men i detta pussel är det viktigt att uppmärksamma de bitar som försöker slå sig in men som inte passar, och som inte bryr sig om att degör mer skada än nytta. Exempelvis riskkapitalbolag som likt vikingar försöker klubba in sig på nya marknader utan respekt för vare sig lokalbefolkningen eller miljö.

 

Avslutningsvis, så måste jag erkänna att jag uppskattade Lars Böhlins senaste krönika – Elsparkcyklarna är inte problemet – det är suvarna. Mycket tankeväckande, han har ju helt klart en poäng.

Märkligt VK – När ”MP tystar Arjeplogsfjällen” frälser Riedl (M) Norrland

Av , , Bli först att kommentera 5

VKs roll är viktig i vår demokrati. De har återkommande imponerat med deras granskande journalistik. Även jag har granskats och kritiserats vilket är helt ok – för det är precis det media ska göra.

 

Lokal granskande & objektiv journalistik – en grundbult i vår demokrati:

Jag har återkommande försvarat vikten av oberoende journalistik, av lokal granskande media, och varit tydlig med att jag är väl medveten om att även jag och mitt parti kommer att granskas. Rentav ifrågasättas.

Varför? För jag anser att journalistik och politik bör särskiljas. Som politiska partier och företrädare ska vi inte bedriva egna ”mediakanaler” genom att ifrågasätta oberoende medias neutralitet och därigenom legitimera för egna ”nyhetskanaler”.

Då går vi en farlig väg till mötes.

Som politiker ska vi kunna tåla att granskas och ifrågasättas. I synnerhet när fakta uppenbart bevisar att vårt ”tyckande” eller ”påstående” ligger väldigt långt ifrån sanningen.

Så länge vår lokala media inte gör avkall på den grundläggande journalistiska objektivitet, som förväntas av utbildade journalister oavsett koncern, kommer jag hårdnackat att försvara vår lokala granskande media.

Varför? För att det utgör en grundbult i vår demokrati.

 

När populistisk åsiktsspridning slår rot i legitima mediekanaler…

Jag har självklart varit kritisk till hur väl media förhållit sig till sin neutralitet. Att kalla Miljöpartiet för ”talibanernas bästa vän”, kalla oss för ett ”ekonomiskt politiskt extremistparti”, eller beskylla oss för att vi  ”säljer skolor i hemlighet”, trots att alla andra partier gjort det samma i decennier utan anmärkning, visar tyvärr att även medias objektivitet stundtals på senare år anpassats efter marknadens visor.

Jag har aldrig förväntat mig att SVD eller DI skulle sköta det snyggt. Återkommande är de ett bevis för Bulletins överflödighet. Nåväl, de flaggar tydligt med deras partipolitiska tillhörighet: Konservativ och nyliberal.

Vår lokala journalistik däremot har återkommande visat prov på god balans objektivitet. De granskar på ett föredömligt sätt maktens korridorer – även mina.

De har dessutom fördjupat sig i fakta kring klimatförändringarna, granskat kommunens miljöarbete och i övrigt publicerat ett flertal läsvärda artiklar om klimatförändringarna.

 

När ”MP tystar Arjeplogsfjällen” kliver Riedl in som Norrlands frälsare..

Därför blev jag så förvånad när jag fick läsa en artikel som ursprungligen skrivits av Piteå-tidningen men som sedan även publicerades på VKs sida under påsken med essensen att Miljöpartiet är anledningen till att Arjeplogsfjällen tystnar och dör ut… Detta på grund av att just vi enligt några som intervjuas ensamt verkar bära ansvaret för att bensinpriserna plötsligt rusade lagom till påsken. Sen att Rysslands invasion av Ukraina på något sätt kan ha bidragit till att globalt höga oljepriser blivit än högre, verkar vara irrelevant för den intervjuade såväl som journalisten som författat artikeln.

Det kan ses som en mindre betydelsefull artikel. Problemet är bara att den råkar spinna vidare på ett besynnerligt narrativ som som alltmer successivt lyckats rota sig i Sverige:

Att vi i Miljöpartiet, det minsta av alla riksdagspartier, som inte ens längre sitter i regering, men som tidigare var det lilla partiet i en minoritetsregering och det minsta partiet i en minoritetskoalition, på något märkligt sätt skulle ha lyckats påtvinga samtliga övriga partier i Riksdagen en politik som eliminerar Norrlands förutsättningar att existera.

Förutom att det inte stämmer, så är det om inget annat ett idiotförklarande av samtliga övriga partier i Riksdagen som jag tror få skulle ställa upp på.

Så hur kunde det bli narrativet för VKs artikel om utmaningarna i Arjeplogfjällen? Jag var självklart frustrerad, men samtidigt, ibland kan det bli lite märkligt. I övrigt vidhåller jag min uppskattning för den höga granskande journalistiska nivån som vår lokaljournalistik håller. (Nu ska tilläggas att artikeln verkar ha plockats bort på VKs hemsida…)

Men så komnästa artikel, en fin sådan om hur bränslepriserna sänktes och kunde sänkas allt mer, tack vare en stilig och glad Edward Riedl. Inte ett ord om att hans påstående om ”världens högsta bränslepriser” inte stämde, inte ett ord om att EU ifrågasätter beslutet från Moderaterna m.fl. att sänka bränsleskatterna till lägre än EUs miniminivå – för samtliga länder!!

Inte ett ord förresten om att samtliga partier valt att rösta ner vårt förslag om total bojkott av Rysslands olja & gas, trots att det var precis det som efterfrågats av Ukraina under ledning av Zelenskij.

Inte ett ord om att jag personligen och Miljöpartiet under många år varnat för Norrlands utsatthet när vi befäster vårt beroende av fossila bränslen så som olja och naturgas vilket till största del produceras i diktaturer i volatila regioner.

 

”Sverige når inte klimatmålen – men Riedl frälser Norrland.”

Samma dag kunde man tidigare läsa en artikel om att Sverige inte är i närheten av att nå de klimatmål som är nödvändiga – inte bara från oss utan vår omvärld!

Och det handlar inte om att mildra issmältningen för att malmöiter ska slippa få det blött om fötterna när havsnivåerna stiger. För kedjemekanismerna är så mycket allvarligare, exempelvis hur våra världshav inom 80-100 år riskerar akut syrebrist ända ner till 1000 meters djup. En syreminskningsprocess som f.ö. sker mycket snabbare i sjöar och vattendrag.

Eller försurningen av våra hav som följd av koldioxiden vilket leder till att skaldjurens och de minsta organismernas skal, fiskägg, etc, blir porösa och sköra. En process som i förlängningen hotar existensen för hela näringskedjor i våra hav. Lägg därtill rapporterna om växters försämrade fotosyntes vid extrem värme. Därmed försvagas den enda kolsänkan vi har idag. Eller de kraftiga metangasutsläppen till följd av att permafrosten släpper. Listan kan göras lång över kedjemekanismer som är svårbedömliga men där konsekvenserna sammantaget blir allvarliga.

Man behöver inte vara en Einstein för att inse att det där låter allvarligt nog. Men kanske vore det på sin plats att vår fria objektiva granskande media kunde dra den slutsatsen själv och upplysa om konflikten i Riksdagens agerande vs Sveriges klimatarbete. Till exempel:

”Riedl, är du inte orolig att din politik ytterligare försvårar Sveriges möjlighet att leva upp till våra klimatåtaganden?”

Jag är som sagt ingen journalist. Jag funderar bara på vilka frågor som skulle kunna vara vettiga att ställa, från en artikel till en annan.

”Riedl, varför vill du inte att vi ska bojkotta Rysslands inkomstkällor till kriget?”

Skulle kunna vara en intressant fråga. Eller vad vet jag…

”Riedl, är det inte lättare för ryska missiler att skjuta ner en kärnkraftsreaktor än tusen vindkraftssnurror?”

Nej just det, det är det här som jag inte fattar, eftersom jag är Miljöpartist. Att mer kärnkraftsel och sänkta drivmedelspriser är vad som enligt Moderaterna är nyckeln till att göra Sverige oberoende av ”Putte i Kefirtornen”…

Upploppen – Politiska krafter och kriminella gäng, ett välplanerat angrepp mot vårt samhälle!

Av , , 13 kommentarer 5

Upploppen i Sverige var en koordinerad och planerad attack mot polisen, vårt samhälle och vår demokrati. Högerextrema danskar med rysskopplingar och organiserade grovt kriminella nätverk med ett horn i sidan till Polisen, som båda vill sprida kaos och splittring.

Samtidigt försöker politiska partier förvränga sanningen för egen vinning, i syfte att skuldbelägga samhällsgrupper och specifika religioner. 

 

Upploppen i Sverige under påskhelgen:

Under påsken uppstod väldigt snabbt upplopp som spreds över flera städer i södra Sverige. Grundsorsaken är att den dansk-svenske högerextreme politikern Rasmus Paludan aviserat och dessvärre tillerkänts tillstånd att fara till utsatta områden i svenska städer och bränna koraner. Medienarrativets logik blir då att upploppen är muslimska och en protest mot Rasmus Paludan.

Men sakta men säkert börjar bilden klarna över att det som skett är något annat, något mycket allvarligt. En välkoordinerad attack mot vår demokrati och vårt samhälle.

 

Paludans kopplingar till Ryssland:

När Ryssland invaderade Ukraina införde Danmark precis som övriga länder hårda sanktioner mot Ryssland. Ett parti i Danmark och en specifik politiker i synnerhet var väldigt stark motståndare mot sanktionerna – Paludans och hans parti, Stram Kurs.

Detta var ingen överraskning, för Stram Kurs har sedan tidigare direkta kopplingar till Ryssland – via exempelvis teologen och den tidigare Stram Kurs-kandidaten Iben Tranholm, som även varit krönikör på Russia Today, en rysk propagandakanal. Och Stram Kurs har i debattartiklar i danska tidningar hyllat Putin och hans styre.

 

En koordinerad attack mot polisen – av grovt kriminella nätverk:

Att bränna koranen är inte religionskritik eller yttrandefrihet, utan ett uttryck för uppvigling – i synnerhet i utanförskapsområden med stor andel muslimsk befolkning. Bokbål har en otrevlig historia i vårt Europa, och signalerar en önskan om att strypa det demokratiska samtalet. Samtidigt har Sveriges muslimska församlingar tagit tydligt avstånd från upploppen och attackerna mot Polisen.

Vad som är nytt – och skrämmande – med dessa upplopp, är det koreograferade intryck de ger. Yrkeskriminella män, som ofta inte ens kommer från områdena där koranbränningarna aviserats, bygger på rekordtid upp logistikkedjor som förser dem med i förväg preparerade stenar och vapen. Och våldet var direkt riktad mot Polisen, med målet att orsaka maximal skada vilket också är varför vi sett ovanligt många skadade poliser.

Värt att notera är att upplopp även skett i områden där Polisen avvisat Paludans ansökan om koranbränningar. Inte efter Paludans aktion utan samtidigt eller rentav före.

De frågor vi bör ställa oss är:

  • Hur kunde organiserade kriminella gäng så snabbt organisera protester?
  • vilket sätt blev de informerade om koranbränningarna?
  • Varför organiseras upplopp i områden där Paludans “protest” inte fått demonstrationstillstånd
  • Vem var de maskerade män som uppenbart rest runt till flera av städerna, som flera dagar i förväg förberett sig med slipade stenar, bildäck att bränna, etc?
  • Varför just nu? Paludan har gjort samma en enda gång tidigare i Sverige, för många år sedan. Då i Malmö exakt samma datum som ett historiskt brobyggande möte ägde rum mellan religiösa församlingar, civilsamhälle, m.m. Så plötsligt nu, när Sverige närmar sig NATO-medlemskap och val bestämmer han sig för en turné.

 

Vem försöker vinna på det allvarliga som hänt i Sverige?

Det vi kan se här är att upploppen inte så mycket är en reaktion på koranbränningarna i sig som ett försök att kapa legitimt folkligt missnöje och rikta våld mot ordningsmakten – och i förlängningen ta befolkningen i de utsatta områdena som gisslan. Samtidigt är koranbränningarna i sig en rasistisk uppvigling med tydligt syfte att försöka väcka en motreaktion, som man sedan kan nyttja för att väcka ett folkligt förakt mot invandrare och muslimer. Ett narrativ som SD var ytterst snabba på att sprida och försöka dra nytta av.

Det som allt mer tydligt framkommer är att det som hänt i själva verket är något annat. För det hade ingenting med invandrare eller islam att göra. Upploppen och Paludans auktion var tydligt koordinerade: En högerextrem galning med kopplingar till Ryssland – och grovt kriminella nätverk. I syfte att angripa demokratin och vårt samhälle.

Det är väldigt problematiskt när små, extrema aktörer kapar den nationella debatten med antipolitik som inte löser samhällsproblem eller förbättrar den demokratiska dialogen. Det vi kan göra som medborgare är att vara medvetna om att det finns krafter som vill förstöra vårt samhälle, skapa splittring och otrygghet i egna dunkla syften.

Klimatkrisen hotar vår existens!

Av , , 8 kommentarer 4

Klimatkrisens dilemma – ett hot mot vår existens, men svårt att begripa…

År 1992 förklarade filosofen Francis Fukuyama att historien var slut. I och med murens fall och Sovjets kollaps var marknadsekonomins och de liberala demokratiernas framtid säkrade för all framtid. Världen gick en ny hoppfull tid till mötes, globalisering, mellanstatliga samarbeten och tillväxt skulle skapa fred och lyfta människor ur fattigdom.

Dagens verklighet står i bjärt kontrast till Fukuyamas illusion. Askan stiger från Mariupol, Chernihiv, Irpin, Charchiv och tiotusentals bombkratrar över Ukrainas svarta jord, samtidigt som miljoner människor befinner sig på flykt. I detta läge har allt annat hamnat i medieskugga, inkluderat klimathotet. Och det är inte svårt att förstå varför.

Kriget är en fruktansvärd realitet, och kontrasterna blir extra stora när vi har tydliga motpoler. En angripande militär auktoritär stormakt mot en demokrati och ett frihetslängtande folk. Ett brutalt krig där civila blivit tydliga måltavlor och det med all tydlighet framgår att grova krigsbrott medvetet begåtts av de invaderande styrkorna. I relation till det fruktansvärda kan klimatförändringarna framstå som abstrakta och avlägsna – även fast denna process osynligt pågår runt omkring oss medan vi lever våra liv.

Paradoxalt nog kan skälet bakom den utbredda apatin kring klimatfrågan vara att den omfattar precis varje aspekt av tillvaron. Medborgarna får höra att det påverkar insekter, matproduktion, tropiska sjukdomars expansion, havsnivåhöjningar, samt hot mot den svenska fjällnäringen “på hundra års sikt”. Apokalyptiska hot blandas med triviala, i en lavin av information som närmast blir till ett bakgrundsbrus för vår tidsålder.

Detta är ett gigantiskt kommunikationsmisslyckande – den överväldigande mängden information om skidbackar, badstränder, myggor och värmeböljor i städer bidrar till att passivisera människor och få dem att känna sig maktlösa, samtidigt som väldigt få kan känna sig personligen hotade av att den svenska fjällnäringen inte existerar om hundra år, eller rentav att havsnivån kommer stiga med en halv meter till samma tidsperiod. Det är förståeligt att man som medier vill kunna förklara med praktiska exempel, men samtidigt kan dessa exempel i hur begränsade de är skapa en känsla av att krisen nog inte är så allvarlig.

 

Syrehalten i haven minskar dramatiskt

50-80% av det syre som återvinns på vår planet kommer från havet, via plankton, alger och andra fotosynteserande mikroorganismer. En enda bakterie, Prochlorococcus, beräknas producera 20% av Jordens hela syrebehov. Den mängd syre som produceras i havet varierar, och mycket återutnyttjas också av organismer som lever i havet. Det är dock bara en bråkdel av oceanernas yta som producerar merparten av den livsviktiga gasen – korallrev, kontinentalsocklar och havsströmmar som för med sig mineraler och näring. Mycket av detta syre förbrukas också i havet.

Klimatförändringarna leder till varmare vatten, vilket försämrar förmågan för mikroorganismerna att producera syre. Därtill leder varmare vatten till blomningar av toxiska alger som slukar mer syre än de släpper ut. Under de senaste hundra åren har det beräknats att syrehalten i haven minskat med cirka 1-2%, och studier visar att den kan minska med ytterligare 7% under detta århundrade, samt att minskningarna kan komma att fortsätta under tusen år till. Det finns dock en risk att hela den oceaniska näringskedjan slås ut, när syreproducerande plankton ersätts med gröna alger förlorar de övriga organismerna både mat och förmågan att andas. Genom våra industriella processer håller vi på att strypa haven, och när vi stryper haven, stryper vi oss själva. En plötslig kollaps av den oceaniska näringskedjan kan leda till radikalt minskad syretillgång, och därmed massutdöende av arter även på landytan.

Det största massutdöendet i vår planets historia skedde till följd av klimatförändringar för 250 miljoner år sedan, och den faktor som drev på kollapsen var deoxygeneringen av det panthalassiska världshavet. Oavsiktligt har vi människor nu genom girighet, slöhet och frosseri möjligen återskapat den process som förra gången ledde till att 98% av allt flercelligt liv på Jorden gick under.

Klimatförändringen är inte det här århundradets eller årtusendets största utmaning.

Den är den största utmaning som vår art någonsin stått inför, och om inte medvetenheten ökar om vilka krafter vi har att göra med ökar risken för att vi förstör vad som aldrig kan repareras. Jag tror på människan och hennes förmåga att resa sig och göra det rätta, det är därför jag är med i Miljöpartiet, men Greta har rätt. Vi behöver akut ha ett krismedvetande angående vad som sker.

Gruvan i Gállok – Regeringens svek mot miljön och den samiska ursprungsbefolkningen

Av , , 2 kommentarer 4

Gruvan i Gállok – Regeringen och Beowulf Mining körde över den samiska ursprungsbefolkningen.

Ett kortsiktigt och osäkert gruvprojekt som riskerar få stora konsekvenser för miljön, rennäringen och samerna. Ett beslut som FN, EU, Unesco, till och med deras egen länsstyrelse ställt sig kritiska till.

Det här klippet säger allt, det är hämtat från en dokumentär film på SVT som heter ”Gallok, kampen om Sameland”. Enligt Beowulfs styrelseordförande finns det inga problem för lokalbefolkningen, för det finns inga ”locals”…

Nu blev det glasklart att vår näringsminister Karl-Petter Torwaldsson (S) menar allvar när han säger att han älskar gruvor. Lika tydligt blev det hur stor skillnad det är nu när Miljöpartiet inte sitter i regering.

Stryp Putins krigskassa

Av , , Bli först att kommentera 7

I onsdags publicerades denna välskrivna debattartikel i VK, skriven av Elin Söderberg (MP), Per Bolund (MP) och Märta Stenevi (MP).

”Putins krig finansieras av Rysslands export av olja, gas och uran. Sverige och EU måste stänga Rysslands gas- och oljekranar.”

 

Vi måste strypa Putins krigskassa på riktigt. Putin betalar för kriget genom att fortsätta exportera olja, gas och uran till Europa. EU har infört historiskt hårda sanktioner, och det är bra, men samtidigt som vi stöttar Ukraina med vapen, mat och andra förnödenheter fyller vi Putins krigskassa med pengar för rysk olja, gas och uran. Så kan vi inte fortsätta.

Kriget måste omedelbart stoppas. För att det ska ske krävs det att finansieringen av kriget upphör, och då måste rysk energiexport strypas. Ryssland får långt mer än hälften av sina exportintäkter från energin. Genom att stoppa import av energi från Ryssland slår vi undan benen för finansieringen av kriget.

Med dessa sanktioner måste energiproduktionen inom EU öka, vilket ställer krav på svensk solidaritet med energi. Regeringen bör ge uppdraget åt relevanta myndigheter att se över hur svensk energiexport kan öka i närtid. Redan i dag är Sverige ett energiexporterande land, och vår roll nu blir ännu viktigare.

När hela Europa slutar importera rysk energi måste vi också visa energisolidaritet. Vi måste göra detta tillsammans. För att minska de negativa konsekvenser som kommer av att rysk energiimport stoppas i EU måste vi vara beredda att hjälpa varandra. Ett arbete om att fördela EU:s snabbt sinande gasreserver pågår nu på EU-nivå. Nu måste principen om energisolidaritet breddas, till att inkludera alla former av energi.

Även i Sverige kommer konsekvenserna för kriget att fördelas ojämnt. De hushåll som värms med el och de personer på landsbygden som är beroende av bilen kommer drabbas hårdare av höjda el- och oljepriser. Enskilda hushåll eller företag ska inte ensamt bära kostnaden för denna viktiga säkerhetspolitiska markering.

Det är en börda vi ska bära tillsammans. Miljöpartiet går därför fram med ett krisstöd på drygt 20 miljarder till dem som drabbas.

Mitt i denna svåra tid ser vi ett stort engagemang som sluter upp för att möta de akuta behoven som har uppstått. Vi får aldrig glömma att det här handlar om människor. Människor i krigets Ukraina vars liv och hälsa nu hotas.

Vi måste värna asylrätten och visa solidaritet med människorna som flyr, och samtidigt sluta finansiera kriget – kampen för demokrati måste vinnas för det ukrainska folkets skull, men också för alla våra demokratiers skull.

Märta Stenevi, språkrör för Miljöpartiet

Per Bolund, språkrör för Miljöpartiet

Elin Söderberg, riksdagskandidat för Miljöpartiet Västerbotten