Mognad eller resignation?

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag älskar de små gröna primörer som vårvärmen lockat upp ur gammfönnan. Om det är växterna jag älskar eller om är upptäckten av att jag hyser så stor kärlek till den årligen återkommande årstiden ”Vår” kan jag däremot inte säga. Är det inte fantastiskt att vi en gång varje år får uppleva denna årstids mirakulösa förvandlingsnummer?
Många naturintresserade människor vill gärna upptäcka nya och sällsynta växter eller något sjusärdeles sällsynt djur för att deras dag i naturen ska vara komplett. Men riskerar inte sådana ambitioner att förta glädjen av det som vi alltid omges med? Den rara växt som man lyckas upptäcka har förmodligen bara hamnat på sin nya växtplats av en tillfällighet och den förbiflygande fågeln har för det mesta målet inställd på en plats långt i fjärran. Med detta sagt tycker jag kanske att min nuvarande attityd till naturen tyder på en viss mognad och inte på resignation. För nyfikenheten har jag i behåll men den är inte inriktad på sensationer som den gjort tidigare i livet. Nu räcker det med några gröna strån som sträcker sig upp genom förra årets gamla gräs för att jag ska gå i spinn.
När jag minns de vårdagar när min mamma satte mig på cykelns pakethållare och vi åkte från Forsbacka till ängarna i Överhärde kan jag känna igen samma förtjusning över det lilla i naturen som jag nu känner. Cirkeln sluten och nu vet jag att jag kan ägna resten av mitt liv åt att njuta av det bestående i naturen och sedan bara knyta ihop min omfångsrika ”säck”.

grönblomma_IMG_6249

krokus_IMG_6169

grönblomma_IMG_6271

krokus_P1070753

 

överhärde_P1070774

Pä en våräng i Överhärde 1952.

Stressig måltid

Av , , Bli först att kommentera 6

Skogsekorrar tvingas äta under stor stress. Den här gynnaren försvann snabbt när en bil passerade på vägen intill. Fiender finns dessutom både i luften (rovfåglar) och på marken där katter och andra fyrbenta predatorer håller till.
Men fin!

Bli först att kommentera

Morgonpigga fåglar

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu är det ju så att soligt väder (se nedan) inte nödvändigtvis behöver vara fotovänligt. Det är faktiskt precis tvärtom. Solen bränner bort nyanserna och lägger en slags solslöja på bilderna. Iallafall fick jag under min korta bilfärd fästa några morgonpigga djur på både näthinna och ScanDisk.

morkulla

 

Knipa

 

svanar

 

änder

SMHI

Av , , Bli först att kommentera 3

Igår kväll gladde jag mig åt att vädret denna söndag skulle bli soligt och ”fotovänligt”. Klockan ställdes på tidig mogonväckning och kamerorna är som alltid fulladdade. Men jag blev bedragen, det är tjockmolnigt ute och blåser minst 10 meter i sekunden. Det blir en vända ändå, för man är ju inte lika flexibel som man var i sin ungdom utan har man bestämt en dagordning måste den följas, oavsett vad det råkar vara för väder…
Gomorron!

Hela året på en dag…

Av , , Bli först att kommentera 3

Den här dagen har innehållit ett flertal av årets olika vädertyper. Det har regnat, kommit regnblandad snö, det har varit jämnmulet och mörkt men ingen nederbörd, det har blåst och det har varit vindstilla, ibland har solen har värmt som under en högsommardag. Ja hela året har passerat under denna dag.
I måndags läste jag en kort betraktelse av Joar Tiberg i Aftonbladet om hur månaden april kan sammanfatta hela året. Efter det har jag konstaterat att det mesta av året kan passera under en enda aprildag.
Jag tog mig friheten att citera Joar Tibergs underbara krönika i sin helhet:

”April, april – vilken jäkla röra
April är känd för att rymma många månader, det är en jäkla röra, en underbar karusell av tid.
På morron, om man tar sig upp någorlunda tidigt – vilket man lätt gör då ljuset river upp en – då är det full vinter, termometern på tvåsiffriga minusvärden, skaren ett tryggt pansar man svävar över. Man hinner några foror med vedsläden, kanske en skidlöpa – har man lite vind i ryggen är det bara att stå, det går av sig själv. (En uppe på skogen har ett band runt midjan, och hunden drar honom miltals över skaren på en förmiddag.)
Vid lunch har solen värmt upp husväggar och gräsytor, fjärilarna fladdrar fram, flugsurr i fönsterkarmarna, en yrvaken myra. På eftermiddagen får man ta av sig paltorna och huden dricker d-vitamin. När solklotet rullar ner faller temperaturen lika fort, månen rullar upp, kattugglan kastar sitt vingliga läte över tunet. Långt borta bland minusgraderna, en spröd sparvuggla, så karakteristiskt domherrelik.
Ett dygn har gått, ett år har gått.”

”Kultur”krämare

Av , , Bli först att kommentera 4

Gud vad jag är less på alla dessa författare, regissörer, musiker och kockar som gästar förmiddagens TV-program. Praktiskt taget hela Nyhetsmorgon och det efterföljande Malou bygger på att ”personligheter” oblygt säljer sina nyproducerade alster. Och slår man över på Ettan får man sig till livs samma personer som kör samma säljsnack, men där avbryts förstås inte programmet av de betalande annonsörer som utgör stommen i Fyrans morgon-TV. Jag tycker man gör det alltför enkelt för sig när man bara plockar gäster ur förlagens topplistor och det skulle vara mycket befriande om man någon gång tog egna initiativ och presenterade personer av andra skäl än att de är storsäljare i bokhandeln.
Det sades ju en gång i tiden att om Sveriges Television bara blev av med monopolet på TV-sändningar skulle det medföra en mycket större mångfald i etern. Så blev det väl kanske också under de första stapplande åren men nu är all dynga återigen streamlinad och någon verklig mångfald står tyvärr inte att finna nu heller, åtminstone inte bland de tongivande kanalerna. Och när man äntligen skapar så kallade kulturmagasin, vad hittar man där? Jo återigen samma personligheter, med den skillnaden att de får några extra minuter på sig för att sälja in sina alster. Någon verklig kritik av produkterna orkas inte med utan tittarna får återigen nöja sig med att lyssna till under vilka omständigheter den aktuella produkten tagits fram.

Brisk morgon

Av , , Bli först att kommentera 2

tussilago_P1070713

Ett tunt snötäcke har under natten lagt sig över den nykläckta tussilagon.

 

 

Morgondimma

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag kunde inte låta bli att gå upp i ottan och föreviga detta magiska sceneri.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Spåret

Av , , Bli först att kommentera 3

skidspår_P1070661

Spåren på det smältande snötäcket påminner om senvinterns aktiviteter.

Cirkeln är sluten

Av , , Bli först att kommentera 2

När jag i slutet av 1960-talet stod vid min kast på typografskolan i Skellefteå såg jag fram emot ett yrkesliv i blyets tecken. Tänk så fel jag hade! Tio år senare hade fotosättare ersatt blysättningen och typografyrket var förvandlat till ett klippochklistrajobb. Under de tio år som följde efter typografskolan hann jag dock lära mig både tidningsombrytning och sättmaskin på tidningarna i Umeå. Datoriseringen var mycket omvälvande för branschen och medförde stor frustration bland de stolta yrkesmän som under många år arbetat som typografer. Jag har dock blivit vid min läst och lyckats klamra mig fast i resterna av typografyrket. Till exempel var jag med och startade det första fotosätteriet norr om Dalälven. Efter det har jag arbetat med allt som rör så kallad prepress, till exempel annonstidningar, böcker, broschyrer, avhandlingar, presentationer, affärstryck och hemsidor.
I mitten av 1990-talet tillhörde jag den entusiastiska skara pionjärer som med hjälp av html-kodning tog fram de allra första hemsidorna åt företag och institutioner i närområdet. Nu är dock cirkeln sluten och jag har tack vare min trofasta koppling till bokstäverna aldrig varit ofrivilligt arbetslös och före pensioneringen var jag förutseende nog att skaffa en handöverfräs. Den använder jag numera som ett terapeutiskt verktyg när jag karvar ut bokstäver i plankor från träd ur den egna skogen.

kasten

Så här såg den blykast ut som vi använde på typografskolen. Varje fredag fick vi till uppgift att sätta så många felfria rader som möjligt tillsammans med en lärare som gick runt oss elever med ett tidtagarur i näven. Tufft men lärorikt.

sättmaskin

Döm om min förvåning när jag hos min första arbetsgivare konfronterades med en sån här tingest – en sättmaskin. Lärlingstiden för att bli maskinsättare var fyra år på den tiden (1970-talet) men eftersom jag ”gått skolan” fick jag göra mitt kunskapstest redan efter något år och fick därigenom full lön (till de äldre typografernas förtrytelse).

linotronic

Så här kunde en fotosättare se ut när det begav sig. Den lilla skärmen användes enbart för att visa de koder som användes för att styra utseendet på den text och de eventuella linjer som skulle fotosättas på papper.

MacSE

En av de första persondatorer som användes yrkesmässigt för mediaframställning var Macintosh SE. Man kunde dock fortfarande inte använda datorer för att formge trycksaker…

nymacen

…vilket blev nästa steg i utvecklingen. Så här såg min arbetsstation ut när jag avslutade mitt yrkesliv.

Gonatt!