Losers

Av , , 1 kommentar 2

Förr i tiden när många inryckande rekryter hade samma efternamn ”döpte” den tjänstgörande officeren om dem efter de egenskaper han tyckte sig se hos dem. Soldatnamnen levde sedan vidare efter fullgjord värnplikt förutsatt att de var tillräckligt rumsrena. Övriga soldater återtog efter sin tid i det militära sina gamla sonnamn. Det gjorde naturligtvis även de som hade försetts med alltför skamliga epitet. Exempel på sådana hittade jag efter en stunds googlande: Fyllhund, Skåpråtta, Lathund, Drucken, Flatterskalle, Frusen, Gammelstöt och Näsvis. Analogt med detta är vi som fortfarande heter Andersson, Pettersson, Lundström osv ättlingar till skämmiga fäder alternativt till intetsägande losers som inte ens en aldrig så fantasifull kompanichef kunnat hitta några utmärkande egenskaper hos.
Gomidda!

1 kommentar

Kan det vara så illa

Av , , Bli först att kommentera 1

att ryssarna kontinuerligt sysslar med undervattensverksamhet i de svenska skärgårdarna? I så fall är den senaste observationen av undervattensfarkoster en krusning på ytan i dubbel bemärkelse. Misstanken stärks av att det enligt representanter för marinen krävs en mycket stor bakgrundsorganisation för att upprätthålla tillräckligt tillförlitlig kommunikation för denna typ av spionage. Detta faktum stärker misstankarna om att detta inte är en unik operation utan att det är något större i görningen. Dessutom medför den stora svårigheten med att hitta och identifiera farkosterna att verksamheten kan fortsätta utan att den krympande svenska marinen har någon möjlighet att stoppa den. Huvva & ett konspiratoriskt
Gonatt!

Budgetanka?

Av , , Bli först att kommentera 7

Under arbetet med 1983 års statsbudget dök plötsligt en ubåt upp i Hårsfjärden utanför Stockholm. Det visade sig senare att det kan ha varit en mink som gett upphov till kalabaliken. Vi får bara hoppas att det blir en liknande upplösning denna gång. Och apropå upplösning så är Aftonbladets grafik lite suddig, men jag lyckades – efter att ha gått ned på bildens pixelnivå – få fram en ganska tydlig bild av vad det kan röra sig om den här gången…

minken_anka

Höstljus

Av , , 2 kommentarer 5

slattermaskin_IMG_2175Slåttermaskin med bakgrundsljus.

renovering_P1040765Gammstället står och skäms i höstskuggorna och håller sitt enda öga mot himlen…

 

 

Alliansbilden krackelerar

Av , , Bli först att kommentera 9

alliansen_crack

Man kunde redan under valnatten ana vad som skulle komma. När den mest halsstarrige företrädaren för högerregeringen Fredrik Reinfeldt började ana att det skulle barka åt pipsvängen kastade han omedelbart in handduken och försvann ned i den blålera han för 8 år sedan kravlade sig upp ifrån. ”Jag tar ansvar för Sverige” ekar fortfarande (i hård konkurrens) som det mest verklighetsfrämmande citatet från hans tid i regeringen. Nu börjar den omsorgsfullt arrangerade kuliss som givits epitetet Alliansen rämna i sina sömmar. Magdalena Andersson råkade bli först med att upptäcka de allvarliga bristerna i Sveriges mångomsjungna ”starka ekonomi”. TV4s och Alliansens mediala spjutspets Marcus Oscarsson kommenterade Magdalena Anderssons upptäckt av det stora svart hålet i statens finanser med samma argument Alliansen kört ned i våra halsar under en längre tid: ”Sverige har Europas starkaste ekonomi”. Ja, och..? Att vara ”världsbäst” bland ekonomier som är globalt sett är konkursmässiga är inte mycket att skryta med. Vad ett sådant argumenterande syftar till är naturligtvis att skymma det faktum att man brister i sitt egna handhavande av statens finanser.
En annan nyhet i morse var att 15-åriga Doina Hassan dog i lunginflammation när inte hennes familjehem tagit henne till läkare. Kommunerna har på senare år börjat släppa kontrollen till privata vårdföretag och bryter således mot lagen. Bakom denna tragedi ligger naturligtvis det enfaldiga privatiserande av vård och omsorg som Alliansen under nästan ett årtionde tillåtits utveckla in absurdum. Så nu väntar vi med spänning på nästa spricka i fasaden; försvaret, bostadsbyggandet och infrastrukturen ligger alla bra till för att komma i blickpunkten.

Bössor och muggar

Av , , Bli först att kommentera 5

Stor energi läggs i tidningar och bland folk på att förfasa sig över tiggeriet på våra gator och torg. Vad jag inte kan inse är att det görs så stor skillnad på vilka som står och håller i bössorna. Det enda som skiljer våra inhemska tiggare från utlänningarna är vilken typ av bössa man har råd att skramla med. Rädda Barnen, Frälsningsarmén, Lions och de andra har fina plåtbössor medan de rumänska romerna nöjer sig med kaffemuggar av plast. Syftet med tiggeriet är dock detsamma; romerna försöker höja sig ur fattigdomen i sitt hemland genom att personligen åka utomlands för att förverkliga sina och sina släktingars drömmar medan våra egna organisationer har satt tiggeriet i ett större sammanhang och utger sig för att samla pengar till diverse välgörande ändamål. Ofta ondgör sig människor över att romerna inte tar alla sina insamlade medel själva utan att de är tvingade att betala för diverse kostnader till ”organisatörer” som håller sig i bakgrunden. Vad som verkligen sker i det avseendet är det ingen som exakt vet men den teori som framstår som mest sannolik är att de pengar som slussas vidare går till tiggarnas släktingar i hemlandet och således inte till skumma anonyma ”beskyddare”. Den inhemska organiserade tiggeriet däremot försörjer helt öppet en kader av tjänstemän vilka dränerar den insamlade kassan rejält innan det är dags att droppa den återstående rännilen av pengar till behövande. Så vad är egentligen problemet med tiggare? Jo, romerna är utlänningar och svenskarna har i val efter val dokumenterat att en stor del av folket är främlingsfientliga. Svenskar vill ha prydligt klädda och helst helvita välorganiserade tiggare för att känna sig bekväm med att skänka en slant och då har det ingen betydelse att en stor del av pengarna försvinner i ”omkostnader”. Trasiga utlänningar som tigger blir en alltför stor utmaning för alla politiskt korrekta rasister i vårt förpuppade paradis här uppe i norr.

Löss i pälsen

Av , , Bli först att kommentera 5

”SD-politiker kopplad till rysk extremism får känslig försvarsinfo

Sverigedemokraternas Mikael Valtersson sitter i en kommitté som ska ge regeringen förslag om det framtida luftförsvaret. Samtidigt har han både privata och affärsmässiga kontakter med högerextrema personer som SD tar avstånd från. ”Det är inte bra”, säger kommitténs sekreterare Bo Tarras-Wahlberg.”

Det går kalla kårar längs ryggraden när man läser ovanstående rubrik i Svenska Dagbladet. Här avslöjas att en SD-politiker har kontakter med högerextrema (och kanske Putin-vänliga) ryska politiker. Samtidigt som det ryska flygvapnet touchar våra gränser med kraftfullt stridsflyg har vi alltså fått in ryssvänliga politiker med tillgång till försvarshemligheter i riksdagen. Jag undrar om de som röstat fram detta främlingsfientliga parti räknade med att tvingas ta ansvar för sitt handlande idag när det kanske visar sig att EN ENDA invald politiker i riksdagen kan kosta vårt land oändligt mycket mer än kostnaden för hundratusentals hjälpbehövande invandrare.

2 oktober

Av , , Bli först att kommentera 8

sjon_IMG_2011Sista chansen för björken att spegla sina löv i sjöns vatten?

stubbe_IMG_1983Den grönsprakande mossan smyger långsamt ur gammstubbens grepp.

stubbgubbe_IMG_1969Säg den springa som kan gömma sig för hackspetten…

stra_IMG_1948Påminner om ett avbarrat lärkträd.

tjader-alg_IMG_1937Tjäder och älg har trampat runt på skogsbilvägen under natten.

blad_IMG_1924Det frostiga bladets ådror och kapillärer framträder tydligt under morgontimmarna.

lovskugga_IMG_1925Även ett aldrig så anspråkslöst löv har en egen skugga att visa upp.

Teknikskiften försämrar

Av , , 4 kommentarer 9

opus_P1040598Nyduschad, nyrakad och med stel blick åkte jag in till Umeå i morse – 8 mil enkel väg i onödan skulle det visa sig. Kallelsen från Opus Bilprovning visade sig nämligen innehålla ett felaktigt datum vilket innebar att min bil fortfarande är obesiktad. Efter en kvarts fikulerande bland Opus personal kom beskedet att jag skulle ha infunnit mig kl 07.00 igår måndag, något som förmodligen bara Opus datasystem visste! Jag har aldrig under de ca 40 år jag besiktat bilar varit med om att tiden som meddelats mig varit felaktig. Men under den kvart jag befann mig i hallen och väntade på besked om strulet med tiden passerade att antal förvirrade bilägare genom dörren till ”kundmottagningen”. Jag kan för mitt liv inte begripa varför en väl fungerande statlig verksamhet som Svensk Bilprovning privatiserats! Frågan för mig dock osökt vidare till teknikskiften överhuvudtaget. Fram till 1980-talet var den generella idén med teknikskiften att de skulle medföra förbättringar för medborgarna. Men under senare årtionden har detta mål genomgått en dramatisk förändring. Nu handlar det inte längre om att skiftena ska göras för medborgarnas bästa utan nu ska privata ”aktörer” prioriteras på samhällets bekostnad. Ta bara den förödande nedrivningen av telefonledningar på glesbygden som görs enbart för att bereda plats för de privata ”aktörerna” inom telekom. Att de arma abonnenterna inte kan använda sina telefoner längre är det tyvärr ingen som tar notis om. Telefonin har aldrig fungerat så illa som den gör nu, på 1950-talet (efter att ha begärt Riks till Forsbacka 42 hos en livs levande telefonist) kunde jag prata med min mormor utan att samtalet avbröts eller att delar av vad hon sa försvann. Ett nutida samtal från våra trakter ut till världen är ett lotteri, ibland hör man nästan allt vad personen i andra änden säger men återigen måste man avbryta samtalet (om det inte bryts av sig själv) och prova igen. Teknikskiften inom telefonin har av hävd inneburit förbättringar, som till exempel automatiseringen och senare knappfunktionen. Tyvärr är inte introducerandet av digital teknik på glesbygden tillräckligt lönsamt för att ”aktörerna” ska bry sig. Och att politikerkåren skulle lägga sig i och åtgärda dessa missförhållanden kan man bara drömma om. Prioriteringen för dagen är att låta mer eller mindre seriösa ”entreprenörer” sköta denna ruljans utan inblandning av pekpinnar från ”klåfingriga politiker”. Därför kan man i dessa valtider undra över varför så många av oss röstar på politiska partier som sätter privata företags vinstbehov framför medborgarnas…

De samhällsbevarande hingstarna

Av , , Bli först att kommentera 3

Kommen från provinsen tar jag ofta en fika på något av stans kaféer vid de alltmer sporadiska stadsbesöken. Det är emellertid något man (speciellt om man är kvinna) helst bör göra före kl 8.30 på morgonen. Då placerar sig nämligen de manliga kotterierna vid de bästa borden (och om ett sådant bord till äventyrs är upptaget av en kvinna kan damen i fråga bli tillfrågad om hon inte kan flytta på sig alternativt om hon snart ska lämna sin plats).
Manliga kotterier förresten, vad är då det? Jo sådana har funnits i alla tider och första gången jag kom i kontakt med fenomenet var på Umeås 1960-talskaféer. På Kafé Linnéa till exempel satt varje morgon gäng i vilka det ingick ett antal tongivande journalister och småpratade innan det var dags att gå till respektive redaktion eller kontor. I dagens Umeå är kaféerna färre medan antalet ”slutna sällskap” förblivit i stort sett oförändrat eller till och med ökat. Exakt vad männen avhandlar vet jag inte, men med tanke på sällskapens sammansättning handlar det om makt, inflytande och naturligtvis om affärer. Stadens mest profilerade män med de titlar som tydliggör verklig maktutövning ser man däremot inte på morgonkaféerna, de behöver nämligen inte längre mäta sina kukar med andra män, åtminstone inte med diton i samma stad…
Det enda kvinnliga inslaget på morgonkaféerna är de smartdressade kvinnor i karriären som snabbt viker upp sina laptops i ett sista försök att hinna gå igenom dagens kalender sedan de lämnat barnen på dagis/skola.
När det gäller verklig samhällelig makt står vi och stampar på samma ställe som för åtminstone 50 år sedan. Den mångomsjungna jämställdheten består sålunda till syvende och sist enbart av generationer av omsorgsfullt applicerad testosteronberikad fernissa.