Nu ä’ ja’ i ett väldigt delerium! utropade en man som satt och fikade i vårt kök för ett antal år sedan. Vad han menade var att han befann sig i ett dilemma och ville på förstärka språket på sitt eget sätt. Anledningen till att historien dyker upp idag är att jag själv nu befinner mig i ett litet dilemma. Inte av samma orsak som den fikande mannen utan nu gäller det min blogg. På vk.se ligger nu bara två ynka nonpareille-inlägg kvar efter min smått hysteriska men meningslösa "hämnd" på VKs moderator. Och nu sitter jag här och våndas i den eftertankens kranka blekhet som jag tagvis befinner mig i. För trots allt är VKs blogg en träffpunkt som är oöverträffad, och man måste ju inte blanda in tidningen i sina inlägg utan kan nöja sig med den interaktivitet som bloggen själv erbjuder.

Uppdaterad: fredag 29 oktober 2010 klockan 12:05