Om det var zapparkväll igår så blev det tvärtom denna underbara fotbollskväll. Världens kanske bästa klubblag möttes men det var ändå bara ett lag som spelade. 5-0 till Barcelona kom faktiskt i skymundan av det fantastiska passningsspelet. Jag har liksom kommentatorerna aldrig sett något ens är i närheten av detta fotbollsartisteri. Och som lök på laxen lade en av killarna i kommentatorsboxen iväg en riktig godbit just före matchstart:
- Jag har kollat gräsmattan, den är mycket väldresserad!
Gonatt!

Jag råkade igår kväll zappa in på Agenda precis då Jan Björklund intervjuades om de ohemula vinsterna i utbildningsföretagen. Vad som fick mig att göra halt med remoten var egentligen gluggen mellan det leende intervjuoffrets framtänder. Men vad som fångade mitt intresse var svaren han gav. I efterhand kan jag konstatera att mitt förtroende för denna minister - som aldrig varit särkilt starkt - inte direkt stärktes av hans uppträdande. Han intog en avvaktande men samtidigt fräck och arrogant pose och svaren blev därefter. Mycket svävande resonemang som hela tiden vederlades av den påtagligt irriterade reportern. Detta var illavarslande med tanke på ämnet; våra barn och barnbarns framtida möjligheter att fortsättningsvis hävda landet i konkurrens med länder där skolgången tas på blodigt allvar. Det kan enligt min mening finnas åtminstone fyra skäl till ministerns ickesvar:
1. Han tror sig vara så säker på att Alliansen nu har ett ointagligt övertag i väljarkåren att han inte behöver anstränga sig över hövan för att bringa klarhet i skolfrågorna. Han fortsätter att peka med hela handen och hoppas på det bästa - han sitter nämligen säkert.
2. Han är helt enkelt inte informerad i tillräcklig utsträckning om konsekvenserna ute i skolorna för att kunna svara på konkreta frågor om skolpolitikens konsekvenser.
3. Han räknar kallt med att de överläggningar som ska äga rum tillsammans med (S) och (MP) ska ge ett alibi för kommande problem inom skolväsendet.
4. Det klassiska skälet: Han kan bara se framför sig en mandatperiod i taget. Enligt det gamla sättet att se på landets politiska liv kommer sossarna tillbaka och rättar till alla oövertänkta "reformer" som förrött landets undervisningsväsende.
Gomorron!

Jag ser med spänning fram emot vad som händer på Nordmalings station kl 07.15 när tågen från Umeå och Örnsköldsvik ska mötas på spår 2. Själv kommer jag för säkerhets skull att använda den för dagen nya avgångstiden 06.05. Norrtåg spänner bågen. ;-)
Gonatt!

1. Mobilisera Arbetsgivareföreningens medlemmar i god tid före ett riksdagsval och bygg med deras stöd upp en stabil partikassa. Var samtidigt noga med att stoppa varje försök till förändring av de regler som förhindrar insyn i partiernas ekonomiska förehavanden.

2. Skapa en allians med de halvsovande småpartierna till höger om mitten.

3. Efter eventuell valseger – remobilisera snabbt den andra vinnande parten i valet, den privatägda pressen. Huvudsyftet med detta blir att vidmakthålla det aktiva misstänkliggörandet av arbetarrörelsen och deras representanter. Målet är att slutgiltigt stjäla varumärket ”Arbetarepartiet”, denna klassiska reklambyråidé som i förlängningen visat sig vara ett genidrag.

4. Sänk arbetslöshets- och försäkringskasseersättningen och finansiera detta med generella skattesänkningar.

5. Gå ut hårt med att ”den globala krisen” kommer att medföra stigande arbetslöshet. De sänkta a-kasseersättningarna i kombination med en försvagad arbetarrörelse håller på så vis lönerna kvar på låga nivåer. Ett led i detta arbete blir att helgonförklara ”entreprenörerna”, dvs de som ska försörja sig på de skattemedel som egentligen är avsedda för vård, skola och omsorg. Detta heligförklarande får nämligen följden att vanligt folk känner sig mindre värda och därför inte ställer alltför hårda krav på bättre anställningsvillkor. Därmed har en första avbetalning på det initiala partistödet från företagsamheten inbetalats.

6. Ligg lågt med invandrarfientligheten. Än så länge kan den få ligga latent inom alliansen. Det kommer att lösa sig så snart det kraftfulla mantrat ”arbetslinjen” trummats in i folks medvetande av de tjänstvilliga medierna. Nya allianser av främlingsfientliga grupperingar får med stöd av detta mantra vind i seglen och de tar naturligtvis gärna på sig rollen som Bad Guys i debatten om invandringen.

7. Privatisera skolväsendet. Se till att ungdomar med studievänliga hemmiljöer och god familjeekonomi får möjlighet att utvecklas fritt utan att behöva konfronteras med ungdomar från mindre bemedlade medelklass- och arbetarhem. Undervisningen av de sistnämnda ungdomarna kan sedan nödtorftigt skötas av den ekonomiskt dränerade kommunala skolan.

8. Högskolornas undervisning måste omedelbart anpassas till företagens aktuella arbetskraftsbehov. Humanistiska fakulteter bör i ”krisens” tecken ställas på sparlåga liksom akademisk grundforskning överhuvudtaget. För att säkerställa att inte en krona slösas bort på dessa områden bör företagen inbjudas att delta i alla verksamhetsområden på universitet och högskolor för att ha möjlighet att tillse att inga anslag ges till ”onödig” undervisning.

9. Sist men inte minst. Tänk på att för varje gång en lögn upprepas i medierna blir den sannare. Så spara inte på krutet, redan efter något eller några år kan den största av alla lögner vara den verklighet vi lever i (se step 2).

Jaaa! Det var ett tag sedan - men nu ringer jag. Idol-Olles första låt var bara bäst!

mot Agnäsbackens horisont.

Intressant rubrikkollision, eller hur? Den åskådliggör på ett tydligt sätt vad som sker när landsbygden skjuts i sank på grund av städernas magnetiska dragningskraft på krämarna. Är det så vi vill ha det eller är det en av naturens obetvingliga lagar? Men om det nu inte är en naturlag - hur f-n ska vi då göra för att behålla en landsbygd värd namnet?

Alla nyhetssändningar på TV avslutas med kommentarer till pinfärska siffror ur den ekonomistiska hieroglyfin. Hur intressant kan det vara för tittarna? För att dessa siffror ska vara någotsånär begripliga måste man vara närvarande på heltid i den verklighet där snabba förändringar i omvärldsekonomin gör skillnad. Och för den som till äventyrs skulle försörja sig som daytrader är förmodligen det som sänds på TV redan "Yesterdays news".
Nej, låt istället Unibets och/eller något annat oddsorakels aktuella odds rulla i nederkant av TV-rutan under sändningarna. De är iallafall ting som går att påverka.
Slutligen en mycket bra levnadvisdom:

Gud, giv mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra
Mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden...

Gomorron!
 

...ja, ibland får man gnugga sig i ögonen. Jag blev tvungen att fotografera den här surrealistiska skylten för att inte tro att jag drömt. ;-)

Köpte en låt på ITunes igår. Ledmotivet ur filmen Slumdog Millionaire fastnade rejält när jag såg filmen för ett tag sedan. Ibland funderar jag över vad folk lyssnar på när de så småningom sitter på "Hemmet". Vår generation har antagligen Beatles och/eller Stones i lurarna, men vad har våra barnbarn? Är det M.I.A. och låtar som den här som ljuder i korridorerna? Det vore väl häftigt... ;-)
Gomorron!

Ofta när jag använder växter eller djur för att upprätthålla en någotsånär genomlidbar tillvaro tänker jag på vilka konsekvenser detta får för "offren". Som exempelvis för veden. Idag när jag hade burit in ved och tittade på högen i pannrummet påminde det om en skara lik väntande på kremering. Iofs har dessa vedträn fått uppleva mycket som de kvarvarande stammarna i skogen aldrig kommer i närheten av; den nära kontakten med marken vid fällningen, delningen av stammen i flera längder, transporten med traktor ur skogen och ut i det öppna landskapet, kapning i ännu mindre bitar och sedan få det tvivelaktiga nöjet att staplas i prydliga högar i en helt ny miljö.
Sedan ett eller ett par års en vila efter alla traumatiska upplevelser innan det är dags för finalen. Denna äger rum inne i det alltid varma pannrummet tillsammans med valda delar av "släkten".
Förhoppningsvis är de helt ovetande om vad som väntar och bara passar på att njuta av värmen. Jag hoppas då det - för min egen själs skull. ;-)

...förra inlägget så har Norrtåg tagit samma steg som Wikileaks och anonymiserat informationen på sin hemsida. De gömmer de skrikande halvfet/kursiva rubrikerna Inställt och nöjer sig med att ha hemsidan öppen. De anser tydligen att ingen information är bättre än tråkig information. ;-)

Ser just att Wikileaks-grundaren Julian Assange försvunnit från Sverige "med hull och hår". Kontoret i Solna är tomt och det finns inga spår efter hyresgästerna. Det var naturligtvis ett ödesdigert misstag organisationen gjorde när de trädde fram med en frontperson. I samma sekund Assange dök upp i spalterna förvandlades han till "a sitting duck" och därmed hopplöst förlorad. Wikileaks trodde nog i sin enfald att de var oantastliga eftersom siten hade så bra på fötterna. Men ack så fel de hade.
Tjänstvilliga jurister - såväl målsägarbiträden som åklagare - finns i hela den "fria" världen och Sverige är i det avseendet inget undantag (om nu någon lever i den villfarelsen). Problemet är bara att i de länder där de avskyvärda handlingarna begås finns ännu inte den relativa tryckfrihet som krävs för att sprida sån här information. Och när den till äventyrs finns även där, ja då är behovet av dylika tjänster inte lika akuta.
Gomorron!
(En parallell historia i det mindre formatet hände just i detta ögonblick. När vi dukade av matbordet igår ställde jag av misstag kanelburken på "fel" plats. Så när Britta nu sticker in handen efter kanelen där den alltid brukar stå finns ingen "sitting duck" i skåpet. Den hade jag anonymiserat genom att placera den "out of reach" bland mjöl och nötter i skåpet intill. ;-)
 

Dagens lördagsgäst i P1 var fackbasen Stefan Löfvén. Han talade vitt och brett om vad som krävs för att få partiet på rätt kurs. Plötsligt började det eka i min skalle, ett eko som sedan fick mig att visualisera följande tankar:
Nu när alla stenar ska vändas för att få ordning på Rörelsen hör man tyvärr bara de gamla namnen eka: Bodström, Östros, Löfvén, Nuder, Margot Wallström!, Bajlan, Österberg osv. Men hur man än vänder och vrider på dessa reliker uppnås inte det vridmoment som krävs för att få Partiet på ny kurs. Jag tror det behövs betydligt större förändringar - och även på många andra plan.
Ett delat ledarskap är ett exempel, många uppslitande nomineringsbataljer undviks om man får två kandidater som kan komplettera varandra. Dessutom får inte de nya ansiktena vara förknippade med den sekelgamla inavel som kallas vänskapskorruption.
Sossarna måste i fortsättningen försiktigt glida ur det grepp som LO har om rörelsen. I dagens mediesamhälle bör aktörernas samhällsroller vara mycket tydliga. Jag tror en separation mellan det politiska och det fackliga är oundviklig på sikt och att en sådan delning dessutom skulle vara mycket vitaliserande för båda parter.
Och eftersom det i dag är comme il faut att ha åsikter om vad alla andra ska göra tar även lilla jag mig den friheten. Alltså föreslår jag att Guteland och Astudillo nomineras till ordförandepar vid extrakongressen i mars. Det vore en bra start på kommande valperiod.

Hur ska jag göra när gammstängseltrå’n tar slut? Det går knappast att få tag på samma tråd nuförtiden. Skulle tro att min rulle är inköpt före år 1960. Kvaliteten på stålet är mycket bra, den är mjuk och samtidigt dragtålig och mycket lätt att tvinna ihop för ändarna. Det är kanske det mest använda "verktyg" min företrädare lämnat efter sig. Men samtidigt är "guldrullen" den törnekrona som påminner mig hur mycket jag har eftersatt underhållet på gården. ;-)

Så här ser allting ut idag. Handskarna blir blöta så fort man tar i nåt. Jag hade så många planer för den här dagen, men det isiga utomhusklimatet får mig att ideligen hitta på saker att göra härinne i stugvärmen. Som det här till exempel...
Gomorron!

Istället för att åka in till stan och titta på den påkostade ljusfestivalen åkte jag till Agnäs ikväll. Det rörliga ljusspelet runt snökanonerna i Rågbranten går nämligen heller inte av för hackor - särskilt när det kompletterats med sprakande färg.

Det blev inga bilder på vintriga ljusscnerier idag. Däremot - vad jag tror - på en mårdhundslatrin. Det är nämligen inte en räv som varit framme här, de gör ingen större affär av sina grövre utsläpp utan "hyker" bara ned sig och pruttar. Nej, det här är något annat. Endera en upptinad grävling eller en förhatlig mårdhund blir mitt tips. :-(

Under den gångna hösten måste det ha hänt. Jag har vuxit färdigt. Det som nu återstår är att konsolidera de erfarenheter och lärdomar som lyckats haka sig fast i den halkiga miljön däruppe. Brottstycken av tankar och idéer som bitit sig kvar efter de senaste årens känslostormar har naturligtvis haft skäl för detta. Frågan är bara vad jag själv* ska göra med materialet. Det var tänkt att mina lediga fredagar skulle användas till att synkronisera hjärnan med resten av min sorgliga lekamen. Vad som blir resultatet av detta vet jag ännu inte, men högst upp på dagordningen står f.n. en avhandling/essä om riskerna med att låta nasarna invadera våra lärosäten.
Gomorron!

*Med jag själv avses kombinationen "kropp och själ". Än så länge hänger de tu inte ihop... ;-)

När datorn börjar bli alltför långsam går det att via en del knep och knåp defragmentera hårddisken för att få innehållet strukturerat. Därför blir jag så avundsjuk på min digitala kompis Macen. Det ser så läckert ut när en hel stjärnbild av de småpluttar som symboliserar minnesanhopningar åker ihop till ränder i klara färger. Så skulle jag vilja att det såg ut på min "hårddisk" också.
Kan inte någon entreprenör ta fram ett desiniliseringsprogram åt mig innan det är för sent?
Gomorron!

Att tågen är inställda är ingen nyhet - åtminstone inte för oss resenärer. Sedan jag förnyade mitt månadskort i måndags har jag tvingats använda bilen iallafall. Bussar ersätter visserligen funktionen att förflytta mig till Umeå men det går ju sååå lusigt.
Kanske Länstrafikens affärsidé bara är att sälja bussbiljetter? Det har ju gått rätt trögt med biljettförsäljningen på senare år och nu använder man den halvfärdiga Botniabanan som draghjälp... ;-)

skulle man kunna kalla den tanke eller idé som snurrar i mitt huvud varje morgon. Alltid är det nåt, men olika varje dag. Just för tillfället är det den paradox som kallas "sociala medier". Varför blir samhällets institutioner bara mer och mer anonyma samtidigt som vi själva snart kan monitoreras i varje sekund? GPS tillsammans med alla de mobilt transporterade söknumren gör att det kan plinga när som helst på dygnet och var som helst. Men försök få grepp om någon personlig kontakt i ett företag eller statlig/kommunal verksamhet! Det kräver oftast att man hunnit uppfatta namnet på en tidigare uppringande person och via Eniro eller Hitta får tag i dennes personliga mobil för att nå fram. Annars är det hopplöst. Anonymiseringen av institutionerna går hand i hand med en öppenhet in på bara skinnet hos oss undersåtar. Tyvärr har namnen på de Big Brothers som sköter denna ruljans ännu inte avslöjats, men vänta bara...
Gomorron!

Visst såg Mona Sahlin väldigt lättad och avspänd ut när hon intervjuades i TV4s nyheter ikväll, men det som slog mig var att de sosseätande reportrarna såg minst lika lättade ut. Och varför inte, det är alltid tillfredsställande att lyckas med något man jobbat med under lång tid. ;-)

Så var det dags igen - tåget gick "som tåget" in till stan i morse men falerade när vi skulle hem. Och jag som förnyade månadskortet just idag eftersom det (alltför snabbt) gått ut. Minst 50 procent av kortet har inte varit möjligt att utnyttja eftersom det tyvärr är kalenderbundet.
Iofs står det Tjuvstart med stora bokstäver på vagnarna, men ingen hade väl räknat med att det även skulle gälla försäljningen av biljetter. För hur i h-e kan ett företag tillåtas avkräva kunderna fullt pris när de enbart ägnar sig åt oberäkneliga delleveranser? Det hade varit klädsamt om Norrtåg åtminstone halverade kostnaden för månadskorten så länge de inte kan garantera resorna.
Eller kan det vara Telia som är boven i dramat? Till skillnad mot företaget Norrtåg behöver det digitala signalsystemet täckning för att kunna leverera...

När mina sömndruckna ögon i morse landade på blomuppsättningen från mina barn klickade det till min gamla dinosauriehjärna. Tanken slog mig att Fars dag förmodligen skapades för att påminna barnen om att de hade en far. Eftersom våra fäder till största delen ägnade sig åt att - utanför hemmet - sörja för familjens ekonomi var de inte närvarande i familjens vardag. Därför behövdes åtminstone en dag då barnen likväl som fadern påmindes om varandras existens på ett trevligt sätt. I vardagen inskränktes faderns roll till att vara den som mamman varnade för när hon ville få barnen till att lyda med orden "Nu gör du som jag säger, annars talar jag om det för pappa när han kommer hem".
Skam till sägandes tillhör även jag den lyckligtvis utdöende fadersfigurer som nästan får en aha-upplevelse varje gång barnen kommer ihåg en på Fars dag. En konsekvens av denna känsla är att den nu på ålderns höst är förknippad med en hel del skam. Särskilt när den son som - trots frånvaron av gott föredöme - överräcker buketten och numera är en modern 4-barnspappa som trots studier, arbete och utvecklande hobbies även är närvarande i sina barns dagliga liv.
Med tanke på detta borde det ha varit jag som saluterat honom med presenter igår...
Gomorron!

Citat ur en högintressant artikel i Aftonbladet:
"Expressen har i valrörelsen drivit propaganda för regeringen. Och vad är det för fel på det? Det är självklart att en privat, liberal tidning ska kunna ta ställning. Det finns en föreställning att medier bör vara opartiska och sakliga. Så är det inte. Privata medier kan och bör visa sin identitet och sitt temperament."
                                   Expressens tidigare chefredaktör Olle Wästberg

Och dagens Söndagsmorgon ger syn för sägen. Genomgående andas programmet skadeglädje över de politiska motståndarnas nederlag i valet. Kanalen har på förekommen anledning även posterat den moderate reportern Anders Pihlblad utanför (S)-högkvarteret på Sveavägen. Man kan lugnt konstatera att sossarna "skitit på gillret" i årets val genom att låta sin partiledare fritt fraternisera med borgarmedias lede fiende Ohly...

Idag orkar inte solen "ta sig över" Trehörningsberget...

...men blekgula solstrålar når iallafall de små julgranarna längst upp i träden.

Kristallsmyckat lagårdsfönster.

Korsdrag!

Lövet ligger nu i vinteride.

Gomorron!

Äntligen har den nya Brattsbacka-almanackan blivit klar för tryck. Detta år skulle egentligen ha blivit första året med lättklädda byssbor på bilderna, men modet att ragga modeller sviker mig fortfarande. Men nästa år, då...
Gonatt!

Dragluckan på vedpannan är nu inställd på 3,3 (se pilen). Den 10-gradiga skalan relaterar inte till något så påtagligt som inom- eller utomhustemperatur utan är bara en simpel skala. Den har såvittjagvet inte ändrats tidigare, men i min ambition att lära mig allt om pannan gick jag i morse in på djupet och upptäckte då denna lilla finess. Det konventionella alternativet för att justera hettan i eldrummet är annars en spak som skjuts in respektive ut beroende på vilken temparetur man vill uppnå, den är helt manuell, kräver en viss fingertoppskänsla och behöver tillsyn under dagen. Manicken på bilden styrs dock av den mekanik som är kopplad till termometern och där ligger säledes ett embryo till den digitala termostaten... ;-)

Så har då alliansregeringens främsta påhejare i stor stil firat sin orgiastiska triumf. Fint ska det vara minsann! Samtidigt rusar en totalt desorienterad opposition omkring som yra höns och verkar inte ha en aning om vad som skett i Sverige sedan valet 2006. Att skattesänkningarna är ett opium för alla friska och arbetsföra väljare har de förmodligen listat ut, men inte hur de ska lösa vare sig sin egen eller Det vanliga folkets abstinens...

Första ograverade dagen med självvald extraledighet! En dag i veckan från och med förra veckan kostar jag på mig att minska arbetstiden (och lönen) med 20 procent. Jag har ju gubevars så mycket att jobba med härhemma. Men nu sitter jag här med hela dagen framför mig och känner att egentligen vill jag nog bara vara ledig och fri idag. Det finns iofs många projekt som väntar på mig men varför ska jag offra denna extradag till att arbeta i mitt enletes svett? De uppgifter som förväntats bli utförda är ju inte precis lätta skrivbordsjobb. Jag tror således att denna dag får bli en slags introduktion till kommande "lediga" dagar. Samma slags arbetslivsintroduktion som alla andra arbetslösa slussas till - även det är ju trots allt en accepterad form av "arbete"... ;-)
Gomorron!

När jag läser notisen om Umeå Hamn och att Trafikverket slirar med sitt bidrag till upprustningen kan jag inte undgå att bli misstänksam mot Maud Olofsson. Hon har säkert ett finger med i spelet om den infrastruktursatsningen. Exporthamnen är ju beroende av att vi har något att exportera, och detta har kanske fått henne att förskjuta hamnpengarna till den infrastruktur som möjliggör för inlandets företag att frakta sina varor ned till kusten. Vi har nämligen ett näraliggande exempel på detta i vår by - där det f.ö. bor åtminstone ett 10-tal centerpartister.
Brattsbackas stora arbetsgivare, exportföretaget Lundgrens Hyvleri kan nog tacka ministern för den insats Trafikverket gjort för att underhållet av vägen mellan Brattsbacka och Nyåker. Jag ljuger inte, men flera tusen (1.000!) kronor har Trafikverket bokstavligen plöjt ned i denna vägbana - och detta enbart under innevarande budgetår!
Gomorron!

Praktiskt taget dagligen blir man sparkad i baken av Norrtåg (Botniabanan) och den futuristiska styrningen av persontransporterna på järnvägen. Det börjar bli lika svårt att komma i tid - särskilt på morgonen - som det är för människor i mindre utvecklade länder. Tidsbokningar som ska hållas i våra respektive samhällen blir allt svårare att hålla när nya tekniker ska introduceras. I vissa länder vid ekvatorn är det nymodigheter som bussar och för all del även järnvägar som inte har getts de rätta villkoren för att fungera. Här är det de digitalt styrda tågen. I båda fallen har det blivit allt mer "asadelit" att boka tid för läkarbesök, möten, anställningsintervjuer och inte minst att komma i tid till det ordinarie arbetet... ;-)

Sedan jag igår blev benämnd "den lite äldre mannen i mitten" har ett tänkvärt tidsperspektiv legat kvar mitt huvud. Jag startade mitt yrkesliv som typograf (maskinsättare) på VK i början av 1970-talet. Då fanns det inte en enda kvinna på något av de två arbetsskiften som vart och ett bestod av 10-talet typografer som utförde de olika arbetsuppgifterna. Vi formgav och satte text, annonser och layoutade samtidigt tidningssidorna. Idag då samma arbetsuppgifter utförs av "originalare" eller "grafiska formgivare" är det nästan uteslutande kvinnor som utför de arbetsuppgifterna.
Men det finns som sagt några få överlevande typografer kvar och vi blir kanske lite till mans kallade "den lite äldre mannen i mitten".
Gomorron!

Nu har jag i tre dagar patrullerat de skogsbilvägar som genomkorsar vårt älgjaktsområde utan att hitta ett enda älgspår. Därför har det inte blivit någon älgjakt den här helgen heller. Förra veckoslutet var det likadant. Man tycker det är onödigt att sjasa iväg ut i den blöta skogen när det synbarligen inte finns älg på marken. Och det är nog kalvarnas smala lycka att vi använder denna metod för att bestämma om vi ska jaga eller inte.
För vår del blir det dock ett moment 22 - när vi nöjer oss med att vistas på vägarna står älgen stilla på sina matplatser och därför lämnar de heller inga spår efter sig.

utropade den besökande svenskamerikanen när han upptäckte ett harspår på sin barndoms jaktmark i Brattsbacka.

Naturen skapar frisyrer oberoende av nyckfulla mänskliga trender. Kan det möjligen såna här "kalufser" som varit den ursprungliga inspirationskällan för dagens ungdom?

Myrens diken jobbar verkligen i motvind i novemberkylan. Men de verkar trots motgången ha ambitionen att vara till nytta så länge som möjligt för sina uppdragsgivare. ;-)

när traktorfönstren befriats från nattens frost börjar arbetet. Härligt!
Gomorron!

Härlig dag med takdropp och sol. När man hör dropparna landa med ett litet plask mot gruset på marken blundar jag och manar fram vårbilder bakom de stängda ögonlocken. :-)

Något i herr Riedls blogg om kriget i Afghanistan fick mig att googla om de medeltida korstågen i länderna öster om Medelhavet.
På medeltiden var det påveämbetet som påbjöd förföljelser av människor i avlägsna länder som inte levde enligt de kristna reglerna. Påvens maktbefogenheter är visserligen numera  utbytta mot FNs och Natos dito men syftet är detsamma. Människor som inte inordnar sig i vårt västerländska sätt att leva ska bekämpas. Nu som då är det islam som står i skottgluggen. Islamister är nämligen inte möjliga att kontrollera med avseende på handel och kontroll av naturtillgångar och därför ska de bekämpas.
Idag firas Alla Helgons Dag här hemma och nu ska de medeltida ideerna förborgas ytterligare; en del av dessa "helgon" fick sin upphöjelse tack vare sin oförsonliga kamp mot de "onda" makterna i Mellanöstern.
Men mer näraliggande företeelser fick också sin förklaring när jag läste vidare. Det har nämligen då som nu varit så att i korstågens kölvatten har förföljelser av judar kommit som ett brev på posten. Här ligger nog en del av förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar i årets riksdagsval. Främlingfientliga stämningar flyter lätt upp i den skit som frodas när landets soldater skickas till strider mot demoniserade utlänningar i Afghanistan, Iran och Irak. Då är förstås antisemitiska grupper här hemma inte sena att utnyttja situationen till sin egen fördel. Låt oss bara se till att de drunknar i skitbrunnen tillsammans med den dynga som bevisligen inte kan hålla sig flytande - iallafall inte i fyra år. ;-)
Gomorron!

Här sitter jag och jobbar med Brattsbackas almanacka för nästa år samtidigt som de presumtiva idolernas sångförsök misshandlar mina trumhinnor. Det har blivit en tradition att jag trycker ett antal lokalt förankrade almanackor varje år. Datumen är nästa år förskjutna 1 (en!) ynka dag framåt och året måste således förflyttas ett snäpp åt höger i alla tabeller. Tankarna går till de stackars nissar som sitter någonstans däruppe i Hans verkstad och inte bara har den svenska almanackan att hinna med före årsskiftet. Men de har iallafall änglarnas ljuva körarior som bakgrundsmusik. ;-)

Somliga lås triggar förmodligen inbrottstjuven mer än andra. Jag undrar just vilken av dessa låsanordningar som skyddar ens egendom bäst?

Idag ägnar jag mig nästan uteslutande åt traktorkörning. Min traktor är dessvärre helt osynkad och kräver en del av mina otränade kontoristarmar. Som tur är har denna gamla traktormodell ett liknande arbetssätt som jag har. I mitt arbete som enbart handlar om digitala medier vill jag helst använda beprövade metoder och inte trassla in mig i nya beta-versioner av programvarorna. Därför känner jag en viss samhörighet med min mycket analoga jobbarkompis Volvo BM350. Men så idag när jag skulle böja mig ned för att trycka in frikopplingsarmen för parkeringsbromsen upptäckte jag att det räckte med att bara trampa ned bromspedalen så hakades bromshållaren ur - automatiskt. Det är faktiskt första gången jag upptäckt ett moment i  traktorhanteringen som gått lätt. Den här upptäckten gör att jag nu erfar en lättjefull rysning längs ryggraden varje gång jag ska till att släppa upp parkeringsbromsen. Sköönt...!

...om att vi bor i en 2 1/2-rumslägenhet på 100 kvm. De gamla västerbottensgårdarna är inte speciellt ytsnåla och när barn och barnbarn hälsar på blir det trångt om saligheten. De tidigare relativt lågt prioriterade planerna på att förvandla av bröjstun till gäststuga bör nog flyttas upp några snäpp i prioriteringsordningen.
Gomorron!

Äntligen har jag den ultimata ringsignalen i min IPhone! Egentligen ska det inte gå att fixa utan att Apple via ITunes ska ha "A piece of the cace" men ikväll lyckades jag krångla in mitt egenhändigt inspelade ljud. Nu skräller min telefon faktiskt riktigt hemtrevligt. :-)

När tågföraren i fredags tvingades boota om tågdatorn 3 gånger för att komma iväg från Umeå Östra gick det upp för mig att likheten med övriga digitala samhällsnyttigheter är slående. Utan datorns pålitlighet fungerar strängt taget ingenting. Och eftersom det kan bli hur tokigt som helst när det digitala falerar blir man lite knäsvag när tågföraren meddelar att han/hon ska boota om själva transportmedlet. Nämligen det tåg som några minuter senare dånar fram i en hastighet av 200 km/tim på ett smalt spår genom täta granskogar. Är det då så konstigt att man upplever sig själv som en figurant i ett dataspel? Det digitala tågresandet handlar verkligen om All or nothing. Funkar det är färdsättet optimalt - oerhört snabbt och med den punktlighet som kännetecknar digital tidmätning. En analog bussfärd handlar mer om A little bit of each, inte lika snabb och oerhört beroende av Den mänskliga faktorn. Hur man än vänder sig har man ändan bak. ;-)

För ett antal år sedan gjorde jag en bister iakttagelse ifråga om brudspaning. Jag har - som de flesta män - ibland kastat en extra blick på vackra kvinnor jag mött på stan. I ungdomen och strax efter var det jämngamla damer som drog till sig hela uppmärksamheten.
Men nu hade något hänt, när den mötande kvinna jag skärpte blicken på såg för ung ut gled blicken automatiskt till hennes sällskap. Anledningen var självklart att kolla hur hennes eventuellt medföljande moder såg ut. Om dottern såg bra ut kunde hon naturligtvis släktas på sin mamma. Och det har med åren blivit till en vana när jag är ute och flanerar. Men nu har ytterligare en omständighet dykt upp, nämligen den att min forskande blick söker sig ännu ett snäpp från den unga damen. Nu letar mina dimmiga ögon efter den eventuellt medföljande mormor/farmor som till äventyrs kunde vara i min ålder. ;-)

Någon lyhördhet för folks känslighet för identifierbara ljud när man sitter på toan har inte påverkat tillverkaren av denna enorma resonanslåda. Som tur är finns även en lös rulle på denna toa. Och det är räddningen för oss känsliga själar, vi vill ju inte tala om för passerande okända människor vad vi som lika anonyma toabesökare gör därinne. ;-)
Gomorron!