”Jag skulle ha tackat Gud

varje dag när jag vaknar, om jag vetat att han funnits", undslapp jag mig till mina lunchvänner idag. Det blev upprinnelsen till den tankebana som sysselsatt mig i traktorhytten den närmaste timmen. Hade jag verkligen tackat Honom för livet när jag vet hur världen ser ut? Nej, om jag varit bergsäker på hans existens vore det naturligtvis förmätet av mig att tacka honom för min egen lyckosamma jordevandring. Hade det funnits en Gud hade han i sin allsmäktighet säkerligen inte anammat att det råder en sådan obeskrivlig nöd bland en stor del av mina medmänniskor i andra delar av världen.
Men om man däremot som jag förhåller sig avvaktande till gudomliga existenser, kan man åtminstone använda hans epitet för att ha någon att "tjyv-tacka".
Tycker jag – just nu.