Silhuetten av ett framväxande korporativt samhälle framträder allt tydligare för den uppmärksamme. Att näringslivet trycker på för en snabbare nedrustning av vår välfärd och har fräckheten att föreslå sänkta studiemedel för humaniststuderande bekräftar med all önskvärd tydlighet att den nuvarande politiska och ekonomiska makten allt mer smälts samman. Med tanke på vilken idesfär som ligger bakom de mest publika förslagen – lägre skatter, inskränkningar i allemansrätten, försämring av strandskyddet och utförsäljningen av samhällsnyttiga verksamheter – kommer försämringar av studiebidragen som ett brev på posten.
Nu utkrävs hämnd för de sekelgamla oförrätter landets ekonomiska elit anser sig utsatt för av arbetarrörelsen. Klockan ska omedelbart – med benäget bistånd av handplockade räknenissar inom den politiska makten – på kortast möjliga tid vridas tillbaka och då är alla medel tillåtna. Att nu studiebidragen ska koncentreras till de praktiskt inriktade yrken som arbetarklassens barn ska destineras till och sänkas för studier i ”de sköna konsterna” betyder att den humanistiska världen ska återföras till de ungdomar vars föräldrar har god ekonomi. En baktanke med detta är naturligtvis att även utvecklingen av det konstnärliga uttrycket ska anpassas till den gamla samhällssynen.
Man kan bara hoppas att stolpigheten hos de endimensionella ingenjörerna i de brunaktiga Timbro-liknande verkstäderna blir tillräckligt uppenbar för var och en innan valet 2014.
Gonatt!
Mormorsmor KP
Varje gång jag torkar av mig svett ur ansiktet denna heta dag känner jag doften från min mors garderob. Handduken jag använder är nämligen arvegods i tredje generationen. När min mormorsmor Karin Persson i Hedesunda utanför Sandviken broderade in sina initialer i handduken för över 100 år sedan kunde hon omöjligen ana att hennes barnbarnsbarn skulle stå flämtande i ett västerbottniskt skogsbryn och använda den som svettduk. Och på något sätt önskar jag faktiskt att hon från sitt moln däruppe kan se att hennes hemvävda handduk fortfarande är still going strong.
Keliga falkungar
Den första syn som mötte mig när jag gick ut i morse var dessa två falkungar som satt och putsade varandra på en grankvist uppiskogen. Tyvärr var avståndet i längsta laget, därav oskärpan – men ändå…
Gomorron!
Totalblåst
Idag var det final i Viasats version av Blåsningen.
Mitt sjätte och definitivt sista samtal med Viasats ”kundtjänst” ägde rum kl 11.45. Första kontakten skedde i slutet av mars och det var med en fenomenal säljare. Precis när jag skulle slänga på telefonluren på mitt vanliga oförskämda sätt, frågade den unge nasaren i andra änden av tråden om jag ändå inte kunde ge honom en minut av min tid. ”OK då”, svarade jag och det ödesdigra svaret kommer jag nu att få ångra i 24 månader framåt, fr.o.m. mars i år.
Nu har nämligen första ”riktiga” fakturan anlänt och det blev med ens hög tid att syna vad som utlovats. Det visade sig att jag lurats in i ett svindyrt abonnemang på felaktiga premisser. Löftet var att jag skulle få prova Viasat i 3 månader kostnadsfritt och sedan bestämma mig för hur ett eventuellt framtida engagemang kunde se ut. På min fråga om vad som skulle hända om det visade sig att jag inte ville fortsätta med deras utbud svarade säljaren ”Det är bara att skicka tillbaka prylarna och meddela ditt beslut”. ”Men parabolen då?” frågade jag ängsligt, ”hur gör jag med den?”. ”Du behöver bara plocka ned den och skicka alltsammans till oss”, blev svaret.
Så till dagens palaver. Första samtalet med ViasatSupport ringde jag kl 11.11 i förmiddags. Jag kom då till ”Anna” som artigt frågade vad hon kunde stå till tjänst med. Det visade sig inte vara mycket, men hon kunde plocka bort Viasat HD och Viaplay (99 kr/mån) eftersom mitt mobila bredband ändå inte kan hantera dessa tilläggstjänster. Samtidigt antydde hon att det kunde bli svårt att ändra på mitt "abonnemang” och kopplade mig vidare till en annan handläggare eftersom hon inte hanterade abonnemangsfrågor. Jag blev nu plötsligt nr 19 i kön till ”Dan” som svarade ca kl 11.30, alltså efter att jag genomlidit 20 minuter av svettig väntan i luren. Men även han avfärdade mina önskemål och hänvisade mig till en annan handläggare. Kl 11.34 svarade så ”Louise” och undrade lika artigt som de föregående personerna vad hon kunde stå till tjänst med. Men det visade sig att inte heller hon var rätt person att diskutera abonnemanget med varför hon kopplade hon mig vidare till ”Sara”.
Med vän stämma förklarade "Sara" bestämt att jag i slutet av mars ”tecknade” ett 24-månadersavtal med Viasat om ett Guldkort, tvillingkort, Viasat HD och Viaplay samt 2 boxar och en parabol. Vad jag möjligtvis kunde ändra var kanalutbudet, dvs jag kunde ta ett ”underhållningspaket” för 139 kr/mån under återstoden av kontraktstiden istället för Guldkortet. Men för att göra den manövern behövde hon nu koppla mig vidare till abonnemangsavdelningen. Så skedde och jag blev nu nr 20 i en ny kö.
Då gav jag upp, torkade av den svettiga fasta telefonluren och lovade mig själv att aldrig ge ytterligare en minut av mitt liv till någon anonym nasare.
Med denna tvärsura relation till företaget blir det förmodligen inte mycket tittande på Viasats kanaler, jag kommer att tappa sugen bara av att se deras förbannade logga!
Gonatt!
P.S. På eftermiddagen kunde jag få ut en del av min frustration genom att slita skinnet av det älghuvud som jag lagt i trofékokaren och klyva grov och inspänd björkved.
Återigen har året kantrat
En vecka har gått sedan sommarsolståndet och det märks tydligt att året ännu en gång tumlat runt. Sommargetens kid skyls av den oslagna åkern nedanför Bolandet och min favoritbjörk på ängen bakom vårt hus vävs allt oftare in i skira kvällsdimmor vid sängdags.
Gomorron!
EU – lekstuga för nyliberala räknenissar
Grekland har ett dubbelbottnat medlemsskap i EU. Samtidigt som de – liksom alla medlemsstater – är beroende av kolossens otaliga nyliberala räknenissar, förhindrar denna samhörighet med Europa att generalerna tar över landet. Detta gäller för övrigt även Portugal (militärdiktatur 1925-1986) och Spanien (diktatur 1939-1975). I TVs klipp med intervjuer av förbipasserande greker på Atens gator förekommer ibland önskningar om ett militärt ingripande i landets styre. Båda dessa företeelser skrämmer mig och jag vet inte vad som är värst. Att svältas ut av de internationella storbankerna med benäget bistånd av förment kollegiala medlemsstater i EU eller helt enkelt släppa ansvaret till en likaledes brutal militär.
Medlemsskapet i Storeuropa förhindrar tyvärr den optimala lösningen av landets ekonomiska problem. Detta skulle enligt min mening vara att göra som Argentina; slänga ut de utländska girigbukarna och ta itu med problemen på landets egna premisser. Läs gärna den insiktsfulla artikeln om framgångslandet Argentina i gårdagens Aftonblad. Den vidgar perspektiven, tro mig!
Gomorron!
P.S. VKs ledarskribent anser förmodligen att min (och f.ö. även Jon Wemans) åsikt härstammar från "busken", men det får vi ta. D.S.
Sifo rules
Den borgerliga pressen har nogsamt undvikit att publicera Sifos junimätning av partisympatierna. Alla borgerliga konstellationers glädjesiffror valsar för närvarande runt i landets tidningar, men Sifo ratas. Så här ser det nämligen ut i Sifos junimätning:
S: 35,2%, V: 4,5%, MP: 9,1%, M 29,0%, C: 4,5%, F: 6,2%, KD: 3,6%, SD: 6,8% och Övr: 1,1%.
Ska det vara så svårt att ens ge sken av att vara objektiv?
Gomorron!
”Plåttak”
Varje gång reklamen från en av grannkommunernas stoltheter i plåtbranschen körs på TVn ser jag en "Privatperson" med plåttak. Rösten säger ju "Plåttak för privatpersoner och företag"…
37 år sedan
Idag är det exakt 37 år sedan vi gifte oss i Hörnefors gamla kyrka. Britta i sin mors egenhändigt sydda västerbottensdräkt och jag i en lånad dito – ett sockersött par. Vi har kamperat ihop sedan 1965 och tog således god tid på oss innan vi 1974 bad dåvarande prästen i Hörnefors Karin Nylander stadfästa vår förening.
Gomorron!
Annie Johansson
har presenterat sig. Den centerpartistiska påläggskalven och förmodade efterträdaren till Maud Olofsson presenterar sig idag med en klockrent populistisk debattartikel på Sidan 4 i dagens Expressen. Det bådar inte gott för centern att ytterligare en populist tar plats i partiets yttersta ledning. För vad kan vara enklare och mer folkligt än att ge ett gäng sitting ducks i form av riksdagsmän en bredsida för att de kan kvittera ut ett avgångsvederlag efter avslutat värv i riksdagen?
Jag kan då inte komma på nåt, men så är jag inte politiker heller.
Senaste kommentarerna