På P1 i morse malde ekonomireportrarna på om den sjunde AP-fondens dramatiska nedgång. Regeringen har nämligen tvingat förvaltaren att utsätta fonden för ett större risktagande vilket inneburit att värdet sänkts med 20 miljarder, vilket är 20% av det totala fondvärdet. Beslutet att riskutsätta denna "trygga" fond är politiskt och ytterligare ett exempel på hur den nuvarande politiken steg för steg vill tvinga folk till en alltmer osäker tillvaro. Beslutet har naturlgtvis även ett annat syfte, nämligen att tillföra marknaden ytterligare kapital till spekulation.
Alla sätt att pungslå oss medborgare är numera legio och inget område är heligt för den empatibefriade nyliberalismen.
Läs mer om pensionseländet här:
Gomorron!
Demokratin är en parentes…
Hörde för en tid sedan en historieforskare kommentera utvecklingen i Mellanöstern. Hans perspektiv på samhällsutvecklingen var svindlande och mycket tänkvärd. Demokratins historia är mycket kort ur ett historiskt perspektiv. I alla tider har stater och folk styrts av mer eller mindre diktatoriska regimer. Han förutspådde också att demokratin som vi känner den är på väg ut. Och – tänk efter, har inte ett alltmer frekvent användande av vissa ord som syftar till utövande av makt förändrat din inställning samhället?
Ett ord som jag inte gillar är Ledarskap. I alla lägen gäller det för folkvalda att visa ett tydligt ledarskap – ju tydligare desto bättre. Men vad blir över till oss andra när samtliga småpåvar i alla lägen har som högsta prioritet trycka ned oss med sitt eget ledarskap? Jag fruktar att den vokabulär som frodas runt detta begrepp är skadlig för ett demokratiskt och fritt tänkande. Men avsikten är tydlig, orden ska exkludera oss som inte har tillgång till makten, vilket bäddar för en skrämmande framtid för våra barn och barnbarn…
Åldersnoja
När lyset i vedboden – som startas av en rörelsedetektor – plötsligt släcktes trots att jag jobbade med veden därinne drabbades jag av en besvärande åldersnoja. Hur långsamt rör jag mig nuförtiden när inte ens en hyperkänslig rörelsedetektor märker av mina krumbukter?
31600/kilot!
På radion i morse berättade en engagerad person om förhållandena bland 1000-tals papperslösa i Sverige som försörjer sig på svartjobb inom städning och restaurang (apropå hummer). En intervjuad kvinna i programmet fick 200 kronor för en dags arbete med lokalvård. Arbetstiden kunde variera mellan 6 och 12 timmar och det hände att hon fick vänta en extra dag på betalningen eftersom "arbetsgivaren" för dagen inte hade några kontanter.
När man läser om hur människor som lever i samma land som dessa invandrare är så satans fartblinda när det gäller pengar att de kan betala 31600 kronor för ett kilo skaldjur blir man rent ut sagt förbannad. Summan motsvarar drygt 5 månadslöner (158 dagar) för de papperslösa om man räknar att de arbetar 7 dagar i veckan, vilket förmodligen är de papperslösas och andra illegalt invandrares lott (200×158=31600).
Gomorron!
Viktkompensation
När jag läste upp mitt förra inlägg om stormagan för min fru fick jag svaret på varför man faller bakåt när magan är stor. Efter tre graviditeter med mycket stora foster kunde hon nämligen snabbt förklara vad som händer när man ska försöka hoppa över något. Eftersom så stor del av kroppens vikt är koncentrerad till de främre delarna kompenserar man detta genom att inta en lätt lutning åtabak. Och naturligtvis får detta den konsekvens jag beskrev i förra inlägget, tappar man balansen så faller man bakåt när man tagit sats och hoppat.
Varför inte framtung?
Det är väldigt blött i markerna nu, diken och bäckar är bräddfulla med regnvatten. Denna helg liksom förra helgen har jag tillsammans med älgjaktlagets hundförare korsat våra 1.000 hektar på längden och tvären ett stort antal gånger. Ibland har vi passerat samma bäck tre-fyra gånger under en enda såt.
En märklig iakttagelse denna höst är att när tappar balansen vill jag falla bakåt istället för som tidigare framåt. När jag var yngre och hade en rumpa vars storlek harmonierade med magen föll jag för det mesta framåt när jag halvmissade ett hopp över ett dike.
Men nu har denna märkliga och fullständigt ologiska gravitetsförändring dykt upp. När jag nu tappar balansen vid dikeshoppen faller jag trots en tilltagande rondör bakåt och landar på den förhållandevis lilla rumpan.
P.S. Apropå gravitet – min mage påminner mig om min hustrus senaste graviditet.
Jag saknar Botniabanan
Jag saknar den stillsamma färden i 200 km/timmen in till jobbet på morgnarna.
Jag saknar det stumma och kravlösa umgänget med övriga morgontrötta resenärer som plikttroget väntat på perrongerna i Övik, Husum, Nordmaling och Hörnefors.
Jag saknar att sitta på tågets högra sida och se ljuset från den tidiga morgonsolen stiga upp i kustbandet någonstans mellan Kråken och Sörmjöle.
Jag saknar rulltrapporna.
Jag saknar morgonpromenaden mellan Umeå Östra och jobbet.
Jag saknar tryggheten att alltid ha resan betald en månad i förväg.
Jag saknar månadsbiljetten när jag nu tvingas punga ut med cirka 967 kronor i veckan enbart på bensin till bilen istället för resor tur och retur Nordmaling-Umeå till det i sammanhanget facila priset av 1230 kr/månad.
Jag saknar att få göra tummen upp när folk på jobbet frågar mig hur det är att pendla med Botniabanan.
Men så länge det inte finns ett seriöst företag som klarar av att sköta en av de viktigaste logistiska uppgifterna i sitt uppdrag, dvs att resenärerna ska slippa stå på varandra under färden kommer jag även fortsättningsvis att ta bilen till jobbet, all saknad till trots.
För vad jag verkligen inte saknar är att gungande att stå ihoptryckt bland jobbsvettiga resenärer i halvtimme på 16.20-turen från Umeå Östra till Nordmaling efter en lång arbetsdag!
Gomorron!
554 984:60/näsa
Grattis alla Sveriges 9.730 krogägare till högsta vinsten i högerns budgetlotteri! Och Sorry pensionärer, bättre lycka nästa gång…
”En äkta böll”
har blivit ett talesätt här i huset. Uttrycket härstammar från 1930-talet och kom till när en flicka i byn fått en present från en släkting i Amerika. Det var ett halsband och flickan ville förstås ha det på sig i skolan för att imponera på sina klasskamrater. Men ack så fel det blev. Avundsjuka klasskamrater började omedelbart att reta henne för halsbandet som bestod av en kula i en silverlänk. Flickan tog mycket illa vid sig av detta och till slut kunde hon inte hålla tillbaka sina tårar utan skrek storgråtande till sina missunnsamma klasskamrater: "Mamma ha’ sagt att hä’ ä’ en äkta böll!"*
Gomorron!
*Mamma har sagt att det är en äkta boll!
Lövens vita bukar
I den nordliga vinden tvingas högra vägkantens löv oblygt visa upp sina vita magar medan vänstra sidans ödmjukt bugande buskridå stannar kvar i mörk anonymitet.
Gomorron!
Senaste kommentarerna