När jag i morse satt på jobbet och korrigerade en bok där jag skulle söka/byta ut bokstaven stort "J" blev jag efter en stund medveten om hur denna bokstav påverkade mitt morgonhumör. Efter att morgontrött ha vandrat från tåget till jobbet i morse kändes det som vanligt rätt trögt att måsta sitta av ännu en dag framför bildskärmen. Men efter en stunds korrigering av den bok jag jobbat med de senaste dagarna lättade humöret betydligt. Författaren av boken hade istället för smajlissymbolen ☺ lagt in ett stort "J" för att tala om var i texten jag skulle placera symbolen. Det var således bara att bita ihop och med programmets hjälp söka/byta ut bokstaven "J" på alla dessa ställen. 
Det var då jag hittade de positiva ord i texten som faktiskt fick mig att själv smajla. De mest frekventa ord som börjar med ett stort J var i nämnd ordning Jag, Ja, Jaa, Javisst, Jesus, Johansson osv. Visst hade det varit enklare om författaren hade använt den mindre frekvent använda bokstaven "Q",men hur "QUL" hade det varit...
Gomorron!

Loppis ja. I sommar har det blivit en del loppisbesök. Därför reagerade jag instinktivt när jag såg denna antika 91:an från 1984 hos min frisör igår. Såna här dyrgripar hittar man mest på loppis nuförtiden.
Och apropå loppor var det en händelse som såg ut som en tanke när jag hittade tidningen hos en av de yrkesmän som står för ordningen i loppornas "huvudstäder"...
Gomorron!

----------------------------------------------------------------------------------------
En redigerare av kött & blod skulle förmodligen göra allt för att undvika denna kollision.
Gomorron!

...och svälja kameler.

Det var ordstävet jag tänkte på när jag såg en påbörjad avverkning igår kväll och det skulle kunna fungera som bildtext till bilden ovan.
Att avverka under årets våtaste period har i alla tider varit ett rött skynke för mig. Min svärfar och lärofader i skogsfrågor lärde mig att maskinavverkning aldrig får ske "på svarta". Nu är han tyvärr borta sedan ett femtontal år, men hans ord ringer fortfarande i mina öron. Det som skett sedan hans bortgång är att girigheten successivt tryckt undan de skogskunskaper som tidigare generationer inhämtat.
Nu är nämligen ägarfrågan det allt överskuggande spörsmålet och den har egentligen inget med skog och natur att skaffa. Den handlar enbart om att få använda sin mark efter eget huvud. Nu närmar vi oss den punkt då högern känner sig tillräckligt säker i sadeln för att lugnt kunna lägga locket på allemansrätten. Skogsfolk med LRF i spetsen tar därför alla chanser att använda de thailändska bärplockarna som vapen för att i framtiden få möjlighet att i girighetens tecken erbjudas möjlighet att debitera människor som trampar runt i skogarna. Penninghunger och rasism i kombination har alltid varit och kommer alltid att vara det värsta gissel ett land kan råka ut för. Spåren förskräcker...
Gomorron!

Dagens blöta väder gör att man helst inte vill vistas utomhus. Det är för "duti’t" som man säger här i byn. Eller också att "hä dur’ ju ute" och då menas att man inte vill göra någon nytta utomhus. Att jobba med växter i denna väderlek är nämligen ingen lek utan en otroligt våt verksamhet som känns nästan blötare än att jobba i spöregn.
Därmed faller den detaljplanering jag gjort för den här helgen. I vanlig ordning har den naturligtvis skötts med lening av osäkra väderleksrapporter. Problemet med dessa är att jag bor i gränslandet mellan Södra och Norra Norrlands kust- och inland. Och med den postitiva läggning jag har så fastnar jag för det mest gynnsamma scenariot och då går det som det går. Det får nu istället bli veckohandling, älgfilmsredigering (ca 6 timmars råfilm som helst ska bli max en halvtimme) och sen får jag väl plocka godbitarna ur den grovplanerade nyttokalendern. Ha en bra helg du också!
Gomorron!

Igår kväll lyssnade jag till en intervju med Per-Olof Enqvist i radions P1. Han fick då tillfälle att utveckla sin syn på feninism samt beskrev sin livsresa i skuggan av starka feministiska kvinnor. Svaren på Mia Blomgrens frågor avslöjade hur män i övre medelåldern ser på den kvinnliga frigörelsen. Jag blev illa till mods när jag upptäckte det von oben-perspektiv som avslöjades när han svarade på frågan om våra roller är socialt betingade eller om de enbart är biologiska. Han trampade rejält igenom det tjocka istäcke som skiljer dessa båda uppfattningar från varandra när han sade att omsorg om barn och familj är en biologisk egenskap som enbart finns hos kvinnor medan vi män saknar den empatiska förmåga som krävs för detta. Enligt honom saknar vi män kvinnors omsorgsrationalitet och kan gärna skicka våra barn till kriget i Afganistan eller andra oroshärdar utan att blinka. Jag chockerades över hur en författare som skrivit alla dessa fantastiska böcker kunde uttrycka sig så urbota torftigt. En författare som Enqvist har ändå privilegiet att kunna avsätta tid för reflektion och han om någon borde ha haft möjlighet att utveckla sin djupt kända feminism på ett bättre sätt. Feminism hos män får aldrig bli enbart en hyllning till kvinnan utan måste enligt min mening innehålla ett betydligt bredare perspektiv.
Under hela intervjun använde han sin väl dokumenterade erfarenhet från idrotten till att framhålla de biologiska skillnaderna mellan man och kvinna. Han tog också det manliga snacket i omklädningsrum och i bastun som intäkt för hur vi män ser på våra roller i samhället. Att han sedan inte kunde låta bli att hylla den kvinnliga intelligensen särskilt när den kombineras med skönhet avslöjade honom som den gammelman han är.
Jag förmodar nämlgen att den kvinnliga intervjuaren var just en sådan...
Gomorron!

P.S. Så här i efterhand hoppas jag P-O betraktade intervjun enbart som ett simpelt uppdrag som skulle "rivas av".

läste jag med morgondimmig blick på jobbets anslagstavla i morse. Såg jobbigt ut...

Gomorron!

Årets sommarlov blev trots iofs vaga planer på en tripp söderut en helt lokalproducerad historia. Collaget utgör en del av de intryck som stannat i minnet. Och de duger gott att leva på fram till nästa års semester som förmodligen blir mitt arbetslivs sista. Och efter den blir det förhoppningsvis några trippar utanför Brattsbacka före den lååånga trippen...
Gomorron!

Veckans avskedshälsning från parkeringsbolaget Upab var inte särskilt vänskaplig. Det satt en parkeringsbot på bilrutan när jag skulle åka hem idag efter väl förrättat värv. Någon nitisk men dessvärre närsynt vakt hade lappat min bil. Avgiften var naturligtvis betald och lappen placerad i den för ändamålet införskaffade klämman i framrutan. Trots det kunde inte den klåfingrige vakten läsa ut datum och erlagd avgift. Jag börjar - särskilt efter Nolia-debaclet - tro att detta "företag" är Umeå kommuns avstjälpningsplats för omöjliga medarbetare som enbart har en orimlig anställningstrygghet att tacka för att de inte blir avskedade. Då kommer vakttjänster väl till pass eftersom de som råkar ut för dem är hjälplösa och därför redan i utgångsläget är urförbannade.
Jag kommer naturligtvis att betala boten eftersom jag är noga med att betala mina räkningar. Dessutom vill jag för allt i världen inte unna det här låtsasbolaget det tvivelaktiga nöjet att få mig prickad av Upplysningscentralen.
Så håll till godo era nötter på Upab!

I denna tid - mellan sommar och höst - uppstår en oro bland allt levande. De löv som tjuvstartat höstprocessen och gulnat blir startskottet för denna förvandlng. Nu är det inte längre lika lätt för oss människor att studera det vilda i skogen och på åkrarna. Rådjur, älgar, rävar och tranor tar omgående till flykten när de uppmärksammar vår nyfikenhet. Och att få med sig en skogsfågel hem från jakten som startar den 25e denna månad är en bedrift om man saknar ställande hund. Villebråden har redan lyft eller sprungit iväg under skymmande grankvistar långt innan man kommit inom skotthåll.
Även katterna blir oroliga under denna tid, vår finkatt Svarte Petter har varit borta ett par dagar nu och sågs i förrgår sitta i utkanten av gräsmattan vid en gård som ligger nästan en kilometer från oss. Det är första gången han setts så långt från vår gård. Men tidigt i morse satt en hungrig Petter på bron och nästan tjöt av hunger. Hans matsmältningssystem är ännu inte anpassat för enbart råttdiet. Hans morbror Axel däremot har gått mycket längre i anpassning. Han kan vara borta åtskilliga dagar och ändå rata burkmaten när han kommer på besök. När Axel kommer hem går han bara ett varv genom huset liksom bara för att kolla att allt är som det ska och att samma "personal" finns tillgänglig om det skulle uppstå en Emergency. Efter audiensen tackar han för titten genom att stryka sig mot våra ben och tillåta lite kel lite innan han återgår till att vara den stolte macho-morbroder han vill framstå som inför sina yngre släktingar.

I morse när jag såg att den vackert oranga vägmaskinen fortfarande stod kvar högst upp i den första riktiga backen längs min färdväg till jobbet fick jag för mig att det enbart var en atrapp. Vi som krånglar oss fram på denna väg till och från jobbet vare dag blir lätt tårögda vid minsta tecken på att Svevia ägnat sin uppmärksamhet åt väg 538. Och när jag åkt ytterligare någon kilometer kunde jag också konstatera att ett infrastrukturprojekt påbörjats, om även i blygsam omfattning.

Där hade nämligen ett lass grus nödtorftigt dolt en vägskada. Det svarta gruset associerade i detta ögonblick till den stolt poserande vägmaskinen jag nyss sett och hade jag inte fotograferat denna hade jag kunnat tro att väghyveln bara varit en hägring. Det framstod nu som ett genidrag av Svevia att placera en nästan självlysande vägmaskin vid vägkanten i akt och mening att gjuta olja på de känslovågar som sköljer omkring i trafikanterna under deras färd längs vägen.
Det ska bli spännande att följa utvecklingen av denna förmodade katt- och råttalek...
Gomorron!

...men jag önskar att vi även ägnade en tanke åt den skövling av våra svenska gammskogar som nu pågått i ett antal decennier.

När jag ser bilderna på World to Dilma: Save the Amazon (lilla bilden) går tankarna osökt till de skräckbilder jag tog i vår bys närhet 2009. Det ser faktiskt ut på samma sätt fortfarande. Det som hänt är att en grävmaskin kört igenom den sanka marken i avsikt att gräva nya diken. Återbeskogningen av den tidigare helt underbara slägdan kommer förmodligen att ta lång tid. Och på samma sätt som i de skövlade regnskogarna förvandlas marken i bästa fall till en odlingsyta med raka rader av broilers.
Ack ja...

Så här dags på året bekräftas naturens färger. Vårens försiktigt ljusgröna och -gula färger passar mitt temperament som under vintern vant sig vid en väldigt entonig färgskala. Ju längre sommaren lider desto kraftigare blir naturens färger. Natthimlens kaloratur är dock den mest iögonenfallande. Det bekräftas av inte minst av tidningarnas läsarbilder som översvämmas av kvällarnas bedövande scenerier på den "gryende" natthimlen. Även växternas färger blir mer fasta i hullet ju längre sommaren lider. Nu återstår höstens färgskala då den nattliga himlafärgerna försiktigt landar på björk-, asp-  och rönnlöv.
Det är först när jag nått mogen ålder dessa iakttagelser blivit så omskakande och det känns dubbelt vemodigt. Det ligger ett universiellt vemod i det växandes långsamma borttynande och denna process tillhör de företeelser jag försummat tidigare - under mitt livs mest aktiva period.
Ett djupt känt vemod kompenserar förlusten av det aktiva livets stridiga och jordnära känslostormar. Sensommarens vemod hjälper mig att gjuta olja över bittra minnen och ger mig samtidigt en känsla av att äntligen ha vuxit upp...
Gomorron!

Jag har nog världens bästa arbete. Åtminstone det bästa arbetet i min värld. Jag har nämligen den stora äran att på arbetstid få hjälpa vårt samhälles mest ambitiösa människor att få snits på resultatet av flera års forskande på Umeå universitet. Att få kröna sitt arbetsliv med formgivning av doktorsavhandlingar är i dubbel bemärkelse ett jobb "i den högre skolan". Och efter avslutad arbetsdag har jag sedan privilegiet att få lite återbäring på ett halvsekels inbetalda skatter. Jag åker nämligen med Botniabanan till Nordmaling och byter där till bil den sista biten till Brattsbacka. Här fyller jag på den själ som i morgon ska vara i form för att göra det bästa möjliga av doktorandernas inlämnade Word-dokument. Jag lever verkligen i den bästa av världar!
Gomorron!

kronor senare är det en lusig älg som stoppar Projekt Botniabanan. Antalet frågetecken kring detta enorma projekt är snart uppe i samma antal. Först och främst det faktum att tågen måste dras ända ned till Gävle för att repareras (och det är bevisligen frekvent), sedan att själva tågen inte pallar för en älgpåkörning och sist men inte minst att det saknas stängsel längs sträckan är 3 solida skiljetecken som ofta återkommer när man pratar Botniabana.
Att resan till Umeå ända kan företes med en sprillans ny buss kan kanske ses som en tröst i bedrövelsen. Men icke! Den nya bussen är helt klart anpassad för betydligt mindre människor än infödda norrlänningar. När chauffören uppmanar till användande av säkerhetsbälte låter det som ett skämt. När man väl tryckt ned sig på sätet känns det som att vara fastklämd i ett skruvstäd och då är det lite overkill att dessutom trycka ned ett bälte mellan kroppen och framförvarande ryggstöd!
Gomorron!
 

Idag svävade augustis vilsna sorgmantlar omkring oss när vi stod ute på gården och pratade. De verkade helt utmattade och man kunde lätt få för sig att de desperat sökte vår hjälp. Det exemplar jag lyckade få på bild saknade en av antennerna och såg även i övrigt väldigt sliten ut. Trots kvällens virilt lysande måne kan jag fortfarande känna ett styng av smärta när jag tänker på de döende sorgmantlarna som singlade runt våra huvuden tidigare under dagen.

Gonatt!

Nu har det satt igång igen! Västvärldens ekonomier har fått på tafsen av "The Big Cloud". I internet-världen är det högsta fashion att använda Clouds för att lagra sina filer i. Lika adekvat är att kalla det internationella kapitalet för ett moln. Man vet att det finns men är inte riktigt säker på vad det för med sig. När hela stater blir åthutade av detta konglomerat för att de använder sina skattepengar till välfärdsreformer undrar en okunnig vad det är för krafter som vill åt pengarna. De sämst lottade lägger ju inte pengarna på hög utan slantarna vandrar snabbt vidare i systemet och hamnar till slut tillbaka i den producerande delen av samhället. Så what’s the problem? Kan det vara så att den internationella penningeliten återigen hamnat i slagsmål om våra pengar? Nyhetsprogrammen börjar alltid med "nyheter" om hur de tongivande börserna åker bergochdalbana. Vem ligger bakom detta?
Det har förmodligen aldrig funnits så många snuskigt rika människor som i dessa dagar. Och ju mer de lyckas sno åt sig desto mäktigare blir dessa maffialiknande familjer. Vi kommer snart att passera den smärtgräns där demokratin går under. Makt är pengar och den som sitter på dem har således även makten. Men till skillnad mot den del av våra medmänniskor som behöver stöd från samhället för att kunna leva ett drägligt liv har denna parasitära del av människosläktet andra mål i tillvaron. Att samla på sig pengar och därmed makt!
Tydligen har nu ett fåtal av dessa superkassor utkristalliserats och de kämpar frenetiskt om makten. Att anklaga folkvalda regeringar i våra mest utvecklade demokratier för att vara oansvariga och ställa dem till svars för detta är enbart dimridåer utlagda av The Big Cloud!

Från 13 augusti 2011

Nu när jag tittat en gång till på filmerna från igår kväll ser jag ett helt annat scenario. Den lilla kalven gick faktiskt och hämtade en presumtiv kavaljer till sin mamma. Gulligt!
Gomorron!

Från 13 augusti 2011

Igår kväll när jag var ute på en "älgsväng" kom den här lilla familjen ut ur skuggorna. Det roliga med den här filmsnutten är den lilla noskontakt älgtjuren dristade sig till. Föremålet för hans fredagsflirt var dock denna gång inte intresserad av några intimiteter och tyckte nog att han skulle hålla sig på mattan så länge ungen och filmaren befann sig i närheten. 
Gomorron!

I morse stod jag där igen, framför kylskåpet Anno Dazumal för att ta fram mjölkpaketet. Vi bytte plats för alla mejeriprodukter och det är över en månad sedan. Plötsligt slog det mig vad denna dagligen upprepade situation påminner om: jag var den geting som ideligen återvänder till platsen där hans lilla kula satt även sedan den är bortriven.
Ingen bra start på en krävande arbetsdag...
Gomorron!

 Det blev dubbel-Z ikväll. Jag hade spetsat på reprissändningen av supercupmatchen Milan-Inter ikväll och hade nogsamt undvikit alla nyhetssändningar under eftermiddagen. Till min stora besvikelse visade det sig att London-konserten med Regina Spektor kolliderade med Viasat-sändningen. Det blev således till att Zappa mellan Zlatan och Regina efter kl 20.30. Eftersom Milan gjorde en usel första halvlek kunde Regina avgå med segern i mina ögon. Hon var nämligen fantastisk! Nu har äntligen Milan kommit igång och Zlatan kvitterade precis till 1-1. Och lilla Regina har jag ju kvar på Svt-Play, så det känns för tillfället helt OK.

Från att enbart ha varit fördjävlig är nu vägen mellan Hörnsjö och Nyåker rent av gräslig. Snart måste Svevia ta gräsklipparen med sig när de ska åtgärda sprickorna. Beläggningen är så förbannat tunn att matjorden skymtar i hålen. Om vägföretaget inte har råd med asfalt att fylla igen skadorna med kan de väl åtminstone plantera vackrare växter i de slingrande blombänkarna.

Är jag ensam om att må illa över excesserna i ostron, diverse skaldjur och utsökta viner i TV4? Reklaminslaget Mitt Kök körde idag ett inslag med ostronkonässörer på en brygga i Bohuslän.
Som tredje eller fjärde inslag visade därefter Nyheterna bilder på döende barn i Somalia. För att vi lättare ska kunna svälja de skriande orättvisorna ackompanjeras inslagen av reklamsnuttar där man ombeds slänga iväg en hundring eller två till de olika hjälporganisationer som är verksamma i Afrika. Är det bara jag som mår illa..?
Gomorron!

De sponsorsattribut idrottare tar på sig för att tjäna en extra slant på sitt idrottsutövande är löjliga. Dessa utstuderade solglasögon till exempel. Skidåkarna och friidrottens sprinters har ibland fantasifulla kreationer på näsan och den vanligaste förklaringen är förmodligen att de har känsliga ögon. Skulle inte Pampers kunna sälja in en fishämmare (fartcatcher) också? I startögonblicket kan det kanske vara en lisa för känsliga näsor? Dessutom en susp för killarna på korta häcken...
P.S. Watts senaste hopp var inte lika berusande. Jag lyssnade nämligen på Thåströms Suverän då...

blev min nye friidrottsfavorit ikväll. En katt bland hermelinerna, och såna gillar jag. Hans ansats är oerhört kraftfull och okonstlad samt följs av en spänstig och hög avstamp från brädan. En fröjd att skåda. Iofs lyssnade jag på Your Eyes med Weeping Willows vid senaste hoppet och det kan ha förhöjt upplevelsen. Ska kolla det med en annan låt till hans nästa hopp...

reklamen med Maria Montazami rullar på TVn. Vad gör hon reklam för egentlgen? Hudkräm? Nagellack? Resor? Resmål? Maria Montazami? Resebyrå - isåfall vilken? Hysteriskt rolig reklam är inte alltid effektiv...

Nu börjar älgtjurarna förbereda höstens begivenheter, och då menar jag naturligtvis inte älgjakten utan parningen. De här två storheterna limmar redan på en grann älgko och hennes 2 kalvar. Detta är således lugnet före den storm som nalkas vid månadsskiftet september-oktober. Då förvandlas tjurarna till bittra rivaler, såvida inte älgjakten har satt käppar i klövarna förstås...

Det står nu klart att universiteten får betydligt färre studenter från utomeuropeiska länder. Gnidigheten som består i att dessa ungdomar numera måste betala för sig på universiteten kan i förstone tyckas rättvist och förnuftigt. Men vid närmare eftertanke innebär "reformen" - liksom många andra liknande sparåtgärder - att universiteten långsamt dräneras på kunskap. Och då menar jag både den formella undervisningen och den personliga utveckling som sker bland unga studenter på campus. När det utländska inslaget saknas kommer tiden vid universitetet att bli inskränkt och provinsiell på ett sätt som kan bli förödande. Regeringen är tydligen helt förblindad av den rådande ekonomismen och saknar förmåga att se ovanför den heliga penningen. Tragiskt.
Gomorron!

med Don’t Wanna Go Home rullade på MTV när jag vaknade i morse. Egentligen skulle man titta mer på MTV. För mig är det lätt att vara öppen för nya influenser i ensamma morgonstunder. Snart nog blir man påmind om sin relativt höga ålder och det krävs en hel del mod för att zappa över från Nyhetsmorgon till MTV när dagen väl kommit igång för den övriga familjen.
Men egentligen är det gammfilmer med Humphrey Bogart eller någon annan av min ungdoms favoriter som lett mig till denna vederkvickande upplevelse. TVn är oftast inställd på kanal 4 när den stängs av på kvällen och då tvingas jag zappa till TCM som är min vanliga morgonkanal. De senaste kanalsökningarna har tämligen 100%-igt kastat om den vanliga ordningen i den digitala TV-apparatens obegripliga "favoritlistor".
Jag gillar nämligen gammfilmer med Humphrey Bogart och brukar slötitta på dem innan de "riktiga" morgonprogrammen startar och vardagens invanda ruljans tar sin början. Jag vet dock inte vem, var och hur Jason Derulo kommit i ropet men det är av underordnad betydelse. Vad jag vet är dock att det gäller att ta tillfället i akt och njuta av den stund av verklighetsflykt videon erbjuder. Bogart kommer att vara kvar för evigt i dumburken men Derulo kan vara borta redan i morgon.
Gomorron!

är en för mig ovanlig sysselsättning.

Men idag byggde jag tillsammans med min äldste son en bro, och det blev sommarens clou. Planerna för denna sommar sträckte sig dock betydligt längre; i dem fanns ett nytt tak på lagårn, målning av den västra gaveln på huset, röjning av ett antal hektar ungskog och om det blev tid över hade jag tänkt påbörja renoveringen av bagarstugan. Så trots att bron inte fanns med i planerna blev brobygget det enda konkreta reslutatet av denna "ledighet". Vi hade naturligtvis inte planerat in någon resa denna sommar på grund av mina vidlyftiga planer och nu sitter jag här som så många gånger tidigare och försöker rekapitulera vad jag fått ut av årets semester. Och egentligen är det inte fy skam att vi iallafall har en ny bro till vårt underbara hus. Broar är viktiga, de utgör den betydelsefulla förbindelselänken mellan ute och inne; det är där man ibland stannar upp och frågar sig om man glömt nåt, det är på bron man låser om sig, det är där man hälsar gäster välkomna och sedan tar farväl av dem, man kan möta morgonsolen på översta trappsteget med en färsk papperstidning i händerna eller bara sitta och lyssna till tystnaden. Om man tänker efter är faktiskt bron hjärtat i huset och dessutom associerar ordet brobyggande även till andra förbindelselänkar.
De som förbinder människor till varandra...
Gonatt!

De här damerna satt tålmodigt parkerade utanför HHs modeaffär i Hörnefors på söndagen. Helt oemotståndliga...

I och med att hatet mot det socialdemokratiska arvet numera är så legitimt anser inte högerns representanter att dödandet av de socialdemokratiska ungdomarna i Norge är ett politiskt brott. Tongivande moderater anser tydligen att Breiviks brott inte kan betraktas som en politisk handling utan enligt dessa har det groteska dödandet utförts av en galning med ovanligt stor beslutsamhet. Vår statsministers relativa kyla inför massakern på AUF-ungdomarna på Utøya visar också att den högst uppsatte politikern i Sverige inte anser att detta är ett politiskt dåd. Han inser tydligen inte att allt nu måste ställas åt sidan för att stödja norrmännen i deras sorg. Reinfeldt åkte för övrigt på "välbehövlig" semester till Turkiet dagarna efter den största tragedi som drabbat vårt broderland sedan andra världskriget! Eftersom jag inte är särskilt beläst och saknar förmåga att formulera mig på ett tillnärmelsevis lika akkurat sätt som tidningarnas eller för den delen det politiska livets ordkonstnärer tvingas jag hänvisa till ett par av mina mer välatikulerade meningsfränder:
Igår hade Aftonbladet en utmärkt krönika signerad Katrine Kielos i ämnet främlingsfientlighet. Blir man äcklad av att sådana tankar förekommer i media med hänvisning till att någon försöker sko sig politiskt på den norska tragedin har man gått långt i sitt hat mot politiska motståndare. Jag har tidigare reagerat över de små orden som motiverar tidningar att uppmärksamma företeelser i vår närhet som i annat fall skulle ha ignorerats. Det gällde etniska etiketter och antaganden som gjorts enbart av - möjligen oreflekterade - främlingsfientliga skäl. Läs mer om detta på DN Kultur, Ola Larsmos text om lingvinisten Klemperer som har en del att säga i detta delikata ämne.
Gomorron!