i dubbel bemärkelse. Så skulle man kunna kalla morgonens märkliga färd till jobbet. Det mest påtagliga var ändå att åka med "mjölkbussen" i alla dess kringelikrokar. Bara att från bussfönstret studera de omvälvande förändringar som skett i Hörnefors sedan Kungsvägen drogs bakom Karlssons Hönseri och vidare igenom plantskolans ytterområde är en upplevelse. När jag var en liten pojke på 50-talet var detta en lekplats. Där en gång Isaks stora koja hängde i trädrenarna finns nu "gamla" hus i långa rader – längs Frejs väg och Valhallavägen. Men det mest anslående är ändå att så lite har hänt inom kollektivtrafiken sedan mitten av 1900-talet. De dieseldoftande monster som då trafikerade sträckan Nordmaling-Umeå finns fortfarande kvar, de har bara genomgått styling och försetts med inbyggd motor och digital klocka intill förarplatsen. I övrigt är det samma koncept som gäller. Och ett oslagbart sådant; bussen i morse var knökfull med folk och det är förstås tack vare att den slår fjärrtåget med hästlängder när det gäller närhet. Att ingen har kommit på ett sätt att miljövänligt, snabbt och billigt frakta folk från sina hem till arbetet under de 60 år som förflutit. Tekniksprånget mellan 50-talets analoga mjölkbuss och Botniabanas digitala flumteknik är alldeles för långt när alternativen saknas.