.jpg)
En av de allra första snatterkartarna på väg ur sin bladkokong.
En väderbiten "Knaftpojke". Den här växten har fått sitt namn tack vare att en mycket ljusblond yngling från Knaften besökte vår by någon gång i början av förra århundradet.
Spindeln har nog tänkt rätt men ack så fel det blev. Bara skräp i fångstnätet.
I hjärtat – en tall.
Storfjällig plattfisk?
Gonatt!
En underbar morgon. Solig. Blickstilla. Ett för ögat pyttelitet propellerflygplan surrar högt högt upp, i gränslandet mellan atmosfär och troposfär. Tre av våra katter mornar sig ute på gården. "Katta", eller utskrivet Sessan är den sociala medelpunkten i gänget och hon kommer direkt fram till mig och hälsar. Axel däremot springer av någon anledning ner mot vägen. Han har huvudansvaret för gränsskyddet. En främmekattgôbb’ sitter nämligen och ruvar nere på vägen och Axel vaktar sitt territorium med stor omsorg. "Svartkattgôbben" Svarte Petter sitter på ett av traktordäcken och tvättar sig. En tornfalk glider sakta genom luften mellan oss och det surrande planet. Är det en av de vuxna falkarna eller är det en unge som gör sin första flygtur? Det lär vi får svar på under dagen, falkungarna tar flygövningarna på stort allvar och när de väl börjar komma på tricket med att flyga befinner de sig ständigt i lufthavet ovanför boet där deras oroliga föräldrar sitter. Då kan jag lätt identifiera mig med föräldraparet och min ande finns därför ofta bredvid dem i storgranens översta grenverk.
Men trots att ängen bakom huset nu melerats av maskrosornas ljusljusgrå fröställningar och blasten börjar skymta i pärlandet har vårt växthus ännu inte intagit sin plats i "Pärlandet". Men snart så…
Gomorron!
P.S. Det som fick mina ögon att öppnas för denna dags storhet var uppvaknandet i morse. Att kunna säga till sin sängkamrat "Det bästa med att vakna på morgonen är att du ligger här intill mig" är den största gåva livet skänkt mig.
Volvo Lastvagnars hôggyx’ (informationsdirektör) meddelade oss häromdagen att han struntar i de anställdas protester mot att ett mer eller mindre obskyrt bemanningsföretag har fått i uppdrag att ansvara för kommande nyanställning av 100 medarbetare. Återigen frågar man sig hur ett äpple kan hamna så långt från sitt fadersträd. Fadern i sammanhanget är nämligen vårt läns kanske mest aktiva företrädare för arbetarrörelsen och var kommunalråd i Umeå under 18 år!
Gomorron!
Såhär i semestertider har vi återigen tid att kolla på Nyhetsmorgon i TV4. Men ack så dåligt det har blivit. Programmet består visserligen av nyheter (inklampande från TV4 News) men däremellan fylls tiden med reklam, reklam och ibland några mat-tuggande programvärdar tillsammans med en mer eller mindre hypad "kock". TV4 borde lära sig av Eurosport som är ärligare, de redovisar tydligt att det är "Sändningsuppehåll" när de inte har något annat än reklam att sända.
Gomorron!
Jag vet numera hur viktigt det är att vara uppmärksam på vilket genusperspektiv som har företräde i samhället. På många sätt präglar detta hur vi förhåller oss till våra medmänniskor. Därför blev jag lite nyfiken idag när jag hittade tidskriften Fiske i andningsenhetens väntrum. Andningsenheten är den avdelning på Nus som provar ut och förser oss snarkare med hjälpmedel mot åkomman apné. Efter att ha besökt avdelningen ett antal gånger har jag iakttagit att de allra flesta patienter är medelålders eller äldre herrar varför tidningen Fiske på bordet var helt rätt. Under tidningen stack dock en flik av kvinnomagasinet Tara fram och efter att ha bläddrat lite i tidskrifterna hamnade Taras omslag i blickfånget. Tara var "landstingsfärsk" med utgivningsdag 22 november 2011 men fisketidningen hade känts lite nattstånden och när jag kollade utgivningsdatumet visade det sig att det var nummer 5 från 2004.
Det borde kanske ha varit tvärtom, men samtidigt åskådliggör denna iakttagelse två saker; för det första att vårdyrket är kvinnodominerat och för det andra att fritidsfiske fortfarande är en klart mansdominerad sysselsättning medan familj, mode och livsstilsfrågor främst intresserar kvinnor.
I forna tider (före år 2000) blev man förbannad över alla ölburkar som låg strödda längs vägen mot Trehörningsjö i midsommartid. "Ungdomar", tänkte man och skällde över ungdomens obetänksamhet. Nuförtiden däremot blir man nästan rörd om man hittar någon änke ölburk efter vägen. Det markerar nämligen att minst en ungdom dragit förbi och i festlig yra dragit iväg tomburken från bilfönstret…
Det sitter fortfarande som en liten plita i huvet, irritationen över den oborstade man som häromdagen uppehöll vid en dikeskant intill vårt hus. Egentligen var det två för mig helt okända människor som höll på med något som jag inte bett dem om, den andra personen var dock lite mindre och syntes knappt i åkern. En stor brun SUV (från Hertz) stod på infarten och paret verkade ha varsin digital mojäng i handen.
Med en stor portion nyfikenhet och en lite mindre portion irritation gick jag ned till dem för att fråga vad de höll på med. Och trots att jag ställde mig ca en meter från mannen iddes han inte ens lyfta på blicken och hälsa utan fortsatte lugnt med sitt pickande på instrumentet. När jag slutligen kände mig tvingad att trots allt säga något sa jag med återhållen irritation: Hej, vad gör ni här? Svaret kom snabbt och utan att mannens tydliga irritation hölls tillbaka: Vi är från EU!
Så trots att tjänstemännen uppehöll sig mitt framför mitt hus, parkerade på infarten till min åkermark samt att de inte var föranmälda ansåg de sig inte vara skyldiga att svara på min högst relevanta fråga. (Till saken hör att min mark slås och underhålls av traktens enda jordbrukare och det är naturligtvis därifrån ansökan om EU-bidrag emanerat.)
Detta är dock en i sammanhanget irrelevant omständighet. De allsmäktiga tjänstemännen "från EU" borde få lära sig hur fältarbetare ska uppträda när de utför sitt arbete i folks omedelbara närhet. Så betungande kan en hälsning trots allt inte vara. Det är som bekant rätt glest mellan oss fastboende här ute i spenaten.
Gomorron!
"Sång och musik hämtad från den kristna sångskatten med en rad svenska artister. Gäster denna vecka är Sonja Aldén, Bengt Johansson och Ida Möller. Programledare: Nils Börge Gårdh."
Apropå tro så tror jag att denna morgon blev en vändpunkt i mitt inre liv. När jag slog på TVn uppenbarade sig Rasmus tillsammans med luffaren Allan Edvall i TV-rutan. Jag älskar Allan och kan egentligen inte få nog av att både se honom på film och höra honom sjunga. Men ack, så nattståndet det kändes att se alla schabloner staplas på varandra i den nu rätt åldersdigra filmen. Efter fem minuters tittande (och lyssnande) var jag trots den store skådespelaren nästan illamående av den tramsiga handlingen och hade fått nog. Som vanligt vid sådana tillfällen brukar jag alltid börja med att trycka på fjärrkontrollens etta och sedan fortsätta zappandet uppåt. Men, och nu kommer det: jag kände redan på nummer ett att jag nått de höjder jag var ute efter. Nils Börge Gårdh, som för mig alltid framstått som en lismande symbol för den krämande kristenheten, ledde ett sångprogram med artister som kändes mer äkta än en aldrig så genuin Allan Edvall. Så nu tror jag. Jag tror faktiskt jag håller på att bli gammal – och vis…
Gomorron!
Trots allt fick vår 38e bröllopsnatt ett lyckligt slut. Det bekräftades nämligen att vad som sker i vårt undermedvetna kan förklara både det ena och det andra. I vårt undermedvetna har vi av någon anledning tappat fokus på vår beramade bröllopsdag från anno dazumal och därför missar vi oftast datumet. Däremot kan de ljusskygga vrårna i våra hjärnor kompensera förlusten. När nattens dramatiska drömscenerier penetrerades i morse fick vi oss ett hjärtligt gott skratt. Min hustrus vistelse i John Blunds värld toppadets nämligen av att hon sett mig skymta förbi skyld endast av en orange stringtrosa med vit spets!
konstaterade hustrun torrt när vi för femtielfte midsommaren i streck tog fram förstoringsglaset för att kolla vigseldatumet i hennes vigselring. Det var inte första midsommaren vi förvånat kunde konstatera att bröllopsdagen passerats med en dag. Det verkar nästan som om helgen med tiden har förskjutits en eller ett par dagar. Så för säkerhets skull har vi nu bestämt oss för att – i likhet med Umeå kommun – skippa de årliga tragiska ceremonierna med förstoringsglaset och koncentrera firandet till 2014.
Då vankas nämligen rubinbröllop!
Gomorron!
Senaste kommentarerna