I morse åkte jag åter bil i svinottan. Det har jag iofs gjort i flera decennier vid det här laget, men iochmed pensioneringen är denna kontemplativa morgonstund numera ett minne blott. Det har verkligen varit ett energigivande startskott på arbetsdagen. Jag lyssnade nämligen på P1s morgonprogram som innehåller färska nyheter, reflekterande krönikor och intervjuer med aktuella personer i de mest skilda ämnen.
Som sagt har jag komme-borte de här stunderna nu när jag inte sitter i bilen på morgnarna. De ytliga morgonprogrammen i TV har fått ersätta den sprakande men alltid intressanta radiokanalen. Visst saknar jag jobbet med allt vad det innebär av socialt sammanhang och utveckling av mitt yrke, men det vete f-n om inte timmen i bilen på dagarna är det jag allra mest saknar. Saknaden bottnar förstås i att avslutningen av arbetslivet är så definitiv och av den anledningen väl förankrad i medvetandet medan det lika dagliga radiolyssnandet bara har avslutats.
Gomorron!