Samtidigt som jag önskar mina läsare ett gott nytt år vill jag ge ett tips inför januaris och februaris off track-skidåkning: Gör som jag, vänd på kepsen och kör hårt!
Måndimma?
Finns det något som heter måndimma så är denna kväll måndimmig. Visst är det fantastiskt att kvällsvandra i ett vintrigt och iskallt månljus, men denna kvälls promenad tillförde till en annan dimension av månljuset. Ovissheten om varifrån ljuset kommer medför att omgivningen förvandlas till en magisk och varmt ljussatt scen som får ens fantasi att flöda. När jag slutligen gick in igen kändes det som om jag lämnade en underbar kvällsföreställning regisserad av naturen själv.
Några sekunder senare lossnade snön och landade med ett dån på marken.
Imorgonbitti har säkert denna "snigel" lämnat taket.
Visst är det märkligt att snön är så otroligt seg trots att den inte innehåller fibrer?
Gonatt!
Kommentar till Riedls skröna
Måste göra en liten paus från det infantila dravlet på fyran, där kungaruset nu nått oanade höjder. Jag väntar på den enda "riktiga" människan i programmet, hen som skrapar Triss kl 9.21.
Jo, eftersom min kommentar till Edward Riedls skröna om hur underbart det är att leva i hans Sverige har blivit refuserad tar jag upp det här istället. Jag hävdar nämligen att det efter 2006 har skapats ett antal länder som är "Sverige". Förutom Riedls underbara land finns ytterligare ett Sverige där arbetslösheten stiger, där åldringar ligger och skriker på hjälp i Caremas vårdsalar, där sjuka tvingas fortsätta arbeta, där tågen står stilla, landsbygden avvecklas, där arbets- och tröstlösa tvingas till omskolning i konsten koka kaffe i Fas 3 osv.
Jag tror Edward har tagit sin roll som alliansinpiskare på för stort allvar för att riktigt bli tagen på allvar…
Gomorron!
I månens sken
Gulrött morgonljus
Morgonen bjuder på sällsamma ljusupplevelser denna tid på året. Det allra första ljusrosa ljus som träffar de snöklädda trädtopparna övergår snart i det gulrosa sken som efter någon timme ljusnar till klart vitt vinterljus. I min fantasi tolkar jag det som om solen varje morgon försöker värma naturen med sitt glödande röda ljus men att den sedan tvingas ge vika för Kung Bores bedövande kyla.
Men skam den som ger sig, i mars-april ger kungen slutligen upp och skamsen får han krypa till korset…
Panaxia i farten igen?
Ja, man undrar om Panaxia fått rycka in under julruschen. Idag veckojubilerar min pengainsättning på Swedbanks kontor i Bjurholm. Fredagen den 21 gjorde jag en kontantinsättning på banken men pengarna har ännu inte nått fram till mitt konto, trots att det gått en vecka.
Hur ett penningtransportbolag kunde bli inblandat i direktinsättningen på banken är en annan historia. Bankernas utveckling har nämligen nått vägs ände, man är tillbaka till tiden strax innan den första banken såg dagens ljus. Dvs till den medeltid då folk började efterfråga ett säkert ställe att placera sina kontanter.
Den korta versionen av insättningen är såhär: Pengarna placerades i en plastpåse som försågs med mitt namn och kontonummer, bankkassören tog sedan med mig ut till bankboxen på väggen utanför banken och såg till att jag visualiserade hennes iläggning av påsen i luckan, sedan önskade hon mig med visst eftertryck lycka till och försvann in i banken igen.
I detta sammanhang stämmer Mayakalenderns undergångsdag den 21 december in på denna händelse, jag missar ju mellandagsreans klipp nu när Visa-kortkontot är kraftigt decimerat…
Gomorron!
Kylslagen fotoseans
Vid senaste titten på termometern (i morse) låg utetemperaturen på -9, en inte alltför avskräckande decembertemperatur. Så efter att ha satt punkt för julätandet med en middagspizza tog jag kameran för att försöka föreviga årets sista månsken. Jag älskar de magiska skuggorna i snön vid fullmåne. Men efter endast en lyckad motivfokusering tvingades jag avbryta projektet, fingrarna var då stelfrusna och kameran hade då börjat ge upp. Hur kallt kan -9 vara, hann jag tänka innan även jag tvingades ge upp. Väl inne kunde jag dock konstatera att termometern nu visade -21 och då hade det krävts kameraovänliga Lovikkavantar för att hålla fingrarna varma.
Gonatt!
God Jul från Pelle
i Betle… förlåt i Brattsbacka!
Fotsida provhytter till folket!
Var på H&H i Hörnefors igår och provade jeans. Butiken var som vanligt mestadels befolkad av yngre och medelålders damer varav en del köade utanför provhytterna. Därför tvekade jag inför provandet eftersom skynket var för avslöjande, men det facila priset på jeansen fick mig att ta plats i en av hytterna. Precis när jag skulle avlägsna mina byxor kom jag att tänka på mina långkalsonger och hur de var instoppade i sockorna. I sista sekunden – innan byxorna nått knäna – tvingades jag därför ställa först ena och sedan den andra foten på den lilla pallen för att justera kalsonernas nedre linningar. Man vill ju inte avslöja sina mest privata skrymslen. Alternativet att helt enkelt avlägsna långfillingarna för att låtsas ha boxershorts faller av naturlig anledning bort när man ska prova sprillans nya jeans, särskilt när det ska göras stående på en liten pall…
Gomorron!
Va i helvete…
har dom för sej i banken FÖRE tre? hade Tage Danielsson kunnat fråga sig om han besökt Swedbanks storbankkontor i Umeå. Banken har ju inga kontanter längre, så vad i helvete fyller man dagarna med med därinne?
Senaste kommentarerna