Nu är det dags att sätta Norrtåg AB under tvångsförvaltning. Tågtrafiken på den en gång rekordöverklagade Botniabanan fungerar inte. Till och med Trafikverket har för dagen kastat in handduken och lagt ned sin upplysningssida på nätet. Det är förödande att politikerstyrda intresseföreningar tillåts driva företag som arbetar med experimentell interregional personbefordran (Norrtåg AB ägs av de 4 nordligaste Länstrafikbolagen i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrlands och Jämtlands län) eftersom ansvarsförhållandena blir minst sagt labila. Och häri ligger pudelns kärna: det finns inget naturligt intresse från dessa tjänstebilsåkande beslutsfattare att ställa någon till ansvar för trafikdebaclet. Det skulle nämligen innebära att de bet sig själva i svansen eftersom personer ur deras egen grupp bär ett välkalkylerat och därför medvetet svårdefinierat ansvar.
Nä, nu är det hög tid att kalla in "EUs ängel" Angela Merkel och hennes Deutsche Bahn!
Gomorron!

dominerar himlavalvet denna kväll. Den förstnämnda poserade välvilligt inför min kamera medan de senare var mer svårfångade.

Där skidåkarna i helgens Kyrkmarsch sprängde fram ligger nu "våra" sju rådjur och avvaktar påfyllningen av utfodringshinkarna. Inte helt fel vy att skåda när man sömndrucken blickar ut genom morgonfönstret. Det är värt varenda krona...
Gomorron!

för att det ska vara hälsosamt. Det uttrycket passar som hand i handsken in på min snart 90-åriga svärmor. En ordentlig snövinter som denna kan vara förödande om man som hon är noga intill pedantisk med att hålla farstubron och området framför denna fritt från snö trots ett ibland ymnigt snöfall. Dessutom bakar hon i princip varje vecka bullar, kakor och gör semlor samt eldar i pannan, städar, utfodrar fåglar och rådjur samt stickar högvis med sockor till barn och barnbarn.
Hon är faktiskt så innihelsike aktiv att vi både oroas för hennes fysiska hälsotillstånd och vi blygs över våra egna tillkortakommanden...

Idag har vi "turistat" i Västernorrlands vildmark, dvs i gränstrakterna mellan Ångermanland, Västerbotten och Lappland. När vi åkte med barn och föräldrar ungefär samma sträcka för ett par decennier sedan satt - framför allt min mor och far - och klagade över enformigheten. Vägen omgavs på den tiden av tjock granskog och det enda som bröt upp denna var de byar och enstaka gårdar som passerades. Idag hade de förmodligen klarat resan betydligt bättre, skogarna är numera till 90% avverkade och nu öppnar sig vidunderliga vyer i det kuperade och ungskogsbeklädda landskapet. Fortfarande vilt, men nu på mer prosaiska preferenser.

En liten glänta i den unga granskogen.

En vacker vy över  Lögdeälvens djupa dalgång.

Lögdeälvens nipor påminner om gamla militära befästningar.

Geometriska linjer...

...och apropå geometri, här viker leden av i 90 grader.

Jakttorn med ordentlig "mössa". Det är dock bara knappt en månad sedan älgkalvjakten avslutades...

Dagens tänkta fototema var "Skuggornas årstid". Den här tiden på året är nämligen skuggorna tack vare den starka vårsolen som mest distinkta. Men ju mer vi närmar oss sommar och barmark desto mindre betydelse får skuggorna.

Till exempel hade denna bild på de ostyrigt spretande kvistarna inte blivit vad den blev utan skuggor.

Skuggan blir en förstärkning till den lilla tallen.

Huset med den blå dörren.

På morgonen ligger ibland rådjur och solar sig i skogsbrynet bakom vårt hus.

Mannen i fönstret får träffa sin moatjé under någon timme varje gång och bara när Moder Sol ger sin tillåtelse. Han lider säkert av längtan...

Mobilkameran passade själv på att ta denna suggestiva bild innan den försvann i fickdjupet. Starkt!
Gomorron!

på Elisabeth Ohlson Wallins satiristiska verk skulle kunna se ut såhär.

 

(Bara lite elakare än den bild på en annan förlöjligad partiledare som vandrade runt på nätet under mars månad 2011)

Goafton!

En häftig reflektion så här i efterhand är att dagens bilder är tagna inom en radie av 100 meter från mitt hus.

Tala om inbäddat...

Man kan tro att det ligger en meter snö på ladutaket, men...

snön som hänger ned är bara en av naturens "kulisser". 60-70 cm snö hänger nämligen från gaveln på taket.

Jag älskar mellanrummet mellan vägg och snödriva.

 

 

Eftersom "debattören" Lennart Holmlund endast har envägskommunikation i sin blogg kommenterar jag hans tyckanden här. Idag står följande att läsa i hans inlägg:

"Tyvärr finns det en del personer som mår illa av den här framgången och de kommer ständigt tillbaka och för diskussionen om höger i partiet. Skulle partiet ta väljare från vänster är partiet utrotningshotat. Jag är säker på att det tar inte alltför lång tid så kommer förtroendet att vara högre än valresultatet."

Ja, det kanske är så. Men vad har då ännu ett ett högerparti i riksdagen att göra? Om socialdemokraterna inte utgör ett vänsteralternativ har de enligt min mening inget existensberättigande överhuvudtaget. Det finns tillräckligt med konservativa krafter som det gör i Sveriges riksdag.

 

Igår kväll var jag ute och åkte en sväng med skotern i det svaga nymånskenet. Det är redan nymåne igen! Och det är lika magiskt varje gång...

Det börjar kännas brano’ asadeli’t* att köpa månadskort på Norrtåg nu. Ungefär som när man ska köpa ett presentkort i en butik som man misstänker vara på fallrepet. Man vet inte om man får något för pengarna. Så här borde det vara istället med tågabonnemanet: man köper ett kort för låt oss säga en hundring. Detta kort är i sin tur kopplat till ditt Visa (eller motsvarande) och du betalar endast för de gånger du åker. Hur svårt kan det vara? 
Den här veckan har jag åkt tre gånger med tåget. Och varje dag endast ena vägen, den andra har jag tvingats ta bussen pga att tåget falerat (E4-bussarna går gudskelov fortfarande). En bra sak med bussarna är att de är utrustade med moderniteten internet vilket gör att Spotify kan kopplas upp via Wi-Fi och funkar såväl när Ängersjö, Bäcken och Sörmjöle passeras. Tågen saknar fortfarande den faciliteten...
Gomorron!

* Ganska osäkert

Den nya sosseordföranden Löfven gjorde ett första genidrag när han igår besökte hightech-sjukhuset Karolinska samtidigt som den nuvarande statsministern harvar runt i gårdagens teknik. Ska vi kunna konkurrera med Asien så inte är det på den gamla spelplanen. Det kommer att bli tufft för de världsfrånvända ungmoderaterna några år framöver...

Var en god feminist och ge sluta höja den supande knarkaren Elvis Presley som sket ihjäl sig på sitt guldbehängda dasss 1977 och samtidigt dissa Whitney Houston! Så reagerar jag på en del (läs Lennart Holmlund) kommentarer kring Whitney Houstons tragiska bortgång. Är det värre när en kvinnlig artist drogar ihjäl sig än när en man gör det? Icke! Jag tycker man ska vara väldigt försiktig när man ger eftermälen till bemärkta personer. Ofta är det undantagsmänniskor som står för stordåden, och ska man börja gradera dem efter hur de "skött sig" blir listan låång. Jag skulle till exempel tro att många av de mest framgångsrika forskarna i världshstorien har haft det lite si och så med sitt privatliv. Jag tycker således att det är otroligt lågt att kasta skit på en artist enbart för att det råkar vara en kvinna.
P.S. Detta hade blivit en kommentar till Holmlunds häromdagen om han inte varit för feg för att släppa fram kommentarer i sitt forum.
Gomorron!

Har ikväll tvingats göra ett nytt fundament för postlådan. Den infällda svårt sargade konstruktionen har gått till återvinningen. Det ska bli spännande att följa ersättarens vidare öden i kriget mot plogbilen. Rena postlådelotteriet...

i Kung Bores kista. Så känns det idag när endast ett fåtal snöflingor vågat släppa greppet om sitt vita modermoln och därmed singlat ned mot en oviss framtid långt ifrån den anonyma massan däruppe. Redan vid ankomsten till marken (eller mitt ansikte) har de transformerats till små vattendroppar och för första gången kan de nu höra talgoxens vårserenader i storbjörken. Våren är trots allt i antågande!

Traktorns mest försiktiga baklyse tittar blygt fram ur snön...

...medan de främre ögonen fortfarande stirrar förvånat på snöeländet.

Är det inte en pingvinunge som krupit upp på traktorhuven inatt?

Skarvsladden till traktorns motorvärmare vilar rofyllt på lagårdsväggen. Ett konstverk så gott som något!

Och på tal om konstverk - här har vinden och nederbörden skapat linjer som får en att rysa av välbehag.

Hängslen och livrem...

Efter stormen.

Visst finns det en känsla av fiskbensmönster i den här bergssidan?

På min agenda idag fanns både snöskottning och vedinbärning. Belöningen för mina hjältedåd utomhus belönades rikligt när jag kom in - hemgjorda semlor.

Jag fick en dos örongodis när vi var och handlade för en stund sedan. På ICA i Agnäs kom nämligen två flickor in från snöstormen utanför. De gick snabbt fram till godishyllan och stannade ett par decimeter från den dignande härligheten. Strax efter hördes en ljudlig suck från den yngre flickan innan hon från hjärtat utbrast: Äntligen är vi framme!

Ur TV4 Nyhetsmorgon:
"Det blir enklare för ungdomar att göra lönekarriär om vi satsar på att sänka ingångslönerna."
Nyamko Sabuni (fp)

Fan tro´t, sa Relling. Men det är klart, startar man på noll kan det ju bara gå åt ett håll. Men säker är man aldrig i det fallet, förstås...
Gomorron!

Är inte skatan exotisk? Och färgsättningen - svart och vit - perfekt för den miljö den vistas i. En underskat(t)ad fågel.

Bäcken, Åheden och Gimonäs gemensamt? Jo, där funkar av någon anledning inte Spotify online på tåget. Tur att det går i 180 knyck!

Hörde just på radion att räknenissarna helt tagit över administrationen av Nobelstiftelsen. Istället för att sänka prissummorna har man tagit sig före att låta bland annat läkemedelsföretag satsa sponsorspengar i stiftelsen. Blotta misstanken om korruption borde få vilken sansad forskare som helst att känna starkt obehag. Sverige har ju redan ett kraftigt eroderat varumärke i och med att vi på kort tid avrustat vår världsberömda välfärd och nu står alltså Nobelpriset på tur.
Det blåser kallt från höger idag - i dubbel bemärkelse. Men Alfred håller sig nog varm där han ligger och roterar i sin grav...

Det snöar ute. Den oinvigde gick kanske på de ljusblå lögnerna från vd:n i Alstom när han rakt i ögonen på VKs reporter sade att "Tågen är byggda för att klara den norrländska vintern" trots att de verkar vara konstruerade för trafik längs Rivierans kust och inte Kvarkens strandremsa. Men vi månadskortslösare vet bättre. Dessvärre trodde även nötterna som en gång upphandlade de odugliga tågen på Alstoms skönmålningar. Nonchalansen mot de resande är monumental. Tänk tanken att de lokala bussbolagen tryckte upp turlistor med fasta dagliga persontransporter för att sedan helt frankt ställa in avgångar var och varannan dag på grund av kyla och/eller snöfall. Det skulle förmodligen inte dröja länge förrän tillstånden drogs in. Varför det inte sker i botniabanefallet fall kan se ut som gåta, men jag misstänker att det har att göra med storleken på projektet. Botniabaneprojektet är så allomfattande (läs dyrt) att praktiskt taget hela politikerkadern på något sätt är inblandad, vilket i sin tur medför att även de som skulle kunna åtgärda fadäsen deltog i karusellen. Man vill föralltivärlden inte kacka i eget bo! Men resecentrum i Nordmaling har tydligen kompenserats av Alstom, de nyinstallerade supermoderna motorvärmarna fungerar inte heller i kyla. Var och varannan dag är bilen iskall när jag äntligen lyckats ta mig tillbaka till Nordmaling på eftermiddagarna.
Suck!
Gomorron!

Häromdagen parkerade jag bilen på Storgatan utanför Telegrafen och styrde kosan mot Kungsgatan. Precis innan jag svängde in på Kungatan i korsningen Vasagatan-Kungsgatan rös jag (som alltid när jag passerar den platsen) plötsligt till av obehag. Just sträckan mellan uppfarten till Åhlénsparkeringen och Polarn & Pyret är nog den tråkigaste platsen i Umeå och när jag passerar den får jag alltid en obehaglig känsla av jag passerar staden Umeås själ.
Och det skrämmer mig...

...vet inte vad den andra gör.

Så kan man beskriva det som hänt rastplatsen Lillänget vid Nedre Nyland. Först satsas EU-pengar på upprustning och iordningställande av ett fantastisk rastställe nära bron över Lögdeälven och efter ett antal år förvandlar någon rastplatsen till ett kalhygge. Det minsta man kan begära är att markägaren lämnat en kantzon runt "dyrgripen". Nu är det enda njutbara på den här platsen de underbart vackra handfrästa träskyltarna...

Blev lite extra försiktig med tungan när jag högg in på den här mackan.
Gomorron!

Min urblekta skylt har fått hjälp med tydligheten av snövita schatteringar. Dags att göra en ny...

Vinterförvaring av de varma sommardagarnas hemtillverkade metspön.

Solen stod redan högt kl halv tio.

Hummelholken.

Ungskogen öppnar sig mot en vidunerlig bergssida.

Här kan det bli problem med fast telefoni.

Skog eller bara en lusig plantage?

Vägdesign.

Kabelskarvar?

Rörmokarn var här och grejade med våra vattenledningar igår. Kallvattnet som nu rinner ur våra kranar är brunaktigt och därför inte speciellt kul att dricka eller ens att koka kaffe av. Kvällsfikat vars höjdpunkt bestod av veckans ICA-semlor fick ackompanjeras till lilla maggen av fattigmanschampanjen som lagrats i kylskåpet sen nyår. Häpp!

Ordet "Hvergang" har fått en ny innebörd sedan jag började åka tåg till jobbet. 9 av 10 resor mankerar, varje dag har endera resan till eller från Umeå strulat. Det går inte att boka tider på morgonen eftersom ankomsttiden till jobbet varierar från dag till dag liksom även hemkomsten. Och nu har tydligen även motorvärmarna vid Resecentrum smittats med samma ERTMS-virus som drabbat Botniabanan vilket medfört att osäkerheten i konceptet är total. En minus 27-gradersdag frös bilen ihop till den grad att gaswiren fastnat i "plattläge". När jag trampade ned kopplingen åkte varvräknaren upp till 7.000 varv och jag fick bromsa mig hem. Säkerheten på spåret måste däremot bli 100-procentig eftersom tågen tvärstannar på varje aldrig så liten digital impuls. Den gordiska knut som byggts upp av detta motsatsförhållande mellan resesäkerhet och resekomfort kommer förmodligen aldrig att kunna lösas eftersom man så grundligt kopplat bort de mänskliga faktorerna ur tekniken.
En underliggande fråga har på senare tid fått allt större utrymme i mitt huvud eftersom jag nu gett upp hoppet om att detta resesystem någon gång ska fungera till 100 procent och det är ansvarsfrågan. Vem eller vilka är det som är ansvariga för detta helt surrealistiska debacle?
Gomorron!

Tåget tvärstannade efter en minut. "Tekniska problem" enligt rösten i högtalarna. Det går sedan ca 10 minuter innan nästa meddelande träffar oss: "Tack för att ni är så förstående" sprakar det från taket. Vadå förstående, tänker jag. Han måste vara ute efter att håna oss, jag är då inte ett jävla dugg förstående. Tvärtom så är jag helt oförstående till denna katt- och råttalek med passagerarnas tid.

Ikväll lyckades jag äntligen filma månens färd genom gammaspen. Igår var jag för sent ute och molnen hade hunnit  täcka över månen innan jag hann ut. Och när jag äntligen fick se skådespelet igen hade jag redan dragit på nattsjkjortan...

 Finns det nåt kletigare än bollsirapen på Tajmahal? Men gott!

Skulle inte det här gå att sälja? Ja, så krasst tänkte jag när vi gled genom den snöglaserade skogen på väg till Bjurholm. Vissa sträckor erbjuder så fantastiska vyer att till och med en garvad nordskandinav som undertecknad blir tårögd av hänförelse. Vad skulle då inte en turist från låt oss säga Sydtyskland, Holland, Belgien, Danmark eller varför inte Saudiarabien som aldrig sett annat än grönska och sönderbränd växtlighet tycka om denna vidunderliga natur? Varför bygga ispalats när allt redan finns på plats?
Det handlar ju till slut enbart om förpackning. En mycket välplanerad resa med stor portion lyx i boende och mat kombinerat med ett dagligt program där åkturer i minibuss eller på skoter ingår. Resorna skulle naturligtvis marknadsföras som extraextra exklusiva. Merförsäljning kan dessutom ske om man kombinerade åkturerna med visningar av fullt beboeliga men tomma hus i halv- och heltomma byar som passeras.
Jag menar, istället för att pytsa ut EU-miljarder till alla de tusentals vindskydd, vandringsleder, spångningar och kurser i glesbygdsöverlevnad som inte gör annat än konserverar människor här ute kunde man väl för f-n med dessa pengar ta vara på det som redan finns och med bibehållet självförtroende försörja sig på det. För tro mig, det finns inte mycket på denna planet som slår en snövinter i Norrland! Den behöver bara logistiseras på ett professionellt sätt.
På tal om färger - är jag blåögd...

 

Det är vitare än f-n ute just nu. Och i morse var det om möjligt ännu vitare när luften kristalliserats och ett tunt, tunt snöfall gled ned mellan de snötyngda träden. Egentligen var det nedsinglande froststjärnor jag ville fotografera eller rättare sagt dokumentera, men fick nöja mig med den stationära vitheten.

Och så min gamle kämpe som skickar dubbla signaler i den 25-gradiga kylan - munnen är glad men i ögonen kan man skönja ett visst mått av oförstående.

Man kan väl hallucinera om godsaker för mindre?

Dagen började med en intervju i Nyhetsmorgons som gick i grått och avslutades nyss med att Gokvälls designguru pushade ör det grå i tillvaron. ”Nu är det slut både med skarpa färger och svart och vitt, nu är det grått som gäller”, sa hon. Vilket timing, tänkte jag; sossarna har fattat trenden och redan valt en grå ordförande. Det våras för gråsossarna. Intervjuoffret i Nyhetsmorgon var den nya sosseledaren Löfven som visade sig vara precis så färglös som jag hade förväntat mig. Han har ingen starquality direkt, men svara på frågor det kunde han. Journalister av den klenkalibriga typ som häckar i tvrutan ska alltid - på grund av tidsbrist mellan reklaminslagen - ha svaren i svart eller vitt, men Löfven vägrade bli fintad. Han gav de gråmelerade svar han ville och ignorerade försöken från journalisten att svara kategoriskt. Han var varken för eller emot nånting egentligen utan gav resonerande svar, hela tiden med en ideologisk botten. Det räcker nog för de flesta, vilket i sin tur innebär att högerpressens dödförklaring av ett rättvist samhälle var betydligt överdriven.
Jag hade nästan gett upp hoppet om detta under det senaste årets bevakning av Håkan Juholts svanesång.

Minus 32 grader och en natur svept i dödliga kristaller. Så känns det när jag höjer min morgonimmiga blick från vår kvarlämnade sprittermometer i fönstret på baksidan av huset. Idag känns det väldigt påtagligt som om någon "pausat" naturen. Gårdagens födelsedagsglädje smolkades av att det låg ett döende rådjur under vår småfåglellärken.
Köldknäppen förvandlade mig till Naturens obarmhärtiga medbrottsling när jag inför Kung Bores osäkrade vapen tvingades osäkra min egen tolva och avliva den lilla råbocken. Empati är inte naturens bästa gren.
Gomorron!