Nu pågår förberedelserna för fullt inför knipornas vårliga häckningsfestival i Leduån. Det pussas och putsas dagarna iända och det är hanarna som står för de lättjefulla förberedelserna. Men det är (som så ofta i djurlivet) honan som så småningom får ta hand om konsekvenserna av den testosteronstinna yran...

Nu är snart mars månad tillända. Det gick fort och nu är bara hälften av snön kvar och skoterföret försvann i snögruset.

som har lagt alla ägg i samma korg! Om nu Sparbankshuset lagom till Påsk rämnar på grund av pålningen blir det jobbigt för oss som har våra pengar liggande i den tidigare så solida byggnaden. Jag ser framför mig ett scenario i stil med jordbävningens Haiti; bankkunder som ligger och gräver guld med sina bara händer i resterna av huset.
Hur som helst är det ett dåligt omen att den stolta byggnaden krakelerar...
Gomorron!

Eftersom det fortfarande saknas tillgång till bredband på tågen som trafikerar Botnianbanan skulle man - om man är lite konspiratorisk - kunna tro att Norrtåg är skraja för att ERTMS-singalen ska störas av Spotifys taktfasta signaler.

Varför är inte polisen mer närvarande utanför tätbebyggt område, dvs ute på länets småvägar? Under dygnets mörka timmar åker nämligen - företrädesvis lätta lastbilar - med täckta flak omkring i byarna. Ofta med två-tre ynglingar på förarsätet. Vi som bor här ute och ser dessa för oss främmande bilar blir lätt frustrerade över att inte veta vad de har för ärenden. Många hus står tomma och när försommaren nalkas kommer de sorgliga berättelserna om länsade hus och förråd. Jag menar, kan polisen utan synbarlig anledning stoppa bilar och kolla upp förares ärenden på E4an kan man väl även stoppa "skumma" bilar på vägar innanför E4an. Rätta mig om jag har fel.
P.S. Se även här.

---------------------------------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag får ibland e-post från Lantbruksfakta som på ett handfast påminner mig om denna gårds proviniens. En gång hade denna e-post kunnat vara mycket värdefull, men det var länge sedan. I mitten av 1970-talet försvann den sista kon från lagårn, och sedan dess har åkerlapparna med knapp nöd hållits öppna. Dessa mejl bekräftar att det faktiskt en gång var full fart i lagård, på åker och i skogen här på "Sveneriksgården". Det skänker mig en tudelad men framförallt varm och omfamnande tacksamhetskänsla över förmånen att varje morgon få vakna i detta paradis.
Gomorron!

Några gånger varje kväll öppnar jag ett fönster eller går ut och lyssnar efter pärlugglor. Förra våren gjorde jag likadant och då kunde jag nästan varje gång höra ugglerop uppifrån skogen. Men nu har tydligen sorkstammen kraschat och en obönhörlig smaltid väntar för de underbara små ugglorna. Trist...
Gonatt!

Jag tog en längre tur imorse med förhoppningar om goda fototillfällen. Men ack, den stelfrusna naturen betedde sig som ett stilleben i den 10-gradiga kylan. Allt var tyst och stilla, jag hörde inte ens en enda liten lustätting. De enda fåglar jag såg var fem orrtuppar som klängde i en björk efter Norrforsvägen. Tyvärr befann de sig tyvärr utom kamerahåll, så några bilder blev det inte. Men vindskyddet uppe i noret vid Långvattnets utlopp duger gott som motiv det också. Taksnön har antagit samma form som vindskyddets öppning - formstarkt.

Och när jag ändå är inne på ämnet formstyrka; en bloggkollega i Vindeln har under det senaste året förutspått socialdemokratins snara död. I sin iver att smutskasta partiet och därmed snabba på utvecklingen har han pucklat på förre sossehövdingen "Supermario" Juholt med sån frenesi att det blivit kontraproduktivt. Juholt försvann nämligen på grund av bland annat hetsen från sociala media och nu har en "Superstark" efterträdare på ordförandeposten vänt på den iofs lättflyktiga opinionen. Så hur är  din form nu, Paul? Dags för en pudel? Eller till och med en "Juholtare"?
Gomorron!

Ibland blir det för mycket! Jag har haft Pinterest några veckor nu vilket har fått både positiva och negativa konsekvenser för min digitala tillvaro. Det blir allt svårare att hitta något som ingen annan redan publicerat, men när man väl tyckt sig göra det blir tillfredsställelsen desto större.
Kreativiteten på kommunityn är hittills oöverträffad bland mina bokmärken. Allt - och lite till - vad omgivningen har att erbjuda ifråga om påhittighet ryms bland de tusentals bilder som Pinterest består av. Den geniala bilden ovan är enligt min mening ett exempel på fotografisk kreativitet i världsklass.

När jag stod på den bokstavligen dödstysta glesbygdsskaren vid sjutiden i morse kände jag påtagligt att vintern nu fått ge vika för en ny årstid. Det är äntligen vår, och den gångna årstiden har omsorgsfullt kapslats in under ett isigt skartäcke. Vintern får inte se dagens ljus förrän höstljuset ger upp inför nästa kalla säsong.
Mars månad innehåller kanske vår mest spännande klimatologiska brytningstid och jag ryser lätt när jag trampar på den delvis upptinade grusgången. Varför gårdsgruset kallas "singel" har jag aldrig förstått, för något mer kollektivt än en grusgång får man leta efter. Grusets stenar är fortfarande stumma, men under dagens lopp kommer dagsmejan att tvinga loss dem från varandra. Då får jag återigen höra ljudet av den rytmiska vårsång grusets upptinade stenar stämmer upp när jag går över gårdens infart. Den sång som så ljuvligt förebådar nästkommande årstid, sommaren.
Gomorron!

Mitt övre medelåldersmedvetande blir ordentligt stretchat av denna veckas Morgonandakt på P1. Orientaliska flöjttoner ramar varje morgon vid kvartisextiden in en islamisk betraktelse med tankegångar som (åtminstone inte ännu) fått riktigt fäste hos undertecknad. Dagens predikotext var inspirerad av Sura nummer 1 ur Koranen. Så här strax efteråt är jag faktiskt ordentligt lemmen i min arma hjärnas sensoriska restlager...
Gomorron!

Idag är det gammtåget som gäller in till stan. Dvs "Tjuvstart 2010"-modellen med benutrymme för vuxna karlar. I 200 knyck och med fungerande bredband. De du!
Gomorron!

säger Norrtågs affärsutvecklingschef Lena G Olsson i dagens tidning. Vem tror hon att hon lurar? Det är inte i första hand förseningar det gäller, problemet är att det ofta in går några tåg överhuvudtaget. Man frågar sig varför Norrtåg (eller vem/vad det nu är) gav sig på att försöka uppfinna en ofelbar mänsklig hjärna (signalsystemet ERTM) istället för att trimma det analoga signalsystem som prövats i över ett århundrade. Har man kostat på närmare 20 miljarder på en järnväg borde funktionen vara viktigare än leklusten. Förresten, hade man använt dessa slantar till att skapa snabba pendlingsmöjligheter söderut från Umeå vore det f-n så mycket smartare att fräscha upp den befintliga E4-an och befolka den med snabbussar. En annan plusfaktor i ett sådant arrangemang är att dagens bussar till skillnad mot tågen är utrustade med internet.

Jag kunde inte låta bli att ha medlidande med Schlagerfestivalens konferencierer som klämts in i den omhuldade designern Camilla Thulins kreationer ikväll. Man blev nästan andfådd när Helena Bergström hade ordet, stommen i klänningen såg ut att ha anor från 30-åriga krigets bröstsköldar. Sarah Dawn Finer däremot verkade ha allt nedom midjan uppklämt ovanför linningen. Befrielsen av att se den fluffigt skrudade Doreen befäste på något sätt hennes solklara seger (apropå befästningar).
Gonatt!

Det samiska namet på vårvinter är gidádálvve och denna årstid kändes väldigt påtaglig imorse. Ordet betyder "vårvinter", och infaller oftast i månaderna mars och april häruppe i norr. Samiska språket har officiellt namn på åtta årstider men för egen del upplever jag betydligt fler, men till skillnad mot samerna har jag inget språk för dem. Jag är dock övertygad om att det finns fler benämningar på årstider i både nord- och sydsamiska dialekter.
Det har varit samma väder under ett antal veckor nu, men klimatet har ändrats väldigt mycket bara sedan förra helgen. Snökristallerna har under den gångna veckan klumpat ihop sig till sprakiga och ibland partikelsmutsiga millimeterstora "ismolekyler". Svenska språket är anpassad för sydsvenska förhållanden med färre klimatologiska skillnader och inte ens våra norrländska dialekter differentierar klimatets skiftningar på ett begripligt sätt. Dagens bilder är därför tagna på temat gidádálvve.

Le’uån neôm gammkraffstation i Brassback.

N’Axel på promenad neôm ladeskage.

Det analoga persontåget från Stockholm passerar sjökurven.

Här intill rälen finns det gott om "sprakiga och ibland partikelsmutsiga millimeterstora ‘ismolekyler‘" som delvis täcker rälshållarna.

Gruppfoto på unga aspar.

Även vägen kantas av smutsiga "ismolekyler".

Fönsterhakens skugga ser ut som ett spegelvänt antikva-g.

Finns det ett bättre sätt att klarna sina sömndruckna ögon på än att fästa blicken på en perfekt symmetrisk "komposition"? Det nattliga rôfset är som bortblåst!

Det finns inget ansvarsförhållande mellan anläggande, inköp av fordon och funktion på Botniabanan. Dagligen (företrädesvis på ersättningsbussen) funderar jag över hur beslutsgången i ett infrastrukurprojekt i den här storleksklassen fungerar. Det enda jag med säkeret vet är att de ansvarspunkter som borde vara inbyggda i projekt av den här storleksklassen omsorgsfullt suddats ut. Därför finns det inga ansvariga som tvingas ta konsekvenserna när projektet inte går att ro i hamn.  Med andra ord: inga huvuden rullar när tåghjulen slutar att rulla.
Jag hörde i en intervju den "teknikansvarige" personen Olle Tiderman beklaga sig över att tåghjulen kräver omsvarvning en gång i månaden istället för en gång varje år (som stipuleras i upphandlingen). När jag hörde detta tänkte jag instinktivt: Det börjar vara hög tid att även svarva om de fyrkantiga huvuden som "haft hand om huvudet" i detta 20-miljardersäventyr som borde rullat redan 2008...
Gomorron!

Antikrundantomten (T.V.) och hans son jordbruksminister Eskil Erlandsson.

Det ser väldigt olovande ut för oss pendlare inför onsdagsmorgonen. Och än är det bara tisdagkväll. Tabellen brukar också se sämst ut strax innan man ska åka, så imorgonbitti är turlistan förmodligen helt nedsläckt...
Gonatt!

Om inte skolor, äldreboenden och hyreshus var ordentligt förankrade i glesbygdens leriga mylla skulle våra byar snart vara tömda på kommunala faciliteter. Ikväll har man lösgjort Nyåkers förskola från den quickfix-grund den legat och darrat på sedan 1970-talet. Den ska fraktas ned till kusten där all kommunal verksamhet så småningom kommer att äga rum (om utvecklingen fortsätter). Och satt inte Nyåkers skolhus fast i backen skulle förmodligen även detta vara nedfraktat till Nordmalings kustremsa före sommaren. Däremot ger man f-n i att rädda kvar Nyåkers pepparkaksfabrik i kommunen och släpper den till Bjurholm tillsammans med ett 40-tal arbetstillfällen. Kan det ha att göra med att avståndet från hönsgården nere på Vallen är alltför stort för kommunens skumögda politiker? Hade ägaren erbjudit sig att istället flytta verksamheten till exempelvis Rundvik ger jag mig f-n på att det blivit annat ljud i näbbarna. Men att jobba för Nyåker, nää det finns inte på kartan...

"Hmm", tänkte nog en del av arbetskamraterna när de såg mig tillsammans med min chef i morse. Vem som står till vänster resp. till höger är i sammanhanget oväsentligt...

Själv tycker jag det är tillräckligt krångligt med korvarna även utan ett kvitto att hålla reda på. Munnen blir ens enda verktyg när händerna är upptagna med att balansera korvarna. Därför är jag faktiskt villig att betala någon extra krona i skatt per år för att täcka det eventuella skattesvinn som försvinner i hanteringen...

Lyssnade precis på Ekonomiska klubben i P1 där Allmänna Reklamationsnämndens agerande gentemot missnöjda bankkunder avhandlades. Endast 5 procent av de klagande hos ARN hade fått rätt i sin anmälan. Intervjuobjekten i programmet hade blivit av med 50.000, 70.000 respektive 1,2 miljoner kronor på grund av felaktiga råd från sina banker. Så tillsammans med att bankerna nu också gjort sig av med kontanthanteringen (som de under de senaste åren behållit enbart som ett alibi för syns skull) är företagen enbart simpla butiker där man går in och köper "finansiella tjänster" som det så vackert heter. Bankens egentliga verksamhet är begränsad till att plocka av kunderna så mycket pengar som möjligt. Tänk på det nästa gång du har med banken att göra!
P.S. Jag kan fortfarande efter tio år förnimma en röst ur bankens innandömen varje gång jag passerar den. Bakgrunden var att jag pga omständigheter utanför min kontroll hade ett tillfälligt problem med ett lån. Banktjänstemannen tittade igenom problematiken, lyfte blicken mot mig, skrattade till och sade med ett snett leende: "Nu har vi dig på kroken, Pär!".
Jag ryste.

Mitt klåfingriga pekfinger kan inte låta bli att i tid och otid trycka på kamerans avtryckare. Till exempel när en bil med en liten fördröjning brfrias från nattens frostlager eller när jag upptäcker den internationella grönsaksdisken på Coop och ingångshålen i affärens kycklingkroppar.

De här två 6-kilos bröderna ser inte ut att ha några problem med att samsas i tunneln runt husets stenfot. Det ser ut som de säger: Se hur sams vi är! Inga problem, husse!
Till saken hör att vi funderar på att göra oss av med en av bjässarna och katter har åtskilligt fler sinnen än vad vi endimensionella hussar och mattar kan föreställa oss...

Till skillnad mot förra helgens mjuka skuggformer är dagens skuggor aggressivt svarta linjer utlagda på en skrovlig gråmelerad bakgrund. Vårsolen benämns oftast i positiva ordalag, men försöker man beskriva skuggornas förvandling under den senaste veckan tvingas man för en gångs skull omvärdera detta. Det är nämligen den varma solen som skapar vårens vassa och kontrastrika silhuetter. Bland annat har den svåra ôpplegan på träden fått ge vika och idag är de kôlgröna vårgranarna snöfria. Den bleka vintersolen har dessutom inte förmått att skärpa till skuggornas konturer på ett lika stringent sätt som vårsolen.
Även på kvällen blir det allt tydligare att vi närmar oss våren. Den myckna snön denna vinter har suddat ut konturerna i naturen och förvandlat de kvällsliga omgivningarna till ett fantasifullt snömos. Av den anledningen drog jag mig igårkväll för att titta ut genom fönstren, den tidigare mörkvita utsikten har nämligen under veckans lopp brutits upp av skarpsvarta och svåridentifierade konturer. Jag fick för mig att de helt plötsligt kunde bryta sig loss ur bakgrunden och börja röra sig ut i det vita. Huvva!
Gomorron!

men silkesvantar åt bolagen. Alliansens samhällsbyggare trampar vidare på den inslagna enkelriktade vägen; smörj de som redan har makt och pengar och kläm åt de som har varken det ena eller andra.
Följande rader är saxade ur en artikel om Volvo ABs skatteinbetalningar i Sverige: "Volvokoncernen omsatte förra året drygt 310 miljarder kronor, men betalade trots det bara drygt 5,2 miljarder i bolagsskatt – i hela världen. I Sverige betalade bolaget inte ett öre."
Ett storbolag tillåts använda sig av en egen moral när det gäller att göra rätt för sig skattemässigt, Volvo är bara ett exempel på företag som helt enkelt väljer bort att betala skatt i Sverige. Men ensamföretagande handlare i snålblåsten på torget ska framledes lämna kvitto!!! på varje såld artikel. Här ska varje inkommande sekin redovisas och beskattas av staten - annars väntar häktet...

06.32 visade klockan när jag steg av pendlartåget imorse och första tanken när jag tittade på klockan var: Redan skjutljust!
Det har funnits tider när jag inte automatiskt blandade ihop älgjakt med "skjut", blir nästa tanke. Ack ja!
Gomorron!