innehas just nu av Här-är-det-bäst-att-bo-listan i tidningen Fokus. Den är enbart ett statement från den som skapat dess parametrar med ledning av egna politiska värderingar. Mina egna parametrar för ett gott och fullödigt liv har fört mig hit till Brattsbacka. Och de allra flesta bor nog där de funnit det bäst att bosätta sig, så varför jävlas med Södertälje-, Bjuv- och Haparandaborna?

Gick ut på nätet för att hitta till den nya lagershopen Netonnet öppnat i Umeå. Sägs det. Ska man döma av Google Earths foto av "lagerhuset" blir man en smula osäker...

Såhär på livets nästa sista arbetsdag känns det som om tiden nu att stannar upp för ett ögonblick. Många tankar strömmar genom huvudet och idag känns det som om mitt tidigare liv varit ett aktivt och stressigt larvstadium som nu långsamt är på väg att förpuppas. Visserligen kommer det så småningom bli väldigt spännande att se vad som kommer att krypa ur en sådan kokong. Spännvidden bland holometabola varelser är ju enorm. Min förhoppning är dock att jag blir en sprallig pensionär med humlans förmåga att trots naturlagarna vara utrustad med häpnadsväckande god flygförmåga.
Gomorron!

På kvällarna brukar jag göra en kortare (eller ibland längre) biltur på småvägarna runt byn för att "rensa hjärnan". Inom parentes kan jag konstatera att i mitt fall stämmer detta uttryck mer bokstavligt ju längre tiden går. Iallafall kom jag på att jag verkligen trivs när jag blir tilldelad utmaningar i mitt arbete. På senare år har verkliga yrkesutmaningar lyst med sin frånvaro. Men nu - när jag av misstag fick mitt allra sista projekt på bordet - kände jag så påtagligt varför jag velat sluta arbeta i förtid. Uppdraget var nämligen att formmässigt kombinera tryckbarhet och digital överskådlighet i samma forskningstidskrift; rapporten ska nämligen både vara lätthanterlig på bildskärm, innehålla text, bilder och film samt vara utskrivbar och därmed hanterlig som trycksak. Hade ett sådant projekt landat på mitt bord för låt oss säga några år sedan skulle jag förmodligen aldrig ha övervägt en förtida pension.
Men bristen på tillit till äldre medarbetare när det gäller ny teknik tillsammans med den allmänt förhärskande åldersfixeringen inom branschen nu redan nött ned motivationen till att arbeta ända in i "kaklet" och det var just denna insikt som slog mig så hårt igår kväll.
Gomorron!

har fått en ny kramare! Gustav Fridolin och hans miljöparti gjorde nyligen närmanden som fick nackhåren att resa sig på en gammal demokrat. Miljöpartiet tycker sig nu vara tillräckligt torra bakom öronen för att visa sitt rätta ansikte. Nog har jag haft mina dubier om de verklighetsfrämmande språkrör som suttit vid partirodret sedan starten i början av 1980-talet. Att jag haft rätt visade sig när partiet som är framsprunget ur ambitionen att bekämpa kärnkraftsanvändningen nu lierar sig med kärnkraftskramarna i centerpartiet. Dessutom är det ju inte enbart kärnkraften som omhuldas av centern utan även omsorgen om själva ägandet. Under partiets tjockt sminkade yta skymtar nämligen tatueringen "Ur ägande följer makt". Eskil Erlandssons fräcka och som vanligt obetänksamt maktfullkomliga utrop "Jag tänker inte inskränka någons ägande" sammanfattar på ett utmärkt sätt grundtanken i centerpartiets bakomliggande strategi.
Full speed bakåt mot tiden för första världskriget alltså. Före demokratiseringen av Sverige var det nämligen ägarnas makt som var allenarådande i landet.
Gonatt!

i badet idag. Igår badade jag för första gången i den nu isbefriade Bergsjön. Vattentemperaturen låg då på plus 10° och jag har nog aldrig - i vuxen ålder - badat i så kallt vatten. Idag gjorde jag om bravaden, men nu hade vattnets "värmts upp" med hela 20 procent. Inför doppet kände jag mig plötsligt som den lilla frusne men tappre gossen Pär som var på väg att doppa sig i Kvarkens iskalla vatten vid Medgrundet i Hörnefors en tidig majdag i mitten av 1950-talet. Jag har nämligen inte dristat mig till att bada i så kallt vatten sedan dess.

Min jordevandring har således tagit den vändning jag alltid befarat att den till slut skulle ta: antalet hjärnceller avtar i samma takt som de ökade i min barndom och resultatet blir den nu pågående regressionen, dvs den gradvisa återgången till barnets begränsade mentala förmåga...
Gonatt!

Den här dagen växer för varje år som går sedan mamma avled. Fyra tunga år har nu passerat och när jag vaknade i morse fanns tankarna redan hos henne. Första bilden som dök upp i minnet var på ett morsdagskort modell 1955. Ett sånt där med ett stort hål i mitten på en ihopvikt A4 (från pappas jobb på pappersbruket i Hörnefors) där gratulationen GRATTIS PÅ MORS DAG! fiffigt placerats. Därefter passerade brottstycken ur vårt liv tillsammans för att slutligen landa i våra fantastiska bilresor tillsammans i slutet på 1990-talet från vår exil här uppe i norr till hemtrakterna i Gästrikland, Norduppland och Dalarna. På bilden promenerar mamma i min födelseby Vintjärn i Dalarna. Det hade då gått 51 år sedan jag föddes. Suck!
Gomorron och grattis alla mödrar!

och åter miljoner sensuella mirakel finns att beskåda i vår natur just nu. Om man tittar efter.

...eller åtminstone en antydan till ett nu-får-det-vara-nogrytande. Regionstyrelsens ordförande Erik Bergkvist signalerar! kompensation för ERTMS-experimenterandet längs Botniabanan. Signalsystemet har verkligen varit nageln i ögat för de som använt sig av tåget för att färdas mellan Umeå och Övik de senaste åren. Tyvärr förvandlas rytandet till ett muspip när man läser slutklämmen: ..."Ministern måste bjuda in till diskussion om hur regionerna i norra Sverige kan kompenseras ekonomiskt...".
Borde det inte i första hand vara resenärerna och inte något så diffust som "regionerna" som i första hand ska kompenseras? Därmed får tyvärr Bergkvists propå ERTMS-karaktär,
men trots allt kan hans protest i förlängningen resultera i Trafikverkets skrotning av skrivbordsprodukten ERTMS. Och därmed: Case closed!
Gomorron!

Ja, egentligen fortsätter mitt liv som det alltid gjort, dvs i Part I - barndomen. Men formellt sett befinner jag mig i skrivande stund i tredje delen av livet, den tredje och sista. Första delen befann jag mig i till fram till 20-årsåldern då jag blev pappa för första gången. Andra delen är naturligtvis Arbetslivet och nu är det alltså dags för refrängen. Formellt sett är jag numera pensionär men pga en administrativ formalitet jobbar jag vidare fram till månadsslutet. Den planerade pensioneringen skulle enligt planen ske den 8 juni men igår fick jag via Administrationen reda på att insparade semesterdagar förflyttat startskottet till den 11 maj. Så den ridån hade redan (obemärkt) ramlat ned!
Gomorron!

Kvällens besök vid tjärnen belönades med att jag fick följa några paddors kärleksbestyr i vattenbrynet. Men när jag fick den här blicken från en av deltagarna kände jag mig som en ovälkommen Peeping Tom from outer space...
Gonatt!

Många bilder blev det denna långhelg. Och många magiska mil. Bilderna är i tur och ordning tagna i Innerbjensjön (lommen), Fällfors (Fällforsfallet) och Högliden (orrhönan).

Gomorron förresten!

Dessa fyra män med makt har färväxlat nyliberalism med kapitalism. I sin iver att liberalisera vårt samhälle i kapitalistisk riktning har de negligerat att kapitalism kräver håra regler för samhällsekonomin. Den framgångsrika kapitalism som till exempel USA tillämpar vilar nämligen på mycket strikta regler för vad företag får och inte får göra. Den detaljen har totalt förbisetts av dessa herrar vilket medfört att inget ansvar kan någonsin utkrävas för de ekonomiska försumligheter som sker i samband med utförsäljning av allmän egendom, vilket i sin tur medför att vi - helt lagligt - blir rånade!
Gonatt!

Skulle det inte gå att pressa in liite hårdare mjukost och skapa ett "mjukoststift"?

När jag var liten jobbade morsan som lokalredaktör för VF i Hörnefors. Utan att ha tillgång till bil bevakade hon i ur och skur års- och dödsdagar, föreningsevenemang och andra händelser av värde som inträffade på orten. Det var låångt före datorernas inträde på den mediala arenan.
När jag nu bevakar vad som händer och sker här i Brattsbackas närhet tänker jag ibland på hur enkelt det är att meddela sig med omvärlden nu jämfört med tidigare. Skrivmaskinen (en grön Halda) och en Rolleicord- (eller om det var en Rolleiflex-kamera) var de verktyg som stod till buds när mamma kreerade de reportage som via buss skulle transporteras till redaktionen i Umeå. Hennes deadline styrdes således av bussturlistan. Om texten skulle införas i följande dags tidning hade hon endast förmiddagen på sig.
När hennes alster väl kommit till redaktionen vidtog en redaktionell koll, framkallning och urval av bilder, sammanställning av materialet, sidplacering och sedan inlämning till sätteriet. Där sattes texten i bly på sättmaskiner och eventuella bilder hamnade på repro för att förvandlas till zinkklichéer inför tryckningen som liksom nu skedde på natten. Liite omständigt alltså!

Nej, nu är det dags att skriva ihop en liten "ortsnotis" om vad som timat vid dagens stora event här i Brattsbacka, Folknykterhetens dag på Brattsbackagården. Om lyckan står mig bi kommer den att ligga på vk.se inom en timme efter insänt mejl - med bild och allt. Kanske inte en notis av samma kvalité som de formidabla hantverk mamma lämnade ifrån sig, men kvalitén på distributionen är iallafall klart överlägsen.

...the Magnetic Zero. Otroligt energigivande artisteri.

Pust! Jag har sett reprisen på Uppdrag granskning från igår som avhandlade det totala mörker som råder bland muslimska kvinnor i Sverige. I slutet av denna timslånga seans kunde jag känna vår egen mörkerman Martin Luthers svavelosande ande flåsa mig i nacken. Halvkvävd av dessa svarta ångor slog jag snabbt över till Nyhetsmorgon för att återfå mitt goda morgonhumör och befrielsen kom när det fnittrande blågula paret Jenny och Steffo återtog scenen. Hurra för mångkulturen!
Gomorron!
 

Halv sex idag, dagen före Folknykterhetens dag packade Systembolagets datakassor ihop.
De var tyvärr inte dimensionerade för denna traditionellt nyktra långhelg...

När blir det för sent för att minnas? I morse slängde jag alla kvitton från helgens flygresa. I samma ögonblick slog det mig: står jag verkligen och slänger resekvitton? Vad har det blivit av den forne kvittospararen som alltid sparat i stort sett alla papper från allt, och resekvitton dessutom, de har ju genom åren intagit en särställning. Kvittona från min första tripp till utlandet ligger kvar i samma kuvert som det legat i sedan tidigt 1970-tal.
Jag kan se åtminstone två förklaringar till kvittoslängandet; för det första är det utrymmesbesparande att slänga papper och för det andra är jag nu för gammal för att minnas den resa som är förknippad med kvittot och då blir det enbart förvirrande att hitta de gulnade klenoderna.
Gomorron!

Ända sedan debaclet med min förra ansökan om förtidspension (år 2009) har frågan rullat i mitt huvud. Många bekanta (och faktiskt även en del obekanta dito) har under de gångna åren gett mig många motsägelsefulla råd i pensionsfrågan och nu när ärendet ännu en gång har aktualiserats har rådgivandet blivit monumentalt. Den utdragna processen har paradoxalt nog i sin tur skapat ytterligare ett incitament (åldersnoja) för att gå i förtida pension. Stressen som en gång fick mig att påbörja planeringen inför pensionen har nu tilltagit i styrka och får jag inte mitt pensionsbesked snart hinner jag förmodligen bli sjukpensionär innan papperen ligger klara på bordet.
Gomorron!

Inte ofta jag ser reklam på TV, men det händer. Till exempel såg jag läppstiftsreklamen under Lets Dance ikväll. Varför har ingen kommit på att det finns sätt att fördubbla försäljningen av läppstift?

Gonatt!

Idag var det brist på eftermiddagsvarmvatten när jag skulle söndagsraka mig. Men rådig som jag är ställde jag en panna med vatten på spisen och värmde lite "rakvatten". Det var inte utan att jag blev lite smålen* när jag plötsligt insåg att närmare än så här kommer jag aldrig the noble art of cooking...

*Snopen

Är det här bra reklam? Jag menar, springer du till affären och köper Kalles kaviar efter att ha sett grimaserande människor spotta ut pålägget efter provsmakningen? Inte jag.
Gomorron!

Det första jag såg när jag öppnade ytterdörren imorse var stora "snöflingor". De såg ut som mellanting mellan snö och hagel. Detta meteorologiska bakslag hann banka till mig stenhårt i magen innan jag fick syn på det fåtal gröna strån som lyckats leta sig upp ur gräsmattans gammfönna.

De ljusgröna pionjärerna såg nämligen väldigt bortkomna tillsammans med det himmelskt vita elände som under nattens mörka timmar ockuperat deras nyligen erövrade territorium.
Gomorron!

Kanske är jag en politisk naivist, men är det sänkta löner, arbetspiska och subventionerade anställningar som skapar framtidens dynamiskt samhälle? Borgerligheten har inte riktigt förstått vad som krävs för att skapa den kreativa miljö som i sitt sköte bär frön till nyföretagande och därmed arbete. En arbetslinje in i kaklet utan att fler arbeten tillskapas är förödande och i verklig mening utanförskapande.
Den högre utbildningens fria sökande av kunskap har ersatts av företagsanpassade och -sponsrade utbildningslinjer som iofs är till gagn för det bestående, men dessvärre inte för det kommande. Sverige är i skriande behov av nytänkande politiker som vågar lösa upp det bestående och ta lärdom av sina modernt tänkande kolleger i Asien, Afrika och Latinamerika istället för att krampaktigt klamra sig fast i det västerländska gammelsamhället.
Så kan jag tänka ibland.
Gonatt!

Förra året hade vi åtminstone två falkhäckningar intill vårt hus här i Brattsbacka. Vi följde paren under sommaren häckning och kunde så småningom konstatera att resultatet blivit att ett antal unga falkar kunde lämna byn för att flyga söderut. Idag dök denna fina falk upp för att rekognosera omgivningarna inför kommande häckningssäsong.
Underbart!

Tussilagon uti backarna står, heter det visst i någon visa. Och det gör den, oavsett om det finns någon som kan njuta av den stolta vårblomman.
Om man samtidigt som man sakta åker genom en avfolkad glesbygd lyssnar på på P1 där arbetarrörelsens frontfigurer med anledning av 1 maj intervjuas om vad de vill göra och vad partiet tidigare gjort för landet kommer vemodet krypande. Bondehatet och omöjliggörandet av ett liv på landet initierades nämligen av dessa politikers föregångare och förebilder.
De stolta tussilagoblommorna tycktes stå och demonstrera det sistnämnda just denna 1 majdag.
Gomiddag!

Nu har TV4 News harvat på i någon månad och inte blir det bättre. Otaliga avbrott, felaktiga inslag, inget ljud osv är legio och tyder på att teknikerna bakom sändningarna är ungefär lika färska i sitt gebit som programidén. De rutinerade ansiktena i rutan börjar se alltmer desperata ut och har förmodligen börjat tappa musten. Det är tur för TV4 att News för de flesta enbart är känt från Nyhetsmorgon. För sanningen att säga har tror jag inte många tittare ödslat såvärst mycket möda på att hitta kanalplatsen för News, om det nu finns någon...

för mig idag.

Orrtuppen med sin röda "fana" gör mig eftertänksam och får mig att bli nostalgisk...

Årets första morkulla. En fantastisk men tyvärr underskattad sevärdhet i naturen.
Gomorron!