Reseberättelse 2.0

Av , , Bli först att kommentera 13

Idag bar det av på en miniresa igen. Den här gången i sydvästlig riktning med den anspråkslösa målsättningen att vara hemma innan kaffedarren hunnit sätta in. Det är inte för att se människor man åker på dessa vägar, det första väsen som rörde på sig var den svarta hund som låg i snön i trakten av byn Djuptjärn ca 3 mil hemifrån. Strax innan vi var framme i Kärrsjö mötte vi nästa levande varelse, en dam med sparkstötting och strax efter tyckte jag mig se en liten terrier som sprang in bakom en parkerad bil. När vi sedan åkte på 352an mot Fredrika mötte vi 3 bilar, en Toyota, en äldre Mercedes och en Opel Zafira. Denna sträcka blev dock alltför tråkig eftersom inga byar kantar den så vi vek till höger vid skylten Bredträsk. Där har Svevia haft den goda smaken att dra vägen utanför byn så byn Bredträsk passerades helt obemärkt, de vägpengarna kunde kanske hellre ha satsats som handpenning på en omläggning E4an förbi Sundsvall om du frågar mig. Helt obemärkt kan man dock inte passera den storslagna naturen sydost om Bredträskvägen. Fantastiska vyer brer ut sig, men när jag stannade bilen för att gå ut och föreviga allt detta storslagna dök plötsligt två!! bilar (en Volvo V70 och en Toyota) upp i backen framför mig. Det är faktiskt mer regel än undantag att detta trängselfenomen drabbar mig när jag är ute och åker. Har jag inte mött en bil på flera mil sker det oftast precis när jag ska passera någon som är ute och promenerar. Efter en stund passerade vi en man som rastade sina hundar och i Grönåker fanns några hästar i ett hägn. Efter detta bröts inte uppmärksamheten mot den omgivande skogen förrän vi nästan var hemma igen. Två skidåkare – som förmodligen fixar flåset inför kommande Vasalopp – åkte med andan i halsen det milslånga kommunspåret mellan Norrfors och Brattsbacka. I samma veva flög en skoteråkare över vägen vid infarten till Storfallvägen. Nu var 10-milafärden strax till ända och det kändes tydligt att kaffet landade i våra bukar just när kaffedarren hade gjort entré.

Gomiddag!

 

”Utrikespolitik”

Av , , Bli först att kommentera 10

Vid World Economic Forum i Davos träffas idag några av världens främsta företagsledare. En del av företagen som representeras kommer nästa vecka att rangordnas bland de absolut sämsta företag planeten härbärgerar. Ur den globala omröstning stiftelsen Berne Declaration tillsammans med Jordens Vänner och Greenpeace initierat utmärker sig G4S som för tillfället ligger på tredje plats bland all världens skurkföretag, och det säger en del om företagets verksamhet. Deras säkerhetspersonal tjänstgör i bland annat i krigets Afganistan och Irak. Enligt nomineringen är den dåligt betald, dåligt utbildad och är utsatt för stora risker. Men i dagens VK sträcker Anders Ågren huvudet över denna verklighet och anser att Umeå kommun inte ska fatta "utrikespolitiska" beslut. Hur korkad får man vara om man inte inser att ett sådant uttalande är provocerande?
I Ågrens värld har förmodligen även Skogsnicke i Vännäs torrt på fötterna eftersom han inte är bunden av "utrikespolitiska" hänsyn när han bestämt sig för att blåsa människor som bor i Kamerun?
Gomorron!

Miniturné i övergiven bygd

Av , , Bli först att kommentera 4

Den gamla tekniken hänger fortfarande kvar i de folktomma bygderna. Kablarna är spända och har tvingats ge upp hoppet en roll i framtidens infrastrukturer. Det enda som återstår längs vägarna är de vidunderliga vyerna, men då fungerar tjorvet av kablar som ett riktigt "pain in the ass" för oss som fotograferar.

Inbjudande allé till ett vackert herrgårdsliknande hus som tyvärr är obebott. Finns det någon framtid för ett samhälle som så grundligt har övergett medborgarnas möjlighet att bosätta sig utanför stadskärnorna?

Apropå alléer, de gamla handgrävda dikena har av nutidens mer estetiskt intresserade ägare förvandlats till prydliga "elléer" mellan de igenväxta gammlägdorna.

Rise Above!

Av , , Bli först att kommentera 5

Trippen till Örnsköldsvik blev denna helgs verkliga clou. På konsthallen var det vernissage på utställningen Rise Above! som presenterades av konstnärerna Linda och Mattias Baudin från Lögdeå. På ett enastående raffinerat sätt har de kombinerat järnsmide med konstglas. Begreppet jantelag ligger som en underton främst i Lindas glaskonst och hon har dessutom skrivit ett kompendium där hon har skapat en stabil body för utställningen. Upplevelsen kompenserade oss dessutom väl för omaket att tvingas gå på skrodden i den lutande och halkiga shoppingstaden Örnsköldsvik.
Eftersom jag är återfallsförbrytare mot jantelagen tog jag mig friheten att göra en "film" av minnesbilderna och plutta in lite musik. Utställningen visar förstås många fler verk så ta gärna en sväng till Övik och njut av konsten.