Hitta.se är för snabb för mitt bredband

Av , , Bli först att kommentera 5

I ivern att bli lika snabba som 118118 har hitta.se blivit någon eller några mikrosekunder för snabbt för glesbygdsbredbandet. Vid uppdateringen av mitt analoga adressregister har jag idag använt Hitta för att få de aktuella adresserna och telefonnumren inskrivna i min nya adressbok inför julkortssäsongen, (ja jag vet att det är långt dit, men jag tillhör numera kollektivet ”bråttompensionärer”…). Många av de presumtiva julkortsmottagarna bor i Umeå så det blev många U m e å att skriva in i rutan. Men nu har utvecklingen av den tidigare utomordentliga adressidan tyvärr travat förbi utvecklingen av bredbandshastigheten och gjort adressletningen tämligen tröttsam. För när man skrivit början på ortsnamnet (vid A på bilden) vill Hitta göra sig märkvärdig med att hitta platsen innan man hunnit skriva färdigt, vilket i sin tur medför att man vackert får vänta med sista bokstaven tills hemsidan hittat orten. Skriver man in den för snabbt hinner inte bredbandet med, och då straffas man av Hitta som snabbt som attan hittar på ett random ortsnamn, i det här fallet Handen (som i exempel B)!
Hur ”Ume” kan bli ”Handen” bör vara något för datanördarna på Hitta att bita i…

hitta.se

Dagens clou

Av , , Bli först att kommentera 15

Under långsamma och impulssvaga sommardagar som dessa kan ett oväntat konstaterande vid eftermiddagskaffet i ett slag förändra ens sinnesstämning. Som till exempel idag när posten var inhämtad och veckans nummer av Kvällsstunden hamnat framför bordets äldsta deltagare. Sedan den gamla damen öppnat tidningen ville hon göra alla uppmärksamma på att hon sparar alla nummer av tidningen i kökssoffan och att hon ofta plockar fram gamla tidningar för att läsa om intressanta artiklar.
”Så egentligen behöver ni inte ge mig någon prenumeration i julklapp för nästa år, jag har så dåligt minne nu så jag klarar mig resten av min tid med att läsa om mina gamla nummer av Kvällsstunden.”

stunden
Gonatt!

Tankefragment i hallonsnåren

Av , , 1 kommentar 9

jag_lusen_blogg

När jag stod mitt i de välmatade hallonbuskarna och plockade Guds gåvor i morse började tankarna vandra. En naturlig koppling mellan mitt bärplockande och nödvändigheten av att – som man gjorde förr – plocka bär för sin försörjning har blivit alltmer uppenbar sedan jag blev pensionär. I och med att 65-årsdagen inföll halverades min inkomst vilket innebär att jag radikalt får ändra på min livsföring. Bärplockning som tidigare varit mest ett tidsfördriv, är nu även en del av försörjningen. Och apropå kommande dagar började tankarna vandra. Vilket liv jag tidigare levt och vad är det som medfört att pensionen är så knaper.
För det första har jag aldrig varit helt utan arbete och aldrig arbetat med saker som jag inte trivts med. När jag avslutat anställningar har det alltid varit för att jag velat pröva mina vingar som egen företagare (oftast som underleverantör) – och tvärtom. Dvs. när jag ledsnat på pappersexercisen, avsaknaden av ledigheter, stressen och den relativa otryggheten har jag sökt anställning på företag. Jag kan således se tillbaka på ett arbetsliv som fyllt mig med arbetsglädje och gott självförtroende men dessvärre har jag inte haft möjlighet att lägga något på kistbottnen. De intäkter jag lyckats skrapa ihop från snåla och ibland rent ogina kunder har jag tvingats dela med diverse hyresvärdar, maskinleverantörer och revisorer. Och de rester som eventuellt blivit kvar har statens förlängda arm Skatteverket tagit bästdelen av.
Men jag klagar inte, för jag är frisk och för det mesta har jag vaknat lycklig i min egen ägandes säng varje dag i världens bästa land med det överlägset bästa klimatet och tillrågapåallt på den mest underbara platsen. Dessutom får jag bo tillsammans med världens bästa livskamrat i eget hus som omges av en oändlig tomtyta. Jag har tre fantastiska barn och många barnbarn samt en fantastiskt pigg gammelmormor på nedervåningen som varje dag ger mig perspektiv på tillvaron.
Till sist kan jag skryta med att jag alltid varit noga med laglydigheten – den enda av våra lagar jag struntat i är Jantelagen, den är mitt toapapper…
Gomorron!

Gräsmatteterrorist

Av , , Bli först att kommentera 4

När man i arla morgonstunden – när allt är tyst och blick stilla i den uppåtgående solen – just har dragit i startsnöret till den gamla John Deere-gräsklipparen och fått luften att explodera i ett fasanfullt oljud känner man sig som jag antar att en självmordsbombare som just drar i ”startsnöret” upplever i motsvarande stund. Motivationen för de två uppdragen kan nog vara lika starka, det som skiljer är en i bokstavlig mening himmelsvid skillnad på de konsekvenser detta lilla ryck i snöret får…
Gomorron!

En högröd David Lagercrantz

Av , , Bli först att kommentera 5

sitter just nu i TV4s nyhetspanel och förfasar sig kraftfullt över hur media förflackats på grund av allt tjafs som presenteras bland annat på Nätet. Som exempel tog han Ohlys famösa snopp på Instagram. Lagercrantz menar att ”tabloidifieringen” av framförallt digitala media hotar den seriösa samhällsdebatten och efterlyser förmodligen en återgång till de gamla hederliga förhållanden där endast konsumentmärkta tyckare hade möjlighet att bre ut sig.
Men – och här kommer det – Lagercrantz säger detta när han sitter i den fetaste reklamkanalens välbetalda nyhetspanel och kändistycker lite hur som helst om vad som helst. Tabloidformat? Tja det är förstås upp till betraktaren…
Gomorron!

HSB i Nordmaling?

Av , , Bli först att kommentera 10

”Elever med problem är förlorarna när byskolorna i Nordmaling blir kvar…” säger barn- och utbildningsnämndens ordförande som ett svar till den folkopinionen i Nordmaling som strävar efter att försöka bevara kommunens livskraft. Är det verkligen så illa att ingen i denna nämnd kan ta bladet från munnen och anmäla en avvikande mening? Det kan väl knappast vara så att Tomas Johanssons hotelser är en sammanfattning av hela nämndens uppfattning – isåfall är det en katastrof för det demokratiska klimatet i kommunen.

Tomas_blogg

Han Som Bestämmer?

Mördarsniglar i Brattsbacka

Av , , Bli först att kommentera 11

sniglar_1706

Jag ryste till i morse när jag såg de bruna och avlånga ”sniglar” som krupit in på gräsmattan bakom huset. Vad jag för ett ögonblick glömde bort var dock att en av de två målare vi anlitat för ommålning av husets baksida är en snusare av rang. Det var lämningar efter honom som påminde om de beryktade mördarsniglarna som främst häckar söderut.
När jag berättade detta för vår sommargranne undrade hon om vi inte skulle tvinga den skyldige att avlägsna sina giftiga lämningar från tomten, men jag lugnade henne med att den skyldige nog redan sugit ut det mesta av bussarnas toxiska innehåll.