Iskall frukost

Av , , Bli först att kommentera 11

frukost_IMG_2199

frukost_IMG_2206

Efter att ha avslutat en god frukost med en kopp varmt kaffe gick jag ned till ån för att eventuellt fånga något spännande med kameran. Som vanligt sprang strömstaren längs iskanten. Ibland stannade den och stack ned huvudet i det iskalla vattnet för att spana efter mat. Synen måste vara mycket bra för nio av tio dykningar är framgångsrika, dvs fågeln hoppar upp på isen med något bottenlevande kryp i näbben. En mystisk men helt underbar överlevare…

Nageltjäll…

Av , , Bli först att kommentera 6

Som liten kom jag ofta hem med frusna fingrar och fötter och mamma brukade alltid slå på spisugnen när hon hörde ljudet av mina stelt klampande pjäxsulor i hallen. Sedan hjälpte hon mig snöra upp pjäxorna eftersom mina fingrar för det mesta var helt bortdomnade och obrukbara. Medan ugnen värmdes upp satte jag mig på en stol framför elementet med fingrar och tår instoppade mellan lamellerna. Fingrarna tinade upp först och medan den smärtsamma nageltjällen pågick vände jag stolen och placerade fötterna i den ljumma ugnen. Nu satte även tårnas nageltjäll igång och smärtan i fingrar och tår byggdes snabbt upp till ett outhärdligt crescendo som tack och lov snart övergick till en varm och skön känsla i hela kroppen. Vad jag kan förstå berodde denna ofta upprepade procedur på att jag hade så roligt utomhus att jag glömde den bitande vinterkylan. Samma sak hände mig också i morse när jag provkörde fyrhjulingen på skaren. För trots att jag endast hade ett par sommarhandskar och gummistövlar på mig tog jag en rejäl glädjetur på den hårda skaren. Inte förrän jag stannat Suzukin och var på väg in i huset kände jag att händer och fötter var bortdomnade.
Men nu står tyvärr inte längre mamma i köket och väntar på mig när jag klampar in. Däremot har hon säkert från sitt moln däruppe observerat att min ungdomliga obetänksamhet fortfarande finns kvar trots att ett halvt århundrade passerat.

Danser i bäcken

Av , , Bli först att kommentera 12

Idag tog jag en promenad på den starka skaren och hamnade som så ofta tidigare i området runt Trehörningsbäcken. Dropparna som lösgjorts ur den frustande vårbäckens svarta vatten förvandlas snabbt till fantasieggande isformationer och min kameralins förflyttar de anspråkslösa och flyktiga skapelserna till evigheten…

isdans_IMG_1938Balett på spegelgolv.

stordroppar_IMG_1955

infants_IMG_1964

bubblor_IMG_1949Ur Melodifestivalens scenerier..?

 

 

Nu har de vaknat

Av , , Bli först att kommentera 1

Nu har vårsolen äntligen lyckats väcka myrstackens slumrande invånare. Med raska kliv rusar dess arbetare runt mellan de otaliga öppningarna i stacken. Alla hinder som trillat in i hålen under snösmältningen bärs undan i starka myrkäftar och placeras på behörigt avstånd från de livsviktiga ventilations- och evakueringsöppningarna. Och tack vare att att hela myrsamhället är totalt fokuserat på detta uppdrag tog ingen av städarna någon som helst notis om att de blev filmade.

Årets ättelägg!

Av , , Bli först att kommentera 0

gloxinia_IMG_1876

I juli förra året fick jag en vacker gloxinia på min födelsedag. Den stod i full blom ända fram till årsskiftet då sista blomman gick till hävderna. Den livskraftiga växten stod tack vare sin väl dokumenterade blomningsförmåga därför i fokus härom veckan när det var dags att sätta om husets krukväxter. Och gott sa’n, ur den lilla knölen har en söt liten gloxiniababy fötts! Det ska bli spännande att se hur den lilla utvecklas fram till kommande milstolpar i livet.
Närmare sytning av en liten ättelägg än så kommer jag förmodligen inte då min älskade livskamrats menopaus för länge sedan förpassat vår reproduktiva källa till de sälla jaktmarkerna…
Gomorron!

Levnadsvis…

Av , , 3 kommentarer 5

grasander_IMG_1036

grasander_IMG_1049

Det ligger mycket symbolik i dessa två bilder. Fotointresserade  – åtminstone på amatörnivå – vill naturligtvis ha så skarpa bilder som möjligt i sina försök att återge den omgivande naturen med kameran. Så har det då varit för mig. Fram till nu vill säga. Jag vet inte om det har med rättfärdigandet av darriga gubbhänder att göra men jag kan plötsligt upptäcka tjusningen med ett aldrig så litet darr på manschetten när jag fotograferar ”ute i fält”. I fallet med de lyftande änderna har darret dock inte med en skakig kamera att göra utan att jag inte var tillräckligt snabb med kamerainställningarna för att hinna få en knivskarp exponering innan änderna plötsligt tog till vingarna. Men, av de två bilderna ovan föredrar jag faktiskt den suddiga. Rörelsen i bilden tilltalar mig mer än den statiska och skarpa avbildningen.
På samma sätt har min tidigare knivskarpa analys av den politiska verkligheten lyft ur 1960-talets mylla. Från att ha varit klarröd ”R-are” i min gröna ungdom har livet förvandlat mig till en blurrig rödgrön person med hjärtat lätt lutat åt vänster, precis som fåglarna på bilden. En symboliskt lyft så gott som något…
Gomorron!

Renskav…

Av , , 1 kommentar 23

skaver

För mig skaver de underbara samiska scenerier som Kulturhuvudstadsåret presenterar med den bild jag har fått av samisk kultur genom att vara bosatt i deras renbetesland. Vi som fortfarande vistas här ute i kustlandets renbetesområden ryser varje gång vi hör samernas skotrar tjuta fram genom i det närmaste snöfria ungskogar. Samtidigt hyllar lokala medier de kulturella uttryck som en annan del av det samiska samhället ägnar sig åt. Vad jag saknar är en naturlig koppling mellan samernas moderna köttproduktion och de historiskt kolorerade sanningar som presenteras på Umeås scener. Den enda koppling jag kan utröna mellan dessa båda företeelser är att den färgsprakande och välljudande delen är tänkt att tjäna som alibi för att en förlegad och miljövidrig form av djurhållning. Och det skaver…