Jag insåg redan i ottan att den här dagen skulle innehålla något extra. Det började med att morgonspaningen efter vårprimörer belönades med upptäckten av ett antal blygt nigande blåsippor baki Marghitas källarkulle. Feel good-känslan från den upplevelsen kom sedan att ligga kvar som varm bomull under resten av dagen. Denna första maj skulle nämligen tillbringas i stan tillsammans med två av barnen och samtliga barnbarn (6) och avslutas med middag hos sonen på Röbäck. Men före det skulle det shoppas och då dessa timmar råkade sammanfalla med förstamajtalen på Rådhustorget stannade jag där medan de andra försvann in i stadens gallerior.
Sossarnas talare höll sig till den URgamla och likaledes URtrista (S)-manualen, därför passade jag på att ta en sväng upp på Clas Olssons för att komma undan eländet. På vägen dit hörde jag dock av en bekant att det skulle komma ytterligare ett demonstrationståg. Väl tillbaka på Gågatan hörde jag skrik och skrän från Rådhusesplanaden och när jag kom fram till Gammsaedéns klev de första fanbärarna in på torget.
Vad som sedan följde utvecklades till en surrealistisk, varm och samtidigt nostalgisk upplevelse. Nu stod jag bland arga unga vänsteraktivister och fick insupa tal med ekon från mitt eget 1970-tal. Men till skillnad från de förstnämnda partikoryfeerna framfördes nu aktuella budskap. Budskap som skar tvärs igenom insupandet av den vardagliga samhällsdebatten, den som mest handlar om SD, rasism och de lede Putin. Somliga slagord – speciellt när det gällde omvärldsanalysen – var lite väl tillspetsade för min nuvarande smak, men i det stora hela andades talen den framtidstilltro som jag under lång tid trott varit stendöd. Under mitt korta besök på torget kände jag rent fysisk hur min själ fylldes med hopp inför framtiden och idag känns det också som de sociala medier jag dagligen penetrerar reducerats till en bildskärm som skulle kunna användas till något bättre än att servera obskyra tankar och åsikter från enskilda författare, var och en med sin dagsform.
Som sagt kom denna dag som startade i blåaste blått och avslutades i rödaste rött att innehålla det där lilla extra som jag inledde min uppdatering med och att sedan allt detta avslutades med en superb grillmiddag på Röbäck satte verkligen pricken över det berömda i-et.
Gomorron!