Har www nått vägs ände?

Penningöverförseln till brottslingar från våra traditionella samhällssektorer via internet sker numera i industriell skala. En storindustri som – än så länge – verkar i det fördolda. Banker och storföretag tvingas tiga som muren om de dataintrång de drabbas av via nätet för att skydda sina aktieportföljer. Brottslingar transfererar företagens (och samtidigt våra) pengar ut i cyberrymden med hjälp av förutbestämda koder. Senast hade hackare kommit över den programvara som amerikanska NSA förfogar över vilket hade till följd att över 100 länder kunde attackeras av brottslingar som tvingade till sig miljonbelopp. I ljuset av detta kan man fråga sig hur länge det ska dröja innan hackare sänder iväg den första kärnvapenladdade missilen…
Min slutsats är att internet som vi känner det måste genomgå någon slags pånyttfödelse av det kodverk som håller ihop detta gigantiska dataflöde. Att internet är stort och övergripande kan inte hindra en sådan livsnödvändig förnyelse. Material som tillförs datanätet måste i framtiden bestå av ickeförnybara beståndsdelar. Som det ser ut idag bygger materien på ettor och nollor i precisa kombinationer, som därmed kan kopieras och transformeras enligt användarens behov. Vad som måste till är att den överförbara informationen nyskapas varje gång den äntrar ett nytt världsomspännande nät. När jag googlar finner jag dock inga tecken på att något revolutionerande systemskifte är på gång och undrar – varför? Kan det vara så att Google och de andra aktörerna som vältrar sig i internets miljarder lyckats täppa till alla möjligheter till förnyelse för att skydda sin affärsidé? Oljeindustrin tjänar kanske som ett exempel. De har ju lyckats försena batteridriften av våra fordon med årtionden genom att frenetiskt förhindra utvecklingen av batteriteknik, vilket liksom med ny datateknik på nätet är något helt väsensskilt från att driva motorerna med petroleumets explosionsteknik.