---------------------------------------------------------------------------------------------------

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag får ibland e-post från Lantbruksfakta som på ett handfast påminner mig om denna gårds proviniens. En gång hade denna e-post kunnat vara mycket värdefull, men det var länge sedan. I mitten av 1970-talet försvann den sista kon från lagårn, och sedan dess har åkerlapparna med knapp nöd hållits öppna. Dessa mejl bekräftar att det faktiskt en gång var full fart i lagård, på åker och i skogen här på "Sveneriksgården". Det skänker mig en tudelad men framförallt varm och omfamnande tacksamhetskänsla över förmånen att varje morgon få vakna i detta paradis.
Gomorron!