Efter att statsminister Reinfeldt under sin regeringstid ett flertal gånger tvingats avskeda förtroendemän inom regeringsförvaltningen pga dålig research har sossarna nu råkat blamera sig med en nominering till partiledningen. Och då tar det naturligtvis hus i helvete! Hur kan en partiledare som aspirerar på statsministerposten hantera en nominering så klantigt? skriker media. Jag läste just en krönika av Expressen-städslade moderaten K-G Bergström där han bland annat skriver "S vill styra Sverige. Kan ett parti som gång på gång misslyckas med att välja höga förtroendevalda klara det?" Ja, jag tror nog det. Reinfeldt har klarat det trots att han förmodligen har svenskt rekord i tillsättningsblamager. Vad tänker du på om jag nämner Maria Borelius, Cecilia Stegö, Ulrika Schenström, Sofia Arkelsten och sopan Sten Tolgfors? Var och en av dessa har naturligtvis sin egen historia, men gemensamt är att de har nominerats av Reinfeldt till poster allra högst upp i statsapparaten. Om inte den helt dominerande delen av svensk media var högerstyrd hade det sedan länge varit slutlekt för Alliansen.

Ljusblå punkter mitt i ingenstans. Är det så Telia och infrastrukturministern ser oss på landsbygden? Isåfall har devisen "Alliansen gör skillnad" ingen täckning...

Iofs blir jag inte förvånad när riksdagsmannen Sellström kraftfullt dissar det hyllade bandet Refuseds integritet. De gav sig till att på ett ärligt - och i sammanhanget vid ett klockrent tillfälle - hylla den politik som fört dem till en position som "kanske den svenska grupp som haft störst musikaliskt inflytande internationellt vid sidan om ABBA", som en sentens i regeringens motivation lyder. Jag förstår inte varför de skulle jama med Alliansen bara för att de "åker runt i olika länder som styrs av politiska partier både på höger- och vänsterskalan och tjäna en massa pengar" som KD-mannen skriver.
Består regeringsunderlaget av personer av samma kaliber som Sellström vore det majestätsbrott att inte meddela avvikande politisk uppfattning även om man råkar bli uppmärksammad av detsamma.
Godmiddag!

Morgonens förstanyheter om Maramö-mötet och Oscarsgalan fick mig att reagera på ett oväntat sätt. Det fick mig att tänka på känslan av samhörighet. Jag kände nu tydligare än någonsin mycket större gemenskap med Malik Bendjelloul, Zlatan Ibrahimovic, Timbuktu eller varför inte det stackars invandraralibit Ibrahim Baylan än den samling allianspolitiker som idag samlas i Maramö. Jag kan för mitt liv inte begripa varför människor bedöms huvudsakligen utifrån vilket land de är födda i eller varifrån dessa människor ursprungligen härstammar. För sanningen att säga har det på senare år inte funnits något samhällsfenomen som drabbat oss på samma förödande sätt som den politikerskara som idag smider nya ränker i Maramö.
Min teori är att den motkraft som nu så väl behövs till marknadsliberalerna i Alliansen ursprungligen saboterades av de socialdemokratiska politiker som hade ansvar för skolundervisningen på 1970- och 1980-talen. Spåren skräcker från dessa årtioden av förödande experimenterande med skolan som resulterat i ett alienerat samhälle, där ett parti som står för hat och människoförakt kunnat tillskansa sig nästan tio procent av opinionen. Men det går som sagt inte att skylla denna utveckling enbart på dem som innehaft makten sedan 2006. Förändringarna påbörjades långt tidigare, vilket gör att nödvändig reformering av jämlikheten i Sverige kommer att bli mycket svårare än många tror...

I dagarna uppdagas det varför statliga Vattenfall slängde ut 97 miljarder kronor (10.000 kronor/svensk) på inköpet av det nederländska gasbolaget Nuon. Bolagets verksamhet beskrivs i media som det miljövidrigaste projekt Sverige någonsin deltagit i. Så istället för att göra vad som kommit ur deras munnar - att Sverige ska ta ledningen när i utvecklandet av modern förnybar energi - har centerpartiet och Alliansen satsat nästan 100 miljarder på att vidmakthålla ett gammalt energislag. Så kan det gå när en makthög politiker med Västerbottens Hushållningssällskaps shiitakesatsning som främsta företagsmässiga merit kommer till den yttersta maktens taburetter.
Inom parentes förstäktes intrycket av att TV4 är Alliansens språkrör när Nyhetsmorgons programledare Steffo Törnquist avslutade sin intervju med TV4-reportern (apropå Löfvens förödande kritik av Alliansen i Nuon-frågan) med att säga "det hade vi också gjort om vi varit i opposition".
Gomorron!

Igår raljerade jag bildmässigt med den partisplittring inom Alliansens där olika fraktioner försöker profilera sig i  försvarsfrågan. De tre "småpartierna" kämpar nu frenetiskt för att  hitta sakfrågor som både är tillräckligt perifera för att inte vara möjliga att aktualiseras omedelbart och samtidigt vara lagom på tvärs med storebror (M). För min del får de gärna fortsätta i den stilen...

...Men väldigt många barn har det tufft. Deras föräldrar saknar arbete, lever i missbruk eller psykisk sjukdom eller är nyanlända i Sverige. Det kan vi inte lämna därhän, säger Edvard Riedl." (Citat ur dagens VK)
Spontant känns det som om den mannen ännu en gång inte riktigt har tänkt igenom vad ett uttalandet associerar till. Är det inte hans parti som dränerat den allmänna välfärden till förmån för de som redan har en solid grund att stå på? Ett exempel på sådant irrationellt slöseri är den hyllade valfriheten. Denna "innovation" kanaliserar miljarder av våra skattepengar till skattebefriade riskkapitalister och "entreprenörer" som smäller upp den ena fantasirika skolan, vårdcentralen och apoteket efter det andra. Och för att upprätthålla stödet från den mestadels välbeställda medelklassen har Alliansen dessutom monterat upp de två vidöppna pengakranarna RUT och ROT. Således är det inte bristen på pengar som skapar barnfattigdomen utan det är politiska beslut fattade av en makthungrig, empatilös och proppmätt elit.
Gomorron!

"Det tar tid innan skolreformen får effekt" skriver Emma Wrange i dagens VK. Hon en representant för den kader av lojala "stötdämpare" som den borgerliga pressen städslat sedan Alliansens makttilträde 2006.
Fan tro’t, sa Relling. Inlägget bygger nämligen på en infam jämförelse med Finlands reformering av undervisningen. Det lilla jag registrerat om den finska omdaningen av skolan är att den innehåller helt andra parametrar än det sammelsurium av förändringar som emanerat från Björklunds kansli. Alliansen rivstartade med "reformeringen" efter tillträdet 2006 och nu när vi snart skriver 2013 har tydligen inget annat skett än att kunskapsnivåerna sjunkit vid varje mätningsår. De svenska lärarna är numera EUs mest missnöjda med både arbetsvillkor och yrkesval, de arbetar till skillnad mot övriga Europa alltför mycket med läroboksstyrd undervisning i bl.a. matematik på grund av hög lärartäthet osv. Att den svenska trenden skulle tvärvända under de återstående fyra åren av förändringar är faktiskt inte troligt.
Därför håller jag den lojala kadern av liberala stötdämpare ansvarig för att mina barnbarn kommer att vara hänvisade till en onödigt undermålig skolgång.
P.S. Upptäckte just att även Expressen kastat in handduken...

Sjösättningen av Alliansens stora infrastrukturpaket har redan ägt rum. Det kunde vi konstatera när vi för någon timme sedan passerade byn Tallberg. Med egna ögon såg vi nämligen hur de omtalade infrastrukturella resurserna bokstavligen börjat strös ut. Och detta bara knappt 15 kilometer från vår egen by! Har vi tur kanske de hittar ut till oss också redan innan det magiska året 2018 då huvuddelen av resurspaketet ska frälsa landet.

Vad är det som händer i Sverige? Först smörjningen av medelklassen via ROT- och RUT-bidrag och nu det här. TV visade nyss skrämmande exempel på hur den tidigare så välfungerande apoteksrörelsen saboterats till oigenkännerlighet. Reumatiker och astmatiker får ibland vandra runt till 6-7 apotek för att få tag i sina mediciner! Samtidigt sitter företrädesvis utländska riskkapitalister och smörjer kråset på deras bekostnad.
Vi vandrar blint in i den typ av bananrepublik vi drog på munnen åt i slutet av 1900-talet. I dag åskådliggjordes detta effektfullt när "tredje statsmakten", dvs tidningar och TV försökte tala om för oss hur illa det är och blir hänvisad till censurerade dokument där allt som kan vara komprometterande för Alliansens "entreprenörer" är överstruket. Fy fan!

"Inget bidrag för eget företag" lyder en rubrik i dagens VK. Vadå? Får man inte bidrag för att starta eget företag i det företagsamma och tillika borgerligt styrda Vindeln? Är det verkligen så illa att blivande företagare inte kan få bidrag för att driva uppdragsfinansierad verksamhet på denna ort? Men - var tar alla skattekronor som tidigare gått till samhällets infrastruktur, sjuka och arbetslösa vägen då? Jag som hela tiden trott att Alliansen reverserat dessa pengar till bidrag till "företag". Tänk vad fel man kan ha!
Gomorron!

men silkesvantar åt bolagen. Alliansens samhällsbyggare trampar vidare på den inslagna enkelriktade vägen; smörj de som redan har makt och pengar och kläm åt de som har varken det ena eller andra.
Följande rader är saxade ur en artikel om Volvo ABs skatteinbetalningar i Sverige: "Volvokoncernen omsatte förra året drygt 310 miljarder kronor, men betalade trots det bara drygt 5,2 miljarder i bolagsskatt – i hela världen. I Sverige betalade bolaget inte ett öre."
Ett storbolag tillåts använda sig av en egen moral när det gäller att göra rätt för sig skattemässigt, Volvo är bara ett exempel på företag som helt enkelt väljer bort att betala skatt i Sverige. Men ensamföretagande handlare i snålblåsten på torget ska framledes lämna kvitto!!! på varje såld artikel. Här ska varje inkommande sekin redovisas och beskattas av staten - annars väntar häktet...

Var har den politiska mitten tagit vägen? Alla politiska partier verkar numera dra åt samma håll (mot privatiseringar) och därmed har mittenfåran lämnats åt sitt öde. ”Mitten” är numera ett överreklamerat alibi för moderaternas härjningar, vilket tyvärr har medfört att de kommit billigt undan med sin snabba och desperata omvandling av samhället. Vi har därför fått ett hårt och torrt samhällsklimat i Sverige. Hårt för de arbetslösa, sjuka, gamla och torrt för exempelvis kulturen.
Nu fröjdas krämeriet som gläds i högan sky åt lägre skatter och sänkt moms på lyxkonsumtion (restaurangmomsen). Dunet från den skyddande dyna medborgarna kunnat landa i vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom har på några år blåsts bort och återfinns nu hos en samhällsklass liknande den som styrde landet för över 100 år sedan.
Vilket/vilka partier finns då i mitten? Traditionellt är det centern, folkpartiet och kristdemokraterna som dväljts i detta dike men eftersom de numera sitter i den följsamma jolle som moderaterna drar efter sig kan de knappast betraktas som mittenpartier – de befinner sig snarare ”At the end of the Rope”. Vi har således två huvudfåror i svensk politik och däremellan finns ingenting. Inte ens den strimma frisk luft som skulle behövas för att få liv i en levande samhällsdebatt.
Paradoxalt nog är detta det pris vi får betala för att vi i sann demokratisk anda slängde ut vårt enda verkligt samhällsbärande parti ur regeringskanslierna 2006. Nu återstår bara att se hur länge Alliansen kan hålla sig flygande i de alltmer slitna fjädrar de alltjämt rycker ur tuppen Görans omfångsrika stjärt sedan valet 2006.
P.S. Se även här.

Jag blir så less på borgerlighetens oblyga "reverserade" kampanj för Alliansen! Reverserade? Ja, eftersom media saknar indikationer om några som helst progressiva politiska initiativ från Alliansens tvingas man istället använda sin kreativitet till att smutskasta motståndarsidan. Socialdemokraterna är nu helt utlämnade åt dödgrävarna i media; Schibstedts underhuggare i Aftonbladet, Expressen naturligtvis (som trots troheten till de besuttna hamnar i skuggan av Schibstedt), TV4, TV3 och samtliga reklamkanaler, SVT-journalister med ambitionen att draftas av penningstinna TV4 osv. Arma sossar!
Gomorron!

Man blir lite fundersam när finansministern ondgör sig över riskkapitalisterna som fått en tredjedel av Sveriges apotek att handla med. Nu när de vill behålla de bidrag som staten öst över dem blir Borg upprörd. Riskkapitalisterna flyttar nämligen sina vinster till platser där de får ha dem ifred. Själv blir jag minst sagt bestört över Borgs låtsade godtrogenhet. Alliansen visste nog f-n vad de gjorde när de privatiserade godbiten Apoteksbolaget. Och om de inte gjorde det borde de få sina huvuden undersökta.
Vi andra får väl nöja oss med att ta en Treo...

Den tredje och sista fasen i dagens stenröjningsarbete blev att förpassa stenarna till en plats där de inte är i vägen för någon. Man kan här ana vissa likheter med Alliansens Fas 3. Fas 1 i stenröjningsarbetet är ofta ett par års passivt iakttagande av de stensnytor som så förargligt sticker upp och är ivägen för gräsklippare, snöslunga osv. I Fas 2 tar man tag i problemet och gräver upp stenarna samt fyller igen de gropar som uppstått. Fas 3 blir således den sista fasen i stenröjningen - bortforsling av stenen till en undanskymd plats där den inte stör.

Den uppmärksamme kan nu börja ana en förskjutning av partisympatierna vänsterut. Moderaternas hegemoni i Alliansen har börjat erodera enligt den senaste mätningen. Samtliga småpartier i Alliansen ökar på moderaternas bekostnad, (M) har minskat med 4,4% sedan februarimätningen och en av procenten har t.o.m. gått till motståndarlaget (S, MP och V). Det tänkta genidraget att städsla Schlingmann som propagandaminister  är ännu ett bevis på hur ogenomtänkta beslut oftast får katastrofala följder. De som följer medias dagliga beskrivningar av hur människor  behandlas av den hårda högerpolitiken har svårt att smälta de propåer som emanerar ur det moderata kampanjhögkvarteret. Glättade beskrivningar av ett välmående Sverige på högvarv kan i längden inte dölja det faktum att det är de fattigaste som består kalaset. Medelklassens privilegier i form av skatteavdrag för snart sagt allt de anser sig behöva hjälp med i kombination med att sjuka, arbetslösa och pensionärer inte får sina rättmätiga krav tillgodosedda är på väg att skapa den vindkantring Schlingmann skulle förhindra. Man behöver bara göra flyktiga besök på moderata riksdagsmäns bloggar för att konstatera att The Big Man Upstairs inte har haft några som helst svårigheter i sin ambition att få solitt fäste för sina tentakler. Samstämmigheten är total och detta har med tiden förvandlats till ett svart sänke istället för det ljusblå lyft som utlovats av de överbetalda högertänkarna i Stureplans katakomber.
Tajmingen hade inte kunnat vara bättre för sossarna, nu kanske inte det blir så eftersträvansvärt att tävla med Alliansen i ämnet Försämringar i trygghetssystemen, det har äntligen visat sig att den medicin som förskrivits inte lett till någon bestående förbättring. Vare sig för patienterna (väljarna) eller för utställarna (Alliansen)...
Gonatt!

Inslaget i Lördagsmorgon på TV4 om de sluttande bänkarna i Malmös City-tunnel associerar spontant till den rådande högerpolitiken i Sverige. Var kreatörerna till denna infernaliska bänk inhäntat inspirationen ifrån är uppenbart. Sittplatserna har nämligen gjorts sluttande av en särskild anledning; man vill undvika att utslagna människor ska lägga sig och sova på dem. Problemet är dessvärre att även väntande resenärer har svårt att hålla sig kvar på bänkarna utan att dratta i golvet, och har man för korta ben rasar man obönhörligen ned från soffan.
Likheterna med den rådande högerpolitiken är således slående. Denna politik bygger på en liknande idé. Det sociala nätverket monteras obönhörligen ned och ersätts med ett teflonmaterial som starkt påminner om bänkarna i Malmö. Har man inte arbete eller har råkat bli långtidssjuk ramlar man nämligen ned och får ohjälpligen åka rutschkana mot den söndervittrade betongplatta som nu heter Socialtjänsten.
Gomorron!

Ännu en mask har drabbat landet. Den nyligen anlända varianten kom dock oinbjuden. Den ditintills oidentifierade mask som drabbade oss vid valet 2006 kom dessvärre med pukor och trumpeter. Båda arterna angriper dock sina offer på liknande sätt. Dvärgbandmasken slår – som alla sjukdomsalstrande parasiter – först ut de svagaste individerna, och med facit i hand kan man se att även den fyrhövdade masken från 2006 års val fungerar på samma sätt. Revanschlustan som under många årtionden byggts upp hos hårt hållna företagare, tjänstemän och bönder exploderade med full kraft. De mest verbala ynglingarna från 1980- och 90-talets tokhöger tog snabbt kommandot. Följderna av denna eufori har drabbat den svagaste länken i samhället allra hårdast, och då tänker jag på arbetare, arbetslösa och de fysiskt och psykiskt sjuka.  Så länge den ekonomiska stabilitet som den tidigare regeringen lade grunden till bibehålls rullar ”bättre folks” skördetid vidare med oförminskad kraft.
Men ju mer alienerade de utsatta människorna blir, desto skraltigare blir den uppblåsta samhällskroppen. På frågan om vad som är värst, dvärgbandmasken eller Alliansen blir svaret ändå den förstnämnda. Den kan vi ju inte rösta bort.

Det blir bil till jobbet idag. Efter en sen start hemifrån anlände jag till Nordmalings resecentrum ett par minuter före tågets ordinarie avgångstid, 06.11. På displayen vid entrén lyste den blå text som anger förändringar i avgångstid. Tiden var ändrad till 07.20. "Det köper jag", hann jag tänka innan en diskret röst med en suck tvingades erkänna att "Tåget står stilla". Så det blir till att bidra med ett antal milligram luftföroreningar och ta bilen idag igen de fem återstående milen till jobbet samt sticka ytterligare en nål i den uppblåsta Alliansdockan.
Gomorron!

Igår spådde SMHIs röst i etern - utan att darra på rösten -  att det vankades blia idag, 0-3 grader plus och sol i våra trakter. Döm om min förvåning när jag tittade på utomhustermometern i morse och såg att den visade tvåsiffrigt. Vid en närmare titt var det till råga på allt ett minus framför siffrorna 1 och 8, alltså -18 istället för en nolla. I samma ögonblick - eftersom hjärnan fortfarande var inställd i den tidiga morgonens "reflektionsläge" - kom jag att tänka på politisk retorik som också kan få en att att studsa. Det mest lysande exemplet är statsminister Reinfeldt när han orerar om allt som blivit bättre sedan Alliansen fick makten. Ungdomsarbetslösheten och utförsäkringen av är två aktuella exempel. Även han har lärt sig att snacka - utan att darra på rösten - om allt som blivit eller ska bli plus med högerpolitiken men som verkligheten senare desavuoerat. För att inte tala om bredbandsförsäljarna i Net 1, men det är en annan historia.
Gomorron!

Kontentan av kvällens reportage om kärnkraften blev att det är kontinuerlig och långsiktig planering av kärnkraften som är framgångsmodellen. Sveriges kärnkraft var sämst bland de som fanns med i den presenterade undersöningen. Finland innehade förstaplatsen och det var tack vare långsiktighet och kontinuerlig skötsel av kraftverken. Företagsledningarna hos de finska kärnkraftverken består av en lagom mix av ekonomer och ingenjörer. De svenska företagen däremot har räknenissar i sina företagsledningar och de begriper sig naturligtvis inte på långsiktig planering, här styrs företagen av de marknadspriser på elektricitet som råder vid varje enskilt beslutstillfälle.
Paralleller kan göras med den rådande högerregimen i Sverige. Här styr också ett antal räknenissar den politiska utvecklingen. Därför får förutom energipolitik både regionalpolitik, kulturpolitik, bostadspolitik, försvarspolitik och jämställdhetspolitik stå tillbaka för Alliansens skattesänkartes "Allt blir bättre bara vi sänker skatten". Därför rasar vårt lands ranking inom de flesta politikområden. Men liksom kraftföretagen har vi en mycket stark ekonomi, men till vilket pris?
Gonatt!

Jag råkade igår kväll zappa in på Agenda precis då Jan Björklund intervjuades om de ohemula vinsterna i utbildningsföretagen. Vad som fick mig att göra halt med remoten var egentligen gluggen mellan det leende intervjuoffrets framtänder. Men vad som fångade mitt intresse var svaren han gav. I efterhand kan jag konstatera att mitt förtroende för denna minister - som aldrig varit särkilt starkt - inte direkt stärktes av hans uppträdande. Han intog en avvaktande men samtidigt fräck och arrogant pose och svaren blev därefter. Mycket svävande resonemang som hela tiden vederlades av den påtagligt irriterade reportern. Detta var illavarslande med tanke på ämnet; våra barn och barnbarns framtida möjligheter att fortsättningsvis hävda landet i konkurrens med länder där skolgången tas på blodigt allvar. Det kan enligt min mening finnas åtminstone fyra skäl till ministerns ickesvar:
1. Han tror sig vara så säker på att Alliansen nu har ett ointagligt övertag i väljarkåren att han inte behöver anstränga sig över hövan för att bringa klarhet i skolfrågorna. Han fortsätter att peka med hela handen och hoppas på det bästa - han sitter nämligen säkert.
2. Han är helt enkelt inte informerad i tillräcklig utsträckning om konsekvenserna ute i skolorna för att kunna svara på konkreta frågor om skolpolitikens konsekvenser.
3. Han räknar kallt med att de överläggningar som ska äga rum tillsammans med (S) och (MP) ska ge ett alibi för kommande problem inom skolväsendet.
4. Det klassiska skälet: Han kan bara se framför sig en mandatperiod i taget. Enligt det gamla sättet att se på landets politiska liv kommer sossarna tillbaka och rättar till alla oövertänkta "reformer" som förrött landets undervisningsväsende.
Gomorron!

1. Mobilisera Arbetsgivareföreningens medlemmar i god tid före ett riksdagsval och bygg med deras stöd upp en stabil partikassa. Var samtidigt noga med att stoppa varje försök till förändring av de regler som förhindrar insyn i partiernas ekonomiska förehavanden.

2. Skapa en allians med de halvsovande småpartierna till höger om mitten.

3. Efter eventuell valseger – remobilisera snabbt den andra vinnande parten i valet, den privatägda pressen. Huvudsyftet med detta blir att vidmakthålla det aktiva misstänkliggörandet av arbetarrörelsen och deras representanter. Målet är att slutgiltigt stjäla varumärket ”Arbetarepartiet”, denna klassiska reklambyråidé som i förlängningen visat sig vara ett genidrag.

4. Sänk arbetslöshets- och försäkringskasseersättningen och finansiera detta med generella skattesänkningar.

5. Gå ut hårt med att ”den globala krisen” kommer att medföra stigande arbetslöshet. De sänkta a-kasseersättningarna i kombination med en försvagad arbetarrörelse håller på så vis lönerna kvar på låga nivåer. Ett led i detta arbete blir att helgonförklara ”entreprenörerna”, dvs de som ska försörja sig på de skattemedel som egentligen är avsedda för vård, skola och omsorg. Detta heligförklarande får nämligen följden att vanligt folk känner sig mindre värda och därför inte ställer alltför hårda krav på bättre anställningsvillkor. Därmed har en första avbetalning på det initiala partistödet från företagsamheten inbetalats.

6. Ligg lågt med invandrarfientligheten. Än så länge kan den få ligga latent inom alliansen. Det kommer att lösa sig så snart det kraftfulla mantrat ”arbetslinjen” trummats in i folks medvetande av de tjänstvilliga medierna. Nya allianser av främlingsfientliga grupperingar får med stöd av detta mantra vind i seglen och de tar naturligtvis gärna på sig rollen som Bad Guys i debatten om invandringen.

7. Privatisera skolväsendet. Se till att ungdomar med studievänliga hemmiljöer och god familjeekonomi får möjlighet att utvecklas fritt utan att behöva konfronteras med ungdomar från mindre bemedlade medelklass- och arbetarhem. Undervisningen av de sistnämnda ungdomarna kan sedan nödtorftigt skötas av den ekonomiskt dränerade kommunala skolan.

8. Högskolornas undervisning måste omedelbart anpassas till företagens aktuella arbetskraftsbehov. Humanistiska fakulteter bör i ”krisens” tecken ställas på sparlåga liksom akademisk grundforskning överhuvudtaget. För att säkerställa att inte en krona slösas bort på dessa områden bör företagen inbjudas att delta i alla verksamhetsområden på universitet och högskolor för att ha möjlighet att tillse att inga anslag ges till ”onödig” undervisning.

9. Sist men inte minst. Tänk på att för varje gång en lögn upprepas i medierna blir den sannare. Så spara inte på krutet, redan efter något eller några år kan den största av alla lögner vara den verklighet vi lever i (se step 2).

Så har då alliansregeringens främsta påhejare i stor stil firat sin orgiastiska triumf. Fint ska det vara minsann! Samtidigt rusar en totalt desorienterad opposition omkring som yra höns och verkar inte ha en aning om vad som skett i Sverige sedan valet 2006. Att skattesänkningarna är ett opium för alla friska och arbetsföra väljare har de förmodligen listat ut, men inte hur de ska lösa vare sig sin egen eller Det vanliga folkets abstinens...