33 km från hundratiomiljonersfönstret vid Umeälven pågår det utdragna avfolkandet av byarna i Nordmalings kommun. De sista byaskolorna i kommunen ligger i stöpsleven och på sikt är det nog kört för all verksamhet som bedrivs utanför själva Vallen. I en bättre värld hade det räckt med att umeborna fått nöja sig med lite färre fönsterrutor för att skolbarn och deras föräldrar i Nordmalings kommun kunnat leva kvar i den vackra bygd de en gång valt att bosätta sig i. Men icke så! Snart går flyttlassen - förmodligen med adress Umeå...
Gomorron!

Köpmännen i Nordmaling har drabbats av våryra! Att de har öppet ända till klockan 3 under de två vårmarknadsdagarna måste anses som epokgörande för kommunens affärsliv. När jag senast frågade en expedit varför de hellre har stängt än öppet i affärerna fick jag till svar att "vi måst’ väl få va’ ledi’ vi å nån gång!".

Den gamla devisen "I Nordmaling har vi ett speciellt klimat" behåller fortfarande sin giltighet, men kanske inte på samma sätt som det var tänkt. Undersöker man detta speciella klimat närmare upptäcker man snabbt att Nordmalings kommun tar allt större kliv mot den totala undergången. En milstolpe under det senaste decenniet var när Nyåkers Pepparkakor genom kommunens ointresse för sysselsättningen i norra kommundelen flyttade sin verksamhet till ett företagsvänligt Bjurholm. En annan är när Nyåkers förskola för dyra pengar fraktades till Håknäs för att ett par år senare bli föremål för nedläggning. Bredband är fortfarande en exklusivitet för tätorterna i kommunen, till exempel saknar ett av Nordmalings få återstående livskraftiga företag Lundgrens Hyvleri i Brattsbacka med 11 anställda fullgott internet vilket är en skam för kommunen. För att inte tala om den usla vägen mellan Nyåker och Kundgrens där flera fullastade långtradare per dygn fraktar förädlade trävaror från Brattsbacka ut över världen. Och allt detta påverkar naturligtvis all verksamhet i Nordmaling, det senaste exemplet är att ICA Supermarket har STÄNGT idag, trots att påskhelgen är en av årets största matdagar. Till råga på eländet ståtar butiken med centralortens enda Post- och tipsservice...

Nordmalingssossarna försöker nu hyfsa till förslaget till skolnedläggningar i Nordmaling. Bra att de visar omsorg om nyckelbyarna Lögdeå och Gräsmyr! Nu sedan döda händer kvävt de forna nyckelorterna Norrfors och Nyåker hade det varit förödande för kommunen om samma öde hade drabbat dessa byar. Hur det blir i Håknäs framgår inte av notisen på Folkbladet.nu.
Gonatt!

"Barn- och utbildningsnämnden är en av dem som måste spara mest".
Har ni hört den förut? Återigen ligger byaskolor och/eller förskolor ute i byarna i centrum när kommunerna ska spara pengar. Dagens "nyhet" att Nordmalings kommun ännu en gång ger sig på barnen ger syn för sägen i spåren av vad som debatteras i Vännäs där Bråns och Pengsjös skolor ligger i stöpsleven. Varför är det så ofta barn och utbildning som får stryk samtidigt som stridsropen från politiker i alla läger lyder: "Vi satsar på vård, skola och omsorg"? Vad är det som är så viktigt att bevara i kommunerna att det just är barnens väl och ve som måste offras i besparingstider?
Gomorron!
 

Ungefär så känns det när man ser sensationsrubriker i VK om olyckor och polisinsatser inom täckningsområdet. "Stor polisinsats i kranskommun" lyder rubriken till några rader snömos om något som föranlett en insats någonstans i södra länsdelen. Uppdateringen handlar fortfarande om en okänd plats, "en mindre by i Bjurholm" kan vara lite varsomhelst. Nästa uppdatering kan bli "söder om Bjurholm" osv. Här i min egen "kranskommun" Nordmaling görs alltsomaftast insatser som inte i förstone preciseras platsmässigt. De kunde lika gärna prata om Månen eller andra platser. Hade platsen nämnts kunde folk som kollar nyheter på nätet göra iakttagelser värdefulla för polisen vid eventuellt påföljande utredning. Tidningens förfaringssätt har inte mycket med nyhetsjournalistik och omsorg om medborgarna att göra men desto mer med försäljning. Strategin syftar naturligtvis enbart till att öka antalet klick på vk.se och då får det journalistiska motivet att engagera sig i media fått stryka på foten. Money talks...
Gomorron!

Det stundar stort förlovningskalas mellan Lennart H och Elvy S ikväll. Umeå och Övik knyter hymens band, iofs tillfälligt inför Kulturhuvudstadsåret, men man vet aldrig hur det ser ut efter efter en sådan utfästelse. De tu kanske fattar tycke för varandra och vill vandra hand i hand i framtiden. Men jag tycker nog Lennart skulle fria till Ulla-Maj först, för rent geografiskt ligger ju Nordmaling bättre till än Övik, men stadens kemi kanske passar Umeå bättre. ;)

Eftersom kommunalrådet inte tar in obekväma kommentarer till sin blogg använder jag mitt egna lilla utrymme för att kommentera politikernas underbara resa med Botniabanan till Sundsvall. Det är faktiskt inte konstigt att turtätheten och antalet vagnar på Botniabanan är så snålt tilltagna när man betänker vilka som styr och ställer i de olika trafikbolagen, företag som i huvudsak är politikerstyrda. Skulle dessa proselyter bege sig ut i verkligheten, dvs  stå och trängas på överfulla tåg mellan Nordmaling respektive Hörnefors varje morgon och kväll skulle det säkert se annorlunda ut.
Att gratisåka på en arbetsresa till och från Sundsvall i ett halvtomt tåg är säkert en underbar upplevelse, men det får inte vara sådana erfarenheter som styr den medborgarfinansierade tågförbindelsen.

Igår åkte jag de tre milen till Nordmaling för att inhandla skruv till mitt lilla byggprojekt. Målsättningen var att få tag på 400 skruvar i storlek 5x70. Tyvärr kunde den ena järnhandeln endast sälja 200 skruvar varför jag åkte till den andra affären för att komplettera skruvhögen. Det gick tack och lov bra och nöjd med resan återvände jag hem med de 4 plastlådorna. Men så idag, när skruvarna skulle ned i de ca 400 hålen, tog "resan" slut redan efter i det 258e hålet! Och trots att det fattades 142 skruvar kan jag inte anklaga någon av handlarna för att vara tjuvaktig eftersom jag köpte hälften av varje. Detta blir ett plus för Järnia i Bjurholm i morgon, för i fortsättningen åker jag nog de tre milen norrut istället när jag behöver material till bygget. Det är inte alltid det lönar sig med att ha flera alternativ. Bjurholm ståtar med järnhandelsmonopol vilket innebär att och är ensamma om att ta emot smällen när den kommer...

Dagen räddades dock av att se denna granna älgko och hennes 2 fina kalvar idag.

hos tidningsredaktörerna lämnar allt oftare en hel del övrigt att önska. En snabb genomgång av nyhetsfloran visade med övertydlighet att de ibland har för bråttom. Ena lokaltidningen konstaretade att morgonens stopp på Botniabanan hade förorsakats av rebelliska klottrare i Ava norr om Nordmaling. Hälften är rätt, nämligen att det var fråga om ett tågstopp förorsakat av klottrare. Ava ligger däremot inte norr om Nordmaling. Så geografiskt var det fel. Den andra nyheten var att amerikanska drönare dödat minst 15 rebeller i Pakistan. Här är förhållandet omvänt men dessvärre lika felaktigt, alltså hälften rätt. Drönare har dödat ett antal människor i Pakistan - vilket är geografiskt riktigt - men vet verkligen redaktören att det bara var "rebeller" som strök med?
Gomorron!

När jag gick från resecentret Umeå Ö i morse efter att att ha åkt med tåget in till stan upptäckte jag till min fasa att gylfen stod på vid gavel. Och jag som stått bredbent med händerna i byxfickorna medan jag väntade på tåget i Nordmaling! I svarta byxor och med kritvita kalsonger under. Promenaden upp till min arbetsplats blev traumatisk eftersom jag försökte klura ut hur måga (egentligen hur stor andel kvinnor) som kunde ha upptäckt fadäsen. Men väl framför toaspegeln på jobbet kunde jag med viss lättnad konstatera att min oro varit helt obefogad. Tröjkanten skymde precis området som kunde ha varit så besvärande vitt. Pust!
Gomorron!

Om inte skolor, äldreboenden och hyreshus var ordentligt förankrade i glesbygdens leriga mylla skulle våra byar snart vara tömda på kommunala faciliteter. Ikväll har man lösgjort Nyåkers förskola från den quickfix-grund den legat och darrat på sedan 1970-talet. Den ska fraktas ned till kusten där all kommunal verksamhet så småningom kommer att äga rum (om utvecklingen fortsätter). Och satt inte Nyåkers skolhus fast i backen skulle förmodligen även detta vara nedfraktat till Nordmalings kustremsa före sommaren. Däremot ger man f-n i att rädda kvar Nyåkers pepparkaksfabrik i kommunen och släpper den till Bjurholm tillsammans med ett 40-tal arbetstillfällen. Kan det ha att göra med att avståndet från hönsgården nere på Vallen är alltför stort för kommunens skumögda politiker? Hade ägaren erbjudit sig att istället flytta verksamheten till exempelvis Rundvik ger jag mig f-n på att det blivit annat ljud i näbbarna. Men att jobba för Nyåker, nää det finns inte på kartan...

Nu känns det bättre! På 05.59-tåget från Nordmaling till Umeå är det gott om plats. Och dessutom finns det sittplatser för alla smaker. Soffgrupper, 2- och 3-sitssäten, säten med utfällbara bord plus väskhylla osv. I morse hittade jag den perfekta platsen för en relativt långbent lat-ox’...

Gomorron!

I morse lämnades min Audi A4 -98a in på (bil)Vårdcentralen för service/lagning inför stundande besiktning. Datumet för dagens besök sattes i samband med att bilen "fyllde" 30.000 mil, men vi har tyvärr tvingats vänta några veckor på ledig verkstadstid och därför har framvagn, knutkors, bromsbelägg och bakre stötdämpare verkligen fått smaka på riset under de senaste veckorna. Knutkorsen har protesterat med skorrningar som den värsta sörlänning, bromsarna har knarrat som en gammgubb och bilens bakdel har hoppat som en kråka längs de håliga byvägarna.
Men ikväll har resan från Nordmaling till Brattsbacka liknat en triumfatorisk lyckofärd. Det tysta samförstånd som tidigare rått mellan mig och min lilla fina A4 har äntligen återuppstått. Vi har ömsom bromsat, tvärsvängt och letat upp de värsta guppen för att åter få känna följsamheten i den mjukt fjädrande baken. Det brott på en av bakfjädrarna som upptäcktes men inte kunde åtgärdas har A4an ignorerat i sitt saliga glädjerus.
Nu beror det på vad hon tycker om att ensam stå tjudrad vid Nordmalings resecentrum hela dagen i morgon, jag kanske måste låta henne följa med in till stan. Om inte annat för att visa upp henne inför Umeås talrika flockar av Audis...

I morse fick jag plötsligt insikt om varför allt tar sån tid när jag omsorgsfullt torkade mig mellan tårna efter duschen. Så här gjorde jag ju aldrig förr! Alltså tog mig tid att stå ihopvikt i åtminstone en minut enbart för att bli ordentlgt torr mellan tårna. Trots att min salig mor alltid betonade hur viktigt det var att torka sig riktigt torr efter bad eller dusch har jag slarvat med det under de mest aktiva åren (alltså fram till för 15 månader sedan;). Fötter och tår har hamnat på undantag när man haft bråttom till det ena eller andra. Men nu, trots en uppenbar brådska att hinna med tåget från Nordmaling C tar jag mig den tiden. För om inte, så blir det till att smörja mellan de svidande "harshöggetåa" och/eller lida under skamsen tystnad. Kanske jag har mer tid för lidandet nu när tempot i arbetet sänkts? Eller så har äntligen mors visdomsord börjat få fäste, såhär 55 år senare...
Gomorron!

kunde få ett välkommet tillskott om kommunen skulle marknadsföra vägarna i kommunens norra del bland biltillverkarna på kontinenten. Bilkaravanerna som passerar Nordmaling på väg upp till Arjeplog och Arvidsjaur kan mycket väl passa på att testa hjulupphängning, styrning och fjädring genom att svänga av vid Olofsfors och via Norrfors, Nyåker, Hörnsjö och Gräsmyr ta sig vidare till sina slutstationer. Dock är denna del av kommunen sedan länge dränerad på näringsställen, men blir det fart på trafiken så kanske det fortfarande finns hopp... hoppsan!

I morse skulle jag ha tagit tåget, om jag inte... ja om jag inte varit så förb-nat seg. Det tog mig 1,5 timme att komma från sängen och ut på grusgången. Tåget går 06.11 från Nordmaling C och det tar ca 25 minuter att ta sig dit från Brattsbacka N.
Vaknade punktligt 04.43, steg omedelbart upp fullt medveten om att allt tar sin lilla tid, satte på morgonkaffet och gick ned till pannrummet och eldade. Upp igen för att säkra att glasögon, mobil och snus skulle ligga på rätt ställe när jag skulle åka. Ned för dusch och tillsyn av pannan, sedan upp igen för att torka håret, raka mig och äta yoghurt. Sedan tandborstning - och nu kommer det som föröder morgonplanerna: en plötslig idé till ett blogginlägg. Oemotståndlig ligger IBooken där och bligar på mig med sitt 13-tumsöga. Denna seans stal de 20 minuter som fanns kvar av morgonriten. 
Jag påmindes återigen om Brittas arbetsgivare som hon jobbade som hembiträde hos i 1960-talets Teg. Hustrun som hade fast tjänst som lärare hastade snabbt iväg varje morgon för att komma i tid till sitt arbete medan mannen som var säljare levde i en friare värld. För honom tog det gott och väl 2 timmar att komma hemifrån på morgnarna. Han putsade skor, rakade och pomaderade sig, valde kostym, skulle ha nystrukna skjortor och underkläder varje dag innan han kom ut ur huset.
Vi hade på den tiden hjärtligt roligt åt hans krumbukter, och kunde inte förstå att det skulle vara så krångligt att komma sig iväg på morgnarna. Men nu förstår jag honom lite bättre, det taar tid...

Plötsligt dök denna (iofs nyvakna tanke) upp i mitt huvud i morse: Shit, jag glömde visst bilen på reseservice-parkeringen i Nordmaling igår!
Gomorron!

Skötseln av Projekt Botniabanan visar med all önskvärd tydlighet att det finns stora buggar i vårt omhuldade demokratiska system. De folkvalda ombuden beslutade för ett par årtionden sedan att bygga en järnväg mellan Nyland och Umeå för cirka 10 miljarder kronor. So far so good.
Men att projektet sedan visar sig kosta en bit över 20 miljarder, bli 3-4 år försenat och slutligen överlåtas till amatörer visar på att det finns buggar i den demokratiska programvaran. Den stora frågan är nu om dessa buggar är möjliga att åtgärda eller om det krävs en ominstallation med ny oprövad programvara - och isåfall med vilken.
Man skulle kunna tro att trafiken mellan Örnsköldsvik och Umeå idag fungerar tillfredsställande, men det gör den sannerligen inte. Visserligen går tågen, men de är överfulla och det är anledningen till att jag nu återgått till att köra bil till jobbet.
Så efter att ha varit godtrogen nog för att lita till demokratin och ha varit med och bidragit till detta svindyra projekt under alla år står jag fortfarande och stampar i samma eländiga infrastruktur. Jag blir faktiskt genuint generad över att behöva stå ihopklämd i ett minitåg efter denna otroligt långa och dyra resa...
Gomorron!

Jag saknar den stillsamma färden i 200 km/timmen in till jobbet på morgnarna.
Jag saknar det stumma och kravlösa umgänget med övriga morgontrötta resenärer som plikttroget väntat på perrongerna i Övik, Husum, Nordmaling och Hörnefors.
Jag saknar att sitta på tågets högra sida och se ljuset från den tidiga morgonsolen stiga upp i kustbandet någonstans mellan Kråken och Sörmjöle.
Jag saknar rulltrapporna.
Jag saknar morgonpromenaden mellan Umeå Östra och jobbet. 
Jag saknar tryggheten att alltid ha resan betald en månad i förväg. 
Jag saknar månadsbiljetten när jag nu tvingas punga ut med cirka 967 kronor i veckan enbart på bensin till bilen istället för resor tur och retur Nordmaling-Umeå till det i sammanhanget facila priset av 1230 kr/månad.
Jag saknar att få göra tummen upp när folk på jobbet frågar mig hur det är att pendla med Botniabanan.
Men så länge det inte finns ett seriöst företag som klarar av att sköta en av de viktigaste logistiska uppgifterna i sitt uppdrag, dvs att resenärerna ska slippa stå på varandra under färden kommer jag även fortsättningsvis att ta bilen till jobbet, all saknad till trots.
För vad jag verkligen inte saknar är att gungande att stå ihoptryckt bland jobbsvettiga resenärer i halvtimme på 16.20-turen från Umeå Östra till Nordmaling efter en lång arbetsdag!
Gomorron!

När jag skrivit ned mina tankar kring ett veckobokslut slog det mig plötsligt att jag lever ett förhållandevis spännande liv här ute "bortom allt välgjort". Ibland frågar en okunnig varför jag bor så långt från stan och i det ligger även frågan "Är det inte tråkigt?". Jag svarar alltid ärligt att det är värt mer än alla pengar i världen att få komma hem till Brattsbacka efter jobbet. Folk tror förstås att jag ironiserar, men så är det inte. Livet blir nämligen vad man gör det till, och i mitt fall ökade levnadsalternativen med kvadraten på avståndet till Umeå när jag slutligen bestämde mig för att flytta hit. Den kultur som frodas i stan har jag ändå tillgång till, men kulturen här hemma i byn är mycket exklusiv och något som enbart vi som bor här kan komma i åtnjutande av.
Därför är det så tråkigt att skolan i Nyåker ligger i dödsryckningar och pepparkaksfabriken drar till Bjurholm på grund av ett mindre lyckat politiskt arbete i Nordmaling. Våra lokalpolitiker klagar i högan sky över att rikspolitiken alltid innehar ett Stockholms- eller Europaperspektiv, men har ingen insikt om den tätortsfixering de själva har.

av fokuseringen på invandrare på VKs förstasida idag. Kan inte släppa den obehagskänsla jag fick när jag kopplade ihop de tre "nyheterna" med invandraranknytning. Man blir lite extra känslig när en rasistisk galning utfört en massaker på oliktänkande. Varför fokuserar nyhetsmedia på det etniska när barn blir omhändertagna på grund av en familjetragedi? Det måste väl ske omhändertaganden flera gånger i månaden i vårt län utan att det hamnar på VKs förstasida. Killarna i Nordmaling ville inte jobba med tungt skogsarbete och därför ska de inte ha mat. Vad är det för skitsnack? De är ju relativt nyanlända till vårt land och har förmodligen mycket att bearbeta innan de är redo för arbetsmarknaden. Båda dessa händelser bidrar till att hålla misstänksamheten mot främlingar vid liv.
Den tredje nyheten, att en utländsk yngling drunknat i älven har också en anstrykning av främlingshat. "Eftersom han är utlänning och inte kunde simma drunknade han." Det är inte till hundra procent säkert att orsaken var simokunnighet, folk kan faktiskt drunkna av andra orsaker. Underförstått är således orsaken till drunkningen att han kommer från ett annat land.
Dessa tre nyhetsartiklar ger näring till det främlingshat som florerar i dessa dagar och i sin yttersta konsekvens är detta själva grundbulten i den högerpropaganda som i förlängningen kan få förödande konsekvenser...

På lördag fyller vår dotters yngsta barn år och igår skulle vi traditionsenligt skicka födelsedagspresenten i ett kuvert. Tyvärr var lagret av grattiskort här hemma tömt så vi tog oss en tur med bilen för att skaffa ett passande kort för en liten dam. Slutligen hamnade vi i Umeå och hittade så småningom ett sådant med ett underbart motiv i ett medföljande kuvert. Meningen var att vi skulle lägga det på brevlådan i stan för att vara säkra på att flickan skulle få det före familjens avresa till Turkiet på onsdag. Problemet var bara att vi inte hade den exakta adressen med oss. Vi ville heller inte ringa och därmed meddela att vi skulle gratta eftersom vi inte var säkra på att hon skulle hinna få presenten före avresan. Väl hemma var det för sent för att posta ett brev utan vi bestämde att jag skulle ta med mig kuvertet till Nordmaling och posta det i en mer centralt belägen låda. Eftersom jag skulle vara i Nordmaling redan 07.50 fick jag väcka Britta och be henne skriva på kortet eftersom min handstil inte duger för dylika ändamål. Hon satte sig yrvaken vid köksbordet och efter en stund ropade hon glatt "Kom och skriv Farfar du också".
- Nej, svarade jag, det blir nog Morfar eftersom jag är hennes morfar.
- Skit också, jag skrev Farmor, väste Britta och eftersom hon redan skrivit flickans namn på kortet var det nu helkört. I hastigheten kom ordet farmor upp och anledningen är naturligtvis att vi har titulerats farmor och farfar nästan varje helg på senare tid. Sonen har nämligen en stuga här i Brattsbacka och hälsar tillsammans med sina barn på betydligt oftare än vår dotter som bor i södra Sverige.
Plan B blev att jag skulle försöka få tag på ett kort i Nordmaling och ändå hinna få iväg det med avgående morgonpost. Jag hoppades att det enda öppna inköpsstället Statoil skulle ha ett ställ med panikkort varför jag åkte dit och tittade mig omkring i butiken. Hittade inget utan frågade expediten som glatt rundade disken för att visa mig var kortstället fanns. På grund av språkförbistring hade hon dock inte uppfattat vad jag efterfrågade utan trodde det var en resedagbok jag behövde och sådana fanns det gott om i detta ställ, däremot inga kort av den sort jag så desperat behövde.
När jag kom hem fick vi ändå ringa, men nu för att tala om att lilla Vanja blir gratulerad i efterskott. Sanningen att säga var det nog ett snällt och omtänksamt troll som lade sig i våra förehavanden eftersom det ju inte är helt fel att ha lite pengar kvar efter semestern heller.
Gomorron!

...bara kommunens administrativa chefer som har kort hållbarhet i Nordmalings kommun.
Gomorron!

När vi åkte från Nordmaling idag var vi samstämmigt pinknödiga båda två, Britta och jag. Men efter en stund i bilen försvann som vanligt denna känsla och när vi kom hem gick ingen av oss direkt på toa. Men när kaffepannan skulle fyllas med vatten påmindes vi plötsligt om hur fruktansvärt nödiga vi var. Vattenstrålen hann knappt träffa diskhons botten innan vi som vanligt frågade varandra (lite panikartat) vem som skulle gå först. 
En söndagseftermiddag i harmoni...

Strax nordost om Olofsfors i Nordmalings kommun byggs nu för fullt på den nya administrationsbyggnaden. I det gamla huset i centrum kommer i framtiden politiker av alla modeschanger att strutta omkring i full frihet. De verkliga makthavarna kommer då att få vara ifred där de sitter och jobbar i den ointagliga bunkern på heden vid avtagsvägen till Sunnansjö.

Jag kanske borde skicka in följande motivering till tävlingen NY TID - NY STAD:
Vi har 4 katter och bor alldeles intill vägen mellan Nyåker och Norrfors. Mängden bilar som passerar är inte hög, men hastigheten på dem är desto högre. Därför skulle jag vilja göra en varningsskylt för katter - en hemgjord kattillustration tillsammans med frigolitbokstäverna MEAU (med bortfilad Å-prick). Detta ord blir då också EU-anpassat och det helsvenska J-et har ersatts med ett internationellat klingande E. I den framtid där Nordmaling inkorporerats med Umeå kommun går det naturligtvis att återställa ordet till UMEA vilket passar utmärkt då vår by gränsar till Bjurholms kommun. Skulle tro att bokstäverna Å, Ä och Ö blir jämgamla med Nordmalings kommun och att båda irritationsmomenten isåfall kommer att upphöra ungefär samtidigt.
Då får vi en Ny tid i en ny stad!
//Gomorron!

Idag åkte vi gammvägen mellan Hörnefors och Håknäs. När vi passerade infarten till Sörbyns kriminalvårdsanstalt dök plötsligt minnet av 1950-talets bussresor till Nordmaling upp för min inre syn. Oftast åkte man till Umeå om man bodde i Hörnefors och jag minns inte varför vi överhuvudtaget åkte med bussen till Nordmaling. Det första jag tänkte på när vi skulle dit resa dit var passerandet av Sörbyn och Strömsör. Spänningen steg när bussen passerat Västamarken och fortsatte sin slingrande färd genom den tjocka granskogen mot Sörbyn. Skulle det stå någon fånge och vänta på gods vid busshållplatsen idag? Om jag såg någon människa i närheten av hållplatsen eller på åkrarna på sidan av vägen granskade jag denna person väldigt noga. Jag försökte se om fångar såg ut som vi andra eller om de påminde om matinéernas tjuvar och banditer. Jag både fruktade och önskade att någon skulle kliva på bussen i Sörbyn, det kunde ju vara en mördare som rymt... Knappt hade jag hämtat mig från detta trauma innan bussen var i Strömsör. Där låg ett vårdhem för förståndshandikappade. Män och kvinnor i olika åldrar och skepnader vandrade omkring i det parkliknande området runt byggnaderna. Jag tittade också efter Börjesson, han brukade ibland städslas som kusk hos Nordahls häståkeri hemma i Hörnefors och i den rollen var han en klippa. Det var han som plöjde vårt potatisland nere vid ån på vårarna. Men när pappa tyckte att fårorna borde gå tvärs över landet istället för längsefter ån -  för vattenavrinningens skull - påpekade Börjesson stillsamt: Men då måst’ ja’ ju ner i ån för å sno! Potatislandet låg nämligen bara ett par meter från åkanten. Vem var förståndshandikappad den gången?

 Äntligen en positiv nyhet från Nordmaling. Annars är det tunnsått med positivitet när man nämner sin hemort. Man känner sig ibland som personerna i SJ-reklamen som inte vill berätta var de arbetar. I mitt fall talar jag hellre om var jag jobbar (i Umeå) än var jag bor. Om Ulla-Majs utflyttande från kommunhuset är positivt eller negativt låter jag däremot vara osagt. Där kan man förmodligen inte blåsa av Faran än... ;-)

Inlägget korsbefruktat med detta.

Äntligen en positiv nyhet från Nordmaling. Annars är det tunnsått med positivitet när man nämner sin hemort. Man känner sig ibland som personerna i SJ-reklamen som inte vill berätta var de arbetar. I mitt fall talar jag hellre om var jag jobbar (i Umeå) än var jag bor. Om Ulla-Majs utflyttande från kommunhuset är positivt eller negativt låter jag däremot vara osagt. Där kan man förmodligen inte blåsa av Faran än... ;-)

Inlägget korsbefruktat med detta.

Under senhösten och tidigare i vinter har jag betraktat tågpendlingen mellan Nordmaling och Umeå som en kryddig ingrediens i tillvaron. Som om jag spelat på Lotto två gånger om dagen med liten eller ingen vinstchans. Inte ens Trafikverket har lyckats hålla reda på om Botniabanans turer skulle ställas in eller inte.
Men nu har det funkat nästan prickfritt i flera veckor och det känns underbart. Den kryddighet som tidigare varit ett problem har förvandlats till en av de ingredienser som kompletterar arbetsdagen allra bäst. Den lagom långa bilresan till resecentrat som åtföljs av en halvtimmes ostört lyssnande på mina musikaliska favoriter i hörlurarna har blivit den basingrediens som gjort att det blivit allt lättare för mig att stiga upp varje morgon.
Nej, nu måste jag sluta med skrytandet och ge mig iväg...
Gomorron!

Redan på 1980-talet gav jag upp ett påbörjat engagemang i Nordmalings kommunpolitik. Den motion om upprättande av en miljövårdsplan för Nordmalings kommun jag med acklamation fick antagen vid ett arbetarekommunmöte i Hörnsjö röstades så småningom ned av våra (s)-representanter i kommunstyrelsen. Och eftersom sossarna var i majoritet så var det kört. Jag ringde då upp arbetarekommunens ordförande som tillika satt i kommunstyrelsens ledning och bad honom dra åt helvete och sedan dess är jag partilös. Känslan av att ha deltagit i en endimensionell sciencefictionrulle var så påtaglig att jag aldrig kommit över den. Science fiction har heller aldrig - vare sig förr eller senare - varit min Cup of Tea. Numera har den politiska arenan visserligen ändrats nere på Vallen, men troligen endast visuellt. Den enda synbara dimension som tillförts det politiska livet i Nordmaling sedan 80-talet är färgskalan hos partiets främsta företrädare - UF... förlåt UMA. Företrädarnas - J-E N & AN - yttre företräden gav helt andra vibbar än denna explosion i färg och form. Men under ytan har inget förändrats, och jag tar inte risken att ännu en gång lita blint på vad jag ser och hör. Om den pågående Sfi-Fin kompletterades med mer jordnära dimensioner som förvandlar kommunpolitiken till en ärligt spelad dramadokumentär kommer saken i ett annat läge... ;-)

Hoppas du är nöjd med svaret, Christer!

I morse nåddes precis gränsen för mitt tålamod med Botniatåget. En halvtimme innan jag skulle åka till Nordmaling C för att ta 07.17-tåget til Umeå Östra såg allt bra ut i turlistan. Jag gjorde mig beredd att åka de tre milen till resecentrat för att få njuta av den snabba tågtransporten till arbetet i Umeå. Till saken hör att jag numera ståtar med motorvärmare på centrats parkering och har sagt upp min gamla värmare vid jobbet i stan. Några minuter senare, dvs ca 1 timme före avgången var Trafikverkets hemsida uppdaterad. Samtliga morgontåg var nu inställda och "buss ersätter". Problemet med bussen är att resan tar en evighet jämfört med tåget vilket gjorde att det blev bil hela vägen, plus att jag har en iskall bil på parkeringen ikväll när jag ska hem. :(
Nu står jag dessutom inför att förnya månadsbiljetten och blir villrådig. Ska jag verkligen satsa den dryga tusenlappen en gång till och utsätta mig för denna morgonstress (plus eftermiddags- också för den delen, för ibland går inget tåg hem heller).
Gomorron!

Under väntetiden på Nordmalings resecentra i morse satte jag mig vid ett av de runda borden i vänthallen. På bordsytan kunde man urskilja en kartbild över länets södra delar. Vad som slog mig var att varken stambanans "nya" bansträckning mellan Brattsbacka och Nyåker eller Botniabanans sträckning förbi Nordmaling fanns med. Således måste det vara några gammbord från de nedlagda stationshusen längs stambanan som fått en renässans i det futuristiska resecentrat. Isåfall kanske de vinteranpassade tåg som förr trafikerade Norrlands järnbanor också får se dagens ljus i framtiden.
Den som lever får se... ;-)
Gomorron!

När jag sitter på morgontåget som rusar fram i den 25-gradiga kylan med en hastighet av 180-200 km/timmen stiger långsamt en känsla av varm lycka igenom min kropp. För trekvart sedan stod jag i det nyvarma pannrummet och lade in de sista näverbeklädda björkklabbarna i pannan före avfärden till Nordmaling C.
Tänk ändå att jag har förmånen att få bo i den bästa av världar; i ett med egenhändigt anskaffad ved uppvärmt hus i den vackert kuperade nordliga spetsen av Höga kusten, på morgonen få sätta mig i den kupéuppvärmda bilen och färdas de tre milen till tåget samtidigt som jag hinner få i mig tänkvärda sanningar från P1s morgonfilosofer i samma badvatten som världsnyheterna. Sedan får jag placera mig i en skön tågfåtölj med gott om benutrymme, klämma fast hörlurarna kring skallen och dagen till ära serveras en blandning av Robin, Eminem, Aloe Blacc och M.I.A för att så småningom anlända till den obligatoriska automatkaffekoppen i cafeterian på jobbet. Att jag sedan har förmånen att få ägna huvuddelen av dagen med att jobba i Norrlands kreativa huvudstads tiara Umeå universitet är bara en bonus.
Gomorron!

Jag ser med spänning fram emot vad som händer på Nordmalings station kl 07.15 när tågen från Umeå och Örnsköldsvik ska mötas på spår 2. Själv kommer jag för säkerhets skull att använda den för dagen nya avgångstiden 06.05. Norrtåg spänner bågen. ;-)
Gonatt!