Det finns inget ansvarsförhållande mellan anläggande, inköp av fordon och funktion på Botniabanan. Dagligen (företrädesvis på ersättningsbussen) funderar jag över hur beslutsgången i ett infrastrukurprojekt i den här storleksklassen fungerar. Det enda jag med säkeret vet är att de ansvarspunkter som borde vara inbyggda i projekt av den här storleksklassen omsorgsfullt suddats ut. Därför finns det inga ansvariga som tvingas ta konsekvenserna när projektet inte går att ro i hamn.  Med andra ord: inga huvuden rullar när tåghjulen slutar att rulla.
Jag hörde i en intervju den "teknikansvarige" personen Olle Tiderman beklaga sig över att tåghjulen kräver omsvarvning en gång i månaden istället för en gång varje år (som stipuleras i upphandlingen). När jag hörde detta tänkte jag instinktivt: Det börjar vara hög tid att även svarva om de fyrkantiga huvuden som "haft hand om huvudet" i detta 20-miljardersäventyr som borde rullat redan 2008...
Gomorron!