Var har den politiska mitten tagit vägen? Alla politiska partier verkar numera dra åt samma håll (mot privatiseringar) och därmed har mittenfåran lämnats åt sitt öde. ”Mitten” är numera ett överreklamerat alibi för moderaternas härjningar, vilket tyvärr har medfört att de kommit billigt undan med sin snabba och desperata omvandling av samhället. Vi har därför fått ett hårt och torrt samhällsklimat i Sverige. Hårt för de arbetslösa, sjuka, gamla och torrt för exempelvis kulturen.
Nu fröjdas krämeriet som gläds i högan sky åt lägre skatter och sänkt moms på lyxkonsumtion (restaurangmomsen). Dunet från den skyddande dyna medborgarna kunnat landa i vid arbetslöshet, sjukdom och ålderdom har på några år blåsts bort och återfinns nu hos en samhällsklass liknande den som styrde landet för över 100 år sedan.
Vilket/vilka partier finns då i mitten? Traditionellt är det centern, folkpartiet och kristdemokraterna som dväljts i detta dike men eftersom de numera sitter i den följsamma jolle som moderaterna drar efter sig kan de knappast betraktas som mittenpartier – de befinner sig snarare ”At the end of the Rope”. Vi har således två huvudfåror i svensk politik och däremellan finns ingenting. Inte ens den strimma frisk luft som skulle behövas för att få liv i en levande samhällsdebatt.
Paradoxalt nog är detta det pris vi får betala för att vi i sann demokratisk anda slängde ut vårt enda verkligt samhällsbärande parti ur regeringskanslierna 2006. Nu återstår bara att se hur länge Alliansen kan hålla sig flygande i de alltmer slitna fjädrar de alltjämt rycker ur tuppen Görans omfångsrika stjärt sedan valet 2006.
P.S. Se även här.

I Aftonbladets ledare ligger svaret på varifrån de flitiga högerbloggarna herrar Sandström & Riedl inhämtar sin inspiration. Smartare personer än jag har säkert redan koll på det, men vi andra kan se i ledaren vad som ligger bakom devisen "Det nya arbetarpartiet".

Tillsättandet av ny ordförande i socialdemokratiska partiet är tydligen en riksangelägenhet trots att partiet enligt en samstämmig högerkör tydligt marginaliserats. När moderaterna byter ordförande säger det bara "plupp" och så dyker en ny MUF-mupp upp. Men när sossarna ska byta upp sig avlöser tidningarnas opinionsundersökningar varandra. Dessutom har kvällspressen har samma koll på de mer eller mindre sannolika partiledarkandidaterna som de har på Idol- och Let’s dance-deltagarna - och då talar vi spaltmeter.
Kan det vara så att Sverige egentligen är ett socialdemokratiskt land och det vi kallar "politiska partier" enbart är socialdemokratiska fraktioner? Utlänningar ser då ingen skillnad på tillståndet i vårt land före och efter valet 2006. Och sanningen att säga gör inte jag det heller, den nedrustning av välfärdssverige som nu kulminerar var sedan länge initierad av Göran Persson och hans föregångare. Alliansen har egentligen bara speedat upp utvecklingen mot ett mer segregerat samhälle och det gör säkerligen ingen skillnad vilken socialdemokratisk koryfé i övre medelåldern som än får partiledarrollen i SAP. Så jag vidhåller mitt förslag; utse två unga chosefria och förhoppningsvis otröskade påläggskalvar till partiledare och gör en restart på moderbolaget (S). Dotterbolagen (M, C, MP, FP, V, KD och SD) får gärna återgå till att irra omkring i den öken som kallas opposition.

....vilka som finansierar deras verksamhet. Reinfeldt har arbetat mycket med att åstadkomma ett system som hindrar att högerns välgörare avslöjas.
Att givarna bara skulle inskränka sig till privatpersoner och att organisationen skulle klara sig och sina omkostnader på det har jag mycket svårt att tro.
Ju ensidigare skadeverkningarna ter sig, desto intressantare blir det att veta. Vilka är det som finansierar partiet och med hur mycket? Vi är många som skulle ge hur mycket som helst för avslöjandet av finansiärerna bakom nedmonteringen av den generella välfärden.
Reinfeldts försäkringar om att inga företag bidrar med några större summor är svårt att kolla när allt är så oerhört väl dolt.
Gomorron!

P.S. Vill du läsa mer om transparens, se även Jan Nilssons blogg.

Våra två halvårsgamla kattungar har trots identiskla uppväxtförhållanden utvecklats till helt olika individer. Till exempel så innebär speglandet i vår fotsida sovrumsspegel helt olika saker för de två ynglingarna. Den ena, Pricken är lagom intresserad av den medan Petter ofta sitter på byrån intill och begrundar spegelfenomenet. Och eftersom hela huset nu är grundligt inspekterat verkar han fundera över hur han ska ta sig vidare in i det gäckande rum han ser i spegeln.
Den intressanta slutsatsen av min iakttagelse blir således: Vilken av katterna är smartast? Pricken verkar vara nöjd med den verklighet han lever i men Petter ser ut att vilja gå ett steg längre. Är det geniet i honom som talar när han tar sats och hoppar rätt in i spegeln eller är han helt enkelt korkad?
Apropå speglar fick jag idén till denna blogg när den moderata spjutspetsreportern på TV4 än en gång rapade upp den numera cementerade versionen om de politiska alternativen i dagens politik. Sossarna ska gubevars mötas i huvudstaden för att brainstorma om partiets framtid efter "katastrofvalet", och det måste naturligtvis kommenteras. Reportern drog den oneliner han så ofta upprepat både under valrörelsen och efteråt: Moderaterna drivs framgångsrikt som ett företag med MUF-herrarna Reinfeldt, Borg och Slingmann i spetsen, och det är det genidrag som gjort att folk äntligen getts något begripligt att relatera till. Tyvärr är detta inte det recept som (S) ens bör försöka kopiera. Nej, det blir nog svårare för dem att bila upp den sekelgamla cement som utgör själva fundamentet för deras politik. Trots allt måste de ändå göra som moderaterna och bygga något som åtminstone framstår som nytt. Men att efterapa dem och satsa på en torpargrund som endast vilar på ett begränsat antal plintar finns förhoppningsvis inte på deras karta. Det bör räcka med att bila bort något decenniums bristfälligt armerade betonglager och göra en ny modernt förankrad gjutform, tricket är nämligen att formen ska tilltala betraktaren. Det ska bli intressant att följa den bild av återuppbyggnaden som presenteras i media framöver.
Till slut får de förmodligen göra som katten Petter och söka de nya horisonterna i sin egen spegelbild...
Gomorron!