Idag är det gammtåget som gäller in till stan. Dvs "Tjuvstart 2010"-modellen med benutrymme för vuxna karlar. I 200 knyck och med fungerande bredband. De du!
Gomorron!

Det börjar kännas brano’ asadeli’t* att köpa månadskort på Norrtåg nu. Ungefär som när man ska köpa ett presentkort i en butik som man misstänker vara på fallrepet. Man vet inte om man får något för pengarna. Så här borde det vara istället med tågabonnemanet: man köper ett kort för låt oss säga en hundring. Detta kort är i sin tur kopplat till ditt Visa (eller motsvarande) och du betalar endast för de gånger du åker. Hur svårt kan det vara? 
Den här veckan har jag åkt tre gånger med tåget. Och varje dag endast ena vägen, den andra har jag tvingats ta bussen pga att tåget falerat (E4-bussarna går gudskelov fortfarande). En bra sak med bussarna är att de är utrustade med moderniteten internet vilket gör att Spotify kan kopplas upp via Wi-Fi och funkar såväl när Ängersjö, Bäcken och Sörmjöle passeras. Tågen saknar fortfarande den faciliteten...
Gomorron!

* Ganska osäkert

Bäcken, Åheden och Gimonäs gemensamt? Jo, där funkar av någon anledning inte Spotify online på tåget. Tur att det går i 180 knyck!

I morse funderade jag (i skarpt läge) varför jag blir sen till tåget varje morgon. Det behöver väl för f-n inte ta nästan en halvtimme att komma sig iväg på morgonen - och då är det tajt. Inget surfande, inget bloggande eller kelande med katter osv. När jag var yngre var transportsträckan mellan sängen och ytterdörren bara en tredjedel så lång - utan stress. På tåget in till stan i morse roade jag mig med att göra en enkel tidsstudie för att visa för mig själv var tidstjuvarna fanns. Men ack, jag kan bara konstatera att varje moment är tillräckligt slimmat som det är, det är bara att bita ihop och åtminstone försöka hålla ställningarna den tid som återstår till pensionen.

Nu känns det bättre! På 05.59-tåget från Nordmaling till Umeå är det gott om plats. Och dessutom finns det sittplatser för alla smaker. Soffgrupper, 2- och 3-sitssäten, säten med utfällbara bord plus väskhylla osv. I morse hittade jag den perfekta platsen för en relativt långbent lat-ox’...

Gomorron!

I morse fick jag plötsligt insikt om varför allt tar sån tid när jag omsorgsfullt torkade mig mellan tårna efter duschen. Så här gjorde jag ju aldrig förr! Alltså tog mig tid att stå ihopvikt i åtminstone en minut enbart för att bli ordentlgt torr mellan tårna. Trots att min salig mor alltid betonade hur viktigt det var att torka sig riktigt torr efter bad eller dusch har jag slarvat med det under de mest aktiva åren (alltså fram till för 15 månader sedan;). Fötter och tår har hamnat på undantag när man haft bråttom till det ena eller andra. Men nu, trots en uppenbar brådska att hinna med tåget från Nordmaling C tar jag mig den tiden. För om inte, så blir det till att smörja mellan de svidande "harshöggetåa" och/eller lida under skamsen tystnad. Kanske jag har mer tid för lidandet nu när tempot i arbetet sänkts? Eller så har äntligen mors visdomsord börjat få fäste, såhär 55 år senare...
Gomorron!

I morse skulle jag ha tagit tåget, om jag inte... ja om jag inte varit så förb-nat seg. Det tog mig 1,5 timme att komma från sängen och ut på grusgången. Tåget går 06.11 från Nordmaling C och det tar ca 25 minuter att ta sig dit från Brattsbacka N.
Vaknade punktligt 04.43, steg omedelbart upp fullt medveten om att allt tar sin lilla tid, satte på morgonkaffet och gick ned till pannrummet och eldade. Upp igen för att säkra att glasögon, mobil och snus skulle ligga på rätt ställe när jag skulle åka. Ned för dusch och tillsyn av pannan, sedan upp igen för att torka håret, raka mig och äta yoghurt. Sedan tandborstning - och nu kommer det som föröder morgonplanerna: en plötslig idé till ett blogginlägg. Oemotståndlig ligger IBooken där och bligar på mig med sitt 13-tumsöga. Denna seans stal de 20 minuter som fanns kvar av morgonriten. 
Jag påmindes återigen om Brittas arbetsgivare som hon jobbade som hembiträde hos i 1960-talets Teg. Hustrun som hade fast tjänst som lärare hastade snabbt iväg varje morgon för att komma i tid till sitt arbete medan mannen som var säljare levde i en friare värld. För honom tog det gott och väl 2 timmar att komma hemifrån på morgnarna. Han putsade skor, rakade och pomaderade sig, valde kostym, skulle ha nystrukna skjortor och underkläder varje dag innan han kom ut ur huset.
Vi hade på den tiden hjärtligt roligt åt hans krumbukter, och kunde inte förstå att det skulle vara så krångligt att komma sig iväg på morgnarna. Men nu förstår jag honom lite bättre, det taar tid...

Tänk, detta "gigantiska norrländska politikerfiasko" förnekar sig inte. Hur svårt kan det vara? Vi fick vänta ända till 06.11:31 innan tåget avgick i morse trots att avgångstiden är stipulerad till 06.11 prick. 
Och jag som jäktat så för att hinna med!

Så sitter man här igen. Resan gick som vanligt bra och tåget gick på avtalad tid. Det är väldigt lätt att kritisera Trafikverk, SJ och Norrtåg när det är förseningar och problem så jag tycker att jag kosta på mig att även tala om när allt fungerar. Om du drar dig till minnes har det funnits andra infrastruktursatsningar som haft användarproblem när de dök upp. Glöm inte eländet med de första mobiltelefonerna, först NMTs oanvändbarhet, sedan 3, 3G för att inte tala om det mobila bredbandet och hur nyckfullt det är i våra trakter. Systemen som styr trafiken längs järnvägsspåret från Nyland till Umeå är nya och revolutionerande för den spårbundna trafiken och det är nog inte så jävla enkelt att få varenda siffra rätt från första stund. Det skulle kännas väldigt B att åter tvingas köra bil eller åka buss till jobbet nu när pendlingståget äntlgen nått upp till norra norrlandskanten. Expressens artikel är förmodligen ett beställningsjobb från Norrbotniamotståndarna i Alliansen. Samtidigt fick väl tidningen en ordentligt upplageboost längs norrlandskusten. 

Det blir bil till jobbet idag. Efter en sen start hemifrån anlände jag till Nordmalings resecentrum ett par minuter före tågets ordinarie avgångstid, 06.11. På displayen vid entrén lyste den blå text som anger förändringar i avgångstid. Tiden var ändrad till 07.20. "Det köper jag", hann jag tänka innan en diskret röst med en suck tvingades erkänna att "Tåget står stilla". Så det blir till att bidra med ett antal milligram luftföroreningar och ta bilen idag igen de fem återstående milen till jobbet samt sticka ytterligare en nål i den uppblåsta Alliansdockan.
Gomorron!

I morse nåddes precis gränsen för mitt tålamod med Botniatåget. En halvtimme innan jag skulle åka till Nordmaling C för att ta 07.17-tåget til Umeå Östra såg allt bra ut i turlistan. Jag gjorde mig beredd att åka de tre milen till resecentrat för att få njuta av den snabba tågtransporten till arbetet i Umeå. Till saken hör att jag numera ståtar med motorvärmare på centrats parkering och har sagt upp min gamla värmare vid jobbet i stan. Några minuter senare, dvs ca 1 timme före avgången var Trafikverkets hemsida uppdaterad. Samtliga morgontåg var nu inställda och "buss ersätter". Problemet med bussen är att resan tar en evighet jämfört med tåget vilket gjorde att det blev bil hela vägen, plus att jag har en iskall bil på parkeringen ikväll när jag ska hem. :(
Nu står jag dessutom inför att förnya månadsbiljetten och blir villrådig. Ska jag verkligen satsa den dryga tusenlappen en gång till och utsätta mig för denna morgonstress (plus eftermiddags- också för den delen, för ibland går inget tåg hem heller).
Gomorron!

När jag sitter på morgontåget som rusar fram i den 25-gradiga kylan med en hastighet av 180-200 km/timmen stiger långsamt en känsla av varm lycka igenom min kropp. För trekvart sedan stod jag i det nyvarma pannrummet och lade in de sista näverbeklädda björkklabbarna i pannan före avfärden till Nordmaling C.
Tänk ändå att jag har förmånen att få bo i den bästa av världar; i ett med egenhändigt anskaffad ved uppvärmt hus i den vackert kuperade nordliga spetsen av Höga kusten, på morgonen få sätta mig i den kupéuppvärmda bilen och färdas de tre milen till tåget samtidigt som jag hinner få i mig tänkvärda sanningar från P1s morgonfilosofer i samma badvatten som världsnyheterna. Sedan får jag placera mig i en skön tågfåtölj med gott om benutrymme, klämma fast hörlurarna kring skallen och dagen till ära serveras en blandning av Robin, Eminem, Aloe Blacc och M.I.A för att så småningom anlända till den obligatoriska automatkaffekoppen i cafeterian på jobbet. Att jag sedan har förmånen att få ägna huvuddelen av dagen med att jobba i Norrlands kreativa huvudstads tiara Umeå universitet är bara en bonus.
Gomorron!